Tovade höstlöv

Höst, mörker och kyla. Men också en tid då det är lätt att inspireras av naturens färgprakt, med höstlöv som skiftar färg. En hundpromenad ledde till en tanke om att tova handledsvärmare i formen och med färgerna av ett höstlöv. Både värmande och uppiggande i höstkylan.

Jag gjorde två enkla lövformade mallar för att ha en kontur att följa och la ut två lager merinoull i olika nyanser av grönt och rött. Ovanpå det la jag ut glansiga effektfibrer (såsom bambu, soja och silke) i olika färger. 

Efter en del rullande, gnuggande och knådande med varmt vatten tvål hade jag två tovade höstlöv som krympt ner till en lämplig storlek att vira runt en handled.

Jag är riktigt nöjd med resultatet, men har ännu inte kommit mig för att sy fast knappar och göra knapphål i dem. Jag fick nämligen lite beslutsångest kring om de verkligen ska bli handledsvärmare eller användas till något annat. Kanske kommer de ännu mer till sin rätt som dekor på något annat tovat, t.ex. som ett hängande lock på en tovad svart väska…? Eller kanske behöver jag helt enkelt tova fler höstlöv. 🙂


IN ENGLISH 

Felted autumn leaves

The autumn has brought colder weather and fewer hours of daylight, but is also a season when it is easy to become inspired by the amazing array of colours in leaves. A walk with one of our dogs lead to an idea about wrist warmers, in the shape and colour of autumn leaves.

I made simple templates in the shape of a leaf, to get a contour to follow when laying out the wool. I used different shades of green and red merino and, on top of that, various embellishment fibres in different colours. Then I felted it all together, until it had shrunk down to a size suitable to wrap around a wrist. 

I’m really pleased with the result, but haven’t gotten around to adding buttons and buttonholes yet. And that’s partly beacause I suddenly felt undecided about whether or not these should become wrist warmers. Perhaps they would look even better as a decoration on something else felted, such as a flap on a felted black bag…? Or perhaps I just need to felt some more autumn leaves… 🙂

Publicerat i Tova | Märkt , | 6 kommentarer

Handledsvärmare tovade runt en mall

Nu när det har blivit kyligare kan det vara skönt med ett par tovade handledsvärmare. I somras fick vi besök av min kompis Carin med familj, och Carin och jag brukar försöka hinna tova något när vi ses. Den här gången blev det handledsvärmare i merinoull, tovade runt rektangulära bitar av skumplast.

Som bas valde jag två nyanser av grön merino och en vit okänd ullblandning som jag dock misstänker är en blandning av merino och lin. Ovanpå det la jag ut några bitar av tyg, nätgarn, mer ull och lite glansiga fibrer (bl.a. bambu och silke).

Carin brukar vara modigare vad gäller färger än vad jag är. Hon valde grönt, lila och rött som bas, och lika färgglad dekor på det.

Nedan ser ni resultatet. Först blev jag lite besviken på den vita ullblandningen, som inte tovar sig så bra då den innehåller en hög andel av vad jag tror är lin. Men det gick att tova så pass att det håller ihop, och håligheterna gör att det påminner om vit spets. Så i efterhand tycker jag att det blev riktigt effektfullt.

Carins handledsvärmare blev så klart riktiga färgklickar. Handledsvärmare man helt enkelt blir glad av.

Fördelen med att tova handledsvärmare runt en mall är att man får en tub som kan dras över handen. Då slipper man fundera på någon slags knäppning. Men eftersom man har en större hand än handled blir också handledsvärmaren något vid och lös runt handleden. Det kan göra att den känns lite klumpig. Så jag är inte helt övertygad om modellen, men det är kanske också en vanesak och beroende på vad man har på sig i övrigt vid ärmslutet. 


IN ENGLISH 

Wrist warmers felted around a resist

My friend Carin visited us this summer, and Carin and I always try to do some felting when we get together. This time we made wrist warmers, by felting merino wool around resists. We also added scraps of fabric, yarn and some embellishment fibres. 

Mine are the green and white ones. The white wool I used is an unknown wool blend, but my guess is that is is a mix of merino and flax. The high content of (what I think is) flax made it a bit difficult to felt, which at first was a disappointment. But it felted enough to keep it all together, and the holes gives it an appearance that reminds me of lace. So, in the end I am quite pleased with the effect. The more colourful wrist warmers were made by Carin, who is much braver than me when it comes to using colours. They turned out really nice, a real splash of colour. Wrist warmers that make you happy.

The good thing about felting wrist warmers on a resist, is that you get a tube that you can slip over your hand. In other words, you don’t have to think about adding some sort of closure. However, as your hand is larger than your wrist, the wrist warmer does tend to feel a bit wide and loose around your wrist, which can make it feel clumsy. So, I am not entirely convinced about the model, although I might get used to it and it probably also depend on what else you are wearing, sleeves-wise, at the time. 

Publicerat i Tova | Märkt , , | 7 kommentarer

Tvätt av ull och vackra lockar

Hur man tvättar ull är en återkommande fråga på olika forum på nätet och den frågan får ofta många olika svar och goda råd. Det beror delvis på vilken typ av ull man ska tvätta (t.ex. hur tovningsbenägen den är), men också på vad man ska ha ullen till. Större mängder ull som jag planerar att karda och sedan våttova brukar jag tvätta i nätkorgar i kallt vatten i ett gammalt badkar utomhus (beskrivning av det finns här). Jag vill undvika smuts i kardmaskinen, men ullen behöver inte bli kliniskt ren då den ändå kommer tvättas igen i tovningsprocessen. Om man däremot ska nåltova ullen vill man kanske ha den något mer vältvättad, och om man vill färga ullen behöver man få bort lanolinet för att färgen ska kunna fästa ordentligt.

Sedan har vi de där vackra lockarna som man kanske vill behålla formen på. Jag använder ofta otvättade lockar när jag tovar, och tvättar sedan hela alstret när de är fasttovade. Men ibland vill man nåltova fast lockar på något som är mindre lämpligt att lägga i blöt efteråt, eller så vill man färga lockarna, och då behöver man tvätta dem innan. När jag var på Ull SM (se förra inlägget) köpte jag bland annat vita Leicester lockar, och här tänkte jag visa hur jag har tvättat dem enligt några grundläggande regler för att undvika att de tovar sig.

Regel 1. Ullfibrer som ligger parallellt mot varandra (såsom de växer på fåret) har en mindre tendens att tova sig än när fibrerna korsar varandra. Alltså lägger jag upp mina lockar  i rader, och för att minimera risken att de flyttar på sig lägger jag dem så i en tvättpåse som jag viker en gång på mitten (mellan raderna), rullar ihop och fäster med ett gummiband. Då får man ett lätthanterligt knyte att tvätta istället för en massa lösa lockar. I brist på tvättpåse fungerar givetvis ett stycke tyll eller annat nätlikanande tyg av syntet som man kan vika runt lockarna.

Regel 2. Varmare vatten och tvättmedel ger en effektivare tvätt, men ökar också risken för att ullen tovar sig. Helt logiskt då man använder varmt vatten och såpa/tvål när man våttovar. Värmen och den basiska miljön får fibrernas fjäll att spreta ut sig och då kan fibrerna hak fast i varandra. Så här tänker jag att man kanske kan nöja sig med det ena eller det andra. Antingen varmare vatten ELLER någon typ av tvättmedel (t.ex. ulltvättmedel) i inte fullt så varmt/hett vatten. Man måste upp i över 40-45 °C för att få bort det mesta av lanolinet, och tvättmedel rekommenderas om man ska färga ullen. I det här fallet valde jag bara varmt vatten, det varmaste som gick att få direkt ur kranen.

Regel 3. Bearbetning av ullen under tvätt ökar risken för tovning. Jag fyllde ett kärl med varmt vatten, la ner knytet och lät det sjunka ner och bara ligga där. Motstå frestelsen att röra ullen när den ligger i vattnet! Jag bytte vatten två gånger, efter 30-60 min per bad, tills det sista badet såg rent ut. Vid vattenbyten fiskade jag bara upp knytet, kramade försiktigt ur överskottet vatten, rullade om det åt andra hållet (så att det inte ligger ull i mitten av rullen som blir mindre tvättad) och lät den sjukna ner i nytt vatten. Efter sista badet kramade jag ur överskottet vatten genom att rulla in ullen (fortfarande i tvättpåsen) i en handduk.

Regel 4. Hastiga växlingar i vattentemperatur ökar risken för tovning. När jag bytte vatten försökte jag hålla ungefär samma temperatur på det nya vattnet som det gamla som ullen legat i. Det här är också ett skäl för varför man inte ska låta det ligga för länge i samma bad – vattnet hinner svalna och då får du använda svalare vatten för nästa bad.

Jag blev rätt nöjd med resultatet, men några lockar hade kvar lite smuts eller såg lite trassliga ut i spetsarna. Det går att borsta ut dem försiktigt, blöta dem igen och krama i en handduk – så länge man håller ett fast grepp om basen på locken inte släpper taget medan man gör det så brukar de återfå sin form.  

Nedan ser ni resultatet. Vackra, vita, glansiga lockar redo att användas som dekor, tomteskägg, änglahår, hästman… eller vad det nu blir.

Och slutligen några bilder på ull från finullsfår och korsningsfår som jag också tvättade nyligen. Den ska kardas, så då packade jag tvättpåsarna fulla och tvättade dem i enbart ljummet vatten i badkaret (inomhus denna gång, för nu är det minusgrader utomhus). Samma principer som ovan, men utan speciell hänsyn till fiberriktningen. De fick dessutom åka en sväng på kort centrifugering i tvättmaskinen innan jag la dem på tork i trådbackar. Centrifugering i sig är inget problem, men om påsarna kastas runt under tvättmaskinens centifugeringprogram så kan det finnas en viss risk för tovning. Centrifugering kortar dock torktiden väsentligt.

Ja, mitt bästa råd är att man helt enkelt får prova sig fram till den metod man själv tycker fungerar bäst, beroende på typ av ull och vad man ska använda den till. Men förhoppningsvis kan dessa regler vara ett litet stöd på vägen.


IN ENGLISH

Washing fleece and locks

How to wash fleece is a recurring question on various online forums, and the question often gets many different answers. It partly depends on the type of fleece you are washing (eg how prone it is to felting), but also on what you intend on using it for. Larger quantities of fleece, that I intend to card and use for wet-felting, I usually wash in mesh baskets, in cold water, in an old bathtub outdoors (you can find a description of that here). I want to avoid dirt in my drumcarder, but the fleece doesn´t need to be extremely clean, as it will also be washed again in the felting process. For needle-felting you would perhaps want the fleece to be slightly more well-washed, and if you want to dye the wool you need to remove all the lanolin.

Then we have those beautiful locks, that you might want to keep in their original shape. I often use unwashed locks when I felt, and wash the entire piece when they are felted on. But sometimes you want to needle-felt locks onto something that is less appropriate to soak afterwards, or you want to dye the locks, and then you need to wash them before. I bought some white Leicester locks at the Wool Championships (see previous post), and in this post I thought I could show you how I washed them, following a couple of basic rules to avoid felting.

Rule 1. Fleece fibers lying parallel to each other (as they grow on the sheep) have a lesser tendency to felt than when the fibers cross each other. So, I laid out my locks in rows, and to keep them in place, I placed them like that in a laundry bag, that I folded once in the middle (between the rows), rolled up and secured with a rubber band. That gives you a manageable bundle to wash, instead of a mass of loose locks. In the absence of a laundry bag, you can use a piece of tulle or similar mesh-like synthetic fabric, that can be folded around the locks.

Rule 2. Warmer water and detergent ensures more efficient washing, but also increases the risk of felting. This is quite logical as you use warm water and soap when wet-felting. The heat and the basic (as opposed to acid) environment make the scales on the fibres sprawl out, allowing the fibers to hook into each other. So, here my line of thought is that maybe you can make do with one or the other. Either hot water OR some kind of detergent in not quite so hot water. The water temperature needs to be at least 40-45 °C to remove most of the lanolin, and detergent is recommended if you intend to dye the wool. In this case, I chose only warm/hot water, the warmest I can get directly from the tap.

Rule 3. Any agitation/processing of the fleece during washing, increases the risk of felting. I filled a vessel with hot water, laid down the bundle and let it sink into the water, and just let it lay there. Resist the temptation of moving the fleece around when it is in the water! I changed the water twice, after 30-60 min per bath, until the last bath looked clean. When changing water, I fished up the bundle up, carefully squeezed out the excess water, rolled it the other way (to avoid having the same locks in the middle of the bundle, potentially becoming less washed) and then let it sink into the water again. After the last bath, I squeezed out the excess water by rolling the locks (still in the laundry bag) in a towel.

Rule 4. Sudden changes in water temperature increases the risk of felting. When I changed the water, I tried to use approximately the same temperature in the new water, as the water the locks were in previously. This is also a reason for not leaving the locks for too long in one bath – the water cools down between different baths, and you will end up using cooler and cooler water.

I was quite pleased with the results, but some locks had a little dirt left, or looked a little felted, in the tips. It is possible to brush the tips carefully, wet them again and squeeze them dry in a towel – as long as you keep a firm grip around the base of the locks while doing so, they tend to regain their original shape.

As for the result, I think the photos above speak for themselves. Beautiful, white, shiny locks ready to be used as decoration, a Santa´s beard, hair on an angel, a horses mane … or whatever they will be used for.

And last in this post, some photos of fleece from Finull sheep and cross-breeds, which I also washed recently. This fleece will be carded, so in this case I packed the laundry bags full and washed them in only warm water in the bathtub (indoors this time, because it´s below freezing outside now). The same principles as above, but without special regard to the direction of the fibrers. I also put them through a short spinning cycle in the washing machine, before I put them out to dry in wire baskets. Spinning per se isn’t a problem, but in a front-loaded washing machine there can be a risk of felting if the bags are tossed around too much during the spinning cycle. However, spinning really does reduce the drying time considerably.

My best piece of advice is to simply experiment and try out different methods, until you find one that works well for you, depending on the type of fleece and what you want to use it for. But I hope that these rules may provide some support along the way.

Publicerat i Ull | Märkt | 9 kommentarer

Ull och spinn SM 2016

För två veckor sedan var jag på Ull och spinn SM på Wålstedts Textilverkstad i Dala-Floda. Hela syftet med evenemanget är att lyfta intresset för svensk ull och det var otroligt lärorikt och helt underbart att få tillbringa en hel helg med andra ullnördar bland all denna fantastiska ull. I ull SM tävlade man med klippta fällar som delades in i olika klasser (crossbreed och tre olika lantrasklasser) och de bästa fällarna såldes via auktion efter tävlingen var avgjord. I spinn SM tävlade man med handspunnet garn i klasserna crepégarn och kamgarn. De vinnande fällarna och garnerna presenteras på Wålstedts hemsida. Förutom tävlingarna fanns även en ullmarknad och det hölls ett antal olika presentationer och kurser under hela helgen.

Fällarna som tävlade var verkligen ljuvliga och det var riktigt intressant att få se så fina exempel på olika ulltyper och fårraser. Jag gick också en kurs i ullbedömning som var riktigt lärorik. Alla med ett intresse för förädling av Svensk ull borde få tillbringa några timmar med en så kunnig person som Kia Gabrielsson, som jobbar som ullklassifisör. Där stod vi med ett antal olika fällar och tittade, kände och lyssnade på ullen. Och nej, jag skrev inte fel där. Vi lyssnade på ullen också. Prasslar den eller är den tyst när man gnuggar den mellan fingrarna? Hur låter den när man sliter av några fibrer? Låter det ”knäpp” eller är det ett mer långdraget rivande ljud? Det finns så mycket man kan utläsa av en ull genom att titta, känna och lyssna närmare på den. Och efter det kan man avgöra vad man kan använda den till.

En stor del av ullens karaktär styrs givetvis av fårras och avel. Men den främsta anledningen till att en del ull inte går att använda är att den är skräpig, dvs den innehåller för mycket frön och växtdelar som är svåra att plocka bort. Om man är fårägare och vill använda ullen så kan man fundera på när skräpet fastnar där. Går det att justera något vad gäller beteshagar eller utfodringsrutiner eller tid för klippning, som minskar skräpet i ullen? Ullen speglar också hur fåret har mått under tiden ullen vuxit. En period av stress, t.ex. proteinbrist i samband med lamning och digivning, kan synas i ullen och ge en ull med sämre styrka och glans. Min hårfrisör har sagt samma sak om människohår. Hon kan se på håret om någon varit utsatt för stress och/eller haft ett dåligt näringsintag.

En annan höjdpunkt under helgen var visningen av spinneriet. Alla dessa steg i processen, från tvätt och färgning, till skapandet av färgblandningar, till kardning och själva spinnandet – och att se alla dessa fantastiska gamla maskiner jobba, som ständigt kräver uppmärksamhet – det gav en verkligen en fördjupad bild av vad som krävs för att skapa dessa garner. Vilket jobb, vilket kunnande och vilket hantverk. 

Självklart kom jag hem med ett antal kassar ull… Några olika mjuka och finfibriga finullsfällar och Jämtlandsull, en vackert lockig Gotland-finullskorsning, glansiga Leicesterlockar,  Värmlandsull med typisk vadmallsullskaraktär och en märghaltig och långfibrig Sortfejs (Black face) från Norge med väldigt mjuk underull.  En underbar kollektion av olika karaktärer.

På ullmarknaden köpte jag också ett tovningsredskap och en slända. Jag är ingen spinnare, men under helgen blev jag sugen på att prova… Och sedan gick det bara inte att låta bli att köpa lite färgade lockar och kardflor från Wålstedts. Min tanke vara att barnen och jag kunde göra något kul av den färgglada ullen, men katten verkar uppskatta den också. 😉

Om ni har möjlighet att åka dit, så kan jag varmt rekommendera ett besök på Ull SM. Och eventuellt kommer det utökas även till tovnings SM nästa år. Och det vore ju vansinnigt kul! 🙂


IN ENGLISH

Swedish Wool Championships 2016

Two weeks ago, I attended the Swedish Wool Championships held at Wålstedts, a family run wool spinning mill that only uses Swedish wool. The whole idea behind the event is to promote the use of Swedish wool, and I really had a wonderful weekend with other sheep/wool enthusiasts. The championship is actually two competitions – one for shorn fleeces and the other for hand-spun yarns. This years winners are presented on the Wålstedt website (in Swedish, but with photos). There were also various lectures and workshops held, and a fleece market and auction.

I attended a workshop on how to categorize and judge the quality and potential use (for various hand crafts) of different types of Swedish fleece. Anyone interested in producing or using wool really should get to spend time with an expert such as Kia Gabrielsson, a professional wool classifier. We spent a couple of hours looking, feeling and listening to wool from a number of very different fleeces. And yes, I did write listening. Does the wool make a crunchy sound, or is it silent, when you rubb it between your fingers? What does it sound like when you pull and break the fibres? A short snapp or a longer ripping sound? There is so much you can tell by just looking, feeling and listening to a fleece. And after that, you can decide how to use it.

A large part of the fleece’s character is determined by breeding and the breed of sheep. But the main reason for wool being rejected for use is that it contains too much vegetable matter, which is hard to remove. If you are sheep-owner and want to use the wool, you can think about when vegetable matter and seeds get stuck in the fleece. Is there anything in terms of pasture or feeding practices or time of shearing that can be adjusted, which could reduce the amount of vegetable matter in the fleece? The fleece also reflects the sheep´s condition while growing the wool. A period of stress, e.g. protein deficiency associated with lambing and lactation, can be seen in the fleece and produce fibrers of inferior strength and shine. My hairdresser has said the same thing about human hair. She can see from the hair if someone has been exposed to stress and or has had a poor nutritional intake.

Another highlight of the weekend was the tour of the spinning mill. All the steps in the process, from washing and dyeing, to creating color blends, to carding and the actual spinning – and to see all these great old machines work, in constant demand of attention – gave a real understanding of what it takes to creating these yarns. So much work and knowledge – and what a craft.

Obviously, I came home with quite a selection of different fleeces with very different characteristics. From fine and soft, to shiny curls, to long fiber varieties with very coarse outer hairs and soft underwool. I also bought a felting tool and a drop-spindle. I´m not a spinner, but suddenly felt the urge to try… And I just couldn´t resist buying some dyed locks and carded batts too. I bought them with my children in mind – but our cat does seem to like them too.

And next year, they may also add a championship in felting. That would be really interesting and good fun!

Publicerat i Ull | Märkt | 5 kommentarer

Smycken av ull tovad på metalltråd

Nu har det varit långt mellan blogginläggen… Ibland räcker inte tiden till allt man skulle vilja göra. Jag tovar när jag känner att jag kan ta mig tid till det och dokumenterar vad jag gör genom att ta kort och skriva ner lite anteckningar. Mest för min egen skull, men också med tanken att jag ska kunna dela med mig av det här också. Och varje gång jag gör något, skapas idéer kring annat jag vill prova. Så material till fler inlägg finns, jag måste bara hitta tid att skriva inläggen också…

Det här var något jag gjorde i våras. Jag hade tovat axelband till väskor, vilket ledde till tovade remmar att ha som halsband eller armband. I båda fallen tovade jag ull runt tjocka bomullssnören och därifrån började funderingar kring om det skulle gå att tova runt metalltråd. Samma teknik, men med ett annat material i mitten. En snabb sökning på nätet visade att andra verkar ha gjort liknande saker. Det finns säkert olika tillvägagångssätt för detta, men jag börjar med att vira ullen runt tråden och nåltovar lite innan jag våttovar. Sedan är det bara att böja till den intovade metalltråden som man vill.

Jag använde aluminiumtråd eftersom den är lätt att böja till och inte rostar. Det blev både armband och hängsmycken. Bara fantasin sätter gränser för vilka former man kan göra.

Det blev en hel kollektion i olika färger, av merinoull och vita, glänsande bambufibrer. Enkelt, men lite kul och effektfullt. 🙂


IN ENGLISH 

Felting on wire 

It’s been a while since my last post here… Sometimes there just doesn’t seem to be enough time for everything I would like to do. I still do quite a bit of felting, whenever I can find the time to do it, and I always document what I do by taking photos and writing down some notes. Mostly for my own reference, but also with the idea of sharing it here too. And every time I make something, I start getting ideas about other thing I want to try. So, I do have material for a number of posts, and ideas for future projects, I just have to find the time to write about them too…

This was something I did last spring. I had felted shoulder straps for bags, which led to felting straps to be used as necklaces or bracelets. In both cases, I felted wool around thick cotton string, and from there began to think about whether it would be possible to felt around metal wire . The same technique, but with a different material in the center. A quick search online showed that others seem to have done similar things . I’m sure there are various ways of doing this, but I start by wrapping the wool around the wire and needle-felting,  before wet-felting. After that, you just shape the felted wire as you like.

I used merino tops, bamboo fibres and aluminum wire (as it is easy to shape and doesn’t rust). I made bracelets and pendants, and only your imagination limits the shapes you can do. Simple, but rather pretty and fun. 🙂


Publicerat i Luffarslöjd, Tova, Ull | Märkt , , , , , | 7 kommentarer

Tovning på studsmatta

Sommar, semester och en lång lista på saker man tänkte göra under ledigheten… Det är sällan jag hinner mer än en bråkdel av det jag skulle vilja, men barnen och jag har åtminstone tovat en matta i sommar.

Vi använde två av fällarna som jag grävde ner i snön i vintras. Istället för att tesa och eventuellt karda ullen, tänkte jag att vi skulle prova att bara piska den. Om inte annat så är det ett roligt sätt att sära lite på fibrerna. Eftersom det blåste lite och det gärna yr omkring ull när man gör det här, höll vi till uppe på barnens studsmatta som har ett nät runt sig. Vi piskade ullen med kvistar av vide – och det gick ju bara inte att låta bli att hoppa lite i ullen också.

När vi nu ändå hade all ull på studsmattan tänkte jag att vi kanske lika gärna kunde prova att tova på studsmattan också. Vi la ut den piskade ullen på ett gammalt påslakan, la på ett tunt lager kardad vit ull, och på det otvättade lockar i olika färger. Sedan blötte vi ner ullen med varmt vatten och såpa, rullade ihop alltihop och så fick barnen studsa så mycket de bara orkade.

Dag två blötte vi ner allt igen med mer varmt vatten och såpa, gnuggade lite med händerna och turades om att rulla mattan lite. Sedan rullade vi ut den ur påslakanet och så fick barnen studsa på den.

Förutom att vi både hade kul och fick en hel del motion av att studsa, så fanns det en praktisk fördel med att tova på studsmattan. Överskottsvattnet rinner igenom den vävda mattan, så man behöver inte försöka krama ur en massa vatten innan man öser på med nytt varmt vatten. Och när vi spolat igenom mattan ordentligt med trädgårdsslangen för att skölja ur såpan, kunde vi hoppa på mattan för att trycka ut det mesta av vattnet.

En matta gjord av ull motsvarande nästan tre fällar kan hålla mycket vatten. Det tog tre dagar för den att torka helt. Sedan gjorde jag den slutliga utsmyckningen i mittenpartiet – snirklar av svart Lovikkagarn som jag nåltovade fast.

Det blev en tjock och stadig matta som mäter 115 cm i diameter. Jag skulle tro att den är rätt slitstark också med tanke på att den klarade den brutala behandlingen på studsmattan.


IN ENGLISH

Felting a rug on a trampoline

Summer, holidays and a long list of things I imagined I would do during my vacation… I seldom have time to do more than a fraction of what I would have liked to, but I have at least felted a rug with my daughters this summer. From fleece that I ”washed” in snow last winter. And this time we did all the felting on a trampoline.

The photos above pretty much show how we went about it, but I have also written an English version of this post for The Felting and Fiber Studio blog.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 10 kommentarer

Tovade blommor, väskor och armband

I helgen är det Jamtli vårmarknad här i Östersund. Det var så roligt att stå på julmarknaden förra året, så jag har anmält mig som utställare även på denna marknad tillsammans med två vänner. Nästa fråga som infinner sig är om det går att sälja tovade alster på en vårmarknad i slutet av maj…? Även om våren och ibland även sommaren kan vara kall i Jämtland (väderprognosen säger faktiskt att det ska komma snö här inatt), så känns det inte riktigt som rätt tillfälle för ulliga sittdynor och tovade tomtar…

Jag började med att tova lite blommor. Blommor måste ju vara helt rätt på en vårmarknad, tänkte jag, även om de är gjorda av ull. Med en säkerhetsnål fastsydd på baksidan kan de användas som broscher. Men det finns säkert fler användningsområden för dem.

Under våren har jag också tovat några väskor. Om man sätter en blomma på dem så ser de ju också lite somriga ut.

När jag tovade axelremmar till väskorna slog det mig att färgglada tovade remmar skulle kunna bli armband och halsband. Så det blev ett gäng sådana också, med pärlor på.

Och när jag nu ändå var inne på det mer färgglada spåret tänkte jag att det kanske var dags att göra något med de vackra kardfloren, samt diverse tyger och färgade fibrer av olika slag, som jag fått av min vän Zed i England. Det blev breda nunotovade armband. De var riktigt roliga att göra, lite som textila konstverk i miniatyr, och ingen blev den andra lik. En härlig blandning av merinoull, tygbitar och dekorations fibrer (som silke och bambu).

Nu har alla armband fått vackra knappar också.

Då återstår bara att se om temat ”blommor och färgglatt” på mina tovade alster kan locka några vårmarknadsbesökare….? Annars får jag väl återgå till mina ulliga tovade sittdynor och ta sikte på nästa julmarknad istället. 😉


IN ENGLISH 

Felted flowers, handbags and bracelets

I have signed up for a spring fair this coming weekend, together with two friends. We had so much fun at the Christmas fair last year, so we decided to sign up for this fair too. Now the big question is whether or not felted items are an appropriate product to try to sell at the end of May…? We can have rather cold weather here, in Northern Sweden, during both spring and summer (we are actually expecting snow tonight!), but it did feel like the wrong season for fluffy seat warmers and felted santas… 

I started felting flowers. Now, flowers can’t be wrong at a spring fair, I thought, even if they are made out of wool. I have also felted some handbags, which decorated with a flower, might pass as appropriate for the season too. When I felted the straps for the bags, it also hit me that colourful straps could be turned into bracelets and necklaces. So I made a number of those too, with beads on to add a little extra. 

As I was in a colourful mindset, I plucked up the courage to do something with the beautiful blended batts I got from my friend Zed in England, along with plenty of fabrics and various dyed fibres. I made nunofelted, broad bracelets or cuffs. These were so much fun to make, like textile artworks in miniature. A fun mix of merino wool, fabrics and various fibres (such as silk and bamboo). Now they all have buttons too. 

All that remains, is to see if the theme ”flowers and bright colours” is enough to create an interest in felted items at a spring fair….? If not, I’ll just have to return to my felted, fluffy seat warmers, and aim for the next Christmas fair instead. 😉 

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , , , | 5 kommentarer

Batikfärgning och nunotovning

Barnen och jag har roat oss med lite batikfärgning. Jag rev upp ett gammalt vitt lakan så att vi hade gott om tygbitar att experimentera med. Vi använde oss av både sömmar och gummiband för att dra ihop tyget på olika sätt. Lite förenklat skulle man kunna beskriva batik som konsten att färga ett tyg ojämnt.

Vi provade även flytande vax på tub på varsin vit T-shirt. Man ritar ett mönster, låter det torka, färgar tyget som vanligt och sedan tvättar man bort vaxet med varmt vatten.

Det var riktigt spännande att veckla ut alla tygbitar och se hur de färgats. Alla dessa rosa tygbitar av lakanet tänkte jag sy ihop i längder och sedan sy vida sommarkjolar till barnen. Men jag passade också på att färga gasväv till nunotovning.

Våra T-shirts med vax tycker jag blev riktigt bra och barnen är stolta över sina kreationer. Att använda nål och tråd för att dra ihop tyget var också en ny teknik för oss. Det ger mer kontroll över vecken och det slutliga mönstret. Hjärtat på bilden nedan (längst ner till höger) är gjord på det sättet.

Jag har också hunnit prova lite nunotovning på den batikfärgade gasväven. På ett stycke la jag bara ut ull längs kortsidorna och ena långsidan av tyget och sedan la jag till några blommor. Det blev en lätt och somrig sjal.

På den andra halvan av samma tyg la jag ut ull över hela stycket och dekorerade med några snurror av bambufibrer. Men en stor knapp och ett knapphål blir det en mysig halsvärmare. Man vet ju aldrig hur varm sommaren blir här i Jämtland. 😉


IN ENGLISH

Shibori dyeing and nunofelting

The kids and I have had a go at shibori dyeing. I tore up an old white sheet so that we would have lots of pieces of fabric to play with, and we tried various techniques, using both needle and thread and rubber bands. We also drew patterns with a cold wax on a T-shirt each, which was really good fun. The wax is left to dry before dyeing, and then washed out with hot water.

It is so exiting opening up the fabric after the dyeing to see how the patterns turned out. I am really pleased with the results and the kids are proud over their creations, especially the T-shirts. I intend to sew together all these pink pieces from the torn sheet, to make twirly summer skirts for the kids.

I also dyed some cotton gauze to use for nunofelting, and I have already felted a summer scarf and a more solid neck-warmer from one of the pieces of fabric. You never know how warm the summer may be in Northern Sweden, so they may turn out to be appropriate summer accessories here. 😉

Publicerat i Textil, Tova, Tyg | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Snösmältning och lamm

Äntligen har snön smält på riktigt, trots vinterns frekventa omtag med nysnö under april, och den där ullen jag grävde ner i snön i vintras har tinat fram. Plötsligt låg den där på ett stycke framtinad mark. 

Det låg kvar snö och is under den isolerande ullen, så den var lätt att samla upp. Helt ren är den ju inte, men nog tycker jag att den ser något renare ut än när jag grävde ner den. En svag doft av får blandat med doften av fuktig mark och mossa. Det kanske inte faller alla i smaken, men jag tycker att det luktar gott. Så nog tror jag att förvaring i snö kan vara ett bra alternativ till att ställa undan otvättad ull i kartonger eller papperspåsar i förrådet under vintern. Åtminstone om man har ett överskott av ull som man inte hinner ta hand om (tvätta och torka) efter höstens klippning.

Och det var hög tid att samla upp ullen, för när det blir barmark hos oss vill fjäderfäna komma ut och patrullera runt gården och hjälpa till med markberedningen i trädgårdslandet. De hade säkert gärna sprätt runt i ullen också om den legat kvar.

I mitten av april fick vi också lamm. Lamningsperioden känns som en evig och nervös väntan, men det är fantastiskt att vara med och en lycklig lättnad när allt går bra.

Nu har lammen hunnit bli runt två veckor gamla och hagen är full av otroligt söta, skuttande och nyfikna busfrön.


IN ENGLISH 

Melting snow and lambs

Spring has finally arrived, and the wool that I dug down in the snow has thawed out. It does look somewhat cleaner compared to when I buried it, and it smells fresher (if you like a weak smell of sheep and moist soil and moss). So I think it’s a good alternative to storing raw fleece in boxes or paper bags over winter, at least if you have an excess of wool that you don’t have time to take care of (wash and dry) after the autumn shearing. And I am glad that I managed to collect the wool before I let out our chickens, turkeys and Guinea fowl to roam the farm. I am sure they would have loved scratching around in the wool…

In mid-April we also had lambs. The lambing period is a long and nervous wait, but it’s an amazing experience to be part of and a happy relief when all goes well. The lambs are about 2 weeks old now. Incredibly cute, bouncy and inquisitive little creatures. 

Publicerat i Djur, Ull | Märkt , | 7 kommentarer

Den ljuvliga Jämtlandsullen

Rubriken för detta blogginlägg må låta lite partisk, när min tanke var att objektivt jämföra tovningsegenskaperna hos Jämtlandsullen, med merino och andra merinokorsningar. Men nu bor jag i Republiken Jämtland och här är vi lite patriotiska, med egen flagga, nationalsång och president. 😉

Jämtlandsfåret är en relativt ny ras, som tagits fram genom att korsa sveafår med merinofår, för att producera en finfibrig ull som komplement till köttproduktionen. Sveafåren är i sin tur ingen egentlig ras, utan en benämning för korsningar av vita lantraser (såsom finull) och tyngre köttfår (såsom texel eller någon engelsk downras). Jämtlandsullen i det här inlägget kommer från Anna Hedendahl, som har varit engagerad i framtagandet av rasen, sitter som ledamot i Svenska fåravelsförbundet, och som råkar bo väldigt nära mig (om man tar genvägen genom skogen till grannbyn).

Jag köpte tre fällar av Anna, som såg lite olika ut. Den ena var vinterull (klippt i mars) från en vit tacka som heter Anna. De små, små krusningarna är ju helt sagolika.
 

De andra två fällarna kom från samma får, en mörk tacka som heter Ermine, men den ena fällen var sommarullen (klippt i höstas) och den andra var vinterullen (klippt i mars).
 

Jag tvättade ullen och fick som vanligt sällskap av katten när det kom till kardningen. Jämtlandsullen är verkligen otroligt mjuk, och särskilt den mörka vinterullen kändes som smör som smälte i handen när jag matade in den i kardmaskinen. Ljuvligt! Sommarullen, med solblekta toppar och lite längre fibrer, kändes inte riktigt lika mjuk. Enligt Anna brukar Jämtlandsullen ligga mellan 17-23 µm i fiberdiameter. Generellt brukar sommarull anses bättre. Ullen växer mer på våren och sommaren än på hösten och vintern, och man får mindre skräp i ullen på sommarbete än när fåren står inne och äter hö. Men den högre ulltillväxten innebär också en ökad fiberdiameter. Så det inte konstigt att vinterullen faktiskt kändes mjukare.
 

Som jämförelse till Jämtlandsullen har jag köpt kardad ull från Brink Hantverk, som har korsat merinofår med finullsfår och Leicesterfår. Ur tovningssynpunkt tycker jag att det låter som en väldigt intressant korsning. Sedan hade jag vit merinoull (tops) och färgad Corriedale (tops). Just den här merinon var inte den finaste, utan den något grövre på 25 µm. Corriedale, som är en ras framtagen genom att korsa merinofår med Lincoln och Leicesterfår, ska ligga runt 25-30 µm.
 

Det är inte helt enkelt att göra en rättvis jämförelse när en del ull är kommersiellt tvättad, kardad och kammad, medan annan ull är från specifika fårindivider och ullen har tvättats i bara ljummet vatten (med en del lanolin kvar) och kardats av mig (på en kardmaskin som troligen är lite för grovtandad för sådan här fin ull). Men jag standardiserade resten så gott jag kunde och la ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar, på en 20cm x 20 cm yta, och la på en bit gasväv. Och det blev en skillnad i storlek (krympning) på de tovade provlapparna, vilket kan ses som ett mått på ullens tovningsbenägenhet.
 

Mest krympte merinoullen. På delad andra plats kom ullen från Brink Hantverk (merino/finull/Leicester), den mörka sommarullen från Jämtlandsfåret Ermine, och den färgade Corriedaleullen. Men den tovade provlappen av Corriedaleull hade inte lika små och fina krusningar och kändes därför inte lika kompakt. Den kändes inte heller lika mjuk som de övriga. Minst krympte den mörka vinterullen från Jämtlandsfåret Ermine, medan den vita vinterullen från Jämtlandsfåret Anna var ett mellanting mellan Ermines vinterull och sommarull.
 

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika individer och vilken säsong ullen har vuxit. Ermines ljuvligt mjuka vinterull var inte helt optimal till tovning. Enligt barnen ”vann” just den provlappen också tävlingen i mjukhet – kan det bli mer vetenskapligt än ett blindtest mot barnens kinder, halsar och handleder…? 😉 Så jag funderade på om ullen rent av kunde vara för finfibrig för att ha bra tovningsegenskaper. Men de vetenskapliga studier jag har hittat i ämnet, mestadels från Australien och med fokus på merinoull, visar en korrelation mellan ullens finlek och dess tovningsbenägenhet. Ju finare ull, desto lättare tovar den sig. I dessa studier ses det som ett problem, då man framförallt vill få fram mjuk ull som inte tovar sig. Det är nog bara vi som håller på med just tovning som uppskattar denna egenskap hos ullen. Nåja, vad det än beror på så är det kanske i första hand Jämtlandsfårens sommarull jag får sikta in mig på som tovare, så får spinnarna ta hand om den ljuvliga vinterullen. Fast det går ju också att blanda i lite finull i den kardade ullen för att öka tovningsbarheten. Här ska ingen ljuvlig ull gå till spillo. 😉


IN ENGLISH

Jämtland and other merino cross-breeds

The Jämtland sheep is a new Swedish breed, which originates from a cross between Merino and cross-breeds between native breeds (such as Finull) and imported meat breeds (such as Texel or any of the British Downs). The breed has been developed to produce fine fibre wool as a complement to lamb meat production. I happen to live close to Anna Hedendahl, who has been very much involved in the development of this breed, and I recently bought three gorgeous fleeces from her Jämtland sheep (see the first two batches of photos above). The white fleece was sheared in March and comes from a ewe named Anna. The two dark fleeces are both from the same ewe, named Ermine, but one was sheared in March (dark grey) and the other last autumn (sun-bleached brown).

The crimp, in especially the winter fleeces (sheared in March), is amazing, and the fleece felt like butter melting in my hands as I fed it into the drum carder. The summer fleece (sheared in the autumn), with longer fibres and sun-bleached tips, didn´t feel quite as soft. According to Anna, Jämtland fleeces vary between 17-23 microns in fibre diameter. Generally speaking, summer fleeces are usually considered to be of better quality. The fleece grows more in the spring and summer, compared to autumn and winter, and you get less vegetable matter in the fleece during summer grazing, compared to when the sheep are stabled and eat hay. But the higher growth rate also means an increase in fibre diameter. So it makes sense that the winter fleece feels softer.

As a comparison, I also bought carded wool from Brink Hantverk, which have crossed Merino sheep with Finull and Leicester sheep. From a felting perspective, I think that sounds like a nice mix of breeds. I also had white merino tops (the slightly coarser 25 micron variety, i.e. not super fine), and dyed Corriedale tops (25-30 microns). I thought Corriedale would be interesting in comparison too, as it is a breed developed by crossing Merino sheep with Lincoln and Leicester sheep.

It´s not easy to make a fair comparison when some wool has been commercially washed, carded and combed, while other wool is from specific sheep individuals and the wool has been washed in lukewarm water (with some lanolin left) and carded by me (on a drum carder that is probably a little too wide-toothed for this fine wool). But I standardized the rest as best I could; two thin layers of wool in different fibre directions, on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. And there was a difference in size (shrinkage) between the felted samples, which can be seen as a measure of the wools felting propensity.

The merino wool definitely shrunk the most. In joint second place came the wool from Brink Hantverk (Merino/Finull/Leicester), the dark summer wool from the Jämtland sheep Ermine, and the dyed Corriedale wool. But the felted sample of Corriedale wool looked like it had a less fine crimp, and therefore didn´t look as dense. It didn´t feel as soft as the others either. The wool that shrunk the least was the dark winter wool from the Jämtland sheep Ermine, while the white winter wool from the Jämtland sheep Anna was in-between Ermines winter wool and summer wool.

I find it fascinating that there is such a difference between individuals and the season the fleece has grown. Ermine´s gorgeous, soft winter fleece was not optimal for felting. According to my children, that sample also ”won” the contest in softness – can it get more scientific than doing a blind test on the children’s cheeks, necks and wrists …? 😉 So, I wondered if the wool could actually be too fine to have good felting properties. However, the scientific studies I have found on the subject, mostly from Australia and focused on merino wool, report a correlation between the fineness of the wool and it´s felting propensity. The finer the wool, the easier it felts. In these studies, it is seen as a problem, as there is a demand in the wool industry for very soft wool that doesn´t felt. It’s probably only us felters who appreciate the felting properties of wool. Well, whatever the cause, it is perhaps primarily the summer fleeces of Jämtland Sheep that I should focus on for felting, and let the spinners take care of the lovely winter fleeces. Although, it´s of course possible to mix in some Finull in the carded batts to increase the felting ability. So don´t worry, I´m not going to let any gorgeous wool go to waste. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 6 kommentarer