Nunotovning går ut på att tova fast ull på ett tyg, oftast av silke. Efter att ha sett diverse bilder på fantastiska alster gjorda med den här tekniken ville jag så klart prova. På Terri Pikes webbsida finns pedagogiska instruktionsfilmer om nunotovning: Felting Lessons.

Nu hade jag ju ingen sidenchiffong, men jag hittade en gammal glest vävd bomullssjal som jag färgat med batik för många år sedan. Dessutom hittade jag några färgglada kardflor (som jag köpt på någon hantverksmarknad) och lovikkagarn som passade i färgskalan. Barnen var med och la ut ullen på tyget, men det eviga rullandet fick jag göra själv. En gammal gardin (som mest liknar ett myggnät) fick åka med i rullen i början för att hålla ullen på plats. I övrigt använde jag en tandad kavel och en plastmatta. Ett tag tvivlade jag på om det skulle fungera, men tillslut syntes det att ullfibrerna börjat leta sig igenom tyget. Då var det dags för lite hårdnade tag. Mer varmt vatten och såpa, några kast i diskhon och lite skrubbande på tvättbrädan. Sen sköljde jag ur sjalen i kallt vatten med lite ättika och avslutade med några varv i torktumlaren.

Sjalen krympte nästan till halva längden och nog blev det mer liv och struktur i den. I längd och färger passar den nu utmärkt till äldsta dottern. Roligt var det. Jag har redan rotat fram lite andra glesvävda bomullstyger (gamla gardiner – vilken tur att jag sparar på det mesta…). Nästa gång ska jag prova med ett ännu tunnare lager ull och kanske lite okardade lockar. Återstår att se vad det blir av det.