Det finns flera sätt att tova en hatt eller mössa på. Man kan svepa in en stor boll med ull och trä på en strumpbyxa innan man börjar tova. Eller så kan man klä en platt form med ull – antingen en rund form som ger en baskerliknande skapelse, eller en form som motsvarar en mössa sedd från sidan. Man kan också kombinera nåltovning och våttovning. Eller så kan man tova eller nunotova ett platt stycke som man sedan syr en mössa/hatt av. Man kan ju få beslutsångest för mindre. Många använder dessutom speciella formar i ”huvudstorlek” (hattstock) när de ska krympa/sträcka hatten/mössan till den slutliga passformen. Har hittat sådana på nätet, men de är dyra… Tillslut blev det en kombination av flera metoder och egna lösningar.

Jag bestämde mig för att prova med en tredimensionell form och kombinera nunotovning (att tova fast ullen på ett tyg) med både nåltovning och våttovning. Jag har en emaljskål som kändes som en bra början. Till den skar jag ut en bit frigolit som passade på toppen (eller det som egentligen är botten på skålen). Sen valde jag ett glesvävt linnetyg (en gammal gardin köpt på loppis) och klippte ut en rund bit (samma storlek som frigoliten, 20 cm i diameter) och en rektangel som passade runt skålen (80 cm x 20 cm). Givetvis behövs även kardad ull.

Med ett linnetyg i botten, som hjälper till att hålla ihop det hela, räknande jag med att inte behöva använda ett så tjockt lager ull. Jag la på två relativt tunna lager ull (med fibrerna åt olika håll) och nåltovade det hela på en plan yta tills ullen börjat fästa i tyget. Fördelen med nåltovningen är att man hjälper fibrerna att hitta ner i tyget och att man kan kontrollera att man får en jämnt fördelat lager av ull. Sen nåltovade jag fast ena långsidan av den rektangulära biten längs kanten på frigoliten på skålen och nåltovade ihop kortsidorna. Den runda biten nåltovades fast sist. Innan jag började våttovningen lossade jag alltihop från frigoliten så att fibrerna låg fria och kunde leta sig in i tyget. Jag började med ljummet vatten och såpa. Blötte ner allt, pressade ut luft ur ullen och gnuggade försiktigt. Sen tog jag varmare vatten och mer såpa och gnuggade ännu mer. När allt verkade hänga ihop ordentligt tog jag av den från formen och knådade det hela i hett vatten i handfatet. Här gäller det att hålla lite koll på att det inte krymper för mycket. Det går rätt snabbt. Nu har jag ju ingen hattstock, men jag har ju ett huvud. Enklaste sättet att få till den slutliga formen är att helt enkelt dra på sig mössan/hatten. Jag hade den på mig ett tag och tog sedan försiktigt av den och ställde den på en handduk för att torka.

När det hela torkat och jag synade skapelsen tyckte jag att ullen såg lite gles ut på ett ställe. Så jag nåltovade dit lite mer och gav mig på hatten igen med vatten och lite såpa. Givetvis krympte den då en storlek, men nu passade den äldsta dottern.

Så långt allt väl, men jag har ju två döttrar. Lillasyster ville såklart också ha en tovad hatt. Den här gången använde jag mer ull och la ett lager ull även på insidan av hatten (dvs på båda sidor om tyget). Den blev kanske i största laget (se bild nedan…), men även denna gick att tova och krympa ner till en lämpligare storlek.

I slutänden blev det så att storasyster valde den gråa och lillasyster den bruna (som jag då fick krympa lite till). Nu står de på tork och sen ska vi dekorera dem med band och blommor som vi har tovat idag. Men det får bli ett senare inlägg. Och jag är fortfarande utan hatt…