Eftersom jag tycker att det är så roligt att tova så känns det som en fantastisk förmån att också ha några egna får. Får med ljuvliga lockar. 🙂

Men ullens väg från får till kardflor är rätt lång och arbetskrävande. När fåren har klippts ska ullen först sorteras. Då plockar man bort ull som är väldigt tovig eller smutsig, ull som är för kort och dubbelklipp (kort ull från omtag med klippmaskinen), och så mycket som möjligt av alla dessa rackarns gräsfrön och annat växtmaterial som fastnat i ullen. När man sorterar underlättar det att hålla till på ett grovmaskigt nät, som skräp och kort ull kan falla igenom. Jag använder en ram med en bit svetsnät som jag lägger upp på två träbockar.

Sedan ska ullen tvättas. I höstas tvättade jag ull i nätkorgar i enbart kallt vatten i ett gammalt badkar ute på gården. Ullen fick ligga i vatten över natten. Vattnet blir riktigt brunt, men det visar också hur mycket smuts man kan tvätta ut med bara kallt vatten. Sedan följde flera vattenbyten, då ullen fick ligga och dra ytterligare några timmar, tills vattnet inte längre såg smutsigt ut. Det tog alltså minst ett dygn att tvätta en omgång. Tvätt i bara kallvatten tycker jag räcker om ullen ska våttovas. Då blir den ju tvättad igen, med varmt vatten och såpa/tvål. Nu på vintern tvättar jag ull i badkaret inomhus och då kan jag gärna ta lite ljummet vatten. Om ullen är riktigt smutsig använder jag även lite ulltvättmedel. Men huvudreglerna för att undvika att ullen tovar ihop sig är att inte ha för varmt vatten, eller hastigt ändra temperaturen på vattnet, samt att röra ullen så lite som möjligt (därav nätkorgarna). Nätkorgarna är även bra för att kunna hänga upp ullen för att dropptorka lite. För mindre mängder ull använder jag en salladslunga för att ”centrifugera” ullen. Sedan läggs den ut på tork. Även här är en bit svetsnät bra. Och torkningen tar tid, ofta flera dygn. Det skadar inte att vända och fluffa till ullen lite varje dag. Den kan verka torr på ytan, men ullen har verkligen en otrolig fukthållande förmåga…

Så har man äntligen sin torra, tvättade ull. Då är det dags att karda, men en del ull behöver tesas först. Det innebär att man drar isär lockarna – och då kan man hitta ännu fler gräsfrön… På bilden till vänster ser ni tvättad ull före respektive efter tesning. Det tar tid att tesa, särskilt om en del lockar har tovat ihop sig i ändarna, men det underlättar kardningen.

Nu är jag lycklig ägare av en kardmaskin. Den vevas för hand, men jämfört med handkardor är det verkligen en tidsbesparande maskin. Ullen matas in under den lilla rullen som matar vidare till den stora. Efter minst två, ofta tre genomkörningar i kardmaskinen kan man då tillslut lyfta av ett kardflor av härlig, fluffig ull. Sedan kan man börja tova!

Ja, det är ju tur att alla steg fram till det färdiga kardfloret också har sin charm. Jag kan tycka att det är riktigt avkopplande att sitta och sortera, tesa och karda ull (även om jag ibland svär över alla gräsfrön). Då hinner man också titta och känna ordentligt på alla lockar och fundera på vad man ska göra med dem. 🙂

IN ENGLISH

From sheep to carded wool

As a keen felter, I feel very fortunate to own a small herd of sheep, with beautiful locks. However, the process of turning raw fleece into carded wool is quite time-consuming. After shearing comes the sorting, to take away fleece that is too short, dirty or tangled, and to remove grass seeds and other vegetable matter. Then the washing (or rather soaking for serveral hours, changing the water several times) and the drying (which takes several days and involves turning the wool over once a day). Finally the teasing (pulling the locks apart) and carding (I am so glad I have a drum-carder for this). It does take a lot of time and effort, and I do swear about grass seeds through the whole process, but each step also has its own charm. I often find it very relaxing to sort, tease and card wool. It provides an opportunity to really feel and look at the locks – and to plan what to do with them. 🙂