I somras tog jag mig en eftermiddag för att experimentera lite med otvättade lockar från vårens klippning. Vinterullen är lite tussigare, smutsigare och skräpigare än sommarullen – med andra ord perfekt att experimentera med, särskilt utomhus en solig sommardag.
Jag började med lockarna från min gråa tacka, Citronella. Jag la ut lockarna på bordet och plockade bort lite halm och sedan vände jag på alltihop så att lockarna var nedåt och de klippta ändarna uppåt. Ovanpå det la jag ut ett lager vita lockar (från grannens får). Tanken här var att jag ville prova att tova utan att använda någon kardad ull alls.
Nedblötning med varmt vatten och såpa, rullande och knådande. Jodå, det tovade ihop sig. Inte lika jämnt som med jämna lager av kardad ull, och stort och tungt blev det, men det höll ihop över förväntan.
Sedan plockade jag fram lockarna från mina andra får, Brittis (vit), Lisen (svart) och Teddy (ljusgrå). Jag la ut dem i rader bredvid varandra och la även här ut ett lager lockar (från grannens får) över de klippta ändarna. Sedan vidtog sedvanlig tovning.
Efter ett par timmars rullande och bearbetning av stora sjok blöt ull blir man trött i armarna. Och eftersom det hela ändå var ett experiment så beslöt jag mig för testa tvättmaskinen för att få till den sista valkningen och ursköljningen. Så alla delar fick åka i ett 40-graders kortprogram. De krympte ihop rätt mycket av det, men lockarna klarade det förvånansvärt bra. När allt torkat (några dagar senare) använde jag en tovningsnål för att fästa en del lösa lockar på baksidan och sydde ihop några hål där lockarna inte tovat ihop sig ordentligt.
Det var riktigt intressant att se hur olika ullen/lockarna från de olika fåren svarade på behandlingen. Allt från en stor andel fria lockar till mestadels fast tovat. På köpet blev de tvättade och luktar bara lite svagt av såpa. Det tar annars rätt mycket tid att tvätta, torka, tesa och karda ull innan man tovar. Så därför är det kul att se att det går att göra något även med otvättade lockar, direkt från fåret.
Och nu till det riktigt svåra – vad ska jag göra med dessa tovade lockar? Kanske sy ihop alla stycken till en matta eller väggkonst? Eller använda dem som lyxiga sittunderlag? Eller kanske sy kuddar av dem, eller en klä en fotpall? Jag har inte bestämt mig än. Jag får suga på den karamellen ett tag till.
IN ENGLISH
Felting experiments with raw locks
During the summer I devoted an afternoon to experimenting with raw, unwashed locks from my own sheep. The fleeces were from the spring shearing and the winter fleeces are usually more dirty and full of straw and hay compared to summer fleeces – in other words, perfect to experiment with.
The whole idea was to try felting unwashed locks without using any carded wool. I laid out the wool with the locks facing down and the cut ends facing up. On that, I laid out another layer of unwashed locks. And then I felted. Wetted it all down with hot water and soap, rubbed, rolled and worked it until it felted together.
It did felt, although not as evenly as even layers of carded wool does. After a couple of hours of working soggy lumps of wool, you get quite tired arms. So, as it was an experiment, I finalized the felting and rinsing in the washing machine (a short program at 40 degrees celsius). The locks survived that surprisingly well, and all that is left is a faint smell of soap. When the pieces had dried (after a couple of days), I secured some loose locks on the back with a felting-needle and sewed together a few holes where the locks had not felted together. It was really interesting to see how differently the locks from different sheep turned out. Some locks were still partially untangled, other completely felted in.
Now remains the most difficult part – to decide what to do with these felted locks. Perhaps I will sew them all together to make a rug or wall-hanging? Or use them as seat covers? Or sew cushions out of them, or perhaps make a cover for a footstool? I will have to give that some more thought or, as we say in Sweden, suck on that candy for a bit longer.
Det var intressant att läsa om det där experimentet. Vi får väl se på bloggen om det blir någon ytterligare tillverkning? Hoppas jag i alla fall.
Tack för din uppmuntrande kommentar Lillemor! Och kul att hitta till din blogg också! 🙂
Pingback: En lockig sittdyna | Min kreativa sida