Jag har tovat ripor tidigare, men det var mindre och enklare skapelser jämfört med den här. Jag fick nämligen en present och en utmaning av en konservator. Ett äkta kranium, med ögon av glas, en artificiell kropp och en hals av metalltråd och vadd. Med andra ord det man använder som grund vid uppstoppning av fåglar. Det var nästan två år sedan jag fick den, men nu tog jag mod till mig och svepte in den i ull.

I have felted ptarmigans before, but they were smaller and simpler creations compared to this one. I was given a gift and a challenge from a taxidermist. A real skull, with eyes of glass, an artificial body and a neck of metal wire and batting. In other words, what you use as a base when mounting birds. It´s been almost two years since I received it, but now it was time to pluck up some courage and wrap it in wool.

Till fötterna använde jag metalltråd, med klor av lera som härdas i ugnen. Piprensare gör det lättare att fästa ullen på metalltråden och ripor har rätt fluffiga (befjädrade) fötter.

For the feet I used metal wire, with claws made of clay hardened in the oven. Pipe cleaners make it easier to attach the wool to the metal wire, and ptarmigans have rather fluffy (feathered) feet.

Våttovning följt av mer nåltovning. Och stöld av fjädrar (några stjärtfjädrar och yttersta vingpennor) från några exemplar vi hade i frysen.

Wet-felting followed by more needle-felting. And theft of feathers (some tail feathers and outer wing pens) from some specimens we had in the freezer.

Andra omgången våttovning – nu börjar den få formen av en ripa.                                            A second round of wet-felting. Now it´s starting to take the form of a ptarmigan.

Slutligen fastsättning av fjädrar och fluff (mera vit ull) i omgångar.                               Finally, the attachment of feathers and fluff (more white wool) in batches. 

Nedan ser ni slutresultat. Den är inte helt perfekt men skulle kanske kunna förväxlas med fjällripa på lite håll i skymningen…? Den satt åtminstone stilla och poserad vid fotograferingen och jag lärde mig massor av det här projektet. 🙂

Below is the final result. It is not perfect but could perhaps be mistaken for a rock ptarmigan at dusk…? At least it sat still and posed for the photo shoot, and I learned lots from this project. 🙂