Under den gångna helgen har jag varit på Fårfesten i Kil, ett helt fantastiskt arrangemang med ungefär 140 utställare som i år lockade totalt 9220 deltagare under tre dagar. Här fanns verkligen allt med anknytning till får.  Massor av ull, garn, skinn, en otrolig mångfald av hantverk, verktyg för hantverk, goda lammkorvar, olika fårrasföreningar m.m. Utöver det hölls det olika föredrag, kurser av både lammproducenter och olika hantverkare, och en inspirerande modeshow med utställares alster. Kort och gott, en fest för alla som är intresserade av får, ull eller hantverk.

Under invigningen av Fårfesten avtäcktes konstverket Jubileumsull, som en del av firandet av Svenska fåravelsförbundets 100 års jubileum.  Ett upprop gick ut i slutet på förra året, där man efterfrågade rutor (10 x 10 cm) gjorda i valfri teknik, av spårbar svensk ull i naturfärger. Till varje ruta skulle man även bifoga information om fåret/besättningen, fårägaren/gården, vem som klippt ullen, hantverkaren och tekniken med vilken rutan skapats. Jag har bidragit med fyra rutor, men bor också i princip granne med Anna Hedendahl (ullansvarig på Fåravelsförbundet, till höger på bilden nedan) som tog initiativet till och har hållit i projektet. Så jag har hjälpt till med ID-märkningen av rutor som skickats in, och fick hänga med till Kil och berätta om konstverket i Fåravelsförbundets monter.

Konstverket består av 288 rutor, inskickade av runt 110 olika hantverkare, som har sammanfogats av textilkonstnären Lena Köster (till vänster på bilden ovan). Lena har också har vävt bakstycket alla rutor sitter på, av svensk ull så klart. Om man tar ett steg tillbaka så kan man ana ett landskap. Det vita partiet längst upp kan vara en himmel, de mörkaste rutorna en skogskant, nere till vänster kanske några klippblock, till höger jord, kanske lite mossa, och en liten bäck i vitt mitt i. Men varje ruta har också en egen historia och identitet. En del har gjorts av professionella hantverkare, och några har skrivit detaljerade beskrivningar av hur ullen kammats, spunnits och sedan stickats efter ett speciellt mönster. Andra har skrivit och berättat om fårens betydelse i deras liv. Några har provat att göra något med ullen från sina får för första gången, eller delat med sig av sin ull till skickliga hantverkare som själva inte haft tillgång till spårbar svensk ull. Många kontakter har knutits och projektet har berört både fårägare och hantverkare. Under helgen har många kommit fram och pekat ut just sina rutor. Och flera besökare har fått tårar i ögonen när vi berättat om konstverket och en del av historierna bakom rutorna. Vid ett tillfälle var det en äldre dam som slängde sig runt halsen på mig och gav mig en kram, samtidigt som hon snyftade ”Det är så vackert!”. Responsen har varit helt otrolig och det känns så fint att på det här sättet visa upp både den fantastiska variationen vi har i svensk ull och all denna imponerande hantverksskicklighet.

Fårfesten är en fantastisk mötesplats för hantverkare och fibernördar. Jag träffade nya och gamla vänner och bekanta, en del från förra årets Ull SM på Wålstedts Textilverkstad, och några personer jag haft kontakt med länge men aldrig träffat på riktigt. Det är inte lätt att ge en helhetsbild av utbudet bland utställarna, men jag tänkte att jag åtminstone kunde berätta om vad jag inte kunde låta bli att köpa med hem…. Det blev några kardflor av svensk ull. Mörk Jämtlandsull från ullFORuM, vit Finull från Åddebo ull, samt svart och lite färgad vinröd Finull från UlliBruk i Kil.

Sedan hittade jag lite exotisk ull hos den brittiska utställaren från Wooltops. Falkland Islands Perendale (en ras ursprungligen framtagen genom att korsa Romney och Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (båda framtagna genom att korsa Lincoln och Merino, och de vanligaste fårraserna på Falklandsöarna idag), Ile de France (en ras framtagen i Frankrike genom att korsa Leicester och Rambouillet Merino), samt Merino d´Arles (från Provence regionen i Frankrike). Dessutom fick jag en raritet från en relativt ny ras (utvecklad i slutet av 80-talet), Bowmont sheep, en riktigt finfibrig korsning (17,9 mic) mellan Saxon Merino och Shetland. Det ska bli oerhört spännande att tova provlappar av dessa, och jämföra med alla mina andra provlappar av olika raser, däribland vår svenska Merinokorsning Jämtlandsull.

Fårfesten har färgade ulltussar på påskris som lite av sitt signum. Man kan ju inte annat än bli glad av det – och sugen på att färga ull. Så det blev lite ullfärg från FårBiForm som även har en trevlig blogg.  Och hon delade monter med ForsbackaUll som hade allehanda effektfibrer och tillbehör för spinning, eller tovning. Det gick bara inte att låta bli att köpa en påse vit jakull, lite färgad tensel och några påsar s.k. silk hankies.

Christina Skovmose (Skovmose by hand) är en av de personer jag haft kontakt med rätt länge, men inte träffat i verkligheten förrän nu. Äntligen fick jag se och känna på hennes vackra nunotovade plagg som jag bara sett på bild. Från henne köpte jag nåltovad merino med silkesfibrer (prefelt) och den fantastiska boken Worldwide Colours of Felt med över 500 bilder på tovade alster sorterade efter färg. Slutligen köpte jag ett stycke färgat sidentyg från May Jacobsen Hvistendahl, som också höll en kurs i nunotovning på Fårfesten. Det blir spännande att se vad jag kan få ihop av det…

Det här blir ett långt inlägg, och ändå bara en bråkdel av alla intryck. Men jag vill avsluta med några bilder som visar ytterligare en dimension av resan. Anna Hedendahl och jag delade stuga under helgen med Gudrun Haglund-Eriksson (på bild nedan), fåruppfödare med företaget Ull och Skinn, och vice ordförande i Svenska fåravelsförbundet. Gudrun hade ett gigantiskt stånd med fårskinn och allt du kan tänka dig sytt av fårskinn vid ingången till Fårfesten. Allt detta rymdes i en släpvagn, som likt Kalle Ankas husvagn på julafton skulle packas upp varje morgon och packas ner varje kväll. Allt är uttänkt i minsta detalj för att nyttja utrymmet på bästa sätt och Gudrun är ett under av struktur och ordning. Själv var jag ansvarig för att hänga upp skinnmössorna varje morgon och tackar för förtroendet och det trevliga sällskapet. 🙂

IN ENGLISH

Anniversary Wool and the Sheep Festival in Kil

This past weekend I went to a sheep festival (Fårfesten i Kil) held every year in Kil, Sweden. It really was a fantastic event, with 140 exhibitors which attracted 9220 participants over three days. It included really everything related to sheep. Lots of wool, yarn, an incredible variety of crafts, tools for crafts, delicious lamb sausages, various sheep breed organisations etc. In addition, there were lectures, courses and an inspiring fashion show with the exhibitors garments and accessories. In short, a festival for anyone interested in sheep, wool or crafts.

I´ve been involved in a project called Anniversary Wool, initiated by my neighbour Anna Hedendahl, to celebrate the 100-year anniversary of the Swedish Sheep Breeders Association. I have written about this in an earlier post, and the aim was to produce a piece of art with squares made from traceable Swedish wool, in natural colours only, to show the amazing variety of wool we have, and examples of what can be made from it. The piece, which was unveiled at the festival,  consists of 288 squares, sent in by 110 crafters and artists, and has been mounted by the textile artist Lena Köster. At a distance, you can envision a landscape. A white sky, a dark forest edge, some grey boulders to the lower left, a white stream, and patches of earth, perhaps some moss, to the right. But each square also has its own story and identity. Some letters, sent along with the squares, have in detail described how the wool has been combed, spun and knitted according to a specific pattern, that has it´s own story. Others have written about how much the sheep have meant to them all their lives. Some are professional artists, other have made something with the wool from their sheep for the first time, or sent their wool to crafters, who have not had access to traceable wool before. This piece moves both sheep owners and crafters. The response has been overwhelming and, after talking about the piece to visitors at our stand,  I have had elderly ladies with tears in their eyes. One even gave me a big hug, while sobbing ”It´s so beautiful”.

There was just so much to see and so many people to talk to at the festival. Old friends, new friends, people I had earlier only had contact with via the internet but now met in real life. The photos above are just a taste of what was there, and what I couldn´t resist buying. 😉 I bought some carded batts of Swedish wool (Jämtland and Swedish Finull), but there was also a stand from Wooltops there, were I found some (to me) exotic tops. Falkland Islands Perendale (a breed developed by crossing Romney and Cheviot), Patagonian Polwarth och Falkland Corriedale (both developed by crossing Lincoln and Merino, and the two most common breeds on the Falklands today), Ile de France (a breed developed in France by crossing Leicester and Rambouillet Merino), and Merino d´Arles (from the Provence region in Frankrike). In addition, I got a rarity from a more recent breed(developed in the late 80´s), Bowmont sheep, a fine-fibred crossbreed (17,9 mic) between Saxon Merino and Shetland. I am really looking forward to felting samples of these, to compare them to all my other samples of different breeds, including the Jämtland wool, which is our Swedish Merino crossbreed.

Other purchases included dyes for wool, white Yak wool, embellishment fibres, silk hankies, merino and silk prefelt, and a piece of dyed silk fabric. I also bought a wonderful book called Worldwide Colours of Felt, from my friend Christina Skovmose (Skovmose by hand), who has two felted pieces in the book. I can highly recommend this inspiring book, with over 500 pieces of felt, sorted by colour! It´s like have Pinterest in the format of an actual book. Gorgeous!

The last batch of photos are about another dimension to my trip. Anna Hedendahl and I shared a cottage with Gudrun Haglund-Eriksson, sheep owner and vice chair of the Swedish Sheep Breeders Association. Gudrun had a giant stand, with sheepskins and everything you can think of sewn from sheepskin, at the entrance to the festival. All this was kept in a trailer, which was packed up every morning and packed together (in the trailer) every night. Everything thought out to the smallest detail in order to maximize the use of the space, and Gudrun truly is a marvel of structure and order. I was specifically responsible for hanging and laying out the sheepskin hats every morning, and I thank her for that confidence, and the good company. 🙂