Häromdagen slank jag in i en loppisbutik för att se om de hade några ullkardor i brukbart skick. De hade de inte. Däremot hittade jag brödkavlar och ett redskap i trä som förr användes för att knåda tvätt, och det slog mig att just dessa redskap kanske kunde användas för att tova (valka) ull. Det visade sig dessutom att butiksägaren själv ägt får tidigare och han var övertygad om att det här var utmärkta redskap för det ändamålet. Eller så var han bara glad över att äntligen få sälja några kavlar…

Tovning kräver en del tålamod och valkningen (när man rullar och gnuggar i en evighet) är lite arbetskrävande, men barnen var ivriga på att prova de nya redskapen. Jag hjälpte dem med att lägga ut bitar av kardad ull i flera tvärgående lager och sedan fick de själva dekorera med lockar och lovikkagarn. Allt blötes igenom med varmt vatten och såpa. Till att börja med gäller det att bara pressa ut luften och gnugga försiktigt, och då la jag ett tunt syntettyg över ullen så att dekoren inte skulle rubbas för mycket. När ullen börjat tova ihop sig fick de gå lös med kavlarna och ”tvättknådsredskapet” (vad det nu kan tänkas heta – någon som vet?). Då och då kramade vi ur vattnet och skvätte på mer varmt vatten och såpa. Innan barnen hade tröttnat helt hade faktiskt ullen börjat dra ihop sig rätt väl. Särskilt den knottriga kaveln fungerade riktigt bra. På slutet tog vi dock en lite genväg (vilket kan behövas när barnens ork börjar tryta). Jag la deras alster i varsin tvättpåse och körde dem i tvättmaskinen (snabbtvätt, 40 grader, med lite vanligt tvättmedel).

Två fina konstverk blev det, som vi ska använda som sittlappar i vinter. På sparken och i pulkan kanske?