Nytt år, ny hobby…? Jag köpte ett set med ramar för papperstillverkning för över ett år sedan, som blev liggande. Men på nyårsdagen kände jag mig rastlös och sugen på att skapa något, och beslöt att just papperstillverkning kunde vara ett lämpligt familjeprojekt att börja det nya året med.

Jag läste instruktionerna som följde med, lärde mig att det inte heter ”ramar” utan form (den ramen som har nät) respektive däckel (den lösa ramen), och sökte lite mer information på nätet. Sedan satte jag barnen på att riva äggkartonger i bitar, medan jag rev tygtrasor av ett gammalt påslakan och rotade fram gamla handdukar och en ylletröja som jag filtat i tvättmaskin (avsiktligt, men den tappade färg och låg undanstoppad i en ”bra att ha låda” i förrådet). Den sistnämnda är bra att ha när man guskar (ett till nytt ord), vilket är när man trycker av den våta pappersmassan från formen till ett tyg eller en filt. Ull är ju ett förträffligt material till detta då det håller otroligt mycket vatten. Men det bör gå med tyg lagt på en handduk också.

Vi använde äggkartonger i tre olika färger (gråa, gröna och rosabruna) samt en kartong med blått tryck på utsidan. Glansiga tidningar fungerar tydligen inte så bra, och vanliga tidningar innehåller mycket trycksvärta. Som tur (?) var hade jag fått en mixer av sambon i julklapp, så vi mixade kartongen (som då legat i blöt över natten) till en massa innan vi hällde ner den i en stor plastlåda med varmt vatten. Sedan lägger man däckeln på formen, för ner den i lådan och fångar upp ett lager pappersmassa. Medan man låter en del vatten rinna av (genom att hålla formen lite vinklad) kan man torka av formen lite på undersidan med en kökssvamp (om man har tillgång till hjälpsamma barn), innan man tar av däckeln och vänder den upp-och-ner på ett tyg/en filt (d.v.s. guskar, visst är det ett härligt ord!?). Vi staplade de våta pappersarken med tyg och handdukar emellan och la in dem i en blompress medan vi gjorde nästa omgång. När de har pressats kan man hänga upp tygbitarna med pappersarken på för att torka.

Efter en första försöksomgång började vi experimentera och blandade ner torkade blommor och blad, samt trådar och små tygbitar i pappersmassan. Vi provade även med att strö glitter på pappersmassan i formen.

På några ark la vi på spetsar och olika figurer i metalltråd innan de pressades. Och de sista skvättarna av pappersmassan tryckte vi ner i pepparkaksformar.

Slutligen kom vi till det jag kanske hade sett fram emot mest – att göra papper av gamla jeans. Min vän Marilyn visade detta på The Felting and Fiber Studio i våras och jag blev givetvis sugen på att prova. Egentligen är det inte så konstigt. Förr i tiden gjorde man papper av lump (gamla kläder och tyger) och än idag görs det finaste pappret av bomull. Att man började experimentera med andra material, och i Sverige gick över till trämassa i pappersindustrin i mitten av 1800-talet, har faktiskt att göra med att det var svårt att få tag på lump. De flesta använde sina kläder och tyger tills de tjänat ut. Egentligen ska man ha en maskin som kallas för ”holländare” (Hollander beater), som river, sönderdelar och maler lumpen. Men man kan komma hyfsat nära, och göra mindre mängder, med en mixer och jeans klippta i små bitar. I övrigt är tillvägagångssättet detsamma som för kartongpappersmassan ovan.

Och hur blev då resultatet? Jo, men riktigt bra, tycker jag. Det blev en rolig samling pappersark i olika färger och med olika struktur. Och det går att skriva på dem också.

Metalltråden lämnade riktigt fina avtryck. Spetsarnas avtryck var lite svagare och hade säkert varit tydligare om vi haft lite mindre lavendel i just den pappersmassan. Men mönstret finns där och pappret doftar gott.

Även slattarna vi hällde i pepparkaksformarna blev bra. Jag vet inte riktigt vad vi ska ha dem eller alla dessa pappersark till än, men vi kommer säkert på något. Det är ju lite synd att jag inte håller på med scrapbooking… Men en granne har föreslagit att vi ska tillverka lådor av pappersarken. Hon har gått kurser i Danmark och kan göra riktigt fina lådor, och fina lådor är väl alltid bra att ha.

Min favorit är nog ändå pappret i jeans. Mjukt, lent och formbart, men kanske inte alltför slitstarkt. Jag funderar på att stryka på att lager vliseline (fliselin) på baksidan för att öka styrkan. För visst vore det läckert med ett broderi på det här, mot de blåa nyanserna. Det här pappret har jag redan lite lösa planer för… Och så är det ofta när man provar något nytt. Man lär sig massor och kläcker nya idéer. Och om inte annat så är det värt att prova att göra papper bara för att kunna säga att man har ”guskat”. 😉

IN ENGLISH

Handmade paper from egg-cartons and denim jeans

We started the new year with a family project – making paper. I had never done this before, but I bought a mold and deckle over a year ago and I got a blender for Christmas, so now I was eager to try it. We used egg-cartons in three different colours (grey, green and brownish pink) and a box with blue print on the outside. And then we started experimenting. We added dried flowers and leaves, pieces of string and glitter. We placed lace, and figures made from wire, on the wet papers before we pressed them. And we filled cookie-cutters with the last of one of the batches of pulp. The possibilities are endless…

I also got to try something I have been looking forward to for quite some time – making paper from old denim jeans. My friend, and fellow fibre-enthusiast, Marilyn wrote a post about this on The Felting and Fiber Studio. I was really intrigued by this. But when you think about it, it does make sense. In the old days, paper was made from old clothes and fabrics. It was actually the difficulty in finding enough rags, when people used clothes and fabrics until there was nothing left, that led to the transition to using wood pulp. And the finest paper is still today made from cotton.

I am really pleased with the results. A stack of sheets of paper in different colours and with a range of different surface structures. The wire left really nice imprints, while the lace was a bit less pronounced. A little less lavender in the pulp might have helped, but the sheets do smell nice. However, I think my favorite is the denim paper. Soft, smooth and bendable, although not very strong. Wouldn´t this look beautiful with some embroidery on it, against those shades of blue…? As often is the case, you try something new, learn a lot, and come up with loads of new ideas. Making paper was really good fun, and the kids enjoyed it too, at least for the first couple of hours. The possibilities and variations seem endless, and now I get to figure out what to do with all this paper. 😉