Nu blir det inte handledsvärmare, utan snarare benvärmare av större modell. Döttrarnas ridlärare frågade mig om jag hade provat att tova paddar till hästar. Paddar används under bandage när man lindar hästens ben för att ge stöd, skydd och/eller värme. De som finns i handeln är ofta gjorda av syntetmaterial, och vi resonerade kring att ull, med dess fuktabsorberande och värmande förmåga, borde vara optimalt till detta.
Äldsta dottern nappade direkt på idén. Jag kikade lite på paddar på nätet och insåg snabbt att det inte verkar finnas en standardstorlek, så vi fick höfta lite. Storleken beror väl också på storleken på hästen/ponnyn, om man ska ha dem på fram- eller bakbenen och hur långt upp på benet man vill att paddan ska nå. Jag valde en något vaddig cross-breed (Svea) ull som bas, och sedan hade jag kardad orange ull från Lettland som vi tänkte kunde passa till ridlärarens bruna häst. Den sistnämnda ser ut att vara en blandning av mjuk underull och lite grövre fibrer som kan bidra med slitstyrka. Vi la ut två lager vit ull (totalt 50g) och två lager orange ull (totalt 70g) per padd, på en yta som var 60cm x 60cm (som vi ritat ut på bubbelplasten).
Sedan vidtog sedvanlig tovning och valkning tills vi bedömde att den krympt till en lämplig storlek, tjocklek och fasthet. Då hade den krympt ner till ungefär 48cm x 43cm. 
Det blev ett par stadiga och väldigt orangea tovade stycken. Jag tänkte att om de inte fungerade som paddar så går de att använda som sittlappar, som definitivt syns i skogen. Men döttrarnas ridlärarare verkade både genuint glad och överraskad av presenten, och har senare sagt att de blev bra i storlek för hans hästs bakben. Så nu hoppas vi att de kommer till användning. 🙂
IN ENGLISH
Leg pads for a horse
Moving on from wrist warmers, to leg warmers of a somewhat larger size… My daughters’ riding instructor asked me if I had ever tried to felt leg pads for a horse. Pads are used under bandages, which are wrapped around the horses lower leg to provide support, protection and/or warmth. Most pads on the market are made out of synthetic materials, and we reasoned that wool, with its moisture absorbing and warming capacity, should be an ideal material for this.
My eldest daughter liked the idea, so we gave it a try. We used a total of 120 grams of wool per pad, laid out in four layers, on a 60 cm x 60 cm surface (outlined on the bubblewrap). We figured that orange could suit her riding instructors brown horse. Then we felted and fulled, until we thought we had reached an appropriate size, thickness and sturdyness. By then the pads had shrunk to 48 cm x 43 cm.
We had created two sturdy, and very orange, pieces of felt. I thought that they could be used as pads to sit on, that would be easy to see in the forest, if they didn’t work as pads. But the riding instructor seemed genuinely happy and surprised when we gave them to him, and has later told us that they are a good size for his horse. So now we hope they will be put to good use. 🙂
Min kreativa sida 
Bravo! What a nice project. That was really a nice thing to do. I hope it works out for the horse.
Thanks Marilyn! A good way to use orange wool too! 😉
Detta är superintressant, inte minst därför att hästtillbehörsbranschen (om det inte finns ett sådant ord så uppfann jag det nyss) vimlar av nödiga och onödiga prylar och i princip allt som inte är i läder är i syntet. Det måste ju finnas en jättemarknad här för mer naturnära och miljövänliga prylar! 😉
Själv försökte jag att tova en sadelpadd till en av våra islandshästar. Jag skriver försökte eftersom jag ville göra en lite tjockare padd med stuns i, i stället för gelepaddarna min dotter envisas med att vi ska ha på våra hästar. Jag tog en massa lager av våra Gestrikfårs ull och mitt i allt detta ett rejält lager med texel/finull för stunsens skull. Det blev inget bra. Ullsjoken gled isär och Gestrikeullen lyckades inte ”innefatta” stunsullen så i stället för att bli en tjock padd blev det ett jättestycke av lite tunnare karaktär än jag hade tänkt mig, plus att det blev håligt här och var.
Jag körde hela rasket i 40 grader i tvättmaskinen men det blev inte bättre. Nu funderar jag på att nåltova igen hålen och kanske vika allt dubbelt, sy en kantsöm runt och använda den så i stället. Vad tror du? Har du gjort något liknande försök med olika ull med olika egenskaper?
Oj, det blev en lång kommentar men jag gick igång på dina fina paddar! 😀
Stort tack för din entusiastiska kommentar Claudia! 🙂 Jag tror absolut att det borde finnas en marknad för hästtillbehör av ren ull. Det fanns tydligen mer av det förr, innan synteten tog över. Inom westernridningen verkar det också användas sadelpaddar av ull.
Det är inte helt lätt att tova tjocka stycken. Och en saddelpadd behöver ju vara både tjock och väl valkad för att hålla för slitage. Förutom att lägga ut många tunna lager i olika fiberriktningar funderar jag på om man kanske borde nåltova lite, för att hjälpa fibrerna ner i varandra, innan man våttovar? Att slutföra jobbet i tvättmaskin låter också som en god idé.
Texel lär vara svår att tova, men finull har ju mycket bra tovningsegenskaper. Kanske behövde de olika ulltyperna (Texel/Finull och Gestrikeullen) blandas mer? Antingen genom att varva med olika tunnare lager, eller rent av karda ihop en blandning.
Du kan gott prova att nåltova ihop hålen, fast det kan vara svårt att få ny ull att tova fast ordentligt i något väl valkat (vilket det troligen är efter turen i tvättmaskinen). Vika den dubbel går säkert också, men då skulle jag sy sömmar runt mer än kanten för att hålla ihop det ordentligt. Jag tänker flera varv, där varje varv är ytterligare en bit in från kanten. Du har ju inte så mycket att förlora på att prova.
Lycka till och berätta gärna hur det går! 🙂