Våra barn har gått på en fantastisk förskola som heter Bikupan och nu skulle vår yngsta sluta där för att börja skolan till hösten. Tills för några år sedan drevs Bikupan som ett föräldrakooperativ. När man har gjort arbetsinsatser i barngrupperna, städat och suttit i styrelsen så får man onekligen starka band till förskolan och personalen, samt de andra barnen och familjerna. Det var känslosamt att ta farväl.

Pedagogerna på Bikupan arbetar utifrån Reggio Emilias pedagogiska filosofi och det har varit ett kreativt lärande för både våra barn och för oss som föräldrar. Jag minns så väl den första sommarläxan vi fick, att på valfritt sätt dokumentera vårt barns tankar kring ”Vad är liv?”. Det kändes först som en väldigt knepig uppgift, men det var oerhört intressant att sedan ta del av barnens egna tankar kring detta.

Nu var vi fem familjer som hade barn som skulle sluta, som inte hade yngre syskon kvar på förskolan. Givetvis ville vi lämna över något till förskolan som ett minne av oss. Eftersom förskolan heter just Bikupan beslöt vi att varje familj, på valfritt sätt och med valfritt material, skulle tillverka (minst) ett bi. Dessa skulle sedan monteras ihop på något sätt och överlämnas på den årliga sommarfesten.

Jag tovade (så klart) två bin där utgångspunkten för båda var svart ull tovad på frigolitägg, med gult garn nåltovat på det. På det första biet använde jag en ituskuren frigolitkula och två små spikar till ögon. Vingarna klippte jag ut från ett stycke tovad vit ull och antennerna böjde jag till av svart aluminiumtråd.

På det andra biet limmade jag fast en flörtkula med ett målat ansikte. Runt flörtkulan nåltovade jag fast en bit tovad ull, lite som en huva. Vingarna och antennerna gjorde jag av aluminiumtråd.

Nedan lite bättre bilder på de färdiga tovade bina.

Vi skulle ju även montera alla bin på något och då fick det, i sann förskoleanda, bli en honungskaka av toapappersrullar. Vi vek helt enkelt rullarna så att de blev sexkantiga, klippte dem till mindre bitar, limmade ihop dem till en ”houngskaka” och målade dem gula. Sedan råkade jag ha ett tyg med bin och honungskupor på som jag sydde ihop med ett svart tyg. Uppspikat på en ram blev det en perfekt bakgrund till honungskakan (som jag sydde fast på tyget).

Jag samlade in alla bin kvällen innan sommarfesten och satte fast dem. Några limmade jag fast i honungskakan, men de flesta fick hänga från en metallbåge som vi stack in i borrade hål överst i träramen. Det blev ju ett riktigt härligt konstverk till slut. Och inget bi är det andra likt. Mina döttrar gjorde bin i lera, medan de andra familjerna valde material som garn, lego, tyg och kork. Det är just variationen som är charmen och mångfald i uttryckssätt har också varit något som uppmuntrats på Bikupan.

Slutligen gjorde vi också ett fat med tumavtryck från oss barn och föräldrar. Gula avtryck, omritade till små bin. Som minne av oss som nu skulle lämna Bikupan och surra vidare i livet.

IN ENGLISH

Bees for The Beehive

Our girls have gone to a wonderful preschool called “The Beehive”, which until recently was run as a parent cooperative. Our youngest starts school next term, so it was time for us, along with four other families, to say good bye to the preschool. We wanted to hand over something as a reminder of all of us and decided that each family should make one or more bees, with their own choice of materials, which could be assembled together as a piece of art (or at least a “joint effort”).

I, of course, chose to make two felted bees. I used Styrofoam eggs as a base, and both needle- and wet-felted wool and yarn to that. I made the antennae and wings (on one of the bees) from soft aluminium wire. I also made a honeycomb, from empty toilet paper rolls (very “preschool”…), that I painted yellow. I sewed the honeycomb onto fabric which I had stretched over a wooden frame. That was the backdrop to which we attached all the bees, either by gluing them to the honey comb or hanging them from a piece of wire at the top of the frame. No two bees are alike, and they are made from a variety of materials including yarn, wool, cork, clay and Lego. And that is the true charm about this piece, which is now hanging in the entrance of the preschool.

In addition, we also handed over a large plate on which we all had left our thumbprints in yellow, with details added to make the prints resemble bees. Family colonies of bees that have now left The Beehive.