Jag fick min handledsfraktur opererad förra veckan och hade sedan sällskap här hemma av min 7-åring som hade hosta och hög feber. Efter två dagar i varsin soffa kände vi oss lite piggare och behövde hitta på något att göra. Så vi hjälptes åt att plocka fram lite ull och tovningsnålar. Jag tänkte att varsin nåltovad tavla kanske vi åtminstone skulle kunna åstadkomma, trots hosta respektive en arm i gips.

Dottern valde att göra en tavla med färgade lockar. Ett landskap med träd i bakgrunden och svampar i förgrunden. För att inte sticka sig med nålen tillverkade hon också fingerskydd av papper och tejp. Det är en klok tjej.

Jag gav mig också på att nåltova ett motiv och passade då på att testa en teknik jag inte provat tidigare, som ger en fluffig pälsliknade yta. Man nåltovar bara fast ullen i mitten på fiberlängden, viker den ena halvan över den andra och nåltovar längs kanten på vikningen. Nästa rad med ull läggs lite längre upp och överlappar den föregående. Jag jobbade nerifrån och upp längs kroppen, och utifrån och in på huvudet, och slutligen nåltovade jag ett par ögon och en näbb i mitten på allt fluff. 

Det blev någon slags uggleliknande fantasifigur till slut. Och fluffig blev den definitivt. 

Under helgen ville sedan båda barnen prova att tova fluffiga alster, men tredimensionella. Så de började med varsitt frigolitägg som de nåltovade ett lager ull på, och sedan tovade de fast rader av ull i samma teknik som jag använde till ugglan. Eftersom fiberlängden var lång i förhållande till alstret fick de klippa av fibrerna på mitten. Men det klarade de också av galant. Själv satt jag bara och tittade på och lät vänsterarmen vila. 

Med en nåltovad nos och möbelspikar till ögon blev det två små varelser. Ullråttor kanske? Vad det än är så är flickorna väldigt nöjda med sina helt egentillverkade fluffbollar av ull. 

IN ENGLISH 

Needle-felted, fluffy creatures 

I had surgery on my wrist fracture last week, and then had the company of my 7-year-old, who was home from school with bad cough and high fever. After two days spent in a sofa each, we felt a little better, and needed to find something to do. So we got out some some wool and felting needles. I figured we might at least be able to achieve a needle felted picture each, in spite of a cough and an arm in plaster, respectively.

My daughter went for the dyed locks, and felted a landscape with tress in the background and two mushrooms in the foreground. I took the opportunity to test a needle-felting technique I hadn’t tried before, to create a fluffy, fur-like texture. The photos above probably decribe the technique better than words, but in short, you felt along the centre of the fibres, fold one end over the other, and secure the folded edge. The next section of fibres is placed slightly higher up, but overlapping the previous row. I finished it off by felting a pair of eyes and a beak in the middle of all that fluff, and ended up with an owl-like creature. Definitely a fluffy one.

Later, during the weekend, both my girls wanted to make fluffy creatures, but tre-dimensional ones. So they started with styrofoam eggs, which they covered with wool, and then they used the same technique to add ”fur”. The fibres were a bit too long, so they had to cut them in half. But they solved that brilliantly too. I just sat there and watched, giving my left arm a rest. They added a needle-felted nose, and used a small black nails as eyes, on their fluffy creatures. I’m not sure what they are, wool-rats perhaps? But the girls are ever so proud that they made them all by themselves.