När jag nu blivit ägare till både ett frigolithuvud och en hattstock (av enkel typ i frigolit) var jag ju tvungen att tova mig en ny hatt. Jag har tovat hattar tidigare, men i brist på hattstock har jag fått använda mitt eget huvud att forma den på – och det ska onekligen bli skönt att slippa bli så blöt om huvud, axlar och rygg under den processen. Dessutom ser man lite bättre vad man håller på med när man formar en hatt på ett ”huvud” som står på bordet framför en, istället för på sitt eget huvud framför en spegel. 😉

När jag gjorde mallen (av golvunderläggsmaterial) höftade jag lite utifrån en hatt jag tovat tidigare och la till ordentligt på höjden eftersom jag ville ha ett överskott att göra veck med. Vad gäller ull och dekor tänkte jag mig något liknande det jag gjort handledsvärmare av tidigare; mörk (solblekt brun) Jämtlandsull, en blandning av merinoull, kamel, alpacka och silke, samt lite vinröda tyger och andra fibrer. Jämtlandsullen räckte till ett lager (jo, jag har mer, men den behöver tvättas och kardas först, och det hade jag ju inte tid med just nu), så nästa lager fick bli av brun Finsk finull. Men sedan blev jag tveksam kring den bruna nyansen och plockade fram brun ull från Värmlandsfår respektive Härjedalsfår. Båda dessa raser har fällar som består av en blandning av mjuk underull och längre och grövre täckhår. Om man tar tag i toppen och basen av locken kan man dra isär den och separera de två fibertyperna. I det här fallet ville jag använda bara den mjuka underullen.

På den bruna ullen la jag ut remsor av sidentyg, lite mörkröd merinoull och merinoblandningen med alpacka, kamel och silke, samt rödfärgade rosenfibrer.

Sedan vidtog tovning och valkning tills hatten krympt ner till lämplig storlek, dvs så att den precis gick att dra på hattstocken. Väl ursköljd, och efter ett bad i kallt vatten med ättikssprit, var det dags för formgivning på hattstocken. Här provade jag mig fram med veck som hölls på plats av klädnypor. Och när jag kände mig nöjd med formen nålade jag fast hatten i hattstocken och lät den torka så.

När hatten torkat sydde jag fast vecken för hand för att bevara formen. Det blir lite för mycket dragsspelseffekt annars, och lätt att man drar ner hatten för långt över öronen när man tar på sig den. Slutligen fick frigolithuvudet stå modell. Hon passar faktiskt bättre i hatt än vad gör och är enklare att fotografera. Men hatten, den använder jag faktiskt själv nu. 🙂

IN ENGLISH 

Felted hat with folds

As I now, at last, own both an extra head and a simple hat block, I just had to felt myself a new hat. I have felted hats before, but that has always entailed shaping them on my own head, which invariably involved water running down my neck, shoulders and back. It’s also much easier to see what you are doing when the ”head” is standing in front of you on the table, instead of being stuck on your shoulders. 😉

I used a variety of brown wool for this hat. The base is wool from Jämtland sheep and Finnish Finewool sheep (also known as Finnsheep). I also used wool from two dual coated Swedish breeds called Värmland sheep and Härjedal sheep. By grabbig the locks at the base and tip, the fine undercoat can be seperated from the longer and coarser outer hairs. In this case, I only used the fine wool. In addition, I also used some silk fabrics, dark red merino, a merino blend with alpacka, camel and silk, and rose fibres dyed red.

When I made the resist, I exaggerated the height of the hat, to have and excess of material to make folds with. After the hat was felted and fulled down to an appropriate size, I rinsed it throughly and then shaped it on the hat block. I played around with the folds, using clothespins. When I was satisfied with the shape, I pinned the hat to the hat block and left it to dry.

I have done some hand-sewing to keep the folds in place, or else I tend to pull the hat to far over my ears. My stand-in head actually looks better in a hat than I do, and is easier to take photos of, but I have started using my new hat too. 🙂