Förra sommaren byggde vi en ny trappa till huset och hade tänkt gjuta två betongplattor som avstamp från marken. I år har vi ägnat sommaren åt att renovera en timrad ladugård. I det projektet ingår gjutning av kantbalk och golv och till det behövs ju en betongbil. Då vore det ju dumt att inte passa på att få till även dessa betongplattor.

Jag ville skriva ”Välkommen” och funderade på om det skulle gå att fixa spår från våra djur (f.n. två katter, en hund, ett gäng höns och några kalkoner). Det går att skriva direkt i betongen innan den stelnar. Men hur lätt är det att skriva snyggt när det verkligen gäller? Eller att få alla djur att trampa på rätt ställe? Dessutom blir ytan på betongen slätare om man gjuter den i en form, där nedsidan blir ovansida. Sambon skruvade sålunda ihop två avlånga lådor av trä och sen var det upp till mig att fundera på dekoren. För nog vore det väl ändå tråkigt att bara gjuta släta plattor. Det slog det mig att smältlim (en vanlig limpistol) kanske skulle gå att använda för att göra avtryck i betongen. Jag sökte på nätet, men hittade inget om det. Ett dåligt tecken, särskilt när jag vet att få lägger ut något om sina mindre lyckade projekt. Men man måste ju prova, tänkte jag (och lovade mig själv att skriva om det även om det misslyckades helt).

Texten ”Välkommen” skrev jag först på papper för att sedan skriva av det på genomskinlig plast. Jag använde två ihoptejpade OH-blad (för er som vet vad en overheadapparat var), men det går säkert lika bra med smörpapper. Det finurliga med det är givetvis att man då kan vända på plasten och få texten spegelvänd, vilket den ju behöver vara i botten av formen. Sedan drog jag på tre lager (strängar) smältlim med limpistolen. Plasten tejpade jag fast på botten av lådan (formen).

Eftersom plattorna är rätt stora och avlånga behövdes något mer. Det fick bli snirklar i kanterna. Dessa ritade jag direkt i botten på lådan och fyllde i med smältlim (bara en enkel limsträng denna gång).

Här kan tilläggas att våra kalkoner som vanligt visade intresse för mitt pysslande… De testade om pappret gick att äta, stal mitt sudd och hackade på min penna. Hönsen tittade bara på.

På den andra plattan ville jag ha spår från olika djur. Förutom hund, katt, höns och kalkon tillkom även räv, hare, rådjur och björn (som vi också har i närheten). Några gjorde jag i lera (vanlig leklera som barnen brukar använda), för att få till större och djupare spår, och limmade fast formen. Andra ritade jag i formen (vissa med hjälp av en pappers mall) och fyllde med smältlim.

En upphittade hästsko (från ladugårdsrenoveringen) åkte också ner i lådan och sedan penslade jag på olja (vanlig rapsolja) på alltihop.

När betongbilen kom stod lådorna redo bredvid ladugården och det blev som tur var betong över till dem. En bit armeringsmatta åkte ner i varje låda för att stärka konstruktionen och vi hade tillgång till en betongvibrator. (Kunde inte låta bli att även ta med en bild på några upprörda kalkoner som fick stanna i sitt hägn medan betongbilen var här).

Väntan var lång och spänningen olidlig. Efter tre dagar var det dags att lossa skruvarna i ramarna och tippa ut betongplattorna. Resultatet var över förväntan. På några få partier fick vi knacka loss eller skrapa fram limsträngarna, men de flesta gick att bara dra upp. Lekleran var fortfarande mjuk och gick att skopa upp med en plastsked. Hästskon var däremot knappt synlig, men äldsta dottern knackade fram den också.

Ja, så här ser resultatet ut så här långt. Ytan mot plasten (där det står ”Välkommen”) blev väldigt slät och ska ruggas upp lite. De djupare spåren (gjorda med lera) ska jag fila ner lite längs kanterna så att de blir mindre skarpa. Men jag avvaktar med det tills det slutar regna och ytan torkat upp ordentligt. Så här långt är jag riktigt nöjd. Jag får återkomma med fler bilder när allt är klart och solen skiner.

————————-

Här kommer en uppdatering av projektet som avslutning på detta inlägg.

När solen kom fram igen och betongplattorna torkat upp ordentligt tog jag fram min nya Dremel. Ni vet, en så’n som ”kan allt” (borra, slipa, putsa, skära…). Med den slipade jag till kanterna på avtrycken och la till lite detaljer, som kloavtryck i björnspåret. Givetvis ville kalkonerna vara med även här (och de hade inte läst några säkerhetsföreskrifter…).

Det är stora och tunga plattor, så vi fick använda traktorn för att flytta dem på plats. Men nu ligger de på varsin sida av trappan och kalkonerna verkade nöjda med resultatet. Det är jag också.