För ett tag sedan köpte jag några meter vitt sidentyg av en kvinna som sysslat med sidenmålning. Det är relativt glesvävt och strävt, vilket passar till nunotovning (det är svårare att få ullfibrer att fästa i glansiga och tätvävda tyger). Jag har plockat fram det flera gånger, men sedan fått lite beslutsångest och lagt undan det igen. Nu hade funderingarna mognat och det var dags att sätta saxen i tyget och plocka fram ullen.

Jag klippte till en bit sidentyg i samma storlek som köksbordet. På det la jag ut ett snirklande mönster i svart ull, konturer runt det i grå ull och fyllde på med vit ull i mellanrummen. Ullen kommer från de tre tacklammen som vi skaffade i höstas – vilken tur att vi fick en av varje färg. 🙂 Den ena långsidan på tyget hade en stadkant så där lämnade jag några cm utan ull. När resten av tyget dras ihop av ullen blir det som en liten volang av sidentyg. Den andra långsidan var klippt och behövde täckas av ull för att inte fransa upp sig. Där la jag på två tunna lager ull och stack in en spets längs kanten. Jag la ingen ull längs kanterna på kortsidorna eftersom jag ville se hur mycket sjalen krympte innan jag bestämde hur ändarna skulle avslutas. På med ett nät och sedan ljummet vatten och såpa. När allt var genomfuktat började jag bearbetningen med en taggad brödkavel, sedan rullning i bubbelplast och slutligen hårdare tag med hett vatten och en skurbräda i badkaret.

Som väntat krympte den ordentligt. Från bordets storlek (170x85cm) till ca. 100x40cm. Lite i kortaste laget för en så bred sjal, tycker jag. Så nu behövde jag förlänga den lite. I mina lådor hittade jag en virkad duk med samma bredd som sjalen (i dess nuvarande krympta tillstånd). Den tovade jag fast i ena kortsidan med lite mer ull. På den andra kortsidan tovade jag fast en rad obehandlade (otvättade) lammullslockar från vårt vita får (Brittis). Här gällde det att bara tova fast de klippta ändarna och röra resten av locken så lite som möjligt. När de sedan satt fast la jag dem i blöt med lite ulltvättmedel så att de tvättades. Slutligen fick hela sjalen ligga i kallt vatten med lite ättikssprit som sista ursköljning.

Jag vet inte riktigt när jag egentligen skulle ha användning av en sån här sjal, men jag tycker att den är lite rolig. Dessutom kan jag ha den som ett minne av våra första tre tacklamm. Nog för att vi har kvar tackorna också, men nästa gång vi klipper dem så har de ju inte lammull längre.