Förra sommaren experimenterade jag lite med en teknik som kallas eco printing, som kan beskrivas som en kombination av växtfärgning, tryck och batik. Tekniken utvecklades ursprungligen i Australien av India Flint, som började sina experiment med eukalyptus.  Därifrån har det spridits över världen, där många har vidareutvecklat egna metoder och breddat kunskapen om vilka växter som går att använda. I sin enklaste form används järnskrot som får ligga och rosta i vatten. Tyger och/eller blad doppas i rostvattnet, rullas ihop hårt och kan sedan ångas eller kokas, det sistnämnda gärna i ett växtfärgsbad. Järn (och andra metaller) har länge använts för att beta garn och tyger inom växtfärgning, men reagerar även med tanniner och andra kemiska substanser i växter vilket ger avtryck från bladen på tyget.

Last summer, I did some experimenting with a technique called eco printing, which can be described as a combination of plant dyeing, printing and tie-dying. The technique was originally developed in Australia by India Flint, who began her experiments with eucalyptus. From there it has spread over the world, where many have developed their own methods and broadened the knowledge on which plants that can be used. In its simplest form, scraps of metal containing iron are used to make rusty iron water. Fabrics and/or leaves are dipped in the rusty water, rolled into tight bundles, and can then be steamed or boiled, where the latter can be done in a plant dye bath. Iron (and other metals) has long been used to mordant yarn and fabrics in natural dyeing, but iron also reacts with tannins and other chemical substances in plants, leaving prints of the leaves on the fabric.

 

Resultaten kan vara svåra att förutsäga eftersom det påverkas av så många faktorer, men det är också det som är tjusningen och väcker lusten att fortsätta experimentera med tekniken.

The results can be difficult to predict as they are dependent on so many factors, but this is also part of the fun and incentive to continue experimenting with the technology.

En del svampar används också till färgning, av framför allt garn, och jag råkar ha gjort mitt examensarbete inom biologi på just svampsläktet Cortinarius (spindelskivlingar) som innehåller flera arter som är erkänt bra färgsvampar. Bland spindelskivlingarna finns även några av våra mest giftigaste svampar, så här bör man ha en viss kunskap och försiktighetstänk! Men jag kunde inte låta bli att även testa eco printing med några av dessa skönheter när de dök upp i höstas.   

Some forest mushrooms are also used for dyeing, mainly yarn, and I happen to have done my masters degree work in biology on the genus Cortinarius, which contains several species that work well for dyeing. Among the Cortinarius are also some of our most poisonous mushrooms, so here you need to have certain knowledge and take caution! But I couldn’t resist testing eco printing with some of these beauties when they popped up last autumn.

Idag hittar man mycket information på nätet och det var där jag började och sedan provade jag mig fram med en rostig hästsko och de växter jag har tillgång till här. För den som vill veta mer om eco printing kommer länkar nedan till några inspirerande hemsidor.

Nowadays there is a lot of information to be found on the internet and that is where I started. And then I just simply began experimenting with a rusty horseshoe and the plants I have access to here. For those who want to know more about eco printing, there are links below to a couple of inspiring websites.

The School of Nomad Arts

Made By Barb 

Gaia´s Echo

Gumnut Magic