Tre krulliga får – klippning och tvätt av fårull

Vi har skaffat får! En god vän har en flock fina och trevliga lantraskorsningar och av henne köpte vi tre gulliga, ulliga och krulliga tacklamm. En vit, en grå och en svart. Förutom att de har helt underbar ull är de också väldigt sociala och kelsjuka. Känslan av att kunna sitta i fårhagen i höstsolen och klia sina egna får är svår att beskriva med ord. Värmen, doften, djurens tillit och funderingar kring hur alla dessa lockar ska användas till olika projekt blandas till en oerhört angenäm upplevelse.

20131022-013611.jpg

Sen var det det här med att ta rätt på lockarna också… Steg 1: Klippa fåren. Efter att ha kommit till insikten att det kan vara svårt att få hit en professionell fårklippare för att klippa tre får, var vi tacksamma över erbjudandet att få låna en klippmaskin av en bekant. Men så började det bli minusgrader på nätterna och jag tyckte att det verkade lite väl drastiskt att raka fåren. De ska klippas både på våren och på hösten, men omställningen måste vara tuff på hösten. En annan vän berättade då att hon klipper sina får med sax och tycker att det är både rogivande och beroendeframkallande. Så en solig dag gick jag och barnen ut och klippte vårt första får med sax. Inte helt enkelt – jag höll och klippte, barnen mutade med pellets och samlade ull – men det gick. Fåret fick behålla ett kort ullager och jag tror att fåret och jag har kommit varandra lite närmare. Dagen efter klippte vi vårt andra får och lyckades få ner tiden från två till en och halv timme. Nu återstår det tredje fåret (den vita), men det ska vi nog klara av också. Och de såg inte alltför eländiga ut när vi var klara.

20131022-023224.jpg

Då kommer vi till Steg 2: Tvätta ullen. Som nybliven fårägare är jag inget proffs på det här, utan jag frågar andra, läser och provar mig fram. Eftersom jag klippte ullen själv kunde jag redan då sortera bort ull som var väldigt smutsigt eller tovigt. Sen plockar man bort skräp och det som kallas dubbelklipp (kortare ullbitar som kommer från omtag med saxen/klippmaskinen). Det finns olika skolor i hur man sedan tvättar ullen och vad som är optimalt skiljer sig säkert åt beroende på vilken typ av ull (får) man har och vad man ska använda ullen till (spinna eller tova). Jag hittade vad jag tyckte var en bra genomgång här: Att tvätta ull – en praktisk handledning, skriven av Annika Michelson. Där beskrivs också hur man förr tvättade fåren innan klippning.

Jag använder plastbackar med håll i sidorna (som släpper igenom vatten) när jag tvättar ullen. Då kan man enkelt lyfta ut ullen för att byta vatten i badet (i mitt fall diskhon). Jag använder ljummet vatten med några droppar vanligt fintvättmedel för ull i första badet. Där får det gärna ligga över natten. Sedan följer 2-3 bad i rent vatten. Man ska inte röra runt i ullen, utan bara pressa ner den i vattnet och låta den ligga. För varmt vatten, för mycket tvättmedel och för mycket bearbetning kan få den att tova sig. När vattnet börjar se relativt rent ut plockar jag upp ullen (en näve i taget) och kör den några varv i en salladslunga. Sen lägger jag ut den på handdukar på torkställ. Räkna med att det tar minst två dygn för den att torka.

20131022-024700.jpg

När ullen torkar så återfår lockarna sin krulliga form. Just den här ullen har fantastiska lockar som går i olika nyanser av både brunt och grått. En del kommer jag att karda, men jag lägger nog undan en hög med lockar för att använda som de är. Med tre får på gården blir det väl lite olika ullprojekt på bloggen framöver. image

Publicerat i Ull | Märkt , | Lämna en kommentar

Havtornsparfait med enkel chokladdekor

Matlagning är inte min starka sida – om det inte handlar om rätter på P som paj, pizza, pasta och plockmat. Det där med ”kött och potatis” lämnar jag med varm hand över till min (lyckosamt nog) matlagningsintresserade sambo. Men ”pyssliga” för- eller efterrätter kan jag tycka är kul ibland, och parfait börjar ju faktiskt på P. Mitt bland alla höstfärger kändes en orange parfait helt rätt och havtorn kändes som ett kul alternativ till hjortron. Jag har havtorn i trädgården, men även om honplantan ser fin ut, så har jag ännu inte fått en hanplanta att överleva vintern (och ringbarkning av sork). I väntan på egen skörd finns det frusna havtorn att köpa på affären. Sen insåg jag att det inte var helt lätt att hitta ett parfaitrecept som började med just havtornsbär. De jag hittade använde ”havtornsbas”, sylt eller saft. Därav detta inlägg – så här gjorde jag:

Jag värmde upp bären med socker i en kastrull. När sockret smält och bären börjat mjukna använde jag en mixer för att finfördela fruktkött och skal. Havtornskärnor är relativt stora. De stör inte smaken, men alla uppskattar inte knaprig parfait, så jag valde att sila bort kärnorna (som fortfarande var hela). Sen följde jag ett standardrecept: 1) vispade äggulor (gyllengula, från våra egna höns) med florsocker, 2) vispade grädde, 3) vände ner grädden och havtornsmassan i äggsmeten, och 4) hällde upp smeten i portionsformar och ställde i frysen (minst 3 timmar).

Proportionerna var som följer:
1 paket (ca 225 g) frusna havtorn
1 dl socker
3 ägggulor
3 msk florsocker
3 dl vispgrädde

20131009-223737.jpg

Nu kommer vi till det riktigt roliga (och pyssliga) – chokladdekoren. Men det här är också väldigt enkelt. Proffsen använder spritsar, eller åtminstone en rullad kon av smörpapper, men jag tycker det blir så mycket svinn av chokladen av det. Jag smälter chokladen i micron och använder helt enkelt en matsked som chokladen får rinna från för att ringla ut den på ett smörpapper. En klump av smältchoklad kan också formas (smetas ut) på smörpappret med till exempel en liten sked eller tandpetare (se bilder nedan). Sen ska de in i kylen eller frysen för att stelna.

20131009-230557.jpg

Kanske inte jätteproffsigt, men lite charmigt hemgjort och personligt – och väldigt gott!

20131010-233507.jpg

Publicerat i Ätbart | Märkt , | 3 kommentarer

Väska av jeans med ugglor

Min yngsta dotter (4 år) bär ständigt runt på sina gosedjur. Inte bara en, utan oftast flera samtidigt. Ibland räcker armarna inte till – särskilt inte när de ska bäras tillbaka till hennes rum. Hon behövde med andra ord något att bära dem i, en tygpåse eller enkel väska av något slag. Jag bestämde mig för att det fick bli en enkel men stadig jeansväska.

Som dekor valde vi gemensamt ugglor och dottern fick själv välja tyg till dessa bland min blommiga stuvbitar. Jag använde vliesofix (som tunn vlieseline men med lim på båda sidor) för att stryka fast alla delar på ugglorna innan jag sydde fast dem på väskans framstycke. Själva väskan är ihopsydd som en låda med fem sidor. Sen tog vi fram min farmors gamla knapplåda. Som liten kunde jag sitta i timmar och sortera dessa knappar – mina döttrar likaså. Men till slut hittade vi lämpliga pupiller till ugglorna som jag sydde fast mitt i ögonvitan. Ugglorna fick också varsin virkad blomma.

20131008-225702.jpg

Handtag till väskan sydde jag av remsor av rosa linnetyg. Sen var det bara att packa ner gosedjuren i väskan. Den används flitigt, men det återstår att se om det hjälper fler gosedjur att hitta tillbaka till hennes rum, eller om det bara ökar deras spridningsförmåga…

20131008-232500.jpg

Publicerat i Återbruk, Textil, Tyg | Märkt , , , | 8 kommentarer

En börs till en 8-åring

20130921-231617.jpg Lördag. Sovmorgon. Sambon på älgjakt och äldsta dottern på fiolläger. Bara yngsta dottern (4 år) och jag hemma. Dimman låg tät över det ofärdigskördade trädgårdslandet, som jag hade tänkt ägna mig åt idag. Det kändes som en pysseldag. Men innan jag hade stökat undan frukosten, matat katterna, promenerat hunden, matat och släppt ut hönsen, klätt på och borstat tänderna på dottern, kört igång en tvättmaskin och röjt i köket – ja, då var det dags för lunch. Känns det igen? Och när lunchen var avklarad hade dimman lättat. Solen sken och trädgårdslandet väntade… Men det var ju fortfarande blöt ute och igår kom de fina små virkade blommorna jag köpt på Tradera… Efter lite beslutsångest över hur jag skulle prioritera beslöt jag återigen att trädgårdslandet fick vänta. Pysselsuget vann!

Äldsta dottern (8 år) är, som sagt, på fiolläger och när jag packade åt henne insåg jag att hon inte äger en börs att ha pengar i. Det blev sålunda dagens uppdrag, vilken givetvis skulle dekoreras med en av de små virkade blommorna (jag har köpt ett gäng, så nu gäller det att hitta användningsområden). På bloggen Maj Stajl hittade jag en utmärkt beskrivning (direktlänk här).

I min hög av gamla avlagda kläder plockade jag fram ett par jeans och en tunika i dotterns favoritfärg. Från jeansen fick jag även dragkedjan. Den hemmavarande yngsta dottern fick hjälpa till med att bestämma dekoren. Slutligen blev det ett hjärta utklippt från tunikan (limmades och syddes sedan fast), en bit spets (limmades fast) och ett virkat hjärta (syddes fast för hand). I övrigt följde jag i princip beskrivningen jag länkat till ovan.

20130921-233854.jpg

Så här blev den. Jag la till en rem så att man kan bära den kring handleden, vilket jag hoppas minskar risken för att dottern ska lägga den ifrån sig och tappa bort den. Nu är det bara att hoppas att hon gillar den också.

20130921-235611.jpg

Vi hann faktiskt ut i trädgårdslandet också. Hann inte göra allt jag tänkt, men skördade åtminstone en vitkål, lite morötter och (vad jag förmodar är sista omgången) sockerärtor till middagen. Imorgon kan jag prioritera annorlunda. Fast nu vill yngsta dottern också ha något med en virkad blomma på – och hon har redan valt ut rosa tyger för ändamålet. 🙂

Publicerat i Återbruk, Textil, Tyg | Märkt , , , | Lämna en kommentar

En börs till en 8-åring

20130921-231617.jpg Lördag. Sovmorgon. Sambon på älgjakt och äldsta dottern på fiolläger. Bara yngsta dottern (4 år) och jag hemma. Dimman låg tät över det ofärdigskördade trädgårdslandet, som jag hade tänkt ägna mig åt idag. Det kändes som en pysseldag. Men innan jag hade stökat undan frukosten, matat katterna, promenerat hunden, matat och släppt ut hönsen, klätt på och borstat tänderna på dottern, kört igång en tvättmaskin och röjt i köket – ja, då var det dags för lunch. Känns det igen? Och när lunchen var avklarad hade dimman lättat. Solen sken och trädgårdslandet väntade… Men det var ju fortfarande blöt ute och igår kom de fina små virkade blommorna jag köpt på Tradera… Efter lite beslutsångest över hur jag skulle prioritera beslöt jag återigen att trädgårdslandet fick vänta. Pysselsuget vann!

Äldsta dottern (8 år) är, som sagt, på fiolläger och när jag packade åt henne insåg jag att hon inte äger en börs att ha pengar i. Det blev sålunda dagens uppdrag, vilken givetvis skulle dekoreras med en av de små virkade blommorna (jag har köpt ett gäng, så nu gäller det att hitta användningsområden). På bloggen Maj Stajl hittade jag en utmärkt beskrivning (direktlänk här).

I min hög av gamla avlagda kläder plockade jag fram ett par jeans och en tunika i dotterns favoritfärg. Från jeansen fick jag även dragkedjan. Den hemmavarande yngsta dottern fick hjälpa till med att bestämma dekoren. Slutligen blev det ett hjärta utklippt från tunikan (limmades och syddes sedan fast), en bit spets (limmades fast) och ett virkat hjärta (syddes fast för hand). I övrigt följde jag i princip beskrivningen jag länkat till ovan.

20130921-233854.jpg

Så här blev den. Jag la till en rem så att man kan bära den kring handleden, vilket jag hoppas minskar risken för att dottern ska lägga den ifrån sig och tappa bort den. Nu är det bara att hoppas att hon gillar den också.

20130921-235611.jpg

Vi hann faktiskt ut i trädgårdslandet också. Hann inte göra allt jag tänkt, men skördade åtminstone en vitkål, lite morötter och (vad jag förmodar är sista omgången) sockerärtor till middagen. Imorgon kan jag prioritera annorlunda. Fast nu vill yngsta dottern också ha något med en virkad blomma på – och hon har redan valt ut rosa tyger för ändamålet. 🙂

Publicerat i Återbruk, Textil, Tyg | Märkt , , , | 1 kommentar

Höstkrans av färgad fårull

I vanliga fall gillar jag dova naturfärger, men på hösten vill man gärna ha något som lyser upp. Klara höstfärger som lättar upp höstmörkret. Jag bestämde mig för att det var dags för en ny krans på ytterdörren och kom på att jag hade kvar en del fårull som jag färgade förra hösten. En omgång ull var tänkt att bli tomteröd inför julpyssladet, men blev istället olika nyanser av orange. Eftersom orange i vanliga fall inte hör till mina favoritfärger har jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra med detta – förrän nu.

En ring av frigolit som stomme hade ju varit bra att ha i det här läget, men någon sådan hade jag förstås inte. Däremot har vi en hel del spillbitar av frigolit eftersom vi håller på att renovera (och isolera) ladugården. Med en (alldeles för liten) hobbykniv och en (något stor för ändamålet) filékniv lyckades jag skära till en ring av frigolit. Smuligt som bara den, men inte särskilt svårt. image

Vi tovade fast kardad ull på ringen med en nålhållare som det sitter flera tovningsnålar i. Det genomskinliga skyddet runt nålarna trycks upp när man trycker ner nålarna och man får ett snabbt resultat med flera nålar. Ypperligt när man tovar med barn (som i mitt fall). Även 4-åringen kunde hjälpa till med det här och 8-åringen är vid det här laget en riktig expert. image

Vi kunds ha nöjt oss här, men nu hade jag ju även en hög med okardade lockar. Så dessa tovade vi också fast. image

Här kunde vi också ha nöjt oss, men sen tyckte jag att skapelsen kanske såg lite väl vild (och orange) ut. Så jag beslöt mig för att tämja den lite. Lockarna tovades fast lite mer. Några små solrosor från en gammal ljusmanchett (fastsatta med knappnålar), ett virkat band och en rosett av ett gultband. Nu lyser denna krans upp höstmörkret på vår ytterdörr. En riktig färgklick som man blir lite glad av. image

Publicerat i Återbruk, Spetsar, Tova, Ull | Märkt , , , | 4 kommentarer

Ett pysselset med barnringar

image Regn och pysselsugna barn. Igår var en perfekt dag att plocka fram ett pysselset jag köpt för ett tag sedan. I paketet ingick ringar (som kunde varieras i storlek), ”stenar” av plast, målarfärg och en pensel. ”Stenarna” ger en optisk effekt som förstorar det som är på den platta sidan, precis som en vattendroppe.

Tanken var att man skulle måla den platta sidan av ”stenen” och sedan klistra fast den på ringen. Vi provade givetvis det, men det finns ju andra möjligheter också.

Kartong i olika färger, klistermärken, paljettbokstäver, sax och pennor plockades fram. Sedan fick barnen designa som de ville. Jag fick hjälpa till med klippande och klistrade. image

När allt var fast limmat och torkat var det bara att sätta fast ringen. Till det fanns det små utstansade runda tejpbitar (dubbelhäftande) i paketet. Men hobbylim håller bättre. Nåväl, barnen är i alla fall nöjda med sina nya, personliga smycken. image

Publicerat i småpyssel | Märkt | Lämna en kommentar

Väska av jeans, pikétröja och virkad duk

20130915-103252.jpg När sambon var på älgjakt passade jag på att sy en väska av hans gamla kläder. I det här fallet ett par gamla trasiga jeans och en gammal pikétröja. En liten virkad duk kom också till användning. Det finns oändligt många varianter på väskor och sätt att sy dem på och det finns massor av inspiration att hämta på nätet. Det jag utgick ifrån tillslut var att jag ville ha en axelväska, med en ficka med dragkedja någonstans, som rymmer plånbok, mobil, nycklar och lite till. Jeans till yttertyg bestämde jag i ett tidigt skede, och när jag hittade pikétröjan kändes det som ett självklart val till fodertyg.

Benen på jeansen kändes som en lämplig bredd på väskan och då var det bara att måtta en ungefärlig längd innan jag klippte rakt över. Jag sydde igen botten och sydde sedan av hörnen (se bilder nedan). Av pikétröjan klippte och sydde jag en påse i samma storlek och form.
image

Det är ju alltid bra att ha en ficka med dragkedja i en väska och det gick alldeles utmärkt att återanvända dragkedjan på jeansen till det. Tygbiten i fickan gick att återvända för att täcka det som fattades för att få till en kvadrat och sen sydde jag helt enkelt fast det hela på utsidan av den blivande väskan med tät sicksacksöm. Storleken på fickan måttade jag efter mobilen (som jag vill kunna ha där). På sidan av fickan sydde jag också en raksöm och sprättade upp ett litet hål så att en penna får plats. image

Till locket på väskan klippte jag ut ett stycke från jeansen med en backficka. Kanske ingen vidare funktionell fickplacering på en väska, men det ger väskan lite karaktär. Jag råkade också ha en liten vit virkad duk som passade bra som utsmyckning. Den inre delen av duken sydde jag fast på maskin, men de yttre flikarna fick jag sy fast för hand. Även locket fick ett foder klippt från pikétröjan. image

Sen var det dags att sy ihop alla delar. Locket mot yttertyget på väskan, rätsida mot rätsida (som om locket på väskan var helt uppvikt). Sedan ner med det i fodertyget som vänts ut-och-in, alltså rätsida mot rätsida igen. Efter det kan man sy runt nästan hela öppningen. En glipa behövs för att vränga alltihop ut-och-in och på ett nästan magiskt sätt så fungerar det. Alla bitar sitter ihop på rätt plats, på rätt håll (om man nu nålat ihop det på rätt sätt). Glipan sydde jag ihop för hand. Då är det bara axelremmen kvar. Här använde jag linningen från jeansen, eller rättare sagt linningen från ett par och halvan från ett annat par för att det skulle bli lagom långt. Knappen respektive knapphålet i linningen kom ju också till användning här för att fästa de två delarna. Jag sydde ett varv runt öppningen, någon cm från kanten, och sydde då också fast axelremmen. Som förstärkning sydde jag också en fyrkant med ett kryss i. Axelremmen kunde ha varit med redan i förra steget (då alla delar syddes ihop). Men jag tyckte det var nog invecklat som det var och kan leva med att ändarna på axelremmen syns på väskans insida. image

Ja, så här blev slutresultatet och jag är rätt nöjd med min nya väska av sambons gamla kläder. 🙂image

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt , , , | 3 kommentarer

En limpistol, lite lera och massor av betong

imageFörra sommaren byggde vi en ny trappa till huset och hade tänkt gjuta två betongplattor som avstamp från marken. I år har vi ägnat sommaren åt att renovera en timrad ladugård. I det projektet ingår gjutning av kantbalk och golv och till det behövs ju en betongbil. Då vore det ju dumt att inte passa på att få till även dessa betongplattor.

Jag ville skriva ”Välkommen” och funderade på om det skulle gå att fixa spår från våra djur (f.n. två katter, en hund, ett gäng höns och några kalkoner). Det går att skriva direkt i betongen innan den stelnar. Men hur lätt är det att skriva snyggt när det verkligen gäller? Eller att få alla djur att trampa på rätt ställe? Dessutom blir ytan på betongen slätare om man gjuter den i en form, där nedsidan blir ovansida. Sambon skruvade sålunda ihop två avlånga lådor av trä och sen var det upp till mig att fundera på dekoren. För nog vore det väl ändå tråkigt att bara gjuta släta plattor. Det slog det mig att smältlim (en vanlig limpistol) kanske skulle gå att använda för att göra avtryck i betongen. Jag sökte på nätet, men hittade inget om det. Ett dåligt tecken, särskilt när jag vet att få lägger ut något om sina mindre lyckade projekt. Men man måste ju prova, tänkte jag (och lovade mig själv att skriva om det även om det misslyckades helt).

20130811-010031.jpgTexten ”Välkommen” skrev jag först på papper för att sedan skriva av det på genomskinlig plast. Jag använde två ihoptejpade OH-blad (för er som vet vad en overheadapparat var), men det går säkert lika bra med smörpapper. Det finurliga med det är givetvis att man då kan vända på plasten och få texten spegelvänd, vilket den ju behöver vara i botten av formen. Sedan drog jag på tre lager (strängar) smältlim med limpistolen. Plasten tejpade jag fast på botten av lådan (formen).

20130811-010211.jpg

 

Eftersom plattorna är rätt stora och avlånga behövdes något mer. Det fick bli snirklar i kanterna. Dessa ritade jag direkt i botten på lådan och fyllde i med smältlim (bara en enkel limsträng denna gång).

Här kan tilläggas att våra kalkoner som vanligt visade intresse för mitt pysslande… De testade om pappret gick att äta, stal mitt sudd och hackade på min penna. Hönsen tittade bara på.

20130811-010403.jpg

På den andra plattan ville jag ha spår från olika djur. Förutom hund, katt, höns och kalkon tillkom även räv, hare, rådjur och björn (som vi också har i närheten). Några gjorde jag i lera (vanlig leklera som barnen brukar använda), för att få till större och djupare spår, och limmade fast formen. Andra ritade jag i formen (vissa med hjälp av en pappers mall) och fyllde med smältlim.

20130811-010652.jpg20130811-010745.jpg

En upphittade hästsko (från ladugårdsrenoveringen) åkte också ner i lådan och sedan penslade jag på olja (vanlig rapsolja) på alltihop.

20130811-011113.jpg

20130811-011427.jpgNär betongbilen kom stod lådorna redo bredvid ladugården och det blev som tur var betong över till dem. En bit armeringsmatta åkte ner i varje låda för att stärka konstruktionen och vi hade tillgång till en betongvibrator. (Kunde inte låta bli att även ta med en bild på några upprörda kalkoner som fick stanna i sitt hägn medan betongbilen var här).

Väntan var lång och spänningen olidlig. Efter tre dagar var det dags att lossa skruvarna i ramarna och tippa ut betongplattorna. Resultatet var över förväntan. På några få partier fick vi knacka loss eller skrapa fram limsträngarna, men de flesta gick att bara dra upp. Lekleran var fortfarande mjuk och gick att skopa upp med en plastsked. Hästskon var däremot knappt synlig, men äldsta dottern knackade fram den också.

20130812-230309.jpg

Ja, så här ser resultatet ut så här långt. Ytan mot plasten (där det står ”Välkommen”) blev väldigt slät och ska ruggas upp lite. De djupare spåren (gjorda med lera) ska jag fila ner lite längs kanterna så att de blir mindre skarpa. Men jag avvaktar med det tills det slutar regna och ytan torkat upp ordentligt. Så här långt är jag riktigt nöjd. Jag får återkomma med fler bilder när allt är klart och solen skiner.

20130812-230952.jpg

20130812-231401.jpg

————————-

Här kommer en uppdatering av projektet som avslutning på detta inlägg.

När solen kom fram igen och betongplattorna torkat upp ordentligt tog jag fram min nya Dremel. Ni vet, en så’n som ”kan allt” (borra, slipa, putsa, skära…). Med den slipade jag till kanterna på avtrycken och la till lite detaljer, som kloavtryck i björnspåret. Givetvis ville kalkonerna vara med även här (och de hade inte läst några säkerhetsföreskrifter…).

20130920-131003.jpg

Det är stora och tunga plattor, så vi fick använda traktorn för att flytta dem på plats. Men nu ligger de på varsin sida av trappan och kalkonerna verkade nöjda med resultatet. Det är jag också.

20130920-131440.jpg

20130920-131515.jpg

Publicerat i Betong, Trädgård | Märkt , , , , | 11 kommentarer

Pärlplattor med rosmönster

Regn och lite kyligt. En utmärkt dag att hitta på något inomhus, som att göra pärlplattor, tyckte barnen. I perioder tillverkas det pärlplattor på löpande band hos oss och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla dessa kreationer. Men några glasunderlägg skulle vi faktiskt ha nytta av. Via Pinterest hade jag dessutom hittat några enklare korsstygnsmönster med rosor som skulle kunna fungera även på pärlplattor.

Äldsta dottern (8 år) nappade på idén och gav sig i kast med ett enkelt mönster med två färger som jag hittade på bloggen Les petites croix de Christine. En enkel ros med lite blad och resten av fyrkanten i vitt. Passar perfekt som underlägg till kaffekoppen.

20130809-235622.jpg

Jag blev såklart också sugen på att prova och valde ett mönster med flera nyanser som jag hittade på bloggen Shabby-Roses-Cottage. Dessvärre hade jag inte fyra nyanser av rosa som passade ihop, men med genomskinliga, röda och två nyanser rosa pärlor blev det rätt bra ändå. Istället för att fylla ut hela fyrkanten med vita pärlor valde jag att bara göra en ram med två rader pärlor, där mönstret får gå in i ramen. Eftersom mönstret var större blev också min platta något större – men jag behöver ju ställa pressokannan på något också.

20130810-000401.jpg

Publicerat i Pärlplattor | Märkt | 4 kommentarer