Min kreativa sida

När man klipper ett får så hänger ullen fortfarande ihop i stora sjok. En duktig klippare kan säkert klippa så att hela fällen hänger ihop i ett stycke. Av det kan man tova en fäll som liknar ett fårskinn, fast med en tovad botten istället för skinn. Tydligen kallas dessa fällar för ”veganfällar” eftersom fåret bara blir klippt och inte slaktat.

Den klippta, helt obehandlade ullen läggs ut med lockarna nedåt och de klippta ändarna uppåt. Jag hade ingen helt sammanhängande fäll utan la ut mindre sjok i en rund form med lockarna nedåt och ut åt sidorna. Det kan ju vara bra att prova tekniken i mindre skala först innan man ger sig på en hel fäll, så jag nöjde mig med storleken av en stolsdyna. Ovanpå de klippta ändarna la jag två lager kardad ull i olika fiberriktningar. Sen var det bara att tova med varmt vatten och såpa. Först ett försiktigt masserande, följt av kavlande och sen lite hårdare tag i handfatet. Några få lockar smet iväg och lossnade från kanten under processen, men i övrigt tovade det ihop sig fortare än jag väntat mig. Eftersom ullen var helt obehandlad fick skapelsen ligga i ett bad med ulltvättmedel innan jag slutligen sköljde ur den ordentligt och la den att torka.

Nedan ser ni resultatet. Massor av lockar på ovansidan och en tovad undersida. Det här var riktigt roligt – och enkelt eftersom ullen inte behöver behandlas innan. Det tar ju lite tid att rensa, tvätta, torka och karda ull. Så sådana här lär det bli fler av.

Idag hade äldsta dottern en kompis på besök och jag föreslog att vi skulle prova att tova skålar på ballonger. Ballongerna täcktes med ett lager färgad ull och ett lager grå ull och klämdes ner i strumpbyxor. Sedan fick barnen gnugga, rulla och kasta runt sina bollar i badkaret med varmt vatten och diskmedel. Ett lämpligt uppdrag för två 8-åringar och en 4-åring. Skratt och skum överallt! Badrummet var ett bra val av plats för detta, även om badkarskanten kanske var i högsta laget för lillasyster. När ullen tovat ihop sig drog vi loss strupbyxorna och tog ut ballongerna. Vi gnuggade invändigt med en tvättmedelskula och knådade vidare tills vi tyckte att de dragit ihop sig tillräckligt.

Barnens skålar blev riktigt fina. En ojämn kant ger skålen karaktär. Man kan också rulla ner kanten vilken ger skålen mer stadga. I större format hade det kunnat bli mössor. Kanske provar vi det nästa gång.

Häromdagen slank jag in i en loppisbutik för att se om de hade några ullkardor i brukbart skick. De hade de inte. Däremot hittade jag brödkavlar och ett redskap i trä som förr användes för att knåda tvätt, och det slog mig att just dessa redskap kanske kunde användas för att tova (valka) ull. Det visade sig dessutom att butiksägaren själv ägt får tidigare och han var övertygad om att det här var utmärkta redskap för det ändamålet. Eller så var han bara glad över att äntligen få sälja några kavlar…

Tovning kräver en del tålamod och valkningen (när man rullar och gnuggar i en evighet) är lite arbetskrävande, men barnen var ivriga på att prova de nya redskapen. Jag hjälpte dem med att lägga ut bitar av kardad ull i flera tvärgående lager och sedan fick de själva dekorera med lockar och lovikkagarn. Allt blötes igenom med varmt vatten och såpa. Till att börja med gäller det att bara pressa ut luften och gnugga försiktigt, och då la jag ett tunt syntettyg över ullen så att dekoren inte skulle rubbas för mycket. När ullen börjat tova ihop sig fick de gå lös med kavlarna och ”tvättknådsredskapet” (vad det nu kan tänkas heta – någon som vet?). Då och då kramade vi ur vattnet och skvätte på mer varmt vatten och såpa. Innan barnen hade tröttnat helt hade faktiskt ullen börjat dra ihop sig rätt väl. Särskilt den knottriga kaveln fungerade riktigt bra. På slutet tog vi dock en lite genväg (vilket kan behövas när barnens ork börjar tryta). Jag la deras alster i varsin tvättpåse och körde dem i tvättmaskinen (snabbtvätt, 40 grader, med lite vanligt tvättmedel).

Två fina konstverk blev det, som vi ska använda som sittlappar i vinter. På sparken och i pulkan kanske?