Ett tovat skydd till en känslig handled

Nu har det snart gått 5 veckor sedan jag opererade min handledsfraktur, och 3 veckor sedan jag tog av gipset. Fingrarna fungerar hyfsat, med själva handleden är fortfarande fruktansvärt stel och gör ont. Det tar tid och kräver mycket träning för att återfå rörligheten och jag har börjat inse vilken komplicerad konstruktion en handled är. Jag fick ett handledsstöd på handrehabilitering, men kunde inte använda den pga överkänslighet i huden. Det är troligen en nerv som skickar ut för mycket impulser, vilket gör att även lätt beröring är riktigt obehagligt. Ett fast tryck känns bättre, och varmt vatten lindrar. Plötsligt kändes det självklart att det jag behövde var ett skyddande och värmande handledsskydd, tovat av riktigt mjuk ull…

Så jag plockade fram den riktigt finfibriga (17,9 mic) ullen från Bowmont får (Saxon merino x Shetland) från Wooltops, la ut två riktigt tunna lager och tovade ihop en rektangel. Jag klippte ett hål för tummen och gjorde den sista formgivningen direkt på handleden.

Det här kan vara det mest användbara jag någonsin tovat! Ett otroligt mjukt och smidigt fodral, med perfekt passform runt handen och handleden, som ger både värme och skyddar mot skav och tryck från handledsstödet. Med ullen närmast huden kan jag stå ut med handledsstödet några timmar. Tänk vad ull är fantastiskt! 🙂 


IN ENGLISH 

Felted protection for a sensitive wrist

It’s been almost five weeks since I operated my wrist fracture, and 3 weeks since I took off the cast. My fingers work pretty well, but my wrist is still very stiff and painful. It takes time and requires a lot of exercise to regain mobility, and I have begun to realize what a complicated design a wrist is. I got a wrist support from the hand therapist, but could not use it due to hypersensitivity in my skin. This is probably due to a nerve sending to many impulses, which leads to even the lightest touch feeling really uncomfortable. Hard and stable pressure feels better, and warm water relieves the discomfort. Suddenly, it seemed obvious that what I needed was a protective and warming wrist cover, felted with really soft wool …

So, I got out the really fine fiber (17.9 micron) tops from Bowmont sheep (Saxon merino x Shetland) from Wooltops, laid out two very thin layers, and felted a rectangle. I cut a hole for my thumb and felted the final shape directly on my wrist.

This may be the most useful thing I’ve ever felted! An incredibly soft and delicate cover, with a perfect fit around my hand and wrist, providing both warmth and protection  against rubbing and pressure from the wrist support. With wool closest to the skin, I can put up with the wrist support for a few hours. Isn’t wool fantastic! 🙂

Advertisements
Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 12 kommentarer

Jubileumsull och Fårfesten i Kil 2017

Under den gångna helgen har jag varit på Fårfesten i Kil, ett helt fantastiskt arrangemang med ungefär 140 utställare som i år lockade totalt 9220 deltagare under tre dagar. Här fanns verkligen allt med anknytning till får.  Massor av ull, garn, skinn, en otrolig mångfald av hantverk, verktyg för hantverk, goda lammkorvar, olika fårrasföreningar m.m. Utöver det hölls det olika föredrag, kurser av både lammproducenter och olika hantverkare, och en inspirerande modeshow med utställares alster. Kort och gott, en fest för alla som är intresserade av får, ull eller hantverk.

Under invigningen av Fårfesten avtäcktes konstverket Jubileumsull, som en del av firandet av Svenska fåravelsförbundets 100 års jubileum.  Ett upprop gick ut i slutet på förra året, där man efterfrågade rutor (10 x 10 cm) gjorda i valfri teknik, av spårbar svensk ull i naturfärger. Till varje ruta skulle man även bifoga information om fåret/besättningen, fårägaren/gården, vem som klippt ullen, hantverkaren och tekniken med vilken rutan skapats. Jag har bidragit med fyra rutor, men bor också i princip granne med Anna Hedendahl (ullansvarig på Fåravelsförbundet, till höger på bilden nedan) som tog initiativet till och har hållit i projektet. Så jag har hjälpt till med ID-märkningen av rutor som skickats in, och fick hänga med till Kil och berätta om konstverket i Fåravelsförbundets monter.

Konstverket består av 288 rutor, inskickade av runt 110 olika hantverkare, som har sammanfogats av textilkonstnären Lena Köster (till vänster på bilden ovan). Lena har också har vävt bakstycket alla rutor sitter på, av svensk ull så klart. Om man tar ett steg tillbaka så kan man ana ett landskap. Det vita partiet längst upp kan vara en himmel, de mörkaste rutorna en skogskant, nere till vänster kanske några klippblock, till höger jord, kanske lite mossa, och en liten bäck i vitt mitt i. Men varje ruta har också en egen historia och identitet. En del har gjorts av professionella hantverkare, och några har skrivit detaljerade beskrivningar av hur ullen kammats, spunnits och sedan stickats efter ett speciellt mönster. Andra har skrivit och berättat om fårens betydelse i deras liv. Några har provat att göra något med ullen från sina får för första gången, eller delat med sig av sin ull till skickliga hantverkare som själva inte haft tillgång till spårbar svensk ull. Många kontakter har knutits och projektet har berört både fårägare och hantverkare. Under helgen har många kommit fram och pekat ut just sina rutor. Och flera besökare har fått tårar i ögonen när vi berättat om konstverket och en del av historierna bakom rutorna. Vid ett tillfälle var det en äldre dam som slängde sig runt halsen på mig och gav mig en kram, samtidigt som hon snyftade ”Det är så vackert!”. Responsen har varit helt otrolig och det känns så fint att på det här sättet visa upp både den fantastiska variationen vi har i svensk ull och all denna imponerande hantverksskicklighet.

Fårfesten är en fantastisk mötesplats för hantverkare och fibernördar. Jag träffade nya och gamla vänner och bekanta, en del från förra årets Ull SM på Wålstedts Textilverkstad, och några personer jag haft kontakt med länge men aldrig träffat på riktigt. Det är inte lätt att ge en helhetsbild av utbudet bland utställarna, men jag tänkte att jag åtminstone kunde berätta om vad jag inte kunde låta bli att köpa med hem…. Det blev några kardflor av svensk ull. Mörk Jämtlandsull från ullFORuM, vit Finull från Åddebo ull, samt svart och lite färgad vinröd Finull från UlliBruk i Kil.

Sedan hittade jag lite exotisk ull hos den brittiska utställaren från Wooltops. Falkland Islands Perendale (en ras ursprungligen framtagen genom att korsa Romney och Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (båda framtagna genom att korsa Lincoln och Merino, och de vanligaste fårraserna på Falklandsöarna idag), Ile de France (en ras framtagen i Frankrike genom att korsa Leicester och Rambouillet Merino), samt Merino d´Arles (från Provence regionen i Frankrike). Dessutom fick jag en raritet från en relativt ny ras (utvecklad i slutet av 80-talet), Bowmont sheep, en riktigt finfibrig korsning (17,9 mic) mellan Saxon Merino och Shetland. Det ska bli oerhört spännande att tova provlappar av dessa, och jämföra med alla mina andra provlappar av olika raser, däribland vår svenska Merinokorsning Jämtlandsull.

Fårfesten har färgade ulltussar på påskris som lite av sitt signum. Man kan ju inte annat än bli glad av det – och sugen på att färga ull. Så det blev lite ullfärg från FårBiForm som även har en trevlig blogg.  Och hon delade monter med ForsbackaUll som hade allehanda effektfibrer och tillbehör för spinning, eller tovning. Det gick bara inte att låta bli att köpa en påse vit jakull, lite färgad tensel och några påsar s.k. silk hankies.

Christina Skovmose (Skovmose by hand) är en av de personer jag haft kontakt med rätt länge, men inte träffat i verkligheten förrän nu. Äntligen fick jag se och känna på hennes vackra nunotovade plagg som jag bara sett på bild. Från henne köpte jag nåltovad merino med silkesfibrer (prefelt) och den fantastiska boken Worldwide Colours of Felt med över 500 bilder på tovade alster sorterade efter färg. Slutligen köpte jag ett stycke färgat sidentyg från May Jacobsen Hvistendahl, som också höll en kurs i nunotovning på Fårfesten. Det blir spännande att se vad jag kan få ihop av det…

Det här blir ett långt inlägg, och ändå bara en bråkdel av alla intryck. Men jag vill avsluta med några bilder som visar ytterligare en dimension av resan. Anna Hedendahl och jag delade stuga under helgen med Gudrun Haglund-Eriksson (på bild nedan), fåruppfödare med företaget Ull och Skinn, och vice ordförande i Svenska fåravelsförbundet. Gudrun hade ett gigantiskt stånd med fårskinn och allt du kan tänka dig sytt av fårskinn vid ingången till Fårfesten. Allt detta rymdes i en släpvagn, som likt Kalle Ankas husvagn på julafton skulle packas upp varje morgon och packas ner varje kväll. Allt är uttänkt i minsta detalj för att nyttja utrymmet på bästa sätt och Gudrun är ett under av struktur och ordning. Själv var jag ansvarig för att hänga upp skinnmössorna varje morgon och tackar för förtroendet och det trevliga sällskapet. 🙂


IN ENGLISH

Anniversary Wool and the Sheep Festival in Kil

This past weekend I went to a sheep festival (Fårfesten i Kil) held every year in Kil, Sweden. It really was a fantastic event, with 140 exhibitors which attracted 9220 participants over three days. It included really everything related to sheep. Lots of wool, yarn, an incredible variety of crafts, tools for crafts, delicious lamb sausages, various sheep breed organisations etc. In addition, there were lectures, courses and an inspiring fashion show with the exhibitors garments and accessories. In short, a festival for anyone interested in sheep, wool or crafts.

I´ve been involved in a project called Anniversary Wool, initiated by my neighbour Anna Hedendahl, to celebrate the 100-year anniversary of the Swedish Sheep Breeders Association. I have written about this in an earlier post, and the aim was to produce a piece of art with squares made from traceable Swedish wool, in natural colours only, to show the amazing variety of wool we have, and examples of what can be made from it. The piece, which was unveiled at the festival,  consists of 288 squares, sent in by 110 crafters and artists, and has been mounted by the textile artist Lena Köster. At a distance, you can envision a landscape. A white sky, a dark forest edge, some grey boulders to the lower left, a white stream, and patches of earth, perhaps some moss, to the right. But each square also has its own story and identity. Some letters, sent along with the squares, have in detail described how the wool has been combed, spun and knitted according to a specific pattern, that has it´s own story. Others have written about how much the sheep have meant to them all their lives. Some are professional artists, other have made something with the wool from their sheep for the first time, or sent their wool to crafters, who have not had access to traceable wool before. This piece moves both sheep owners and crafters. The response has been overwhelming and, after talking about the piece to visitors at our stand,  I have had elderly ladies with tears in their eyes. One even gave me a big hug, while sobbing ”It´s so beautiful”.

There was just so much to see and so many people to talk to at the festival. Old friends, new friends, people I had earlier only had contact with via the internet but now met in real life. The photos above are just a taste of what was there, and what I couldn´t resist buying. 😉 I bought some carded batts of Swedish wool (Jämtland and Swedish Finull), but there was also a stand from Wooltops there, were I found some (to me) exotic tops. Falkland Islands Perendale (a breed developed by crossing Romney and Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (both developed by crossing Lincoln and Merino, and the two most common breeds on the Falklands today), Ile de France (a breed developed in France by crossing Leicester and Rambouillet Merino), and Merino d´Arles (from the Provence region in Frankrike). In addition, I got a rarity from a more recent breed(developed in the late 80´s), Bowmont sheep, a fine-fibred crossbreed (17,9 mic) between Saxon Merino and Shetland. I am really looking forward to felting samples of these, to compare them to all my other samples of different breeds, including the Jämtland wool, which is our Swedish Merino crossbreed.

Other purchases included dyes for wool, white Yak wool, embellishment fibres, silk hankies, merino and silk prefelt, and a piece of dyed silk fabric. I also bought a wonderful book called Worldwide Colours of Felt, from my friend Christina Skovmose (Skovmose by hand), who has two felted pieces in the book. I can highly recommend this inspiring book, with over 500 pieces of felt, sorted by colour! It´s like have Pinterest in the format of an actual book. Gorgeous!

The last batch of photos are about another dimension to my trip. Anna Hedendahl and I shared a cottage with Gudrun Haglund-Eriksson, sheep owner and vice chair of the Swedish Sheep Breeders Association. Gudrun had a giant stand, with sheepskins and everything you can think of sewn from sheepskin, at the entrance to the festival. All this was kept in a trailer, which was packed up every morning and packed together (in the trailer) every night. Everything thought out to the smallest detail in order to maximize the use of the space, and Gudrun truly is a marvel of structure and order. I was specifically responsible for hanging and laying out the sheepskin hats every morning, and I thank her for that confidence, and the good company. 🙂


Publicerat i Ull | Märkt | 2 kommentarer

En tovad taklampa med lockar

Igår fick jag äntligen ta av gipset! Handen är väldigt stel och öm, men vilken befrielse. Och tovning är nog ett utomordentligt sätt att träna upp handen igen. 😉  I väntan på lite förbättrad rörelseförmåga får jag skriva om sånt jag gjort innan jag bröt handleden, men inte hunnit skriva om tidigare. Så här kommer en beskrivning av hur jag gjorde en taklampa av ull.

Till den här lampan använde jag en gammal lampstomme och en glesvävd panelgardin av 100% lin (köpt på loppis för en billig penning). När jag sprättat och klippt bort fållarna hade jag ett tygstycke som mätte 45 cm x 200 cm. På det la jag ut ett tunt lager kardad vit Finull från Wålstedts Textilverkstad, som har tillräckligt god tovningsförmåga för att kunna dra ihop ett linne tyg, och sedan ett tunt lager okända vita ullblandningar från World of Wool, men gissningsvis merino med silke och oblekt soja  respektive blekt lin. Längs en långsidan på tyget, mellan de två lagren av kardad ull, la jag ut vackra lockar av otvättad Leicester. Sedan var det bara att tova ihop det hela. 

Tovning krympte ner tyget till ca 30 cm x 145 cm. Strukturen med de intovade fibrerna (silke, soja och lin) och de glansiga lockarna är helt ljuvlig.

Jag använde lampstommen upp-och-ned, och sydde fast det tovade stycket i den större ringen. Omkretsen är 130 cm, så jag hade 15 cm över som jag klippte bort. I dagsljus är taklampan ganska diskret men vacker i skiftningar från vit till beige.

Och när man tänder lampan framträder alla dessa intovade fibrer tydligt och de vita Leicester lockarna glänser. Lampan sprider verkligen ett mjuk och vackert sken, men lyser samtidigt upp rummet ordentligt eftersom den är så pass stor och helt öppen i toppen och botten. Som ullnörd kan man inte annat än gilla en sån lampa. 🙂


IN ENGLISH

A felted lampshade with locks

Yesterday I finally got to take my cast off!  Stiff and sore, but what a relief. And felting is probably an excellent way to train my hand again. 😉 In anticipation of some improved mobility I can write about what I did before I broke my wrist, but haven’t had time to write about yet. So here’s a description of how I made a lampshade of wool.

For this project I used an old lamp frame, and a woven panel curtain in 100% flax (bought cheaply at a second hand store). When I had removed the hems, I had a piece of cloth measuring 45 cm x 200 cm. On that I laid out a thin layer of carded, white, Swedish Finull, which has sufficient felting ability to pull together a linen cloth, and then a thin layer of unknown white wool blends from World of Wool, but presumably merino with silk and unbleached soy, versus bleached flax, respectively. Along one length of the fabric, between the two layers of carded wool, I laid out beautiful locks of unwashed Leicester. Then I felted it all together.

The final piece measured about 30 cm x 145 cm. The structure of the embellishment fibers felted into the wool, and the shiny curls, is gorgeous. I used the lamp frame upside down, and sewed the felted piece on to the larger ring. The circumference is 130 cm, so I had 15 cm to spare which I cut away. In daylight, the ceiling lamp is quite discrete, but still beautiful, in shades from white to beige. And when you turn on the light, all those embellishment  fibers show up clearly and the white Leicester locks glisten. The lamp spreads a soft and beautiful glow, but still lights up the room well as it is so large and completely open at the top and bottom. As a fibre nerd I must confess, I do love this lampshade. 🙂

Publicerat i Textil, Tova | Märkt , , , , | 8 kommentarer

Nåltovade fluffiga varelser

Jag fick min handledsfraktur opererad förra veckan och hade sedan sällskap här hemma av min 7-åring som hade hosta och hög feber. Efter två dagar i varsin soffa kände vi oss lite piggare och behövde hitta på något att göra. Så vi hjälptes åt att plocka fram lite ull och tovningsnålar. Jag tänkte att varsin nåltovad tavla kanske vi åtminstone skulle kunna åstadkomma, trots hosta respektive en arm i gips.

Dottern valde att göra en tavla med färgade lockar. Ett landskap med träd i bakgrunden och svampar i förgrunden. För att inte sticka sig med nålen tillverkade hon också fingerskydd av papper och tejp. Det är en klok tjej.

Jag gav mig också på att nåltova ett motiv och passade då på att testa en teknik jag inte provat tidigare, som ger en fluffig pälsliknade yta. Man nåltovar bara fast ullen i mitten på fiberlängden, viker den ena halvan över den andra och nåltovar längs kanten på vikningen. Nästa rad med ull läggs lite längre upp och överlappar den föregående. Jag jobbade nerifrån och upp längs kroppen, och utifrån och in på huvudet, och slutligen nåltovade jag ett par ögon och en näbb i mitten på allt fluff. 

Det blev någon slags uggleliknande fantasifigur till slut. Och fluffig blev den definitivt. 

Under helgen ville sedan båda barnen prova att tova fluffiga alster, men tredimensionella. Så de började med varsitt frigolitägg som de nåltovade ett lager ull på, och sedan tovade de fast rader av ull i samma teknik som jag använde till ugglan. Eftersom fiberlängden var lång i förhållande till alstret fick de klippa av fibrerna på mitten. Men det klarade de också av galant. Själv satt jag bara och tittade på och lät vänsterarmen vila. 

Med en nåltovad nos och möbelspikar till ögon blev det två små varelser. Ullråttor kanske? Vad det än är så är flickorna väldigt nöjda med sina helt egentillverkade fluffbollar av ull. 


IN ENGLISH 

Needle-felted, fluffy creatures 

I had surgery on my wrist fracture last week, and then had the company of my 7-year-old, who was home from school with bad cough and high fever. After two days spent in a sofa each, we felt a little better, and needed to find something to do. So we got out some some wool and felting needles. I figured we might at least be able to achieve a needle felted picture each, in spite of a cough and an arm in plaster, respectively.

My daughter went for the dyed locks, and felted a landscape with tress in the background and two mushrooms in the foreground. I took the opportunity to test a needle-felting technique I hadn’t tried before, to create a fluffy, fur-like texture. The photos above probably decribe the technique better than words, but in short, you felt along the centre of the fibres, fold one end over the other, and secure the folded edge. The next section of fibres is placed slightly higher up, but overlapping the previous row. I finished it off by felting a pair of eyes and a beak in the middle of all that fluff, and ended up with an owl-like creature. Definitely a fluffy one.

Later, during the weekend, both my girls wanted to make fluffy creatures, but tre-dimensional ones. So they started with styrofoam eggs, which they covered with wool, and then they used the same technique to add ”fur”. The fibres were a bit too long, so they had to cut them in half. But they solved that brilliantly too. I just sat there and watched, giving my left arm a rest. They added a needle-felted nose, and used a small black nails as eyes, on their fluffy creatures. I’m not sure what they are, wool-rats perhaps? But the girls are ever so proud that they made them all by themselves.

Publicerat i Tova | Märkt , | 13 kommentarer

Tovade element: jord och vatten

Jag fick nyligen ett paket fyllt med ljuvliga fibrer, färgade i regnbågens alla färger, från min vän Zed i England. På bilderna nedan ser ni exempel på fibrer av ros (flera färger), silke (blå), bambu (grön-gul),  soja (orange), kapok (grå), viskos (lila) och egyptisk bomull (rosa). Zed har skrivit en guide om hur man kan använda olika typer av fibrer i våttovning, som jag varmt kan rekommendera för den riktigt fibernördiga tovaren, och säljer ibland paket med olika färgade fibrer via Etsy. Den stora frågan nu var vad jag kunde hitta på att tova där jag kunde testa denna bredd av fibrer och färger. Det blåa fick mig att tänka på vatten, det gröna på mossa… Ja, varför inte en tolkning av de fyra elementen – Jord, Vatten, Luft och Eld – gärna i varsin del av färgskalan? Det kändes som en kul utmaning, med stora frihetsgrader och många möjligheter.

Först ut blev Jord.  Brun och grön ull, massor med olika fibrer (viskos, silke, bambu, soja och nylon) i olika nyanser av brunt, gult och grönt, och några tygbitar. Min 7-åring insisterade på behovet av att ha med blommor, så det fick bli ett småblommigt sidentyg i ena hörnet. När det tovade stycket börjat hålla ihop knöt jag in små bollar av ull och sydde några stygn för att skapa rynkor. Sedan fortsatte jag att tova och valka alltihop.

Sedan fortsatte jag med Vatten. Här tänkte jag mig vågor som sköljer in på en strand. Vit, beige och flera nyanser av blå ull. Lite tyg och olika fibrer (bomull, silke, soja, viskos och mjölkprotein) och lockar i vitt och olika nyanser av blått. Det var så vackert när allt var utlagt, så det kändes nästan synd att tova ihop det, samtidigt som det var spännande att se vad det skulle bli av det hela.

Ja, så långt kom jag förra helgen, och hade givetvis stora planer på att fortsätta med Luft och Eld nu i helgen. Men sedan bröt jag handleden! Som tur var min vänstra och inte min högra (då jag är högerhänt), men det blir onekligen svårt att tova ett tag framöver med gips på ena armen i 5-6 veckor… Hursomhelst så ville jag ju ändå åtminstone få klart de här två styckena. Med den gipsade vänsterarmen som dödvikt kunde jag hålla fast det tovade stycket och nåltova fast lite rynkor och lockar. Givetvis i sällskap av min sällskapliga och ullälskande katt (som oftast är mest i vägen).

När det kom till Vatten fick jag ta till klädnypor för att göra ”vågor” i havet som jag nåltovade och sydde på plats.  Och sedan lyckades jag sy fast några snäckor och en bit korall på stranden, med en hand och begränsad styrhjälp av den andra handen.

Nu får min värkande vänstra handled vila ett tag i högläge, medan jag skriver detta med enbart höger hand på paddan. För jag ville ju gärna visa upp resultatet också. Så här blev till slut min tolkning av elementet Jord. Brunt och grönt, ”mossiga stenar”, och lite blommor och färgprakt i ena hörnet. Ett experiment med olika material och fibrer och ytstruktur.

Och så här blev elementet Vatten. Jag tycker nästan att jag hör vågskvalp och snäckorna gav det hela en extra dimension.

Då återstår Luft och Eld… Men nu ser det ju onekligen ut som att jag har ett tag på mig att fundera ut hur jag ska ta mig an det.


IN ENGLISH 

Felted elements: Earth and Water

Last week I received a package full of gorgeous, dyed fibres, from my friend Zed in England. In the first batch of photos you can see examples of fibres from rose (various colours), silk (blue), bamboo (green-yellow), soy (orange), kapok (grey), viscose (purple) and Egyptian cotton (pink). Zed has also written an excellent guide on how to use embellishment fibres in wet-felting, and occasionally sells packs of different dyed fibres via Etsy. The big question now was what I could felt, which would allow me to experiment with this array of different fibers and colours. The blue got me thinking about water, the green looked like mosses… So, why not an interpretation of the four elements – Earth, Water, Air and Fire – preferably each one from a separate part of the colour scale? It felt like a fun challenge, with large degrees of freedom and many possibilities.

I started with Earth. Brown and green wool, lots of different fibers (viscose, silk, bamboo, soy, and nylon) in various shades of brown, yellow and green, and a few pieces of fabric. My 7-year-old insisted on the need to include flowers, so we added a piece of silk fabric with flowers in one corner. When the piece had started to felt together I tied in small balls of wool and sewed a few stitches to create wrinkles. Then I continued to felt and full the whole thing.

Then I continued with Water. Here I was thinking of waves washing up on a beach. White, beige and several shades of blue wool. A little fabric and different fibers (cotton, silk, soy, viscose, and milk protein), and locks in white and shades of blue. It looked so pretty when everything was laid out, so it almost felt a shame to felt it all together, but it was also exciting to see what would become of it all.

That’s as far as got last weekend, and I obviously had grand plans on continuing with Air and Fire this weekend. But then I went and broke my wrist. Lycklig my left, and not my right (I am right-handed), but having an arm in a cast for 5-6 weeks will certainly make felting difficult… Nevertheless, I really wanted to finish at least these two pieces. And using my left arm as sort of dead weight, I managed to hold down the Earth-piece so that I could finish it up with some needle felting and addition of locks, in the company of my sympathetic and wool-loving cat (who, as usual, was mostly in the way…). For the Water-piece, I ended up resorting to clothespins to pinch the felt together, to be able to needle-felt and stitch some ”waves” in the felt. I also managed to sew on some shells and a piece of coral, with one hand and limited support from the other hand.

Now I’m letting my, rather painful, left wrist rest for a while, in an elevated position, while I write this using only my right hand on my iPad. Obviously, I wanted to share the results too. So, above you can see my felted interpretation of the element Earth. Brown and green, ”mossy stones”, and some flowers and hint of more colours in one corner. An experiment with various materials and fibers, and surface structure. And the last batch of photos is my interpretation of the element Water. I almost think I can hear the sound of waves, and the shells really gave it all an extra dimension.

That leaves Air and Fire … But at present it undeniably looks like I may have some time to to figure out how to go about that.

Publicerat i Tova | Märkt , | 13 kommentarer

En tovad malpåse

En kollega är väldigt förtjust i både uttrycket att stoppa saker i malpåse och i malar (som i fisken mal). Någonstans där föddes idéen att tova honom en malpåse, i formen av en mal. Vissa ideer är bara för roliga för att inte genomföras. 😉

Nu råkade jag ju dessutom ha en ihopkardad blandning av svart Jämtlandsull och vit finull, som tovat ger skiftningar i grått, och en bit sidentyg (med paljetter) som plötsligt kändes perfekt till malens marmorerade mönster. Första lagret ull bestod av ren svart respektive vit ull för att få en mörkare rygg och ljusare buk. Till det andra lagret använde jag den ihop kardade blandningen. Analfenan och stjärtfenan gjordes av ull som stack ut utanför mallen för kroppen. Övriga mindre fenor (ett par bukfenor, ett par bröstfenor och en ryggfena) nåltovade jag separat innan jag la dit den. Slutligen la jag på remsor av sidentyget längs buken och lite vita bambufibrer.

För att inte bröstfenorna skulle tovas fast helt i kroppen hade jag lite bubbelplast emellan. När ullen tovats ihop ordentligt klippte jag upp ”munnen” (som skulle bli påsens öppning) och tog ut mallen innan jag fortsatte med valkningen. När jag kände mig färdig med tovningen, och den var ordentligt ursköljd, fick den torka med två avlånga ballonger i sig.

Jag sydde fast ett band på insidan av öppningen som fungerar som en dragskokanal, och det tovade dragskosnöret ska förstås symbolisera malens långa skäggtömmar. Man drar helt enkelt i skäggtömmarna för att stänga malpåsen.

Min kollega blev nog både väldigt överraskad och glad över att få en tovad malpåse. Och den blev ju faktiskt rätt lik en mal tillslut, med en riktigt fin marmorering (och paljetter) på buken. 


IN ENGLISH 

A felted catfish bag

This felting project stems from playing with Swedish expressions and words with different meanings. A colleague of mine likes to use the expression mothballing, meaning to put things in protective storage for possible future use. In Swedish, the expression is to put things in a ”moth bag”. In addition, the Swedish word for moth is ”mal”, which also happens to be the Swedish term for catfish. And, incidentally, my colleague is also very fond of catfish. Somewhere here, an idea formed to felt him a ”moth bag” in the shape of a catfish. Some ideas are just too fun to not realize. 😉

I used white and black wool, to produce different shades of grey, and happened to have a piece of silk fabric (with sequins) which was perfect to create the marbled pattern on the belly of the catfish. I also used some white bamboo fibres for extra effect. The tail fin and long anal fin were made with wool protruding outside the body-shaped resist. I needle-felted the smaller fins separately before laying them in place, to be wet-felted to the body. After felting, I stuffed the body with two long balloons and let it dry. 

The mouth, i.e. the opening of the bag, can be pulled closed with a drawstring, which is a felted rope symbolizing the barbels on the catfish. You just pull the barbels to close the bag. My colleague was both very surprised and happy to receive his catfish/moth bag. And it really did turn out quite catfish-like in the end. I’m especially pleased with the pattern on its belly, with sequins and all. 🙂 

Publicerat i Tova | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Tovad hatt med veck

img_5439När jag nu blivit ägare till både ett frigolithuvud och en hattstock (av enkel typ i frigolit) var jag ju tvungen att tova mig en ny hatt. Jag har tovat hattar tidigare, men i brist på hattstock har jag fått använda mitt eget huvud att forma den på – och det ska onekligen bli skönt att slippa bli så blöt om huvud, axlar och rygg under den processen. Dessutom ser man lite bättre vad man håller på med när man formar en hatt på ett ”huvud” som står på bordet framför en, istället för på sitt eget huvud framför en spegel. 😉

 

När jag gjorde mallen (av golvunderläggsmaterial) höftade jag lite utifrån en hatt jag tovat tidigare och la till ordentligt på höjden eftersom jag ville ha ett överskott att göra veck med. Vad gäller ull och dekor tänkte jag mig något liknande det jag gjort handledsvärmare av tidigare; mörk (solblekt brun) Jämtlandsull, en blandning av merinoull, kamel, alpacka och silke, samt lite vinröda tyger och andra fibrer. Jämtlandsullen räckte till ett lager (jo, jag har mer, men den behöver tvättas och kardas först, och det hade jag ju inte tid med just nu), så nästa lager fick bli av brun Finsk finull. Men sedan blev jag tveksam kring den bruna nyansen och plockade fram brun ull från Värmlandsfår respektive Härjedalsfår. Båda dessa raser har fällar som består av en blandning av mjuk underull och längre och grövre täckhår. Om man tar tag i toppen och basen av locken kan man dra isär den och separera de två fibertyperna. I det här fallet ville jag använda bara den mjuka underullen.

På den bruna ullen la jag ut remsor av sidentyg, lite mörkröd merinoull och merinoblandningen med alpacka, kamel och silke, samt rödfärgade rosenfibrer.

Sedan vidtog tovning och valkning tills hatten krympt ner till lämplig storlek, dvs så att den precis gick att dra på hattstocken. Väl ursköljd, och efter ett bad i kallt vatten med ättikssprit, var det dags för formgivning på hattstocken. Här provade jag mig fram med veck som hölls på plats av klädnypor. Och när jag kände mig nöjd med formen nålade jag fast hatten i hattstocken och lät den torka så.

När hatten torkat sydde jag fast vecken för hand för att bevara formen. Det blir lite för mycket dragsspelseffekt annars, och lätt att man drar ner hatten för långt över öronen när man tar på sig den. Slutligen fick frigolithuvudet stå modell. Hon passar faktiskt bättre i hatt än vad gör och är enklare att fotografera. Men hatten, den använder jag faktiskt själv nu. 🙂


IN ENGLISH 

Felted hat with folds

As I now, at last, own both an extra head and a simple hat block, I just had to felt myself a new hat. I have felted hats before, but that has always entailed shaping them on my own head, which invariably involved water running down my neck, shoulders and back. It’s also much easier to see what you are doing when the ”head” is standing in front of you on the table, instead of being stuck on your shoulders. 😉

I used a variety of brown wool for this hat. The base is wool from Jämtland sheep and Finnish Finewool sheep (also known as Finnsheep). I also used wool from two dual coated Swedish breeds called Värmland sheep and Härjedal sheep. By grabbig the locks at the base and tip, the fine undercoat can be seperated from the longer and coarser outer hairs. In this case, I only used the fine wool. In addition, I also used some silk fabrics, dark red merino, a merino blend with alpacka, camel and silk, and rose fibres dyed red.

When I made the resist, I exaggerated the height of the hat, to have and excess of material to make folds with. After the hat was felted and fulled down to an appropriate size, I rinsed it throughly and then shaped it on the hat block. I played around with the folds, using clothespins. When I was satisfied with the shape, I pinned the hat to the hat block and left it to dry.

I have done some hand-sewing to keep the folds in place, or else I tend to pull the hat to far over my ears. My stand-in head actually looks better in a hat than I do, and is easier to take photos of, but I have started using my new hat too. 🙂

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 17 kommentarer