Små virkade dukar och spetsar är riktiga skatter i pysselsammanhang. Det kan ta emot att använda de gamla ärvda dukarna när man vet vilken möda som lagts på virkandet av mormor eller mormors mor… Men jag tror att mina kvinnliga anfäder skulle föredra att de kom till nytta och blev något fint att visa upp, istället för att ligga i linneskåpet tills nästa generation får ärva dem. Eller så kan man köpa dukar och spetsar på loppis m.m. – då slipper man känna sig begränsad av släktbanden till den som har virkat.

Små stärkta dukar gör sig fina i fönstret och ger lite insynsskydd. Jag blötte upp dem med trälim och vatten och lät dem torka plant. Jag satte upp dem med en bit dubbelhäftande tejp i mitten, men de kunde också ha hängt i tunna trådar.

Några andra dukar fick istället torka på några koner. Med ett fastlimmat trähuvud, lite fårull som hår och najtråd formad till vingar blev det söta änglar.

Slutligen några minidukar och spetsband som jag limmat fast på billiga dricksglas. De blev riktigt stämningsfulla som värmeljushållare. Och jag tänker på kvinnorna i generationerna före mig varje gång jag tänder dem.