I vanliga fall gillar jag dova naturfärger, men på hösten vill man gärna ha något som lyser upp. Klara höstfärger som lättar upp höstmörkret. Jag bestämde mig för att det var dags för en ny krans på ytterdörren och kom på att jag hade kvar en del fårull som jag färgade förra hösten. En omgång ull var tänkt att bli tomteröd inför julpyssladet, men blev istället olika nyanser av orange. Eftersom orange i vanliga fall inte hör till mina favoritfärger har jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra med detta – förrän nu.

En ring av frigolit som stomme hade ju varit bra att ha i det här läget, men någon sådan hade jag förstås inte. Däremot har vi en hel del spillbitar av frigolit eftersom vi håller på att renovera (och isolera) ladugården. Med en (alldeles för liten) hobbykniv och en (något stor för ändamålet) filékniv lyckades jag skära till en ring av frigolit. Smuligt som bara den, men inte särskilt svårt.

Vi tovade fast kardad ull på ringen med en nålhållare som det sitter flera tovningsnålar i. Det genomskinliga skyddet runt nålarna trycks upp när man trycker ner nålarna och man får ett snabbt resultat med flera nålar. Ypperligt när man tovar med barn (som i mitt fall). Även 4-åringen kunde hjälpa till med det här och 8-åringen är vid det här laget en riktig expert.

Vi kunds ha nöjt oss här, men nu hade jag ju även en hög med okardade lockar. Så dessa tovade vi också fast.

Här kunde vi också ha nöjt oss, men sen tyckte jag att skapelsen kanske såg lite väl vild (och orange) ut. Så jag beslöt mig för att tämja den lite. Lockarna tovades fast lite mer. Några små solrosor från en gammal ljusmanchett (fastsatta med knappnålar), ett virkat band och en rosett av ett gultband. Nu lyser denna krans upp höstmörkret på vår ytterdörr. En riktig färgklick som man blir lite glad av.