Om tovning

Jag får ofta olika frågor om tovning och har därför plitat ihop nedanstående text om tovning, grundläggande tekniker och några vanliga begrepp.

Bra att veta
Att det går att tova ull beror på att ullfibrerna har små epidermisfjäll som kan haka i varandra. Dessa fjäll är vända mot fiberns (ullstråets) topp. När fibrerna ligger åt samma håll (som de gör på fåret) händer inte så mycket, men när fibrerna ligger åt olika håll kan fjällen haka i varandra. Det är just denna egenskap man utnyttjar när man tovar. Tovning går helt enkelt ut på att man på olika sätt bearbetar ullen så att fibrerna vandrar in emellan varandra och fjällen hakar i varandra, så att man får en sammanhängande filt av ull.

Ull från olika fårraser har olika tovningsegenskaper. Våra nordiska lantraser har generellt sett ull som är lätt att tova, medan ull från utlänska köttraser är svårare att tova och lämpar sig bättre till t.ex. stoppningsull.

Våttovning
Våttovning är det traditionella sättet att tova på och som namnet antyder så jobbar man då med blöt ull. I princip går det till så här:

1) Ullen (oftast kardad) läggs ut i flera lager ovanpå varandra med fibrerna i olika riktningar. Huvudregeln är att flera tunna lager är bättre än färre och tjocka, just för att få en hög andel korsande fibrer (i motsats till fibrer i samma riktning).
2) Ullen blöts ned och man pressar försiktigt ut luften så att fibrerna får kontakt och all ull blir genomfuktig. Varmt vatten och såpa/tvål (som är basiskt) öppnar upp fjällen och underlättar tovningen.
3) Fibrerna gnuggas mot varandra, först försiktigt och sedan mer hårdhänt, tills ullen börjar hänga samman och bilda filt.
4) Filten bearbetas mer och mer hårdhänt, för att få den att krympa på bredden och längden och bli tätare/tjockare. Detta steg kallas ofta för valkning.
5) Om man har använt såpa/tvål är det viktigt att skölja ur det tovade alstret ordentligt. Det kan gärna ligga i kallt vatten någon timme med en skvätt ättika (eller något annat surt) som neutraliserar det basiska och sluter fjällen på fibrerna.

I norden har vi traditionellt tovat med såpvatten och bearbetat ullen på en tovningsbräda (en gammaldags tvättbräda eller en särskild tovningsbräda av trä). Man tovade antingen platta stycken som sedan kunde klippas och sys ihop till kläder, eller så arbetade man fram runda föremål utan sömmar.

I Asien och Turkiet har man istället tovat stora stycken (till t.ex. mongoliska tält och mattor) genom rullning. Den utlagda och blötta ullen rullas då upp på eller i ett stödjande material och rullas sedan. Mindre rullar kan rullas med handkraft och större kan dras längs marken.

Nåltovning
Nåltovning är en sentida uppfinning, som uppkom inom industrin på 1950-talet och först under 1980-talet som redskap och metod inom konsthantverk. När man nåltovar tovar man torr ull med en speciell tovningsnål med små hakar längs spetsen. När man sticker in nålen i ullen fastnar fibrer och dras med, men inte när man drar tillbaka nålen. Genom att sticka (pricka) ullen otaliga gånger tovas den ihop. Nålen är både vass och lätt att bryta av, men man har en helt annan kontroll på ullen och andra möjligheter, särskilt vad gäller detaljer, när man nåltovar jämfört med våttovar.

Olika begrepp
Ullens egenskaper samt dess beredning och användning är en hel vetenskap och det finns väldigt många olika ”recept” för hur man tovar. Jag har också insett att det finns en viss begreppsförvirring. En vanlig uppfattning är att tova och filta är synonymer för det första steget när ullen börjar tova/filta ihop sig (kallas felting på engelska) och att valkning är den senare processen när den filtade ullen krymper (kallas fulling på engelska). Andra menar att filtning och valkning är synonymer (vilka även används som begrepp för krympning av stickade ylleplagg i tvättmaskin) eller att alla tre begrepp är synonymer. Sedan läste jag någonstans att filta är ett begrepp som framförallt används i södra Sverige och att tova är ett norrländskt ord, medan valka kan komma från mellansverige och vara förknippat med tillverkningen av vadmal. För skojs skull slog jag upp orden i Svenska akademiens ordlista:
Tova – knippe av hoptrasslat garn eller hår, göra tovig.
Filta – bereda till filt, tova ihop sig.
Valka – knåda eller stampa kläde.

I slutändan spelar det kanske mindre roll vilken benämning eller metod man använder, bara man bearbetar ullen på något sätt. Det är ju trots allt slutresultatet som visar om man lyckades tova/filta/valka ullen eller inte.

Några slutord
Jag gör inga anspråk på att vara någon expert på tovning. Jag har läst och diskuterat med andra och provat mig fram med olika tekniker, ulltyper och redskap. Jag lär mig fortfarande nya saker hela tiden – och det är en stor del av tjusningen. Men det jag framförallt vill förmedla är att tovning är vansinnigt kul och det behöver inte alltid vara så svårt som det låter. Testa så får ni se! 🙂

Annonser

4 kommentarer till Om tovning

  1. Gunsan skriver:

    Jösses vad jag blev sugen på att prova ! Kanske att man borde skaffa dom där fåren iaf 🙂

  2. Kim skriver:

    hej finns det någon film på hur man kardar ,från början och hela vägen…?

    • zararooke skriver:

      Det finns massor av filmer på You Tube. Prova att söka med termer på engelska, som ”How to prepare wool fibre / card batts / use a drum carder / hand carders”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s