Tallkottar och papier-maché

Vårt påsklov infaller veckan efter påsk och då vill man hitta på något annat än att måla fler ägg och tillverka kycklingar och påskharar. Kallt och blåsigt var det också, med inslag av snö. I väntan på våren satte vi oss i växthuset och gjorde blommor av tallkottar. Jag knipsade av toppen på kottarna och sedan fick barnen måla så många de hade lust med.

I väntan på riktiga vårblommor blev det en krans med färgglada blommor på ytterdörren.

En annan kylig dag beslöt vi oss för att göra något med papier-maché. Vi använde gamla glödlampor, flaskor och frigolitkulor/ägg som grund…

… och byggde vidare med en massa av tidningspapper, vatten och lite trälim, eller pappersremsor doppade i vatten och lim. 

Med lite färg och ögon kom skapelserna till liv. Det blev två katter, en drake, en fjäril, en pärlhöna och en liten fluga.  Det sistnämnda var 7-åringens påfund. Hon envisades med att flugor är ett säkert vårtecken, och därför lämpliga att avbildas när man längtar efter våren… Jo, våren är väl mer än bara vårblommor. 😉

Det var riktigt kul att utgå från en liten flaska och se om det gick att förvandla till något helt annat. Som vanligt är det bara fantasin som sätter gränser. Barn har gott om fantasi och barn i behov av sysselsättning är dessutom  en utomordentligt bra ursäkt för att man själv ska få sitta och kladda med papier-maché en hel dag. 🙂


IN ENGLISH 

Pine cones and papier mâché 

The girls’ Easter holidays are the week after Easter, by which time crafts focused on eggs, chickens and Easter bunnies feel slightly out-of-date. In addition, it was cold and windy, with occasional snowfall. Longing for spring, we sat in the greenhouse and made flowers out of pine cones. I just removed the top of the cones and then the girls painted them. In the absence of real spring flowers, we at least have a wreath with colourful flowers on our front door.

On another chilly day, we decided to make something with papier mâché. We used old light bulbs, bottles and styrofoam shapes as a base, and covered them with papier mâché. Some paint and eyes really brought the figures to life. We ended up with two cats, a dragon, a butterfly, a Guinea fowl and a fly. The latter was my 7-year-old’s idea. She insisted that flies are a sure sign of spring, and therefore an appropriate object to create when you long for spring… Well, yes, I guess spring can be more than just pretty flowers. 😉

In any case, it was fun to start from a small bottle and see if it could turn into something completely different. As always, it’s only our imagination that sets limits. Children have a lot of imagination, and children in need of something to do are also an excellent excuse for oneself to play around with papier mâché for a whole day. 🙂

Annonser
Publicerat i Återbruk, småpyssel, Uncategorized | Märkt , , | 6 kommentarer

En nåltovad järv

Efter ugglorna gav jag mig på en betydligt svårare utmaning – att tova en järv. Jag började med en skiss för att ha något att gå efter. Sedan gjorde jag en armering av ståltråd till benen, där öglor av ståltråd fick sticka ut genom ullen som klor. En järv måste ju ha klor, eller hur?! Och det här var den enklaste lösningen jag kunde komma på till en så liten figur.

Som utgångspunkt för kroppen och huvudet tovade jag tre bollar av ull. Sedan var det bara att fortsätta att bygga på med ull, och lägga till benen och en svans. I det här stadiet såg skapelsen mest ut som en långbent råtta. Jag undrar hur en riktig järv skulle se ut utan päls…? 

Slutligen var det dags för pälsen, vilket jag räknade med skulle dölja de värsta anatomiska felaktigheterna. Till det använde jag ull från Värmlandsfår och Härjedalsfår i olika bruna nyanser. Och till slut växte det fram en mer järvliknande varelse. 

Huvudet kunde ha varit större, men det var kul att testa att tova päls och bakifrån ser det ju nästan ut som järv. Visst ser ni rådjuret i bakgrunden på bilden nedan? Han blev inte särskilt orolig, men nu var det ju också en mycket liten järv han fick syn på. 😉 


IN ENGLISH 

A needle felted wolverine 

After the owls, I decided to try something much more challenging – to felt a wolverine. I started with a sketch to have something to follow.  Then I made wire armatures for the legs, where I let loops of wire stick out of the wool to look like claws. A wolverine just has to have claws, and this was the easiest solution I could think of for such a small figure.

I felted three balls of wool to use as a base for the head and body. Then it was just a matter of adding more wool, and the legs and a tail, until it had the shape of… Well, to be honest, it looked mostly like a long-legged rat at this stage. I wonder what a real wolverine would look like without fur…?

Finally, I added fur, which I was counting on would hide at least some of the anatomical faults. And, eventually, it did turn into something resembling a wolverine. The head could have been larger, but it was fun to have a go at felting long fur, and it doesn’t look too far from a wolverine from behind. See the roe deer in the background in the photo. He didn’t look too worried, but then it’s only a very small wolverine. 😉

Publicerat i Tova, Uncategorized | Märkt , , | 13 kommentarer

Nåltovade ugglor

När jag hade armen i gips frågade en vän och kollega om jag kunde tova ugglor. Jag brukar inte ta beställningar eftersom jag har begränsat med tid till tovning och då vill jag bara göra det jag har lust med. Men nu var jag sjukskriven från jobbet och behövde något att sysselsätta mig med. Hon ville ha en ugglefamilj som skulle representera hennes familj. Två vuxna (en vit och en grå) samt två ungar (en blå och en grön, vilket är hennes pojkars respektive favoritfärg). En kul idé tyckte jag. Så jag tänkte att jag kunde ju göra ett försök i alla fall, så fick vi se vad det blev.

En äggform kändes bra som grund. Jag nåltovade ull på styrolitägg och fick sedan hjälp av äldsta dottern att våttova ullen (eftersom slaskande med vatten och gips är en mindre bra kombination). 

Jag började med ungarna. En enkel variant, med fokus på ”ansiktet”, vilket i det här fallet innebar fluff runt ögonen.

Med ögon och näbb blev det ju små ugglor. En blå och en grön.

Sedan gjorde jag de vuxna ugglorna. Här valde jag att lägga till en tovad kula som huvud och gjorde vingarna separat. Lockar gav extra struktur på vingarna och fungerade bra som ”örontofsar”.

Till den gråa använde jag så klart Gotlandslockar i olika gråa nyanser. 

Och så här ser de ut sittandes i träd i vårvintersolen. Och nu är alla fyra monterade på en bit drivved hos familjen som skulle ha dem. 🙂


IN ENGLISH 

Needle-felted owls

A friend and colleague asked if I could felt owls. I seldom do requests, as I have limited time for felting, but this was when I had my arm in a cast, was off work, and needed something to do. She wanted a family of owls, representing her family. Two adults (one white and one grey), and two youngsters (one blue and one green, which are her boys’ favorite colours). I liked the idea, so I decided to give it a try.

My eldest daughter helped me wet-felt wool on styrofoam eggs, to use as a base. Sloshing about with water with a cast isn’t a great idea. But the rest is all needle-felting (which I could manage with my cast), and the photos are pretty self explanatory. With the addition of eyes and beaks, perched in trees in the late winter sun, they actually do look like owls. 🙂

Publicerat i Tova | Märkt , , | 10 kommentarer

Ulltussar till påskriset

Det gick ju inte att undgå att bli inspirerad av alla ulltussar i risknippen under Fårfesten i Kil. Glädjande nog har trenden börjat spridas och flera kommuner väljer nu lokalproducerad färgad ull i påskriset istället för importerade fjädrar. Till det här passar det bra med vaddig ull, sån ull som är bättre till stoppning än våttovning. Så barnen och jag plockade fram en påse ull från en texelkorsning, som jag t.o.m. testat att tvätta i tvättpåsar i tvättmaskinen utan nämnvärd ihoptovning. Vi hjälptes åt att tesa och karda ullen med handkardor. Sedan färgade vi ullen i micron i glasburkar med vatten, färg avsedd för att färga påskägg (finns i de flesta livsmedelsbutiker inför påsk) och en skvätt ättikssprit. En väldigt enkel metod som jag har skrivit om tidigare, med hushållsfärger och äggfärger.

På Fårfesten i Kil tror jag att de hade fäst ullen med limpistoler. Men vi valde att nåltova fast ullen i påskriset och på en krans till ytterdörren. 

Det var så roligt att färga ull, så förra helgen plockade vi fram kardmaskinen och kardade och färgade ännu mer ull. De olika nyanserna fick vi fram genom att testa olika koncentrationer av färg, och genom att blanda färgerna i olika färgbad.

Då jag tänkte kolla om jag hade några kollegor på jobbet som ville testa ull i påskriset, men kanske inte hade tillgång till tovningsnålar, var jag tvungen att prova ut någon annan metod för att fästa ullen. Och precis som med fjädrar så fungerar ju alltid en tunn ståltråd för att fästa saker i påskriset. Ryck loss ett litet knippe ull, snurra fast ståltråd på mitten och dra ihop (forma) ullen till en tofs. Om man nu råkar ha en tovningsnål så kan man ta några tag med den och förstärka formen. Men ullen formar sig rätt bra utan det också. Jag tycker det liknar färgglada tulpaner eller blomknoppar. Och ja, det visade sig att jag hade väldigt många vänner och kollegor som ville ha ull i påskriset. Så jag ska försöka hinna karda och färga lite mer ull i helgen. 🙂 


IN ENGLISH 

Dyeing wool and Easter decorations

In Sweden, a typical Easter decoration is to put twigs in a vase and decorate them with dyed feathers. An alternative, that has lately started spreading here, is to substitute cheap, imported feathers (of somewhat questionable origin when comes to animal welfare), for locally produced, dyed wool. In my opinion, this is an excellent way to make use of spongey, cross-breed wool, that is better for stuffing than wet-felting, and often discarded in Sweden.

So, the girls and I took out a fleece from a Texel cross-breed, that I had even washed in laundry bags in my washing machine without hardyl any felting. We carded the wool and dyed it in the microwave, using dyes meant for dyeing Easter eggs. It’s a really easy method, that I have written about before using food coloring. Some use a glue-gun to attach the wool to the twigs, but we tried needle-felting versus using a thin metal wire. The latter, which can be combined with some needle-felting, made me think of tulips or flower buds.

Dyeing was so much fun, that we ended up carding and dyeing more wool, just in case I had any colleagues at work that may want to try wool instead of feathers for Easter. And I certainly did. So I now have a waiting list and need to dye more wool this weekend. 🙂

Publicerat i Påsk, Ull | Märkt , , | 10 kommentarer

Ett tovat skydd till en känslig handled

Nu har det snart gått 5 veckor sedan jag opererade min handledsfraktur, och 3 veckor sedan jag tog av gipset. Fingrarna fungerar hyfsat, med själva handleden är fortfarande fruktansvärt stel och gör ont. Det tar tid och kräver mycket träning för att återfå rörligheten och jag har börjat inse vilken komplicerad konstruktion en handled är. Jag fick ett handledsstöd på handrehabilitering, men kunde inte använda den pga överkänslighet i huden. Det är troligen en nerv som skickar ut för mycket impulser, vilket gör att även lätt beröring är riktigt obehagligt. Ett fast tryck känns bättre, och varmt vatten lindrar. Plötsligt kändes det självklart att det jag behövde var ett skyddande och värmande handledsskydd, tovat av riktigt mjuk ull…

Så jag plockade fram den riktigt finfibriga (17,9 mic) ullen från Bowmont får (Saxon merino x Shetland) från Wooltops, la ut två riktigt tunna lager och tovade ihop en rektangel. Jag klippte ett hål för tummen och gjorde den sista formgivningen direkt på handleden.

Det här kan vara det mest användbara jag någonsin tovat! Ett otroligt mjukt och smidigt fodral, med perfekt passform runt handen och handleden, som ger både värme och skyddar mot skav och tryck från handledsstödet. Med ullen närmast huden kan jag stå ut med handledsstödet några timmar. Tänk vad ull är fantastiskt! 🙂 


IN ENGLISH 

Felted protection for a sensitive wrist

It’s been almost five weeks since I operated my wrist fracture, and 3 weeks since I took off the cast. My fingers work pretty well, but my wrist is still very stiff and painful. It takes time and requires a lot of exercise to regain mobility, and I have begun to realize what a complicated design a wrist is. I got a wrist support from the hand therapist, but could not use it due to hypersensitivity in my skin. This is probably due to a nerve sending to many impulses, which leads to even the lightest touch feeling really uncomfortable. Hard and stable pressure feels better, and warm water relieves the discomfort. Suddenly, it seemed obvious that what I needed was a protective and warming wrist cover, felted with really soft wool …

So, I got out the really fine fiber (17.9 micron) tops from Bowmont sheep (Saxon merino x Shetland) from Wooltops, laid out two very thin layers, and felted a rectangle. I cut a hole for my thumb and felted the final shape directly on my wrist.

This may be the most useful thing I’ve ever felted! An incredibly soft and delicate cover, with a perfect fit around my hand and wrist, providing both warmth and protection  against rubbing and pressure from the wrist support. With wool closest to the skin, I can put up with the wrist support for a few hours. Isn’t wool fantastic! 🙂

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 14 kommentarer

Jubileumsull och Fårfesten i Kil 2017

Under den gångna helgen har jag varit på Fårfesten i Kil, ett helt fantastiskt arrangemang med ungefär 140 utställare som i år lockade totalt 9220 deltagare under tre dagar. Här fanns verkligen allt med anknytning till får.  Massor av ull, garn, skinn, en otrolig mångfald av hantverk, verktyg för hantverk, goda lammkorvar, olika fårrasföreningar m.m. Utöver det hölls det olika föredrag, kurser av både lammproducenter och olika hantverkare, och en inspirerande modeshow med utställares alster. Kort och gott, en fest för alla som är intresserade av får, ull eller hantverk.

Under invigningen av Fårfesten avtäcktes konstverket Jubileumsull, som en del av firandet av Svenska fåravelsförbundets 100 års jubileum.  Ett upprop gick ut i slutet på förra året, där man efterfrågade rutor (10 x 10 cm) gjorda i valfri teknik, av spårbar svensk ull i naturfärger. Till varje ruta skulle man även bifoga information om fåret/besättningen, fårägaren/gården, vem som klippt ullen, hantverkaren och tekniken med vilken rutan skapats. Jag har bidragit med fyra rutor, men bor också i princip granne med Anna Hedendahl (ullansvarig på Fåravelsförbundet, till höger på bilden nedan) som tog initiativet till och har hållit i projektet. Så jag har hjälpt till med ID-märkningen av rutor som skickats in, och fick hänga med till Kil och berätta om konstverket i Fåravelsförbundets monter.

Konstverket består av 288 rutor, inskickade av runt 110 olika hantverkare, som har sammanfogats av textilkonstnären Lena Köster (till vänster på bilden ovan). Lena har också har vävt bakstycket alla rutor sitter på, av svensk ull så klart. Om man tar ett steg tillbaka så kan man ana ett landskap. Det vita partiet längst upp kan vara en himmel, de mörkaste rutorna en skogskant, nere till vänster kanske några klippblock, till höger jord, kanske lite mossa, och en liten bäck i vitt mitt i. Men varje ruta har också en egen historia och identitet. En del har gjorts av professionella hantverkare, och några har skrivit detaljerade beskrivningar av hur ullen kammats, spunnits och sedan stickats efter ett speciellt mönster. Andra har skrivit och berättat om fårens betydelse i deras liv. Några har provat att göra något med ullen från sina får för första gången, eller delat med sig av sin ull till skickliga hantverkare som själva inte haft tillgång till spårbar svensk ull. Många kontakter har knutits och projektet har berört både fårägare och hantverkare. Under helgen har många kommit fram och pekat ut just sina rutor. Och flera besökare har fått tårar i ögonen när vi berättat om konstverket och en del av historierna bakom rutorna. Vid ett tillfälle var det en äldre dam som slängde sig runt halsen på mig och gav mig en kram, samtidigt som hon snyftade ”Det är så vackert!”. Responsen har varit helt otrolig och det känns så fint att på det här sättet visa upp både den fantastiska variationen vi har i svensk ull och all denna imponerande hantverksskicklighet.

Fårfesten är en fantastisk mötesplats för hantverkare och fibernördar. Jag träffade nya och gamla vänner och bekanta, en del från förra årets Ull SM på Wålstedts Textilverkstad, och några personer jag haft kontakt med länge men aldrig träffat på riktigt. Det är inte lätt att ge en helhetsbild av utbudet bland utställarna, men jag tänkte att jag åtminstone kunde berätta om vad jag inte kunde låta bli att köpa med hem…. Det blev några kardflor av svensk ull. Mörk Jämtlandsull från ullFORuM, vit Finull från Åddebo ull, samt svart och lite färgad vinröd Finull från UlliBruk i Kil.

Sedan hittade jag lite exotisk ull hos den brittiska utställaren från Wooltops. Falkland Islands Perendale (en ras ursprungligen framtagen genom att korsa Romney och Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (båda framtagna genom att korsa Lincoln och Merino, och de vanligaste fårraserna på Falklandsöarna idag), Ile de France (en ras framtagen i Frankrike genom att korsa Leicester och Rambouillet Merino), samt Merino d´Arles (från Provence regionen i Frankrike). Dessutom fick jag en raritet från en relativt ny ras (utvecklad i slutet av 80-talet), Bowmont sheep, en riktigt finfibrig korsning (17,9 mic) mellan Saxon Merino och Shetland. Det ska bli oerhört spännande att tova provlappar av dessa, och jämföra med alla mina andra provlappar av olika raser, däribland vår svenska Merinokorsning Jämtlandsull.

Fårfesten har färgade ulltussar på påskris som lite av sitt signum. Man kan ju inte annat än bli glad av det – och sugen på att färga ull. Så det blev lite ullfärg från FårBiForm som även har en trevlig blogg.  Och hon delade monter med ForsbackaUll som hade allehanda effektfibrer och tillbehör för spinning, eller tovning. Det gick bara inte att låta bli att köpa en påse vit jakull, lite färgad tensel och några påsar s.k. silk hankies.

Christina Skovmose (Skovmose by hand) är en av de personer jag haft kontakt med rätt länge, men inte träffat i verkligheten förrän nu. Äntligen fick jag se och känna på hennes vackra nunotovade plagg som jag bara sett på bild. Från henne köpte jag nåltovad merino med silkesfibrer (prefelt) och den fantastiska boken Worldwide Colours of Felt med över 500 bilder på tovade alster sorterade efter färg. Slutligen köpte jag ett stycke färgat sidentyg från May Jacobsen Hvistendahl, som också höll en kurs i nunotovning på Fårfesten. Det blir spännande att se vad jag kan få ihop av det…

Det här blir ett långt inlägg, och ändå bara en bråkdel av alla intryck. Men jag vill avsluta med några bilder som visar ytterligare en dimension av resan. Anna Hedendahl och jag delade stuga under helgen med Gudrun Haglund-Eriksson (på bild nedan), fåruppfödare med företaget Ull och Skinn, och vice ordförande i Svenska fåravelsförbundet. Gudrun hade ett gigantiskt stånd med fårskinn och allt du kan tänka dig sytt av fårskinn vid ingången till Fårfesten. Allt detta rymdes i en släpvagn, som likt Kalle Ankas husvagn på julafton skulle packas upp varje morgon och packas ner varje kväll. Allt är uttänkt i minsta detalj för att nyttja utrymmet på bästa sätt och Gudrun är ett under av struktur och ordning. Själv var jag ansvarig för att hänga upp skinnmössorna varje morgon och tackar för förtroendet och det trevliga sällskapet. 🙂


IN ENGLISH

Anniversary Wool and the Sheep Festival in Kil

This past weekend I went to a sheep festival (Fårfesten i Kil) held every year in Kil, Sweden. It really was a fantastic event, with 140 exhibitors which attracted 9220 participants over three days. It included really everything related to sheep. Lots of wool, yarn, an incredible variety of crafts, tools for crafts, delicious lamb sausages, various sheep breed organisations etc. In addition, there were lectures, courses and an inspiring fashion show with the exhibitors garments and accessories. In short, a festival for anyone interested in sheep, wool or crafts.

I´ve been involved in a project called Anniversary Wool, initiated by my neighbour Anna Hedendahl, to celebrate the 100-year anniversary of the Swedish Sheep Breeders Association. I have written about this in an earlier post, and the aim was to produce a piece of art with squares made from traceable Swedish wool, in natural colours only, to show the amazing variety of wool we have, and examples of what can be made from it. The piece, which was unveiled at the festival,  consists of 288 squares, sent in by 110 crafters and artists, and has been mounted by the textile artist Lena Köster. At a distance, you can envision a landscape. A white sky, a dark forest edge, some grey boulders to the lower left, a white stream, and patches of earth, perhaps some moss, to the right. But each square also has its own story and identity. Some letters, sent along with the squares, have in detail described how the wool has been combed, spun and knitted according to a specific pattern, that has it´s own story. Others have written about how much the sheep have meant to them all their lives. Some are professional artists, other have made something with the wool from their sheep for the first time, or sent their wool to crafters, who have not had access to traceable wool before. This piece moves both sheep owners and crafters. The response has been overwhelming and, after talking about the piece to visitors at our stand,  I have had elderly ladies with tears in their eyes. One even gave me a big hug, while sobbing ”It´s so beautiful”.

There was just so much to see and so many people to talk to at the festival. Old friends, new friends, people I had earlier only had contact with via the internet but now met in real life. The photos above are just a taste of what was there, and what I couldn´t resist buying. 😉 I bought some carded batts of Swedish wool (Jämtland and Swedish Finull), but there was also a stand from Wooltops there, were I found some (to me) exotic tops. Falkland Islands Perendale (a breed developed by crossing Romney and Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (both developed by crossing Lincoln and Merino, and the two most common breeds on the Falklands today), Ile de France (a breed developed in France by crossing Leicester and Rambouillet Merino), and Merino d´Arles (from the Provence region in Frankrike). In addition, I got a rarity from a more recent breed(developed in the late 80´s), Bowmont sheep, a fine-fibred crossbreed (17,9 mic) between Saxon Merino and Shetland. I am really looking forward to felting samples of these, to compare them to all my other samples of different breeds, including the Jämtland wool, which is our Swedish Merino crossbreed.

Other purchases included dyes for wool, white Yak wool, embellishment fibres, silk hankies, merino and silk prefelt, and a piece of dyed silk fabric. I also bought a wonderful book called Worldwide Colours of Felt, from my friend Christina Skovmose (Skovmose by hand), who has two felted pieces in the book. I can highly recommend this inspiring book, with over 500 pieces of felt, sorted by colour! It´s like have Pinterest in the format of an actual book. Gorgeous!

The last batch of photos are about another dimension to my trip. Anna Hedendahl and I shared a cottage with Gudrun Haglund-Eriksson, sheep owner and vice chair of the Swedish Sheep Breeders Association. Gudrun had a giant stand, with sheepskins and everything you can think of sewn from sheepskin, at the entrance to the festival. All this was kept in a trailer, which was packed up every morning and packed together (in the trailer) every night. Everything thought out to the smallest detail in order to maximize the use of the space, and Gudrun truly is a marvel of structure and order. I was specifically responsible for hanging and laying out the sheepskin hats every morning, and I thank her for that confidence, and the good company. 🙂


Publicerat i Ull | Märkt | 2 kommentarer

En tovad taklampa med lockar

Igår fick jag äntligen ta av gipset! Handen är väldigt stel och öm, men vilken befrielse. Och tovning är nog ett utomordentligt sätt att träna upp handen igen. 😉  I väntan på lite förbättrad rörelseförmåga får jag skriva om sånt jag gjort innan jag bröt handleden, men inte hunnit skriva om tidigare. Så här kommer en beskrivning av hur jag gjorde en taklampa av ull.

Till den här lampan använde jag en gammal lampstomme och en glesvävd panelgardin av 100% lin (köpt på loppis för en billig penning). När jag sprättat och klippt bort fållarna hade jag ett tygstycke som mätte 45 cm x 200 cm. På det la jag ut ett tunt lager kardad vit Finull från Wålstedts Textilverkstad, som har tillräckligt god tovningsförmåga för att kunna dra ihop ett linne tyg, och sedan ett tunt lager okända vita ullblandningar från World of Wool, men gissningsvis merino med silke och oblekt soja  respektive blekt lin. Längs en långsidan på tyget, mellan de två lagren av kardad ull, la jag ut vackra lockar av otvättad Leicester. Sedan var det bara att tova ihop det hela. 

Tovning krympte ner tyget till ca 30 cm x 145 cm. Strukturen med de intovade fibrerna (silke, soja och lin) och de glansiga lockarna är helt ljuvlig.

Jag använde lampstommen upp-och-ned, och sydde fast det tovade stycket i den större ringen. Omkretsen är 130 cm, så jag hade 15 cm över som jag klippte bort. I dagsljus är taklampan ganska diskret men vacker i skiftningar från vit till beige.

Och när man tänder lampan framträder alla dessa intovade fibrer tydligt och de vita Leicester lockarna glänser. Lampan sprider verkligen ett mjuk och vackert sken, men lyser samtidigt upp rummet ordentligt eftersom den är så pass stor och helt öppen i toppen och botten. Som ullnörd kan man inte annat än gilla en sån lampa. 🙂


IN ENGLISH

A felted lampshade with locks

Yesterday I finally got to take my cast off!  Stiff and sore, but what a relief. And felting is probably an excellent way to train my hand again. 😉 In anticipation of some improved mobility I can write about what I did before I broke my wrist, but haven’t had time to write about yet. So here’s a description of how I made a lampshade of wool.

For this project I used an old lamp frame, and a woven panel curtain in 100% flax (bought cheaply at a second hand store). When I had removed the hems, I had a piece of cloth measuring 45 cm x 200 cm. On that I laid out a thin layer of carded, white, Swedish Finull, which has sufficient felting ability to pull together a linen cloth, and then a thin layer of unknown white wool blends from World of Wool, but presumably merino with silk and unbleached soy, versus bleached flax, respectively. Along one length of the fabric, between the two layers of carded wool, I laid out beautiful locks of unwashed Leicester. Then I felted it all together.

The final piece measured about 30 cm x 145 cm. The structure of the embellishment fibers felted into the wool, and the shiny curls, is gorgeous. I used the lamp frame upside down, and sewed the felted piece on to the larger ring. The circumference is 130 cm, so I had 15 cm to spare which I cut away. In daylight, the ceiling lamp is quite discrete, but still beautiful, in shades from white to beige. And when you turn on the light, all those embellishment  fibers show up clearly and the white Leicester locks glisten. The lamp spreads a soft and beautiful glow, but still lights up the room well as it is so large and completely open at the top and bottom. As a fibre nerd I must confess, I do love this lampshade. 🙂

Publicerat i Textil, Tova | Märkt , , , , | 8 kommentarer