Jag blev sugen på att tova mig en sjal, men så fick jag beslutsångest. Vilken ull skulle jag använda? Vilka tyger? Form? Färger? Mönster? När det finns så många möjligheter kan det vara svårt att välja. I min beslutsvånda kom jag fram till att det kanske vore bäst att börja med att tova några provbitar. Det borde man egentligen alltid göra inför ett nytt projekt, för att kolla hur mycket ull man behöver lägga ut, hur mycket det krymper o.s.v. Det är sällan jag har tålamod till det. Jag kör oftast på känn, justerar lite allteftersom och hoppas på det bästa. Nu tänkte jag vara ordentlig för en gångs skull.

Jag har kvar lammull från våra egna får (lantraskorsningar) och det börjar bli på tiden att göra något med det, särskilt den vita ullen som kan börja gulna om den ligger för länge. Jag la bara ut ett tunt lager av ull. På det testade jag att tova in en remsa tyg och lite färgad ull, och klippte även upp ett hål, bara för att se hur det blev. Provbiten krympte från 25 cm till 15 cm. Mot ljuset ser man hur tunt det är och hur ullen har snirklat ihop sig. Tyget är ordentligt intovat, med ett tunt lager vit ull som letat igenom till tygets ovansida.

Jag gjorde en till provbit med samma ull, men med ett annat tyg. Det tunna bomullstyget drogs ihop ordentligt av ullen, men här ser ovansidan av tyget inte fullt så hårigt ut eftersom den vita ullen inte syns lika väl mot den vita bakgrunden i tyget.

Efter det provade jag svart finull, även detta är lammull, som jag fått av en god vän. Jag la ut det tunnaste lager ull jag kunde få till och på det några olika tygbitar i bomull och silke och lite färgad merinoull. Det krympte också ordentligt, från 20 cm till 12 cm, och tygerna drogs in i ullen. Den mer finfibriga finullen ger ett mer kompakt och mindre hårigt utseende och är också mjukare jämfört med de tovade bitarna med den vita ullen.

Sedan var jag också tvungen att testa lite merinoull, som jag har fått i utbyte mot råull av likasinnade fiberentusiaster. Här la jag först ut en bit tunn bomullsväv och på det några tunna remsor av ull. Den här ullen är så mjuk, så det känns nästan inte som ull – åtminstone inte om man är van vid att ull ska stickas lite (enligt min mor är det just stickigheten som får igång blodcirkulationen och som gör att man känner sig varm när man bär ylleplagg). De små, tunna merino fibrerna syns knappt på andra sidan tyget, trots att tyget uppenbarligen har tovats in och skrynklats ihop. Så annorlunda från den grövre ullen jag är mer van att tova.

Slutligen gjorde jag en enkel blomma av merinoull på silkestyg. En sjal behöver ju inte ha ett heltäckande lager av ull – man kan ju lägga ut ull enbart som mönster/former med kala partier av tyg däremellan. Jag fascineras verkligen av hur lite av ullen som syns på andra sidan av detta tunna, vita silkestyg, trots att det tovats fast.

Blev det då enklare att bestämma vad jag skulle göra? Nä, det kan jag nog inte påstå. Varje gång jag tovar något poppar det upp fler idéer och möjligheterna känns ännu mer oändliga. Men det var lärorikt att tova några provbitar och kanske behöver jag heller inte begränsa mig till en enda sjal…? 😉

IN ENGLISH

Felted samples

I got the urge to nunofelt a shawl, but then I couldn´t decide how to go about it. What wool to use? Which fabrics? Shape? Colors? Pattern? With so many options, it can be difficult to choose. The sensible thing to do, before starting any new felting project, is to felt samples to check how much wool needs be laid out, shrinkage etc. I´m usually not that sensible. I tend to just use my gut feeling, adjust things as I go along, and hope for the best. But for once, I decided to do it properly.

Above are the samples I felted, with different types of wool and fabric. The white wool is lamb’s wool from my own sheep (Swedish cross-breeds), which produces a somewhat hairy result, although less conspicuously so on fabric with a lot of white in it. The black wool is also lamb´s wool, from Finull sheep (the finest fibred wool of our traditional Swedish breeds). That produced a more compact and less hairy finish, and is softer than the wool from my sheep. I also felted some samples with merino wool, which I have been given in exchange for raw wool by fellow fibre enthusiasts. I am used to felting much coarser types of wool and I am fascinated by how faintly the merino fibres show on the other side of the fabric, even though the fabric has been felted into the wool. And it is so soft, it hardly feels like wool – says I, who is used to wool always being a bit prickly… According to my mother, that is what gets your circulation going and keeps you warm when you wear wool. 😉

And did I get any closer to making a decision about my shawl by doing this? No, not really. Every time I felt something, new ideas pop up, and the possibilities seem even more endless. But I did lean a lot from it, and who says I need to limit myself to only one shawl…?! 😉