Kardad ull är ett fantastiskt material som kan tovas in i, och foga samman, olika tyger. Ur mitt ”hobbyförråd” plockade jag fram diverse tyger av olika material samt virkade spetsar och dukar. Sedan satt jag en hel kväll och provade mig fram tills det slutligen låg något lapptäcksliknande i formen av en triangel över hela köksbordet. Bitar av ett linnetyg (grått), en kökshanduk i bomull (vitt), och av en kjol i råsiden (beige). Två fyrkantiga virkade dukar och virkade spetsband i bomull. Allt detta skulle tovas ihop till en sjal med kardad ull i vitt, brunt och grått. Det vita och det gråa är lammull från våra egna får och det bruna har jag fått av en god vän (som vi köpte våra lamm av).

Jag började med att lägga ull i skarven mellan och under kanterna på tygbitarna och de virkade styckena. Sedan la jag ull (i vinkelrätt fiberriktning) över skarvarna och ett väldigt tunt lager ull ovanpå tygbitarna. Allt fuktades med ljummet vatten och såpa och ullen pressades ner försiktigt. Hela skapelsen låg på ett stort sjok bubbelplast som jag rullade ihop som en stor rulltårta. Nylonstrumpor fungerar utmärkt till att knyta ihop rullen. Sen är det bara att rulla, fram och tillbaka över bordet. För att inte få en ojämn bearbetning måste man då och då rulla ut och rulla om rullen från ett annat håll. Mycket rullande blir det (både i verkligheten och i texten…). När ullen börjat hålla ihop och fibrerna börja tränga igenom tygerna kan man övergå till lite mer hårdhänt bearbetning i badkaret. Växla mellan hett och kallt vatten, knåda och släng ner i badkaret. Allt för att chocka fibrerna och få dem att tova ihop sig ordentligt (s.k. valkning). När jag kände mig nöjd fick den ligga ett tag i kallt vatten med lite ättikssprit (det ska tydligen hjälpa fibrerna att sluta sig igen) innan jag kramade ur den i en handduk och la den på tork.

När jag började lägga ut mina olika material i olika mönster tänkte jag att det här är nog den roligaste delen i ett sån’t här projekt. Men efter all beslutsvånda kändes det roligt att gå över till nästa steg, att äntligen få lägga ut all ull. När jag sedan började tova skapelsen var det så spännande att se hur ullen drar ihop sig, fäster i de virkade delarna och knycklar ihop tygerna, att jag återigen tänkte att det här måste ju vara den roligaste delen. Men i slutänden, efter alla dessa steg i processen, så är nog kanske ändå det mest spännande och allra roligaste att se slutresultatet (och om det inte blir som man tänkt sig så lär man sig av det och kan utveckla metoden nästa gång). Nåväl, nog sagt om hur roligt detta var. Här kommer bilder på slutresultatet.