Jag erkänner. Merinoull gör mig lite nervös. Jag har större vana av att tova med grövre ull från våra svenska raser, och jämfört med det känns merinon så väldigt mjuk och finfibrig. Jag tycker inte att jag samma kontroll på alla dessa små, delikata fibrer under tovningsprocessen. Jag tycker att det är svårare att känna när de tovats och valkats tillräckligt, när jag står där med en mjuk massa full med tvål. Jag behöver helt enkelt mer träning och beställde därför nyligen en del merinoull från World of Wool . De har ett stort utbud i alla möjliga färger och blandningar, men även ull från andra fårraser och andra typer av fibrer som kan vara spännande att använda i tovning. Döttrarna fick också välja varsin blandning av färgad merino, varav den ena (den som går i blått) inkluderade silkesfibrer. Otroligt vackra och mjuka, och en riktig kontrast till den naturfärgade ullen jag annars oftast tovar med.

Jag råkade ha två tunt vävda halsdukar (en rosa och en vit), köpta billigt på loppis, som lämpade sig till nunotovning. Så min tanke var att barnen skulle lägga ut sin ull på dessa och tova sig varsin enkel, randig halsduk. Men, nä, varför göra något så enkelt när det är så mycket roligare att skapa fritt…? Min 6-åring hade redan en plan som inbegrep blommor och snirklar och många olika färger, nu när vi för en gångs skull hade så många färger att välja på. Så jag la ut den rosa halsduken och la fram all ull, och sedan fick hon lägga ut ullen precis så som hon ville själv. Barn funderar inte på vad som är möjligt eller inte, de bara gör. Så befriande att inte behöva fundera på eventuella begränsningar. Det var riktigt roligt att titta på när hon gjorde sin design. Hon är väldigt noga med symmetri. Om hon la en snirkel i ena hörnet, så skulle det göras en till i motsatta hörn. Någon ordning måste det ju vara.

Själva tovningen var min uppgift. Nu hade jag dessutom en 6-åring med höga förväntningar på resultatet. Men det gick bra, trots en stor variation i placeringen och mängden av ull utlagd på tyget. Den färdiga sjalen blev ju riktigt rolig, och dottern är helnöjd med sin skapelse.

Dagen efter var det 10-åriga storasysters tur. Hon gillar blått och ville göra något som liknade vågor. Det blev längder av ull över hela halsduken, med glipor där tyget lämnades bart. Men även hon ville göra blommor, så det blev näckrosor. Jag frågade om hon ville göra stjälkar till bladen, men fick till svar att de syns ju inte för att de ligger under vattnet. Och ja, så är det ju så klart.

Eftersom en så stor del av ullen ligger åt samma håll så krympte den ordentligt på längden men inte så mycket på bredden. Halsduken blev till en liten sjal. Men den är vacker, och det vita tyget som skymtar i allt det blå ser nästan ut som krusningar eller speglingar i vattnet. Riktigt effektfullt och så mycket roligare än en enkel, randig halsduk.

Jag lägger ofta rätt mycket tid på att planera och tänka igenom ett projekt innan jag börjar. Jag experimenterar en del, men inom vissa givna ”säkerhetsramar”. Att ge barnen fria händer blev en övning i att släppa kontrollen för min del. Och det gick ju att tova, även om ullen inte var utlagd enligt konstens alla regler, och det var merinoull. Ibland skulle jag nog må bra av att tänka lite mer som ett barn, släppa kontrollbehovet, sluta tänka på begränsningar och bara skapa som det faller mig in för stunden. Jag tror att jag har en del att lära mig av mina barn och jag inspireras av deras ohämmade kreativitet.

IN ENGLISH

Inspired by Children´s Creativity

I admit it. Merino wool makes me a bit nervous. I am more used to felting with coarser wool from Swedish breeds, and compared to that, merino feels so very soft and delicate. I just don´t feel like I have the same control over all those fine fibers during the felting process. I find it harder to judge when they have felted and fulled enough, when I am standing there with a soft mass full of soap. I simply need more practice and, therefore, recently ordered some merino wool from World of Wool. They have a wide selection of all sorts of colors and blends, but also wool from other breeds of sheep and other types of fibers that can be fun to use in felting. My daughters also chose a blend of dyed merino each, one of which (the one with blue) included silk fibers. Incredibly beautiful and soft, and a real contrast to the natural colored wool I otherwise usually work with.

I happened to have two thinly woven scarves (one pink and one white), purchased cheaply at a secondhand store, which were suitable for nuno-felting. So, my idea was that the children would lay out their wool on that, and felt a simple, striped scarf each. But, no, why do something so simple when it’s much more fun to create freely …? My 6-year-old already had a plan, that included flowers, twirls and many different colors, now that we for once had so many colors to choose from. So, I laid out the pink scarf and lined up all the wool, and then let her lay out the wool however she wanted to herself. Children don´t think about what is possible or not, they just do it. So liberating to not have to think about any limitations. It was really fun to watch her as she made her designs. She is very specific about symmetry. If she put a twirl in one corner, there had to be another one in the opposite corner. There has to be some kind of order, after all.

The actual felting was my job. And now I also had a 6-year -old with high expectations about the outcome. But it went well, despite a large variation in the placement and amount of wool on the fabric. The finished shawl is colourful and fun, and my daughter is thrilled with her creation.

Next in turn was my 10-year-old. She likes blue and wanted to do something that looked like waves. She laid out lengths of wool over the whole scarf, with gaps where the fabric was bare. But she also wanted to make flowers, so she added water lilies. I asked if she wanted to make stems on the leaves, but was told that they cannot be seen because they are obviously under the water.

As such a large portion of the wool is laid in the same direction, the piece shrank a lot in length, but much less in width. The long scarf turned into a small wrap. But it is beautiful and the white fabric, that can be glimpsed in all that blue, looks a bit like wave ripples, or reflections, in the water. So much more fun than a simple, striped scarf.

I often spend a lot of time planning and thinking through a project before I start. I experiment a lot, but within a certain ”safe framework”. Giving the children free hands was an exercise in letting go of the control, on my part. And it was possible to felt, even if the wool was not laid out according to all the rules of the art, and it was merino. Sometimes I would probably do well to think a little more like a child – let go of my need of control, stop thinking about limitations, and just create spontaneously. I think I have a lot to learn from my children, and I am inspired by their unbridled creativity.