Min kreativa sida

En till tovad sidensjal

Publicerat den januari 26, 2014 av zararooke

Det blev en remsa över av sidentyget som jag klippte till den förra sjalen. Så då var det ju bara att fortsätta och göra en till sjal. På den här blev det en blomma i rosa-lila nyanser och några snirklar av ull, garn och silkestråd längs mitten. Kanterna täcktes av två tunna lager vit ull. Jag tovade också en blomma separat som jag sedan nåltovade fast i mitten av blomman på sjalen. Blomman får lite mer liv när den är tredimensionell.

Ja, nedan ser ni slutresultatet. Jag måste nog börja använda sjalar snart. Jag har en tendens att klä mer mer ”praktiskt” än ”kvinnligt”, och en sjal slängd runt halsen är inte min definition av praktiskt… Eller så skulle jag kunna klippa av den på mitten, tova ett till stycke och sy en väst av den…? Fast den är väl inte så praktisk som väst heller – den har ju inga fickor! 😉 Nåväl, nå’n dag blir jag kanske sugen på att drapera en sjal över axlarna ”bara för att”, och tills dess kan jag ju fortsätta att tillverka sjalar bara för att själva skapandet är kul!

Publicerat i Textil, Tova | Märkt Sjal, textil, Tova, Ull | Lämna en kommentar

Lammull, siden, spets och en virkad duk

Publicerat den januari 26, 2014 av zararooke

För ett tag sedan köpte jag några meter vitt sidentyg av en kvinna som sysslat med sidenmålning. Det är relativt glesvävt och strävt, vilket passar till nunotovning (det är svårare att få ullfibrer att fästa i glansiga och tätvävda tyger). Jag har plockat fram det flera gånger, men sedan fått lite beslutsångest och lagt undan det igen. Nu hade funderingarna mognat och det var dags att sätta saxen i tyget och plocka fram ullen.

Jag klippte till en bit sidentyg i samma storlek som köksbordet. På det la jag ut ett snirklande mönster i svart ull, konturer runt det i grå ull och fyllde på med vit ull i mellanrummen. Ullen kommer från de tre tacklammen som vi skaffade i höstas – vilken tur att vi fick en av varje färg. 🙂 Den ena långsidan på tyget hade en stadkant så där lämnade jag några cm utan ull. När resten av tyget dras ihop av ullen blir det som en liten volang av sidentyg. Den andra långsidan var klippt och behövde täckas av ull för att inte fransa upp sig. Där la jag på två tunna lager ull och stack in en spets längs kanten. Jag la ingen ull längs kanterna på kortsidorna eftersom jag ville se hur mycket sjalen krympte innan jag bestämde hur ändarna skulle avslutas. På med ett nät och sedan ljummet vatten och såpa. När allt var genomfuktat började jag bearbetningen med en taggad brödkavel, sedan rullning i bubbelplast och slutligen hårdare tag med hett vatten och en skurbräda i badkaret.

Som väntat krympte den ordentligt. Från bordets storlek (170x85cm) till ca. 100x40cm. Lite i kortaste laget för en så bred sjal, tycker jag. Så nu behövde jag förlänga den lite. I mina lådor hittade jag en virkad duk med samma bredd som sjalen (i dess nuvarande krympta tillstånd). Den tovade jag fast i ena kortsidan med lite mer ull. På den andra kortsidan tovade jag fast en rad obehandlade (otvättade) lammullslockar från vårt vita får (Brittis). Här gällde det att bara tova fast de klippta ändarna och röra resten av locken så lite som möjligt. När de sedan satt fast la jag dem i blöt med lite ulltvättmedel så att de tvättades. Slutligen fick hela sjalen ligga i kallt vatten med lite ättikssprit som sista ursköljning.

Jag vet inte riktigt när jag egentligen skulle ha användning av en sån här sjal, men jag tycker att den är lite rolig. Dessutom kan jag ha den som ett minne av våra första tre tacklamm. Nog för att vi har kvar tackorna också, men nästa gång vi klipper dem så har de ju inte lammull längre.

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt Återbruk, Sjal, textil, Tova, Ull | Lämna en kommentar

En enkel jeansväska till fiolboken

Publicerat den januari 20, 2014 av zararooke

Äldsta dottern spelar fiol och i flera år har hon släpat runt på sin fiolbok i en plastpåse från musikaffären. Inget större fel i det, men nu börjar påsen se sliten ut. Det var med andra ord dags att fixa något annat att bära fiolboken i.

Gamla trasiga jeans är perfekta till sånt här och vi letade fram ett par riktigt mörkblåa för att maximera kontrasten till vit sytråd. Dottern hade nämligen beställt noter och en G-klav som dekor – och det kom jag fram till var enklast att sy direkt på tyget (med tät sicksack-söm i vit tråd). Två små vita, virkade blommor passade bra till noterna, så där behövde jag bara sy notskaften på maskin. Sömmen på jeansbenet fick vara med som en lodrät dekor på framsidan. Sedan fick jag skarva med en till bit på baksidan för att få rätt storlek på väskan och placerade då sömmen horisontellt.

Jag tycker ärligt talat att det är jättetråkigt att sy axelremmar. När man äntligen är klar med väskan så återstår den där remmen, som kräver långa smala tygbitar som ska vikas och strykas och sys någorlunda raka, och projektet riskerar att inte bli klart. Så sist jag var på loppis köpte jag några gamla skärp för några kronor styck som kan användas till ändamålet. Från dessa valde dottern ett rött skärp med ett glittrande spänne. Jag hade egentligen tänkt göra två mindre handtag på väskan, men dottern ville så gärna behålla spännet så det blev en axelrem istället. Och med spännet bevarat kan hon ju justera längden själv. Så blev det – och nog är det roligare med en väldigt enkel men personlig tygpåse än en plastplåse.

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt Återbruk, Jeans, textil, Väska | 4 kommentarer

Att tova en basker

Publicerat den januari 12, 2014 av zararooke

Jag har aldrig ägt en basker, men min mor talar varmt om dem. Sålunda beslöt jag mig för att tova en basker till henne. Tillvägagångssättet är detsamma som för de tofflor jag gjort tidigare, dvs man tovar ull runt en platt form. Jag klippte ut en rund form (46 cm i diameter) av ett mjukt plastmaterial (nå’t förpackningsmaterial jag sparat). Fördelen med det, jämfört med att använda kartong, är att man då kan använda formen flera gånger. Men det var svårt att känna var kanten var på den mjuka plasten genom ullen, så i efterhand föredrar jag nog ändå kartong.

På formens båda sidor (och svept över kanten) la jag fyra mycket tunna lager kardad ull. Just den här ullen är lite slarvigt kardad så att en del lockar fortfarande går att urskilja. Det är medvetet. Just de här lockarna hade så fina färgskiftningar så det kändes synd att homogenisera alltihop. Färgvariationen ger lite karaktär. När ullen var genomfuktad och tillplattad la jag också på några helt obehandlade lockar, för att få ännu mer karaktär.

Efter lite rullning och kavling var det dags att klippa ett hål i mitten och ta ut formen. Hålet kunde ha varit en aning mindre från början – det blir större när ullen drar ihop sig när det tovas. Sedan fortsatte bearbetningen med mer varmt vatten och såpa tills skapelsen krympt till vad jag tyckte var en lagom storlek.

För en mer utförlig beskrivning av hur man tovar en basker kan jag rekommendera webbsidan Felting lessons av Terri Pike där det finns filmer som visar alla steg i processen.

Eftersom öppningen i baskern kanske blev lite stor, och en kant i ull kan klia, ville jag sätta fast en mudd i kanten. Som tur var hade jag sparat ett par av yngsta dotterns urvuxna och slitna mjukisbyxor (storlek 98) och mudden i midjan visade sig vara perfekt i både storlek och färg. Så jag sprättade loss den och sydde fast den i kanten på baskern. Räta mot räta och sicksacksöm. Återbruk känns alltid bra!

En så’n här basker kräver givetvis en stor blaffig blomma för att bli fulländad. Ni minns väl att jag klippte ut en cirkel i mitten av baskern? Den sparade jag (givetvis) och klippte och tovade till en blomform. Jag tovade också två vita blomformer av både kardad ull och obehandlade lockar. Tillsammans skapar de en effektfull, tredimensionell ullblomma.

Ullblomman fick en pärla i mitten och sedan sydde jag fast den i en säkerhetsnål. Då kan bäraren av baskern själv avgöra var det ska sitta. Sedan tvingade jag ut äldsta dottern i minus 15 grader för att agera modell. En basker kan ju stukas till på många sätt, men i kylan ville jag inte fresta på 8-åringens tålamod alltför mycket.
Även fåren fick beskåda skapelsen. Det är det gråa fåret med svart huvud (Citronella) som bidragit med den gråa ullen. Mitt vita får (Brittis) som bidragit med de vita lockarna är dock inte med på bild. Hon är mer intresserad av hö än konstiga skapelser i ull…

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Hatt, Tova, Ull | 3 kommentarer

Ett par tovade tofflor till storasyster

Publicerat den januari 11, 2014 av zararooke

Nu har äldsta dottern fått ett par tofflor. Blått lovikkagarn, vit ull på insidan och mörkgrå på utsidan. Metoden är densamma som jag visat i tidigare inlägg (Tovade tofflor med ögon, öron och svans & Tovade tofflor med lockar), men jag kan inte låta bli att även visa några bilder på tillverkning av dessa. Jag slutar aldrig förundras över ullens förmåga att binda ihop sig till en sammanhängande och formbar filt med hjälp av lite vatten och såpa.

Lillasysters tofflor sluttovade vi i diskhon, men storasyster fick sitta på kanten av badkaret istället.

Som dekor valde dottern en spiral av samma blåa garn som är på insidan av tofflorna, som jag nåltovade fast. Då är vi redo för kalla golv i vinter (vi har tokigt nog bara golvvärme på halva bottenvåningen på huset).

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Tofflor, Tova, Ull | 13 kommentarer

Nunotovad sjal med en salig blandning av material

Publicerat den januari 9, 2014 av zararooke

Kardad ull är ett fantastiskt material som kan tovas in i, och foga samman, olika tyger. Ur mitt ”hobbyförråd” plockade jag fram diverse tyger av olika material samt virkade spetsar och dukar. Sedan satt jag en hel kväll och provade mig fram tills det slutligen låg något lapptäcksliknande i formen av en triangel över hela köksbordet. Bitar av ett linnetyg (grått), en kökshanduk i bomull (vitt), och av en kjol i råsiden (beige). Två fyrkantiga virkade dukar och virkade spetsband i bomull. Allt detta skulle tovas ihop till en sjal med kardad ull i vitt, brunt och grått. Det vita och det gråa är lammull från våra egna får och det bruna har jag fått av en god vän (som vi köpte våra lamm av).

Jag började med att lägga ull i skarven mellan och under kanterna på tygbitarna och de virkade styckena. Sedan la jag ull (i vinkelrätt fiberriktning) över skarvarna och ett väldigt tunt lager ull ovanpå tygbitarna. Allt fuktades med ljummet vatten och såpa och ullen pressades ner försiktigt. Hela skapelsen låg på ett stort sjok bubbelplast som jag rullade ihop som en stor rulltårta. Nylonstrumpor fungerar utmärkt till att knyta ihop rullen. Sen är det bara att rulla, fram och tillbaka över bordet. För att inte få en ojämn bearbetning måste man då och då rulla ut och rulla om rullen från ett annat håll. Mycket rullande blir det (både i verkligheten och i texten…). När ullen börjat hålla ihop och fibrerna börja tränga igenom tygerna kan man övergå till lite mer hårdhänt bearbetning i badkaret. Växla mellan hett och kallt vatten, knåda och släng ner i badkaret. Allt för att chocka fibrerna och få dem att tova ihop sig ordentligt (s.k. valkning). När jag kände mig nöjd fick den ligga ett tag i kallt vatten med lite ättikssprit (det ska tydligen hjälpa fibrerna att sluta sig igen) innan jag kramade ur den i en handduk och la den på tork.

När jag började lägga ut mina olika material i olika mönster tänkte jag att det här är nog den roligaste delen i ett sån’t här projekt. Men efter all beslutsvånda kändes det roligt att gå över till nästa steg, att äntligen få lägga ut all ull. När jag sedan började tova skapelsen var det så spännande att se hur ullen drar ihop sig, fäster i de virkade delarna och knycklar ihop tygerna, att jag återigen tänkte att det här måste ju vara den roligaste delen. Men i slutänden, efter alla dessa steg i processen, så är nog kanske ändå det mest spännande och allra roligaste att se slutresultatet (och om det inte blir som man tänkt sig så lär man sig av det och kan utveckla metoden nästa gång). Nåväl, nog sagt om hur roligt detta var. Här kommer bilder på slutresultatet.

Publicerat i Spetsar, Textil, Tova, Tyg, Ull | Märkt Återbruk, Sjal, Spets, textil, Tova, Ull | 4 kommentarer

En tovad hatt i rätt storlek

Publicerat den januari 5, 2014 av zararooke

Jag har tidigare tovat hattar till mina döttrar (Hattar tovade på linnetyg). Nu tänkte jag tova en hatt till mig själv. Även denna är tovad på ett glesvävt linnetyg, först nåltovad och sedan våttovad (en grundligare beskrivning finns i mitt förra inlägg). Innan våttovningen är hatten något överdimensionerad. Men så ska det vara. Man kan räkna med att den krymper ca. 30%. Kan tilläggas att om man har en katt i närheten så hjälper denna gärna till med att platta ut ullen.

Sedan är det dags för våttovning. Varmt vatten, såpa och bearbetning i olika former. Med jämna mellanrum får man dra på sig hatten (som mest liknar en stor, blöt mössa i detta stadium) för att kolla storleken. Sist blev det ju hattar till barnen eftersom jag tovade lite för längre. När jag var nöjd med storleken fick den ligga ett tag i kallt vatten med lite ättikssprit. Under tiden kan man passa på att byta tröja. Man blir blöt på ryggen av att prova en våt hatt (en handduk över axlarna är ett hett tips). Sedan kramade jag ur hatten i en handduk och formade den på huvudet. Slokhatt i all ära, men jag föredrar den uppvikt framtill.

Slutligen det svåraste – att bestämma hur hatten ska dekoreras. På barnens hattar sydde jag fast tovade blommor (Tovade blommor till hattarna), men till slut föll valet på ett spetsband som jag sydde fast med några stygn.

Äntligen har jag en egen hatt i rätt storlek som värmer gott när jag är ute och kliar fåren!

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Hatt, Tova, Ull | 5 kommentarer

Makraméarmband

Publicerat den januari 3, 2014 av zararooke

Äldsta dottern (8 år) gör armband med makraméknutar på löpande band just nu. Kompisar på besök har fått knyta armband och nu har även lillasyster (4 år) bemästrat knyttekniken. Det är inte särskilt svårt och kan varieras i det oändliga med olika snören och pärlor. Oftast används nylonsnöre eller vaxat bomullssnöre, men det går bra med vilket snöre som helst. Likaså pärlor, bara hålet i dem är tillräckligt stort för att få igenom snöret.

Bilderna nedan visar en enkel knut. Om man hela tiden knyter knutarna från samma håll så får man ett spiralmönster, dvs hela armbandet blir snurrat. Jag har använt två snören i mitten (de svarta på bilderna), men man kan lika gärna knyta på ett enkelt mittsnöre. Där man tycker att det passar trär man på en pärla (på mittsnöret) och fortsätter sedan knyta under pärlan.

Bilderna nedan visar en ”square knot” (fyrkantig knut). Det är i grunden samma knut som ovan, men man växlar mellan att knyta från vänster till att knyta från höger varannan gång. Med trådar i olika färger ser man tydligt att det alltid är samma snöre man börjar med (i bilderna den gröna). Den här knyttekniken ger ett platt armband.

Vi valde att avsluta armbanden med en knapp eller pärla som passade i öglan i början av armbandet. Man kan också bara knyta ändarna i öglan. Om man vill ha en proffsig avslutning med en glidknut så finns flera alternativ beskrivna här: www.free-macrame-patterns.com/sliding-clasps.html.

Publicerat i småpyssel | Märkt Armband, Smycken | 2 kommentarer

En hundbädd av en skjorta

Publicerat den januari 2, 2014 av zararooke

Vi har nyligen skaffat en valp. En liten jämthundstik. Tanken var att hon skulle nöja sig med att sova på en dubbelvikt badrumsmatta tills vi fixat en riktig bädd åt henne. Men redan första dagen snodde hon hundkorgen från vår andra hund (en snäll Norrbottenspets). Valpen behövde alltså en egen bädd. På nätet har jag sett flera exempel på bäddar (för katter och små hundar) gjorda av ylletröjor. Ser mysiga ut, men kanske inte så enkla att tvätta. Och den här valpen växer fort. Idén behövde sålunda modifieras något.

I förrådet hittade jag en gammal militärskjorta, en gammal innerkudde och en ännu äldre soffkudde från en soffa vi gjort oss av med för många år sedan. De två sistnämnda har sparats just för att man aldrig vet när man kan behöva lite stoppning till något. Jag började med att sy ihop öppningen nedanför och framför kragen (halssprund heter det tydligen), samt sy ingen halsöppningen (tvärs över kragen på avigsidan). Sedan sydde jag rakt över skjortan från ärmhåla till ärmhåla. I skjortans nederdel stoppade jag in innerkudden.

Efter det fyllde vi ärmarna och överdelen av skjortan med stoppning från soffkudden. Här är det bra att ta hjälp av en entusiastisk 4-åring med smala armar. När allt var stoppat sydde jag igen ärmarna vid manschetterna. Jag övervägde att sy rakt över skjortans nederkant, men ändrade mig och satte dit några tryckknappar istället. Då kan man enkelt ta ut innerkudden när bädden behöver tvättas. Slutligen sydde jag fast ärmarna mot sidorna av skjortan.

Har ni någonsin försökt sitta och sy på köksgolvet i sällskap av en livlig valp? Det inte helt lätt…

Ungefär lika lätt som att ta kort på henne i bädden med någon slags skärpa. Men, å andra sidan verkar hon riktigt glad över sin nya bädd. Och när hon har vuxit på sig ska jag leta rätt på en till militärskjorta och foga ihop med denna till en större (dubbel)bädd. Vilken tur att jag har sparat fler soffkuddar!

Döttrarna och jag diskuterade om valpen hade föredragit en annan färg på skjortan. Det är ju en tik. Men militärskjortor är slitstarka i tyget (vilket jag misstänker kan behövas) och hon är ju trots allt en jakthund. Så skogsgrönt är nog hennes färg.

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt Återbruk, Hund, textil | 2 kommentarer

Bläckfiskar av strumpor

Publicerat den januari 1, 2014 av zararooke

Första dagen på det nya året och två barn som behövde sysselsättas. Vi fortsatte på temat ”ut med det gamla och gör något nytt”. Denna gång sorterade vi ut några av barnens strumpor som blivit för små.

Förutom strumpor plockade jag fram lite stoppning (en gammal kudde som blivit klumpig i tvätten), knappar, några magneter, snöre, sax och nål. Av det fick flickorna göra bläckfiskar.

Väldigt enkelt. Lite stoppning och en magnet i strumpan samt knappar till ögon. Sedan klippte vi upp resten av strumpan i remsor och knöt ett snöre just under ”huvudet”. Finessen med att stoppa i en magnet är att man kan ”fiska” bläckfiskarna med en annan magnet. Vi knöt fast ett snöre på en pinne och knöt fast en knapp i andra änden av snöret. På knappen limmade jag fast en magnet. Klart för bläckfiskfiske!

Ett lättsamt och barnvänligt pyssel en dag när man inte orkar dra igång några större projekt. Jag hjälpte dem att sy fast knapparna, men annars klarade barnen resten själva.