Ett av våra tacklamm hade så vackra lockar, i flera nyanser av grått, beige och brunt, att det kändes synd att karda alltihop till en genomsnittlig grå-beige färg. Jag var tvungen att hitta på något speciellt att göra med denna fina, mjuka lammull och någonstans bland alla lockar föddes en idé till en tovad väska.

Jag beslöt mig för att tova ullen på ett glesvävt linnetyg. Det ger stadga utan att man behöver använda så mycket ull. Eftersom tyget och ullen drar ihop sig vid tovning klippte jag till en bit tyg som var något större än formatet jag ville ha till väskan. På det la jag kardad ull i två tunna lager (i olika fiberriktningar) och en rad med lockar längs ena kortsidan (mellan de två lagren ull).

Varmt vatten och såpa. Försiktig gnuggning, kavling och slutligen, när fibrerna börjat leta sig igenom tyget, hårdare knådning. Riktigt fascinerande att se hur det styva linnetyget drar ihop sig under processen (se bilderna nedan). Jag bearbetade ullen särskilt längs kanten där lockarna sitter, men försökte i övrigt röra lockarna så lite som möjligt. När jag var nöjd med tovningen kammade jag ut lockarna (lite spraybalsam hjälpte) och sen fick det torka.

En innerficka är alltid bra att ha i en väska så att t.ex. mobilen inte behöver ligga och skava mot nycklarna. Jag sydde fast en bit linnetyg i det som blir botten på väskan och valde att ha fickan lika bred som väskan. Då kan sidorna sys fast samtidigt som man syr ihop sidorna av väskan. Det sistnämnda gjorde jag med ett handspunnet garn och langettstygn. Som axelremmen sydde jag fast ett stadigt bomullsband (canvas). Det sista jag behövde fixa var någon slags knapp. Tryckknappar kräver lite kraft att öppna och jag vill inte behöva slita för mycket i väskans lock. Jag ville heller inte klippa ut ett knapphål. Det jag egentligen ville ha var en sån där ”magnetknapp”, men någon sådan hittade jag inte trots sökande i sy- och hobbyaffärer. Istället kom jag hem från stan med några vanliga runda magneter och en alternativ plan. I min farmors gamla knapplåda hittade jag ett flertal knappar i metall och valde tillslut en klädd i skinn. Den sydde jag fast på väskans framsida. På locket sydde jag fast en vanlig knapp och på den kunde jag sedan limma fast magneten. Jag tycker faktiskt att det blev både roligare och snyggare än en riktig ”magnetknapp”.

Ja, så här blev den. Ett mjukt, lockigt och användbart minne av hur fåret såg ut som lamm. Det ska bli spännande att se hur hennes ull ser ut när hon ska klippas igen till våren. Kanske behöver jag en väska av ullen från vart och ett av våra tre tackor… Vore kul då de har helt olika färg och lockar.