En tovad och sydd jacka / A felted and sewn jacket

Efter att ha tovat och sytt en väst (tidigare inlägg) var ju nästa steg att prova en jacka. Jag är ingen klädsömmerska, men jag hittade ett mönster som såg relativt enkelt ut av det danska märket Onion. För säkerhets skull klippte jag ut delar av mönstret i jeanstyg (avlagda gammal jeans) och provsydde fram- och bakstycken. Det är först när man får på sig plagget som man ser hur det passar och om några ändringar behövs.

After felting and sewing a vest (previous post), the next step was to try a jacket. I’m not a dressmaker, but I found a pattern that looked relatively simple by the Danish brand Onion. To be on the safe side, I cut out parts of the pattern in denim (laid-off old jeans) and did a trial sewing of the front and back pieces. It´s only when you actually put the garment on that you can really see how it fits and if any adjustments need to made.

Precis som med västen så skalade jag upp de olika delarna av mönstret till mallar att tova efter, med hänsyn taget till krympmån. Här gällde också att tänka till kring vilka kanter som kunde klippas för att de skulle sys ihop och vilka kanter jag ville skulle ha naturliga (oklippta) kanter. Bilden nedan visar en mönsterdel (ett framstycke), ovanpå mallen för ett färdigtovat stycke (för två framstycken), ovanpå den uppskalade mallen till tovningen.

As with the vest, I scaled up the different parts of the pattern into templates for felting, taking shrinkage into account. I also had to consider which edges could be cut as they would be sewn together, and which edges I wanted to keep as natural (uncut) edges. The picture below shows a piece of the patteran (a front piece), on top of the template for the felted piece (for two front pieces), on top of the scaled-up template for felting.

Jag valde en mörk (något solblekt brun) finull som grund. Det är ull som jag har köpt som råull och rensat, sorterat, tvättat och kardat själv. Av den anledningen hade jag också kardflor av lite finare respektive grövre ull. Den finfibriga använde jag till fram- och bakstycken och den grövre till ärmarna. På fram- och bakstycken la jag även på ett lager lilafärgad corridale, för att få en färgkontrast till sidostycken och ärmar.

I chose a dark (slightly sun-bleached brown) wool from Swedish Finull sheep. This is wool that I bought as raw wool, and sorted, washed and carded myself. This also meant that I had carded batts of slightly finer versus coarser wool. I used the finer fiber for the front and back pieces, and the coarser for the sleeves. On the front and back pieces I also added  a layer of dyed Corridale, to get a contrast in colour compared to the side pieces and sleeves.

För att få ytterligare kontrast tovade jag stycken av sidentyg och rosa merinoull till fickorna, ärmslut och ett band i ryggen.

For additional contrast, I felted pieces of silk fabric with pink merino for the pockets, ends of sleeves and a band in the back. 

Sedan återstod att klippa ut alla delar, fixa mindre avvikelser i oklippta kanter med nåltovning, och sy ihop alla delar.

Finally, all that remained was to cut out the different pieces, fix minor deviations in the uncut edges with a felting needle, and sew all the pieces together. 

Och ja, passformen blev faktiskt hyfsat bra. / And yes, the final fit was actually quite good. 🙂

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt , , , | 8 kommentarer

Tovad fjällripa 2.0 / Felted ptarmigan 2.0

Jag har tovat ripor tidigare, men det var mindre och enklare skapelser jämfört med den här. Jag fick nämligen en present och en utmaning av en konservator. Ett äkta kranium, med ögon av glas, en artificiell kropp och en hals av metalltråd och vadd. Med andra ord det man använder som grund vid uppstoppning av fåglar. Det var nästan två år sedan jag fick den, men nu tog jag mod till mig och svepte in den i ull.

I have felted ptarmigans before, but they were smaller and simpler creations compared to this one. I was given a gift and a challenge from a taxidermist. A real skull, with eyes of glass, an artificial body and a neck of metal wire and batting. In other words, what you use as a base when mounting birds. It´s been almost two years since I received it, but now it was time to pluck up some courage and wrap it in wool.

 

Till fötterna använde jag metalltråd, med klor av lera som härdas i ugnen. Piprensare gör det lättare att fästa ullen på metalltråden och ripor har rätt fluffiga (befjädrade) fötter.

For the feet I used metal wire, with claws made of clay hardened in the oven. Pipe cleaners make it easier to attach the wool to the metal wire, and ptarmigans have rather fluffy (feathered) feet.

 

Våttovning följt av mer nåltovning. Och stöld av fjädrar (några stjärtfjädrar och yttersta vingpennor) från några exemplar vi hade i frysen.

Wet-felting followed by more needle-felting. And theft of feathers (some tail feathers and outer wing pens) from some specimens we had in the freezer.

 

Andra omgången våttovning – nu börjar den få formen av en ripa.                                            A second round of wet-felting. Now it´s starting to take the form of a ptarmigan.

 

Slutligen fastsättning av fjädrar och fluff (mera vit ull) i omgångar.                               Finally, the attachment of feathers and fluff (more white wool) in batches. 

 

Nedan ser ni slutresultat. Den är inte helt perfekt men skulle kanske kunna förväxlas med fjällripa på lite håll i skymningen…? Den satt åtminstone stilla och poserad vid fotograferingen och jag lärde mig massor av det här projektet. 🙂

Below is the final result. It is not perfect but could perhaps be mistaken for a rock ptarmigan at dusk…? At least it sat still and posed for the photo shoot, and I learned lots from this project. 🙂 

Publicerat i Tova | Märkt | 9 kommentarer

En tovad och sydd väst / A felted and sewn vest

Ännu en väst, denna gång tovad efter ett mönster. Eller ja, nästan. Jag började i alla fall med att köpa ett mönster till en väst, som jag justerade något och sedan skalade upp för att göra en mall att tova efter, med hänsyn taget till krympmån.

Another vest, this time felted following a pattern. Or well, almost. I bought a sewing pattern for a vest, which I adjusted somewhat, and then scaled up to make a template for felting, taking shrinkage into consideration.

Jag tovade delarna (baksida och två framstycken) var för sig, av merinoull med viskos- och sidentyg som dekor på baksidan. Katten (på bilderna nedan) har ingenting med tovningen att göra och är inte särskilt hjälpsam, men likväl ett trevligt sällskap.

I felted the different parts (back and two front pieces) separately, using merino wool with viscose and silk fabric on the back piece. The cat (in the photos below) has nothing to do with the felting and is not very helpful, but nevertheless good company.

Slutligen sydde jag ihop delarna, återigen med stöd av mönstret, men med vissa justeringar (däribland bystinsnitt för bättre passform). Fördelarna med att tova västen i delar och sedan sy ihop dem, jämfört med att tova västen i ett stycke, är helt klart möjligheten att göra den här typen av justeringar på slutet.

Finally, I sewed the parts together, again basically following the pattern, but with some adjustments (including folds at the bust for a better fit). The advantage of felting the vest in parts and then sewing them together, compared to felting the vest in one piece, is clearly the possibility of making these kinds of adjustments at the very end.

Och ja, denna gång blev det en väst som faktiskt sitter bättre på mig än provdockan. Provdockan är lite för mager för att fylla ut den, men mer fotogenisk än jag… 😉

And yes, this time I ended up with a vest that actually fits me better than the mannequin. The mannequin is a little too skinny to fill it out, but still more photogenic than me… 😉

Publicerat i Tova | Märkt , , , , | 10 kommentarer

Handstickade jumboplädar / Jumbo knitting

Stickning är inte riktigt min grej. Jag är alldeles för långsam och har inte riktigt tålamod att sticka en rad i taget, med vetskap om hur många rader det är kvar. Men med ett tillräckligt tjockt garn, och utan stickor, kan man sticka en pläd på en kväll.

Den första pläden gjorde vi av 2 kg Shetlandsull från World of Wool. Ullen säljs under benämningen ”jumbo yarn”, vilket är detsamma som deras tops (kammad ull) och säljs i en kontinuerlig längd. ”Garnet” är alltså inte spunnet på något sätt. För att säkra fibrerna lite mer rullade jag ullen mot en handduk i knäet. Då får man en lätt tovad yta och ett något tåligare ”garn” att arbeta med.

I am really not a knitter. I am too slow and I lack the patience to knit one row at a time, knowing how many rows are left to go. But, with a sufficiently thick yarn, and without knitting-needles, it is possible to knit a blanket in one evening.

We knitted the first blanket out of 2 kg Shetland wool from World of Wool. The wool is sold under the name ”jumbo yarn”, which is the same as their tops (combed wool) and sold in a continuous length. The ”yarn” is in other words not spun in any way. To secure the fibers a little more, I rolled the wool against a towel on my lap. That gives you a lightly felted surface and a slightly more durable ”yarn” to work with.

Själva ”stickningen” gjorde vi med bara händerna på ett stort bord. Första raden är i princip en löpögla och virkade luftmaskor. Sedan drog vi ullen genom öglorna som när man stickar, men lät öglorna ligga på bordet istället för att trä upp dem på stickor. Yngsta dotterns lilla hand och arm var precis rätt storlek för öglorna och vi turades om och stickade varannan rad.

We did the ”knitting” with just our hands, on a large table. The first row is basically a slip knot and crochet chain stitches. Then we pulled the wool through the loops like you would when knitting, but just let the loops lie on the table instead of on knitting needles. My youngest daughter’s small hand and arm were just the right size for the loops, and we took turns knitting every other row.

Den här pläden har blivit en favorit i fåtöljen framför TVn. / This blanket has become a favorite in the armchair in front of the TV.

Nästa pläd gjorde vi av 2 kg vit Blue faced Leicester ull, även det från World of Wool. / We made the next blanket out of 2 kg of natural white Blue faced Leicester wool, also from World of Wool.

När pläden var färdigstickad sprayade jag ytan med vatten och körde den ett tag i torktumlaren för att tova den lite. Det är lite läskigt, men resultatet blir bra och pläden mycket mer hållbar.

When the blanket was knitted, I sprayed the surface with water and ran it a short while in the dryer to felt it a bit. It´s a little scary, but the result is good and the blanket much more durable.

Slutstorleken (efter lätt tovning) blev 120cm x 80cm och den här pläden blev en uppskattad julklapp till min mor. / The final size (after light felting) was 120cm x 80cm and this blanket was an appreciated Christmas gift for my mother.

Publicerat i Ull | Märkt , | 7 kommentarer

Färgning av garn / Dyeing yarn

Nu har vinterns snö börjat smälta och ljuset återvänder. Jag brukar längta efter grönska och färger på våren, men det dröjer innan vårblommorna tittar upp här i Jämtland. I väntan på det får man omge sig med färger på annat sätt. För ganska precis ett år sedan experimenterade yngsta dottern och jag med att färga ull och garn. Jag hann aldrig skriva något inlägg om det då, men det var så roligt att jag tänkte skriva om det nu. För nu har jag det där suget efter färger igen…

The winter snow has begun to melt and daylight is returning. I usually long for greenery and colors in the spring, but it takes a while before spring flowers appear  here in northern Sweden. While waiting for that, I find other ways to indulge in colours. Last year, around this time, my youngest daughter and I experimented with dyeing wool and yarn. I never wrote a posts about it then, but it was so much fun that I am going to write about it now. Because now I feel that craving for colours again…

Vi använde syrafärger för ull av två olika märken; Greener Shades (köpt från FårBiForm) och Eurolana Wool Dyes (köpt från World of Wool). De färger vi utgick ifrån var röd, lila, blå, turkos och gul. Sedan provade vi oss fram med olika blandningar för att få fram andra sekundärfärger och färgtoner och färgade prover av vit ull. Garnet vi skulle färga är ett tjockt, löst spunnet, vitt merinogarn. Vi delade upp garnet i 3 härvor, varav en knöts upp i 8 sektioner och en virades till ett nystan.

We used acid dyes for wool of two different brands; Greener Shades (purchased from FårBiForm) and Eurolana Wool Dyes (purchased from World of Wool). The colours we started with were red, purple, blue, turquoise and yellow. Then we tried out different blends to get other secondary colours and tones, and dyed samples of white wool. The yarn we were going to dye is a thick, loosely spun, white merino yarn. We divided the yarn into 3 skeins, one of which was tied up in 8 sections and one was wound into a ball.

Själva färgningen gjorde vi i mikron. Det är en enkel och smidigt metod när man ska färga mindre mängder ull eller garn, vilket jag har skrivit om tidigare (Färga ull med hushållsfärg i mikron). Härvan uppdelad i sektioner tänkte vi skulle bli ett regnbågsgarn, så varje sektion fick en färg. En annan härva färgades i tre olika färgbad samtidigt – med mitten av härvan ett blått färgbad och ändarna i grönt respektive rött. Nystanet åkte ner i ett rosalila färgbad.

We did the dyeing in a microwave oven. It´s an easy method if you are only dyeing smaller amounts of wool or yarn, which I have written about earlier here. With the skein that was divided into sections we were aiming for a rainbow yarn, so each section got a color. Another skein was dyed in three different dye tubs at the same time – with the mid part of the skein in a blue tub, and the ends in green and red respectively. The ball of yarn went into a pinkish-purple dye tub.

Nedan ser ni bilder på det färgglada garnet. De gula pigmenten fäste bättre än de blå i det som skulle ha varit grönt i regnbågsgarnet. Och det blåa tog över det röda och gav en blålila ton i härvan som färgades i tre bad. Men det är också det som gör det så spännande att färga ull och garn, man vet aldrig riktigt hur resultatet blir med olika pigment förrän man provat. Men det blev väldigt fint i vilket fall. Och som väntat tog de yttersta lagren av nystanet upp mest färg, vilket ger ett garn som gradvis övergår till ljusare nyanser och inslag av vitt (i mitten av nystanet).

Below are photos of the colorful yarn. The yellow pigments attached better than the blue, in the section meant to be green, in the rainbow yarn. And the blue took over the red and gave a blue-purple tone in the skein that was dyed in three tubs. But this is also what makes dyeing wool and yarn so exciting, you never really know what the result will be with different pigments until you try. But we liked the results in any case. And, as expected, the outer layer of the ball of yarn picked up most of the dye, which produces a yarn that gradually turns into lighter shades and elements of white (in the centre of the ball).

Dottern gillade regnbågsgarnet mest och stickade sig en halskrage av det. Jag tovar ju helst, och har inte ägnat mig så mycket åt vare sig stickning eller virkning, så de andra härvorna har vi inte bestämt vad vi ska göra med än.  Men kanske blir det mössor så småningom.

My daughter liked the rainbow yarn the most, and knitted a neck collar out of it. I am foremost a felter, and have not done much knitting or crochet, so we have not decided what to do with the other dyed yarns yet. But they may be turned onto knitted hats eventually.

Jag är heller ingen spinnare men ville gärna göra något kul av de där ullproverna vi färgade, där färgskalan kom till sin rätt. Så jag spann ullen i färgordning på slända och lyckades sedan (efter att ha kikat på ett antal filmer på You Tube) hjälpligt kedjetvinna det till ett tretrådsgarn så att färgordningen bevarades. Med tanke på att jag är nybörjare på slända tycker jag att det blev ett riktigt fint garn. Då var det bara det där med att lära sig att sticka eller virka ordentligt för att kunna göra något av garnet också… Nåja, jag kanske kommer till det också så småningom.

I’m not a spinner either, but wanted to do something fun of those wool samples we dyed, which would show the nice colour gradients. So I spun the wool in order of colour on a drop-spindle, and then (after watching a couple of YouTube videos) managed to turn my single into a three ply yarn using the chain (or Navajo) plying technique. Taking into account that I am a real beginner at spinning, I think the yarn turned out really well. Now I just have to learn how to knit or crochet properly to be able to do something with the yarn… Well, maybe I will get to that eventually too. 

Publicerat i Ull | Märkt , , | 2 kommentarer

Tovade indiska sjalar / Felted indian shawls

Nunotovning kan kräva rätt mycket tyg eftersom det dras ihop med ullen och stycket krymper under tovningsprocessen. Jag har köpt några begagnade siden saris och sjalar med vacker brodyr från Indien via Etsy. Det är inte alltid helt lätt att bedöma tyget från bilder och ibland lite knapphändiga beskrivningar, med olika benämningar som chiffon, gauze, crepe, habotai, geogette, art silk mm. Och det är inte alltid självklart att det är siden om det inte uttryckligen står det. Art silk är t.ex. en benämning för sidenlika tyger gjorda av rayon. Men det jag ffa var ute efter var tunna tyger, oavsett material, som skulle gå att använda till nunotovning – och de mörkröda sjalarna jag köpte var definitivt det.

Nuno-felting can require quite a lot of fabric as it is pulled together with the wool and the piece shrinks during the felting process. I have bought some used silk saris, and shawls with beautiful embroidery, from India via Etsy. It is not always easy to assess the fabric from photos and sometimes rather sketchy descriptions, with various terms such as chiffon, gauze, crepe, habotai, geogette, art silk etc. And it is not always obvious if it is actually silk if not explicitly stated. Art silk, for example, is a term for silk-like fabrics made of rayon. But what I was really looking for was sheer fabrics, whatever the material, which could be used for nuno-felting – and the dark red shawls were definitely that.

En av dem är i siden, två är nog inte det. Men alla tre var otroligt vackert utsmyckade med brodyr, pärlor och paljetter. På sjalens baksida la jag ut två tunna lager merinoull och sedan lite bambufibrer på det. Sedan tovning med varsam hand för att inte skada paljetterna.

One of them is definitely silk, two are probably not. But all three were incredibly beautifully embellished with embroidery, pearls and sequins. At the back of the shawl, I laid out two thin layers of merino wool and some bamboo fibers. Then I felted it gently so as not to damage the sequins.

Resultatet blev över förväntan. Jag fick säkra några enstaka pärlor med något stygn, men överlag höll dekorationerna väldigt bra genom tovningen.

The result was actually better than I expected. I had to secure a few beads with a stitch or two, but overall the embellishments held up through the felting process very well.

Den andra sjalen jag har tovat hade utsmyckningen koncentrerad till kortsidorna, så där valde jag att bara tova in ull i mittenpartiet. Jag är riktigt nöjd med den också.

The other shawl I have felted had the embellishments concentrated to the ends, so there I chose to just felt wool in the middle section. I’m really happy with how this one turned out too.

Publicerat i Textil, Tova, Tyg, Ull, Uncategorized | Märkt , | 4 kommentarer

Nunotovade halskragar / Nunofelted neck-warmers

Om man vill leka lite med ull och tyger och nunotovning, kanske innan man ger sig på en större/längre sjal,  kan man testa att göra en halskrage. Då räcker det med en slutlig storlek som motsvarar ”ett varv runt halsen och lite omlott”.  Kragen kan sedan fästas ihop med en stor dekorativ knapp, brosch eller stor säkerhetsnål. Nedan kommer några exempel på några halskragar som jag har tovat, som kanske kan bidra till lite inspiration.

If you want to play around with wool and fabrics and nuno-felting, perhaps before tackling a larger/longer shawl, you can make a neck-warmer. Then it is enough with a final size that corresponds to ”one wrap around the neck with a little overlap”. The neck-warmer can be attached together with a large decorative button, brooch or large safety pin. Below are some examples of neck-warmers that I have have felted, which perhaps can provide some inspiration.


Nyanser av rött: merino, bambufibrer och bomullstyger / Shades of red: merino, bamboo tops and cotton fabric


Nyanser av rosa och lila: med utgångspunkt från en handfärgad sidensjal jag fick av en kollega, kombinerad med merino och lite mer tyger och fibrer / Shades of pink and purple: the starting point was a hand painted silk scarf I got from a colleague, combined with merino and a little more fabrics and fibers

img_5834

img_5836

Nyanser av blått och grönt: merino och tyger av siden och viskos / Shades of blue and green: merino and fabrics of silk and viscose

Min mors gamla sidensjal kombinerad med svart och vit ull och silke / My mothers old silk scarf combined with Merino d´Arles, superfine merino (raven), and a blend of Polwarth, black alpacka and mulberry silk

Publicerat i Textil, Tova, Tyg, Ull | Märkt , | 4 kommentarer