När man har fått ett stort paket, med massor med spännande material till tovning (se mitt förra inlägg), är det ju extra roligt om man kan dela det med någon som förstår. Barnen tyckte visserligen att det fanns mycket fint i paketet, men sambon var måttligt road av att tvingas titta och känna på olika fibrer och färgglada tyger… Nu var det så bra timing att vi fick besök av min kompis Carin och hennes familj över helgen. Det var Carin som lärde mig att tova – och som har försett mig med ull och senare även får. Så Carin, hon förstår.

De där vackra kardfloren som kom i paketet har jag ännu inte bestämt vad jag ska göra med. Jag ska suga lite mer på den karamellen. Men jag insåg också att det vore lämpligt med något annat än grå ull för att göra färgglada experiment med resten av paketets innehåll. Innan Carin kom hann jag precis färga lite ull (lammull från mina lantraskorsningar) och silke, med hushållsfärg och äggfärg i mikron (se tidigare inlägg om detta här ). Jag kan inte lämna några garantier om färgens hållfasthet (såsom ljusbeständighet), men det är ett snabbt och enkelt sätt att färga mindre mängder ull. Blåa nyanser till mig, gult och grönt till Carin och lite rosa till döttrarna.

När man ska experimentera med nytt material kan det vara vettigt att göra provbitar. Men vi beslöt oss för att göra lite större provbitar – som kunde klippas i två och bli handledsvärmare. Det kändes ännu vettigare. Jag kardade ihop de olika nyanserna av blå ull och silke. Ovan på det la jag ut diverse garner och fibrer i blått och lila och sist ett tunt lager ull och silke, för att försäkra att allt skulle tovas fast. Jag tyckte att jag hade varit modig, men väl tovat var det inte lika lätt att se allt som låg gömt i ullen. Nåja, det kan bli diskret vackra handledsvärmare av det ändå, i fina blåa nyanser.

Carin är modigare än mig vad gäller färger, och gillar orange. Hon kardade ihop den gula respektive gröna ullen med det färgade silket och lite färgstarka syntet fibrer.

På den ullen la hon ut bitar av tyg, olika fibrer och garn, och tovade två stycken som kan bli två par färgglada handledsvärmare.

Sedan gick vi över till svart lammull från finullsfår. Även här fortsatte Carin på temat grönt och orange, med lite större tygbitar och längre strängar av fibrer. Det blev riktigt effektfullt mot det svarta.

Jag satsade istället på mörkrött mot det svarta och några rosliknande knyten. De här blir det definitivt handledsvärmare av.

Slutligen provade jag även lammull från Åsenfår och gjorde ränder med tyg, garn och olika fibrer (lin, hampa, silke och glittrig nylon). Inte så färgglatt, men jag tycker de blev fina med lite rustik känsla. Dock är de väldigt håriga, och inte alls så mjuka och sköna som de svarta av finull. Så kanske blir det något annat än handledsvärmare av de här.

När gästerna åkt på söndag ville barnen prova att tova handledsvärmare. Och det fick de så klart. Jag hjälpte dem att lägga ut ull och sedan fick de lägga på vad de ville. Inte helt förvånande valde 5-åringen mest rosa, medan 10-åringen siktade på blått. Sedan fick de själva massera, gnugga, rulla och knåda.

Nog för att jag är mamma (och då brukar man vara stolt över sina barns alster), men jag tycker att de blev riktigt fina. Och där ser ni – så enkelt att en 5-åring klarar av det (med lite handledning).

IN ENGLISH

Felting with new material

When you have a big package of new material to use in felting (see previous post), it’s even more fun if you can share it someone who understands (more so than my partner, who didn’t really seem to appreciate being forced to look at and feel all the different fibres and colourful fabric…). Luckily, a good friend of mine came to visit over the weekend. She’s the one who first taught me to felt, and has provided me with both wool and, more recently, sheep. So, she understands.

I have not decided what to do with those beautiful batts yet, but realizing that we would want to play with more than just grey wool, I did a bit of dyeing before my friend arrived. Blues for me and yellow and green for her. We spent the whole Saturday carding and blending batts and felting, with all sorts of fun fibres and fabric and yarn from the package. We decided to make reasonably large samples, that could be cut in two to make wrist-warmers. But they may end up as something completely different in the end. I think the photos pretty much speak for themselves. The green/orange pieces are my friend’s, and the more discreetly coloured pieces are mine. I am not quite as brave as she is when it comes to colours. At least not yet. There is an obvious difference in the result between the finer wool that we used and the coarser wool. The latter produced a very ”hairy” finish, a sort of rustic look, but the fine black wool (lambs wool from Finull sheep) did do better together with these delicate fabrics. I guess that is one reason why many prefer using merino for nuno-felting.

After our guests had left on Sunday, the girls wanted to make wrist-warmers. I helped them lay out the carded wool and then they could put on whatever they wanted on top of that. Not surprizingly, my 5-year-old went for pinks, while my 10-year-old chose blues. They did all the rubbing and rolling themselves, and I think their pieces turned out beautifully.