Smycken av ull tovad på metalltråd

Nu har det varit långt mellan blogginläggen… Ibland räcker inte tiden till allt man skulle vilja göra. Jag tovar när jag känner att jag kan ta mig tid till det och dokumenterar vad jag gör genom att ta kort och skriva ner lite anteckningar. Mest för min egen skull, men också med tanken att jag ska kunna dela med mig av det här också. Och varje gång jag gör något, skapas idéer kring annat jag vill prova. Så material till fler inlägg finns, jag måste bara hitta tid att skriva inläggen också…

Det här var något jag gjorde i våras. Jag hade tovat axelband till väskor, vilket ledde till tovade remmar att ha som halsband eller armband. I båda fallen tovade jag ull runt tjocka bomullssnören och därifrån började funderingar kring om det skulle gå att tova runt metalltråd. Samma teknik, men med ett annat material i mitten. En snabb sökning på nätet visade att andra verkar ha gjort liknande saker. Det finns säkert olika tillvägagångssätt för detta, men jag börjar med att vira ullen runt tråden och nåltovar lite innan jag våttovar. Sedan är det bara att böja till den intovade metalltråden som man vill.

Jag använde aluminiumtråd eftersom den är lätt att böja till och inte rostar. Det blev både armband och hängsmycken. Bara fantasin sätter gränser för vilka former man kan göra.

Det blev en hel kollektion i olika färger, av merinoull och vita, glänsande bambufibrer. Enkelt, men lite kul och effektfullt.🙂


IN ENGLISH 

Felting on wire 

It’s been a while since my last post here… Sometimes there just doesn’t seem to be enough time for everything I would like to do. I still do quite a bit of felting, whenever I can find the time to do it, and I always document what I do by taking photos and writing down some notes. Mostly for my own reference, but also with the idea of sharing it here too. And every time I make something, I start getting ideas about other thing I want to try. So, I do have material for a number of posts, and ideas for future projects, I just have to find the time to write about them too…

This was something I did last spring. I had felted shoulder straps for bags, which led to felting straps to be used as necklaces or bracelets. In both cases, I felted wool around thick cotton string, and from there began to think about whether it would be possible to felt around metal wire . The same technique, but with a different material in the center. A quick search online showed that others seem to have done similar things . I’m sure there are various ways of doing this, but I start by wrapping the wool around the wire and needle-felting,  before wet-felting. After that, you just shape the felted wire as you like.

I used merino tops, bamboo fibres and aluminum wire (as it is easy to shape and doesn’t rust). I made bracelets and pendants, and only your imagination limits the shapes you can do. Simple, but rather pretty and fun.🙂


Publicerat i Luffarslöjd, Tova, Ull | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Tovning på studsmatta

Sommar, semester och en lång lista på saker man tänkte göra under ledigheten… Det är sällan jag hinner mer än en bråkdel av det jag skulle vilja, men barnen och jag har åtminstone tovat en matta i sommar.

Vi använde två av fällarna som jag grävde ner i snön i vintras. Istället för att tesa och eventuellt karda ullen, tänkte jag att vi skulle prova att bara piska den. Om inte annat så är det ett roligt sätt att sära lite på fibrerna. Eftersom det blåste lite och det gärna yr omkring ull när man gör det här, höll vi till uppe på barnens studsmatta som har ett nät runt sig. Vi piskade ullen med kvistar av vide – och det gick ju bara inte att låta bli att hoppa lite i ullen också.

När vi nu ändå hade all ull på studsmattan tänkte jag att vi kanske lika gärna kunde prova att tova på studsmattan också. Vi la ut den piskade ullen på ett gammalt påslakan, la på ett tunt lager kardad vit ull, och på det otvättade lockar i olika färger. Sedan blötte vi ner ullen med varmt vatten och såpa, rullade ihop alltihop och så fick barnen studsa så mycket de bara orkade.

Dag två blötte vi ner allt igen med mer varmt vatten och såpa, gnuggade lite med händerna och turades om att rulla mattan lite. Sedan rullade vi ut den ur påslakanet och så fick barnen studsa på den.

Förutom att vi både hade kul och fick en hel del motion av att studsa, så fanns det en praktisk fördel med att tova på studsmattan. Överskottsvattnet rinner igenom den vävda mattan, så man behöver inte försöka krama ur en massa vatten innan man öser på med nytt varmt vatten. Och när vi spolat igenom mattan ordentligt med trädgårdsslangen för att skölja ur såpan, kunde vi hoppa på mattan för att trycka ut det mesta av vattnet.

En matta gjord av ull motsvarande nästan tre fällar kan hålla mycket vatten. Det tog tre dagar för den att torka helt. Sedan gjorde jag den slutliga utsmyckningen i mittenpartiet – snirklar av svart Lovikkagarn som jag nåltovade fast.

Det blev en tjock och stadig matta som mäter 115 cm i diameter. Jag skulle tro att den är rätt slitstark också med tanke på att den klarade den brutala behandlingen på studsmattan.


IN ENGLISH

Felting a rug on a trampoline

Summer, holidays and a long list of things I imagined I would do during my vacation… I seldom have time to do more than a fraction of what I would have liked to, but I have at least felted a rug with my daughters this summer. From fleece that I ”washed” in snow last winter. And this time we did all the felting on a trampoline.

The photos above pretty much show how we went about it, but I have also written an English version of this post for The Felting and Fiber Studio blog.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 9 kommentarer

Tovade blommor, väskor och armband

I helgen är det Jamtli vårmarknad här i Östersund. Det var så roligt att stå på julmarknaden förra året, så jag har anmält mig som utställare även på denna marknad tillsammans med två vänner. Nästa fråga som infinner sig är om det går att sälja tovade alster på en vårmarknad i slutet av maj…? Även om våren och ibland även sommaren kan vara kall i Jämtland (väderprognosen säger faktiskt att det ska komma snö här inatt), så känns det inte riktigt som rätt tillfälle för ulliga sittdynor och tovade tomtar…

Jag började med att tova lite blommor. Blommor måste ju vara helt rätt på en vårmarknad, tänkte jag, även om de är gjorda av ull. Med en säkerhetsnål fastsydd på baksidan kan de användas som broscher. Men det finns säkert fler användningsområden för dem.

Under våren har jag också tovat några väskor. Om man sätter en blomma på dem så ser de ju också lite somriga ut.

När jag tovade axelremmar till väskorna slog det mig att färgglada tovade remmar skulle kunna bli armband och halsband. Så det blev ett gäng sådana också, med pärlor på.

Och när jag nu ändå var inne på det mer färgglada spåret tänkte jag att det kanske var dags att göra något med de vackra kardfloren, samt diverse tyger och färgade fibrer av olika slag, som jag fått av min vän Zed i England. Det blev breda nunotovade armband. De var riktigt roliga att göra, lite som textila konstverk i miniatyr, och ingen blev den andra lik. En härlig blandning av merinoull, tygbitar och dekorations fibrer (som silke och bambu).

Nu har alla armband fått vackra knappar också.

Då återstår bara att se om temat ”blommor och färgglatt” på mina tovade alster kan locka några vårmarknadsbesökare….? Annars får jag väl återgå till mina ulliga tovade sittdynor och ta sikte på nästa julmarknad istället.😉


IN ENGLISH 

Felted flowers, handbags and bracelets

I have signed up for a spring fair this coming weekend, together with two friends. We had so much fun at the Christmas fair last year, so we decided to sign up for this fair too. Now the big question is whether or not felted items are an appropriate product to try to sell at the end of May…? We can have rather cold weather here, in Northern Sweden, during both spring and summer (we are actually expecting snow tonight!), but it did feel like the wrong season for fluffy seat warmers and felted santas… 

I started felting flowers. Now, flowers can’t be wrong at a spring fair, I thought, even if they are made out of wool. I have also felted some handbags, which decorated with a flower, might pass as appropriate for the season too. When I felted the straps for the bags, it also hit me that colourful straps could be turned into bracelets and necklaces. So I made a number of those too, with beads on to add a little extra. 

As I was in a colourful mindset, I plucked up the courage to do something with the beautiful blended batts I got from my friend Zed in England, along with plenty of fabrics and various dyed fibres. I made nunofelted, broad bracelets or cuffs. These were so much fun to make, like textile artworks in miniature. A fun mix of merino wool, fabrics and various fibres (such as silk and bamboo). Now they all have buttons too. 

All that remains, is to see if the theme ”flowers and bright colours” is enough to create an interest in felted items at a spring fair….? If not, I’ll just have to return to my felted, fluffy seat warmers, and aim for the next Christmas fair instead. ;-) 

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , , , | 5 kommentarer

Batikfärgning och nunotovning

Barnen och jag har roat oss med lite batikfärgning. Jag rev upp ett gammalt vitt lakan så att vi hade gott om tygbitar att experimentera med. Vi använde oss av både sömmar och gummiband för att dra ihop tyget på olika sätt. Lite förenklat skulle man kunna beskriva batik som konsten att färga ett tyg ojämnt.

Vi provade även flytande vax på tub på varsin vit T-shirt. Man ritar ett mönster, låter det torka, färgar tyget som vanligt och sedan tvättar man bort vaxet med varmt vatten.

Det var riktigt spännande att veckla ut alla tygbitar och se hur de färgats. Alla dessa rosa tygbitar av lakanet tänkte jag sy ihop i längder och sedan sy vida sommarkjolar till barnen. Men jag passade också på att färga gasväv till nunotovning.

Våra T-shirts med vax tycker jag blev riktigt bra och barnen är stolta över sina kreationer. Att använda nål och tråd för att dra ihop tyget var också en ny teknik för oss. Det ger mer kontroll över vecken och det slutliga mönstret. Hjärtat på bilden nedan (längst ner till höger) är gjord på det sättet.

Jag har också hunnit prova lite nunotovning på den batikfärgade gasväven. På ett stycke la jag bara ut ull längs kortsidorna och ena långsidan av tyget och sedan la jag till några blommor. Det blev en lätt och somrig sjal.

På den andra halvan av samma tyg la jag ut ull över hela stycket och dekorerade med några snurror av bambufibrer. Men en stor knapp och ett knapphål blir det en mysig halsvärmare. Man vet ju aldrig hur varm sommaren blir här i Jämtland.😉


IN ENGLISH

Shibori dyeing and nunofelting

The kids and I have had a go at shibori dyeing. I tore up an old white sheet so that we would have lots of pieces of fabric to play with, and we tried various techniques, using both needle and thread and rubber bands. We also drew patterns with a cold wax on a T-shirt each, which was really good fun. The wax is left to dry before dyeing, and then washed out with hot water.

It is so exiting opening up the fabric after the dyeing to see how the patterns turned out. I am really pleased with the results and the kids are proud over their creations, especially the T-shirts. I intend to sew together all these pink pieces from the torn sheet, to make twirly summer skirts for the kids.

I also dyed some cotton gauze to use for nunofelting, and I have already felted a summer scarf and a more solid neck-warmer from one of the pieces of fabric. You never know how warm the summer may be in Northern Sweden, so they may turn out to be appropriate summer accessories here.😉

Publicerat i Textil, Tova, Tyg | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Snösmältning och lamm

Äntligen har snön smält på riktigt, trots vinterns frekventa omtag med nysnö under april, och den där ullen jag grävde ner i snön i vintras har tinat fram. Plötsligt låg den där på ett stycke framtinad mark. 

Det låg kvar snö och is under den isolerande ullen, så den var lätt att samla upp. Helt ren är den ju inte, men nog tycker jag att den ser något renare ut än när jag grävde ner den. En svag doft av får blandat med doften av fuktig mark och mossa. Det kanske inte faller alla i smaken, men jag tycker att det luktar gott. Så nog tror jag att förvaring i snö kan vara ett bra alternativ till att ställa undan otvättad ull i kartonger eller papperspåsar i förrådet under vintern. Åtminstone om man har ett överskott av ull som man inte hinner ta hand om (tvätta och torka) efter höstens klippning.

Och det var hög tid att samla upp ullen, för när det blir barmark hos oss vill fjäderfäna komma ut och patrullera runt gården och hjälpa till med markberedningen i trädgårdslandet. De hade säkert gärna sprätt runt i ullen också om den legat kvar.

I mitten av april fick vi också lamm. Lamningsperioden känns som en evig och nervös väntan, men det är fantastiskt att vara med och en lycklig lättnad när allt går bra.

Nu har lammen hunnit bli runt två veckor gamla och hagen är full av otroligt söta, skuttande och nyfikna busfrön.


IN ENGLISH 

Melting snow and lambs

Spring has finally arrived, and the wool that I dug down in the snow has thawed out. It does look somewhat cleaner compared to when I buried it, and it smells fresher (if you like a weak smell of sheep and moist soil and moss). So I think it’s a good alternative to storing raw fleece in boxes or paper bags over winter, at least if you have an excess of wool that you don’t have time to take care of (wash and dry) after the autumn shearing. And I am glad that I managed to collect the wool before I let out our chickens, turkeys and Guinea fowl to roam the farm. I am sure they would have loved scratching around in the wool…

In mid-April we also had lambs. The lambing period is a long and nervous wait, but it’s an amazing experience to be part of and a happy relief when all goes well. The lambs are about 2 weeks old now. Incredibly cute, bouncy and inquisitive little creatures. 

Publicerat i Djur, Ull | Märkt , | 7 kommentarer

Den ljuvliga Jämtlandsullen

Rubriken för detta blogginlägg må låta lite partisk, när min tanke var att objektivt jämföra tovningsegenskaperna hos Jämtlandsullen, med merino och andra merinokorsningar. Men nu bor jag i Republiken Jämtland och här är vi lite patriotiska, med egen flagga, nationalsång och president.😉

Jämtlandsfåret är en relativt ny ras, som tagits fram genom att korsa sveafår med merinofår, för att producera en finfibrig ull som komplement till köttproduktionen. Sveafåren är i sin tur ingen egentlig ras, utan en benämning för korsningar av vita lantraser (såsom finull) och tyngre köttfår (såsom texel eller någon engelsk downras). Jämtlandsullen i det här inlägget kommer från Anna Hedendahl, som har varit engagerad i framtagandet av rasen, sitter som ledamot i Svenska fåravelsförbundet, och som råkar bo väldigt nära mig (om man tar genvägen genom skogen till grannbyn).

Jag köpte tre fällar av Anna, som såg lite olika ut. Den ena var vinterull (klippt i mars) från en vit tacka som heter Anna. De små, små krusningarna är ju helt sagolika.
 

De andra två fällarna kom från samma får, en mörk tacka som heter Ermine, men den ena fällen var sommarullen (klippt i höstas) och den andra var vinterullen (klippt i mars).
 

Jag tvättade ullen och fick som vanligt sällskap av katten när det kom till kardningen. Jämtlandsullen är verkligen otroligt mjuk, och särskilt den mörka vinterullen kändes som smör som smälte i handen när jag matade in den i kardmaskinen. Ljuvligt! Sommarullen, med solblekta toppar och lite längre fibrer, kändes inte riktigt lika mjuk. Enligt Anna brukar Jämtlandsullen ligga mellan 17-23 µm i fiberdiameter. Generellt brukar sommarull anses bättre. Ullen växer mer på våren och sommaren än på hösten och vintern, och man får mindre skräp i ullen på sommarbete än när fåren står inne och äter hö. Men den högre ulltillväxten innebär också en ökad fiberdiameter. Så det inte konstigt att vinterullen faktiskt kändes mjukare.
 

Som jämförelse till Jämtlandsullen har jag köpt kardad ull från Brink Hantverk, som har korsat merinofår med finullsfår och Leicesterfår. Ur tovningssynpunkt tycker jag att det låter som en väldigt intressant korsning. Sedan hade jag vit merinoull (tops) och färgad Corriedale (tops). Just den här merinon var inte den finaste, utan den något grövre på 25 µm. Corriedale, som är en ras framtagen genom att korsa merinofår med Lincoln och Leicesterfår, ska ligga runt 25-30 µm.
 

Det är inte helt enkelt att göra en rättvis jämförelse när en del ull är kommersiellt tvättad, kardad och kammad, medan annan ull är från specifika fårindivider och ullen har tvättats i bara ljummet vatten (med en del lanolin kvar) och kardats av mig (på en kardmaskin som troligen är lite för grovtandad för sådan här fin ull). Men jag standardiserade resten så gott jag kunde och la ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar, på en 20cm x 20 cm yta, och la på en bit gasväv. Och det blev en skillnad i storlek (krympning) på de tovade provlapparna, vilket kan ses som ett mått på ullens tovningsbenägenhet.
 

Mest krympte merinoullen. På delad andra plats kom ullen från Brink Hantverk (merino/finull/Leicester), den mörka sommarullen från Jämtlandsfåret Ermine, och den färgade Corriedaleullen. Men den tovade provlappen av Corriedaleull hade inte lika små och fina krusningar och kändes därför inte lika kompakt. Den kändes inte heller lika mjuk som de övriga. Minst krympte den mörka vinterullen från Jämtlandsfåret Ermine, medan den vita vinterullen från Jämtlandsfåret Anna var ett mellanting mellan Ermines vinterull och sommarull.
 

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika individer och vilken säsong ullen har vuxit. Ermines ljuvligt mjuka vinterull var inte helt optimal till tovning. Enligt barnen ”vann” just den provlappen också tävlingen i mjukhet – kan det bli mer vetenskapligt än ett blindtest mot barnens kinder, halsar och handleder…?😉 Så jag funderade på om ullen rent av kunde vara för finfibrig för att ha bra tovningsegenskaper. Men de vetenskapliga studier jag har hittat i ämnet, mestadels från Australien och med fokus på merinoull, visar en korrelation mellan ullens finlek och dess tovningsbenägenhet. Ju finare ull, desto lättare tovar den sig. I dessa studier ses det som ett problem, då man framförallt vill få fram mjuk ull som inte tovar sig. Det är nog bara vi som håller på med just tovning som uppskattar denna egenskap hos ullen. Nåja, vad det än beror på så är det kanske i första hand Jämtlandsfårens sommarull jag får sikta in mig på som tovare, så får spinnarna ta hand om den ljuvliga vinterullen. Fast det går ju också att blanda i lite finull i den kardade ullen för att öka tovningsbarheten. Här ska ingen ljuvlig ull gå till spillo.😉


IN ENGLISH

Jämtland and other merino cross-breeds

The Jämtland sheep is a new Swedish breed, which originates from a cross between Merino and cross-breeds between native breeds (such as Finull) and imported meat breeds (such as Texel or any of the British Downs). The breed has been developed to produce fine fibre wool as a complement to lamb meat production. I happen to live close to Anna Hedendahl, who has been very much involved in the development of this breed, and I recently bought three gorgeous fleeces from her Jämtland sheep (see the first two batches of photos above). The white fleece was sheared in March and comes from a ewe named Anna. The two dark fleeces are both from the same ewe, named Ermine, but one was sheared in March (dark grey) and the other last autumn (sun-bleached brown).

The crimp, in especially the winter fleeces (sheared in March), is amazing, and the fleece felt like butter melting in my hands as I fed it into the drum carder. The summer fleece (sheared in the autumn), with longer fibres and sun-bleached tips, didn´t feel quite as soft. According to Anna, Jämtland fleeces vary between 17-23 microns in fibre diameter. Generally speaking, summer fleeces are usually considered to be of better quality. The fleece grows more in the spring and summer, compared to autumn and winter, and you get less vegetable matter in the fleece during summer grazing, compared to when the sheep are stabled and eat hay. But the higher growth rate also means an increase in fibre diameter. So it makes sense that the winter fleece feels softer.

As a comparison, I also bought carded wool from Brink Hantverk, which have crossed Merino sheep with Finull and Leicester sheep. From a felting perspective, I think that sounds like a nice mix of breeds. I also had white merino tops (the slightly coarser 25 micron variety, i.e. not super fine), and dyed Corriedale tops (25-30 microns). I thought Corriedale would be interesting in comparison too, as it is a breed developed by crossing Merino sheep with Lincoln and Leicester sheep.

It´s not easy to make a fair comparison when some wool has been commercially washed, carded and combed, while other wool is from specific sheep individuals and the wool has been washed in lukewarm water (with some lanolin left) and carded by me (on a drum carder that is probably a little too wide-toothed for this fine wool). But I standardized the rest as best I could; two thin layers of wool in different fibre directions, on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. And there was a difference in size (shrinkage) between the felted samples, which can be seen as a measure of the wools felting propensity.

The merino wool definitely shrunk the most. In joint second place came the wool from Brink Hantverk (Merino/Finull/Leicester), the dark summer wool from the Jämtland sheep Ermine, and the dyed Corriedale wool. But the felted sample of Corriedale wool looked like it had a less fine crimp, and therefore didn´t look as dense. It didn´t feel as soft as the others either. The wool that shrunk the least was the dark winter wool from the Jämtland sheep Ermine, while the white winter wool from the Jämtland sheep Anna was in-between Ermines winter wool and summer wool.

I find it fascinating that there is such a difference between individuals and the season the fleece has grown. Ermine´s gorgeous, soft winter fleece was not optimal for felting. According to my children, that sample also ”won” the contest in softness – can it get more scientific than doing a blind test on the children’s cheeks, necks and wrists …?😉 So, I wondered if the wool could actually be too fine to have good felting properties. However, the scientific studies I have found on the subject, mostly from Australia and focused on merino wool, report a correlation between the fineness of the wool and it´s felting propensity. The finer the wool, the easier it felts. In these studies, it is seen as a problem, as there is a demand in the wool industry for very soft wool that doesn´t felt. It’s probably only us felters who appreciate the felting properties of wool. Well, whatever the cause, it is perhaps primarily the summer fleeces of Jämtland Sheep that I should focus on for felting, and let the spinners take care of the lovely winter fleeces. Although, it´s of course possible to mix in some Finull in the carded batts to increase the felting ability. So don´t worry, I´m not going to let any gorgeous wool go to waste.😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 5 kommentarer

En liten tovad vit väska

Innan påsk provade jag att tova en liten vit väska på en äggformad mall, där den spetsiga delen fick bli locket på väskan. Den vita ullen kommer från en finullskorsning och ger en stadig filt. Som dekor tovade jag fast några blommor som jag klippte ut från en tunn bomullsgardin köpt på loppis. Just den här gardinen (tyget) har visat sig vara riktigt användbar till nunotovning, och jag har gjort både en sjal och en hatt av den tidigare.  
 

På mina tidigare väskor har jag använt stadiga bomullsband med spännen som axelremmar, men till den här lilla väskan ville jag ha något smalare. Till slut blev det en tovad axelrem, där jag tovade ullen runt ett tjockt bomullssnöre (makramesnöre) för att ge det lite extra styrka.  
 

Jag föredrar väskor med reglerbara axelremmar. Hur lång rem man vill ha beror ju på hur man väljer att bära väskan och hur mycket kläder man har på sig (med eller utan jacka). Hur jag skulle lösa det med en tovad rem har krävt en del tankeverksamhet, men nu har jag sytt på två D-ringar som remmen kan knytas i. Då går det att justera längden som man vill. Väskan har också fått ett magnetiskt spänne. Att tova en liten väska är så svårt – det är färdigställandet, med reglerbar axelrem och val av spänne, som tar tid. Men nu är den klar! Och kanske spar jag någon annan lite huvudbryderi genom att visa hur jag löst de där sista detaljerna.   


IN ENGLISH 

A small, white, felted bag

Before Easter, I decided to try to felt a bag on an egg-shaped resist, where the pointed end becomes the flap of the bag. The white wool is from a Finull crossbreed, that makes a nice and firm felt. As decoration, I felted on some flowers, that I had cut out from a thin, cotton curtain, bought at a charity shop. That curtain (fabric) has proved to be really useful for nunofelting, and I have used it before to make a shawl and a hat

This little bag looked like it required a slimmer shoulder strap than the sturdy cotton straps, with buckles, that I have used for bags previously. So, I finally ended up felting a strap, with a thick cotton string (meant for macramé) in the middle for added strength. I prefer shoulder straps to be adjustable. The length you want depends on how you wear the bag and how much clothes you are wearing (with or without jacket). How to make the felted strap adjustable in length required some thought, but now I have sewed on metal D-rings that the strap can be tied to, and thereby adjusted in length. I have also added a magnetic clasp to the bag. 

Felting a small bag isn’t all that difficult – it’s the finishing, including straps and deciding on a clasp, that takes time. But now the little bag is completed, and perhaps I can save someone else a bit of brainwork by showing what I did. 

Publicerat i Tova | Märkt , , , , | Lämna en kommentar