I mitten av april var det dags för fårklippning. Tillsammans med grannen (som också har får) anlitade vi en professionell fårklippare som använder klippstol och klippmaskin. Mycket snabbt och smidigt, särskilt jämfört med när jag själv klippte fåren i höstas med en kökssax. Det var mysigt men tog tid…
Fodret och omgivningen påverkar kvalitén på ullen. Ullen som klipps på våren (när fåren har tillbringat vintern i fårhuset bland halm och hö) är av sämre kvalité jämfört med den man klipper på hösten (när fåren har gått på grönbete hela sommaren). Men jag kunde inte låta bli att spara ull även från denna klippning, åtminstone partier som inte var så smutsiga, toviga eller fulla med hö och halm. Jag tog även rätt på en del ull från grannens får, bland annat från hennes vackra mörkgråa Åsenbagge Edwin (på bild nedan). När man klipper ullen med en klippmaskin hänger den ihop i stora sjok och det går att tova ihop den klippta sidan så att man får en fäll (med tovad botten istället för skinn). Det gick ju bara inte att motstå frestelsen att prova detta med Edwins ull. Så förra helgen, när det var varmt och soligt och gick att hålla till utomhus, skred jag till verket. Jag plockade ihop några sjok av ullen och la dem med lockarna nedåt och den klippta sidan uppåt. Sedan la jag på två tunna lager kardad ull (i olika fiberriktningar).
För att hålla ullen på plats när jag blötte ner den la jag på ett nät av syntetmaterial. Jag hällde på varmt vatten, strök över det blöta partiet med en vanlig handtvål och gnuggade ullen försiktigt med gummihandskar på händerna. Bit för bit arbetade jag först runt hela kanten innan jag fortsatte in mot mitten. Sedan tog jag av nätet och fortsatte gnugga och knåda, med mer varmt vatten och tvål. När allt verkade hänga ihop vände jag hela stycket och arbetade lite från den lockiga sidan. Jag provade också att använda en gammal brödnagg (som jag hittat på loppis) för att bearbeta botten på ullen. Jag vet inte hur effektfullt det var, men det är ju ett roligt redskap. Tricket är att tova tills fällen håller ihop ordentligt, men att avbryta innan hela längden på lockarna tovats fast.
När jag kände mig nöjd med tovningen spolade jag ur fällen ordentligt med trädgårdsslangen och sedan fick den ligga i blöt någon timme i vatten med lite ättikssprit. Slutligen kramade jag ur vattnet och hängde den på tork (i några dygn). Ullen var ju helt rå och obehandlad från början, men blev tvättad under tovningsprocessen med varmt vatten och såpa. Man kan ana en doft av får, och den känns fortfarande lite fet, men den luktar snarare tvål än bagge nu när den torkat.
Jag tycker den blev riktigt läcker, med vilda lockar i olika gråa nyanser. Stor är den också (ca. 140 cm x 80 cm). Visst ser det inbjudande ut att sätta sig på trädgårdsbänken när det ligger en fäll där? Särskilt en dag som denna när det växlar mellan sol, snö och hagel. Och Edwin går kvar hos grannen och växer ut en ny fäll.
IN ENGLISH
A felted fleece from a ram named Edwin
We shear our sheep twice a year. In the autumn before the sheep are moved from the pastures into the barn, to collect the higher quality summer wool, and in the spring, to remove the thick winter wool before the summer. The winter wool is considered to be of lower quality, and often more dirty and full of hay and straw. But I could not resist the temptation of keeping at least some of the wool we sheared in mid-April, including the wool from our neighbours dark grey ram, Edwin. I wanted to try to make a felted fleece with his long, grey wool.
With a wet-felting project this size, and working with raw wool from a ram (that tend to smell more), it is preferable to work outdoors. Luckily, it was really nice weather last weekend. I laid out the wool with the locks facing down and the cut ends up, and covered it with two thin layers of carded wool. I used a neting to keep the wool in place while I wet it down and rubbed on soap, starting along the edge and working in towards the middle. Then I continued rubbing (without the neting) using more hot water, soap and rubber gloves. When the whole piece held together, I turned it over and worked it from the other side too (the side with the locks). The trick is to work it long enough to get it to felt together properly, but to stop before too much length of the locks have been felted in. Finally, a thorough rinse with water, a soak in water with vinegar and a couple of days to dry. It now only vaguely smells of sheep and soap.
I am really pleased with the result. A wild looking fleece in various shades of grey. It measures about 140 cm x 80 cm (55 x 30 inches), so it is quite large too. And in the meantime, Edwin the ram is growing a new fleece.
Min kreativa sida 