En liten tovad vit väska

Publicerat den april 1, 2016 av zararooke

Innan påsk provade jag att tova en liten vit väska på en äggformad mall, där den spetsiga delen fick bli locket på väskan. Den vita ullen kommer från en finullskorsning och ger en stadig filt. Som dekor tovade jag fast några blommor som jag klippte ut från en tunn bomullsgardin köpt på loppis. Just den här gardinen (tyget) har visat sig vara riktigt användbar till nunotovning, och jag har gjort både en sjal och en hatt av den tidigare.  
 

På mina tidigare väskor har jag använt stadiga bomullsband med spännen som axelremmar, men till den här lilla väskan ville jag ha något smalare. Till slut blev det en tovad axelrem, där jag tovade ullen runt ett tjockt bomullssnöre (makramesnöre) för att ge det lite extra styrka.  
 

Jag föredrar väskor med reglerbara axelremmar. Hur lång rem man vill ha beror ju på hur man väljer att bära väskan och hur mycket kläder man har på sig (med eller utan jacka). Hur jag skulle lösa det med en tovad rem har krävt en del tankeverksamhet, men nu har jag sytt på två D-ringar som remmen kan knytas i. Då går det att justera längden som man vill. Väskan har också fått ett magnetiskt spänne. Att tova en liten väska är så svårt – det är färdigställandet, med reglerbar axelrem och val av spänne, som tar tid. Men nu är den klar! Och kanske spar jag någon annan lite huvudbryderi genom att visa hur jag löst de där sista detaljerna.   

IN ENGLISH 

A small, white, felted bag

Before Easter, I decided to try to felt a bag on an egg-shaped resist, where the pointed end becomes the flap of the bag. The white wool is from a Finull crossbreed, that makes a nice and firm felt. As decoration, I felted on some flowers, that I had cut out from a thin, cotton curtain, bought at a charity shop. That curtain (fabric) has proved to be really useful for nunofelting, and I have used it before to make a shawl and a hat. 

This little bag looked like it required a slimmer shoulder strap than the sturdy cotton straps, with buckles, that I have used for bags previously. So, I finally ended up felting a strap, with a thick cotton string (meant for macramé) in the middle for added strength. I prefer shoulder straps to be adjustable. The length you want depends on how you wear the bag and how much clothes you are wearing (with or without jacket). How to make the felted strap adjustable in length required some thought, but now I have sewed on metal D-rings that the strap can be tied to, and thereby adjusted in length. I have also added a magnetic clasp to the bag. 

Felting a small bag isn’t all that difficult – it’s the finishing, including straps and deciding on a clasp, that takes time. But now the little bag is completed, and perhaps I can save someone else a bit of brainwork by showing what I did. 

Publicerat i Tova | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Lite tovat till påsk

Publicerat den mars 26, 2016 av zararooke

Vi har inte hunnit med så mycket påskpyssel i år. Barnens påsklov är ju nästa vecka, efter påsk. Men två gula tovade kycklingar och en äggvärmare har vi ändå hunnit med. Kycklingarna gjorde vi genom att först nåltova och sedan våttova gul ull på frigolitägg.

Sedan fick barnen göra näbbar (på en halv tandpetare) av lera som härdas i ugnen och sätta ihop sina kycklingar med köpta ben och möbelspikar till ögon. En bit av en röd fjäder på huvudet gav kycklingar karaktär.  

Sexåringen ville även göra en äggvärmare i formen av en hare. Och den skulle vara rosa. Så vi svepte lite ull runt ett plastägg, och våttovade det i en nylonstrumpa för att hålla det på plats. Öronen gjorde jag genom att först nåltova en form som jag krympte genom våttovning.

Vi klippte upp ullen, tog ut plastägget och nåltovade fast öronen och ögon. Den ser lite galen ut, men borde fungera bra för att hålla ett nykokt ägg varmt.

Slutligen, ett litet tips i påsktider. Direkt efter påsk brukar man kunna köpa färg för att färga påskägg till nedsatt pris, och den går även att färga ull med. Jag kan inte svara på hur ljusäktheten i äggfärgen är jämfört med ”riktig” ullfärgningsmedel, men om ni vill testa att färga lite lockar i olika färger så passa på nu, och testa att färga ull i micron.

Med det önskar jag er alla en Glad Påsk!

IN ENGLISH

A little Easter felting

We haven’t done all that much in the way of Easter crafts this year. The kids’ Easter break from school is next week, after Easter. But we have managed to do a little felting. The girls have felted a yellow chicken each, and made the beaks with clay, that is hardened in the oven, on toothpicks. A red feather certainly also added character to the chickens.

My 6-year-old also wanted to make an egg cozy, in the form of an Easter bunny. And she wanted it to be pink. So we felted some wool around a plastic egg, in a pair of nylon stockings, and I felted the ears separately. We then cut the wool, removed the plastic egg, and I needle-felted on the ears and eyes. It does look like a slightly crazy bunny, but it should keep a newly boiled egg warm. 😉

Finally, a little tip. The dyes used to dye eggs can also be used to dye wool, and they are often sold at very reduced prices after Easter. I have had some good results dyeing locks with these and other food colour dyes in the microwave.

With that, I wish you all a Happy Easter!

Publicerat i Påsk, Tova, Ull | Märkt , , , | 11 kommentarer

Ull från Estland

Publicerat den mars 24, 2016 av zararooke

Min mor var nyligen i Estland och kom hem med en väldigt stor kasse med kardad ull till mig. 🙂 Hon hade hittat en liten butik i Haapsalu som sålde diverse hantverk av ull, däribland tovade saker, men också färgad och ofärgad, kardad ull. Hon fick även med ett visitkort, så om någon råkar ha en resa inplanerad till Haapsalu i Estland kan jag tipsa om en butik som heter Käsitöö pood GIFT (käsitöö pood betyder enligt google translate hantverksbutik) . De har även en FB-sida som heter Kauplus GIFT (kauplus betyder butiken). Och butiksägaren lät hälsa att var det så att jag behövde mer ull så var det bara att höra av sig så kunde hon skicka.

Estlands ursprungliga får vilka verkar ha tre typer av fibrer som skiljer sig i längd och finlek. Mer om det finns att läsa här. Sedan finns det säkert även importerade raser och korsningar. Jag har ingen aning om vilken ras den här ullen kommer ifrån, men det verkar vara en blandning av lite olika fibergrovlekar.

Jag var givetvis tvungen att tova några provlappar. Först en med min standardmetod med 10g ull, i fyra lager, på en 20 cm x 20 cm yta, och en bit gasväv på det. Den var både lätt att tova och valka och krympte ner till ett stadigt stycke.

Sedan provade jag ett tunnare lager ull med en bit gasväv. Den krympte så klart ännu mer. Och jag gillar färgskiftningarna man får när man färgar grå ull, som egentligen består av vita och svarta fibrer. Det ger liv till det tovade stycket.

Ullen kändes helt enkelt som en bra basull till tovning av lite stadigare alster, som väskor och tofflor. Först ut blev en liten väska, med lite silkespill (silk waste) intovat som dekor på locket.

Nedan är slutresultatet när det torkat. Kanske blir det även några pärlor eller brodyr runt silket. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det blir definitivt fler väskor, och kanske tofflor till äldsta dottern av den här ullen. Och den där gula ullen har barnen redan bestämt måste bli påskkycklingar.

IN ENGLISH

Wool from Estonia

My mother was recently on a trip to Estonia, and brought back a huge bag of wool for me. 🙂 She had found a little craft/gift shop in Haapsalu which sold felted items, as well as natural and dyed, carded wool. She also had a business card, so if anyone happens to have a trip planned to Haapsalu in Estonia, I can recommend a store called Käsitöö pood GIFT (according to Google translate, käsitöö pood means craft shop). They also have a FB page called Kauplus GIFT (Kauplus also means shop or store). And the shop owner had said that if I needed more wool, I could contact her and she would send me more.

I have read that native sheep in Estonia can have wool that can be divided into three types of fibres, differing in length and fineness (more information about that here). I am sure they also have imported breeds, and crossbreeds. So I really have no idea what breed this wool is, but it does look like a mix of both coarser and finer fibres. Obviously, I had to felt some samples. The grey wool sample is my standard of 10g of wool, laid out in 4 layers on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. The pink/purple sample is a thinner layer of wool. The wool was very easy to both felt and full, and shrank down to a sturdy piece of felt. It shoud be excellent for felting things like bags and slippers. I also like the colour variation you get when you dye grey wool, which actually consists of white and black fibrers. It adds interest to the felted piece.

After felting my samples, I continued and felted a small bag, with some dyed silk throwsters waste added as decoration. I may also add some embroidery or beads to the bag, I have not quite decided yet, but will definately be felting more bags, and perhaps slippers for my daughters, with this wool. And my daughters have decided that the yellow wool, in the colourful packs, will be used to felt Easter chickens.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 4 kommentarer

Fredriks tofflor

Publicerat den mars 10, 2016 av zararooke

En del projekt tar längre tid än andra. Det kommer annat i vägen, eller det blev inte riktigt som man tänkt sig, och så blir det liggande, undanstoppat någonstans. Jag har massor av såna halvfärdiga projekt. Men så plötsligt kan man komma på att det kanske är dags att slutföra det. Så var det med sambons tofflor.

Det är över ett år sedan jag tovade de här tofflorna. Men jag hittade bilderna och tänkte att det kunde vara värt att skriva ett inlägg om dem ändå, eftersom jag använde en annan mall än för andra tofflor som jag skrivit om tidigare. Och för att vi generellt sett är dåliga på att dela med oss av sånt som kanske inte alltid går som planerat. IMG_9916

Eftersom tofflorna var tänkta som en julklapp (inte förra julen, utan året dessförinnan), påbörjade jag valkningen, och därmed krympningen och formgivningen, på ett par stövlar. Och det var i det här skedet som jag insåg att jag nog använt lite för många lager ull. Sambon fick ett par tofflor som var något överdimensionerade. De gick under namnet Big Foots tofflor och jag tvivlade starkt på att det skulle gå att krympa dem så mycket mer i storlek. IMG_9917

Tofflorna stoppades undan någonstans och glömdes bort. Men så för någon månad sedan kom sambon ihåg sina tofflor och vi beslöt oss för att ge dem ett försök. Och minsann, det gick ju att krympa dem lite till. Ull är verkligen ett förlåtande material. Och nu när de passade i storlek var jag ju tvungen att slutföra dem med någon slags dekor. Det blev ett älghuvud och ett älgspår, nåltovat av garn. På tidigare tofflor har jag strukit på flytande latex på undersidan som halkskydd. Men min flaska med latex hade torkat ihop för länge sedan. Så den här gången provar jag med några snirklar pop-up liner. Det är nog inte lika slitstarkt, men det går ju att lägga på mer när det behövs.  

Ja, då har sambon äntligen fått ett par tofflor, av slitstark svensk lantraskorsningsull. Och då påpekar äldsta dottern att hon har vuxit ur sina tovade tofflor. Så det är bara att sätta igång igen. Som tovare får man väl inte ha toffellösa familjemedlemmar, eller hur…?! 😉

IN ENGLISH 

Fredrik’s slippers

Som projects take a long time. Not necessarily because they need to, but because something else gets in the way, or beacause it doesn’t turn out as planned, and gets put away and forgotten. This was the case with a pair of slippers I felted for my partner. I felted these over a year ago, but realized that I had used a bit to much wool which made them really difficult to full down to the right size. They went under the name Big Foot’s slippers, and got stowed away somewhere, forgotten until recently. I decided to give them one last go, and actually managed to shrink them a bit more. Wool really is a very forgiving material to work with. 

At last, this project can be crossed from my list. My partner finally has a pair of slippers, just when my eldest daughter announced that she has outgrown hers. So I guess I will have to felt her another pair then. As a felter, you really can’t have family members lacking slippers, can you…?! 😉

Publicerat i Tova | Märkt , | 7 kommentarer

Jak, Mongolian, Navajo-Churro och Zwartbles

Publicerat den mars 2, 2016 av zararooke

The Felting and Fiber Studio Forum är ett utmärkt ställe att utbyta idéer och erfarenheter, och få nya kontakter, med andra tovare och fiberentusiaster runt om i världen. Jag har dessutom gjort några fiberutbyten med några andra medlemmar i forumet. Jag har skickat ull från våra svenska fårraser, och har i retur fått ett spännande utbud av tyger och olika typer av ull och andra fibrer som kan användas till tovning. Nu har jag provat att tova med några olika typer av exotisk ull.

Nada, som bor i Slovenien, skickade ull från jak till mig, som hon köpt av nomader från Tibet. Jakar har tydligen tre olika typer av fibrer; långa och grova täckhår (79-90 µm), en mellantyp (20-50 µm), och en väldigt finfibrig bottenull (16-20 µm). I mjukhet/finlek är jakarnas bottenullen jämförbar med den mer kända kashmirullen (finfibrig bottenull från getter). I just det här kardfloret fanns det kvar en del grövre fibrer, men det mesta var väldigt finfibrig bottenull. Jag la ut två tunna lager av ullen, på en 20 cm x 20 cm yta, la på en bit gasväv (glesvävt bomullstyg) och testade att tova.
img_5187

Och det gick ju alldeles utmärkt att tova jakull. Den krympte snabbt ner till en kompakt fyrkant på 10 cm x 10 cm, och tyget har tovats fast ordentligt. De grövre fibrerna ger det tovade stycket ett hårigt utseende och drar ner mjukheten, men jag kan föreställa hur lyxigt mjukt ren bottenull från jak måste vara.

Från Zed, som bor i England, fick jag bl.a. kardad ull märkt ”Mongolian”. En sökning på nätet visade att det finns rätt många lokala raser av får i Mongoliet, samt korsningar med importerade raser med mer finfibrig ull. Jag hittade en artikel med titeln Sheep breeds of Mongolia som detaljerat beskriver 15 av deras inhemska raser av ”fat-tailed carpet-wool sheep”. Våra Svenska lantraser hör till gruppen Nordeuropeiska kortsvansfår, medan får i gruppen fettsvansfår är anpassade till karga miljöförhållanden och är vanliga i Afrika och Asien.

Närmare än så kom jag inte i identifieringen av ullen, men kardfloret känns som en blandning av grövre och något finare fibrer, mestadels svarta eller mörkbruna (kanske solblekta) med enstaka inslag av vita fibrer. För att kunna göra en vettig jämförelse med annan ull valde jag samma upplägg som med tidigare tovade provlappar , dvs 10 g ull utlagd i  fyra tunna lager för att täcka en yta på 20 cm x 20 cm, och ovanpå det en bit gasväv. Ullen var väldigt lätt att tova och valka, och krympte till 12,5 cm x 12,5 cm. I jämförelse med svensk ull tycker jag att den tovade provlappen påminner om de jag tovat av ull från Klövsjöfår och Åsenfår, fast något strävare.

Marilyn, som bor i USA, skickade ull från den amerikanska fårrasen Navajo-Churro. Rasen har sitt ursprung i den spanska rasen Churra, som spanjorerna hade med sig när de koloniserade det som idag är sydvästa USA. Navajoindierna fick tag i fåren och såg ett värde i ullen, som de gjorde mattor och andra vävnader av. Rasens uppkomst, nära försvinnande och senare räddning, och dess betydelse för Navajoindianernas textila hantverk är riktigt intressant. Mer om det finns att läsa på The Navajo-Churro Sheep Association och The Navajo Sheep Project.

Fåren kan ha flera olika färger, och har tre typer av fibrer. Bottenullen (10-35 µm) utgör ca. 80% av fällen, och resten består av grövre täckhår (35+ µm) och mindre än 5% märghår (65+ µm). Denna ull gick också bra att tova och valka, även om den inte krympte riktigt lika mycket som den föregående. Slutstorleken blev 15 cm x 15 cm och den ger ett ganska hårigt uttryck. På bilderna nedan syns också kritvita märghår som inte vill tovas fast. Men jag gillar det rustika utseendet och färgskiftningarna i den bruna ullen.

Från Zed fick jag också ull från Zwartblesfår. Det är en fårras från Nederländerna som i första hand använts som kött- och mjölkfår. Ullen är svart till solblekt brun, och fåren har en vit bläs i ansiktet (därav namnet) och vita strumpor på 2-4 ben. Bilder och mer information om rasen finns t.ex. på The Zwartbles Sheep Association.

Ullen beskrivs som tät, bulkig, finkrusig, medium till finfibrig (runt 27 µm) och populär till att spinna och tova. Det sistnämnda förvånade mig, eftersom det här är en ull som jag tycker personifierar alla beskrivningar jag läst om köttrasull, som ska vara svår att tova. Den är verkligen vaddig och bulkig, utan glans, och prasslar när man tar i den. Det här om något skulle jag kalla stoppningsull. Men kanske fungerar den bra till nåltovning och jag hittade faktiskt några exempel på nätet där folk bedyrade att den gick att våttova. Så jag var ju tvungen att prova. Det var inte helt lätt att trycka ullen och påbörja tovningen med tvål och vatten, men efter ett tag började fibrerna haka in sig i varandra.  Sedan försökte jag valka den, med lite hårdare tag, och då höll den på att upplösas helt. Den väldigt löst tovade och vaddiga provlappen är samma storlek som den var från början, och jag förundras över att den hänger ihop i ett stycke överhuvudtaget. Olika typer av ull har definitivt sina olika användningsområden, och den här gör sig nog faktiskt bättre till något annat än just våttovning.

IN ENGLISH

Yak, Mongolian, Navajo-Churro and Zwartbles

An English version of this post has been published on The Felting and Fiber Studio blog.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Tovade blommor med flera lager kronblad

Publicerat den februari 27, 2016 av zararooke

Nu när jag har en massa färgglad ull att leka med passade jag på att tova några blommor. Om man vill tova flera lager av kronblad på en gång så måste man lägga något mellan de olika lagren av ull. Jag klippte ut runda former av golvunderläggsmaterial (se bild nedan), men det går att använda en stadig plastpåse, bubbelplast, eller vad man nu har till hands. Det kluriga med att klippa ett hål i mitten är att då tovas ullen i blommans mitt ihop, medan de olika lagren av kronblad hålls isär. Man lägger ut ett lager ull i taget, blöter ner med tvål och vatten, lägger på mellanlägget, och fortsätter på samma sätt med nästa lager ull. Jag gjorde tre lager i olika färger.
 

Börja med att gnugga lite i mitten så att de olika lagren av ull tovas ihop. Sedan kan man rulla blomman från olika håll. Om kronbladen i samma lager börjat tovas ihop kan man klippa isär dem. När allt hänger ihop tar man bort mellanläggen och fortsätter bearbeta ullen tills man är nöjd med tovningen och formen.  

Jag tovade även några blad till blomman, i två nyanser av grönt.   

Om man inte är nöjd med formen på kronbladen så kan man klippa till dem, men jag gillar den lite slumpmässiga och oregelbundna formen. Och några pärlor fastsydda i mitten är aldrig fel. Kanske blir det broscher av dessa, eller dekor på en tovad väska. Det återstå att se. Några färgglada tovade blommor får man väl alltid användning för. 
  

IN ENGLISH

Flowers felted with several layers of petals

Now that I have a selection of colourful wool to play with, I just had to felt some flowers. If you want to felt several layers of petals at once, you need a resist between the different layers of wool. With a hole in the centre of the resists, the wool in the centre of the flower gets felted together, while the petals in the different layers are kept apart. If the petals in the same layer get felted together, you can cut them apart with a pair if scissors, before you start fulling the felt. You can also trim the edge of the petals if you are not happy with the final shape. But I like the slightly random and wavy edges. It gives character to the flowers. And a couple of beads in the centre is never wrong. 

I have not decided what to do with these flowers yet. I may attach them to pins, to be used to fasten felted scarfs, or use them a decoration on felted bags. I am sure I will find some use for them. 

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 8 kommentarer

Merino tovad på gasväv

Publicerat den februari 24, 2016 av zararooke

Nu har jag hunnit leka lite med merinoullen själv också. Jag började med att lägga ut ett stycke gasväv av bomull och på det la jag ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar. Det första lagret var bara vit merino, och det andra var en härlig blandning av vit merino och glänsande oblekta sojafibrer.

Gasväven som jag la ut ullen på var 150 cm x 50 cm, och det tovade stycket hade krympt ner till 80 cm x 25 cm, alltså halva bredden och nästan halva längden. Både gasväven och sojafibrerna skrynklade ihop sig ordentligt, och den känns väldigt lätt, mjuk och följsam. Med en stor knapp och ett knapphål kan den nog bli en användbar halsvärmare. Diskret men vacker med de glänsande slingorna av sojafibrer.

På ett annat stycke gasväv la jag ut blommor och ränder, och lät ”ränderna” fortsätta utanför tyget. På blombladen la jag också ut lite vita bambufibrer. 

Gasväven jag började med var 120 cm x 50 cm, och det slutliga alstret är ca. 90 cm x 30 cm plus fransar. Visst kan man svepa även denna ett varv runt halsen, men då ser man inte mycket av mönstret, och det är lite synd. Bambufibrerna lyser verkligen upp och ger liv till blombladen, och de tovade fransarna blev en läcker avslutning. Jag är riktigt nöjd med utfallet, så jag ska nog göra om något liknande, men dubbla längden så att det blir en något längre sjal nästa gång. 

IN ENGLISH 

Merino felted on cotton gauze

Now I have had a chance to play with some merino wool, on my own. I started with a piece of cotton gauze, and laid out two thin layers of wool, in different fiber directions. The first layer was just merino, while the second was a nice blend of white merino and unbleached soya fibres. After felting, it had shrunk from 150 cm x 50 cm to 80 cm x 25 cm, i.e. close to half the original length and width. Both the fabric and the soya fibres are throughly scrunched and wrinkled, and the piece feels very light and soft. With a large button, I think it could be turned into a useful neck-warmer. Discrete, but pretty with those shiny soya squiggles.

On another piece of gauze, I laid out flowers and stripes, and let the stripes continue past the end of the fabric. I also added some white bamboo fibres to the flower petals, which certainly made a difference. I am really pleased with the result, although next time I’ll start with twice the length of gauze to make a longer scarf.

Publicerat i Tova, Tyg, Ull | Märkt , , , | 19 kommentarer

Att inspireras av barnens kreativitiet

Publicerat den februari 13, 2016 av zararooke

Jag erkänner. Merinoull gör mig lite nervös. Jag har större vana av att tova med grövre ull från våra svenska raser, och jämfört med det känns merinon så väldigt mjuk och finfibrig. Jag tycker inte att jag samma kontroll på alla dessa små, delikata fibrer under tovningsprocessen. Jag tycker att det är svårare att känna när de tovats och valkats tillräckligt, när jag står där med en mjuk massa full med tvål. Jag behöver helt enkelt mer träning och beställde därför nyligen en del merinoull från World of Wool . De har ett stort utbud i alla möjliga färger och blandningar, men även ull från andra fårraser och andra typer av fibrer som kan vara spännande att använda i tovning. Döttrarna fick också välja varsin blandning av färgad merino, varav den ena (den som går i blått) inkluderade silkesfibrer. Otroligt vackra och mjuka, och en riktig kontrast till den naturfärgade ullen jag annars oftast tovar med.
image

Jag råkade ha två tunt vävda halsdukar (en rosa och en vit), köpta billigt på loppis, som lämpade sig till nunotovning. Så min tanke var att barnen skulle lägga ut sin ull på dessa och tova sig varsin enkel, randig halsduk. Men, nä, varför göra något så enkelt när det är så mycket roligare att skapa fritt…? Min 6-åring hade redan en plan som inbegrep blommor och snirklar och många olika färger, nu när vi för en gångs skull hade så många färger att välja på. Så jag la ut den rosa halsduken och la fram all ull, och sedan fick hon lägga ut ullen precis så som hon ville själv. Barn funderar inte på vad som är möjligt eller inte, de bara gör. Så befriande att inte behöva fundera på eventuella begränsningar. Det var riktigt roligt att titta på när hon gjorde sin design. Hon är väldigt noga med symmetri. Om hon la en snirkel i ena hörnet, så skulle det göras en till i motsatta hörn. Någon ordning måste det ju vara.
image

Själva tovningen var min uppgift. Nu hade jag dessutom en 6-åring med höga förväntningar på resultatet. Men det gick bra, trots en stor variation i placeringen och mängden av ull utlagd på tyget. Den färdiga sjalen blev ju riktigt rolig, och dottern är helnöjd med sin skapelse.
image

Dagen efter var det 10-åriga storasysters tur. Hon gillar blått och ville göra något som liknade vågor. Det blev längder av ull över hela halsduken, med glipor där tyget lämnades bart. Men även hon ville göra blommor, så det blev näckrosor. Jag frågade om hon ville göra stjälkar till bladen, men fick till svar att de syns ju inte för att de ligger under vattnet. Och ja, så är det ju så klart.
image

Eftersom en så stor del av ullen ligger åt samma håll så krympte den ordentligt på längden men inte så mycket på bredden. Halsduken blev till en liten sjal. Men den är vacker, och det vita tyget som skymtar i allt det blå ser nästan ut som krusningar eller speglingar i vattnet. Riktigt effektfullt och så mycket roligare än en enkel, randig halsduk.
image

Jag lägger ofta rätt mycket tid på att planera och tänka igenom ett projekt innan jag börjar. Jag experimenterar en del, men inom vissa givna ”säkerhetsramar”. Att ge barnen fria händer blev en övning i att släppa kontrollen för min del. Och det gick ju att tova, även om ullen inte var utlagd enligt konstens alla regler, och det var merinoull. Ibland skulle jag nog må bra av att tänka lite mer som ett barn, släppa kontrollbehovet, sluta tänka på begränsningar och bara skapa som det faller mig in för stunden. Jag tror att jag har en del att lära mig av mina barn och jag inspireras av deras ohämmade kreativitet.

 

IN ENGLISH

Inspired by Children´s Creativity

I admit it. Merino wool makes me a bit nervous. I am more used to felting with coarser wool from Swedish breeds, and compared to that, merino feels so very soft and delicate. I just don´t feel like I have the same control over all those fine fibers during the felting process. I find it harder to judge when they have felted and fulled enough, when I am standing there with a soft mass full of soap. I simply need more practice and, therefore, recently ordered some merino wool from World of Wool. They have a wide selection of all sorts of colors and blends, but also wool from other breeds of sheep and other types of fibers that can be fun to use in felting. My daughters also chose a blend of dyed merino each, one of which (the one with blue) included silk fibers. Incredibly beautiful and soft, and a real contrast to the natural colored wool I otherwise usually work with.

I happened to have two thinly woven scarves (one pink and one white), purchased cheaply at a secondhand store, which were suitable for nuno-felting. So, my idea was that the children would lay out their wool on that, and felt a simple, striped scarf each. But, no, why do something so simple when it’s much more fun to create freely …? My 6-year-old already had a plan, that included flowers, twirls and many different colors, now that we for once had so many colors to choose from. So, I laid out the pink scarf and lined up all the wool, and then let her lay out the wool however she wanted to herself. Children don´t think about what is possible or not, they just do it. So liberating to not have to think about any limitations. It was really fun to watch her as she made her designs. She is very specific about symmetry. If she put a twirl in one corner, there had to be another one in the opposite corner. There has to be some kind of order, after all.

The actual felting was my job. And now I also had a 6-year -old with high expectations about the outcome. But it went well, despite a large variation in the placement and amount of wool on the fabric. The finished shawl is colourful and fun, and my daughter is thrilled with her creation.

Next in turn was my 10-year-old. She likes blue and wanted to do something that looked like waves. She laid out lengths of wool over the whole scarf, with gaps where the fabric was bare. But she also wanted to make flowers, so she added water lilies. I asked if she wanted to make stems on the leaves, but was told that they cannot be seen because they are obviously under the water.

As such a large portion of the wool is laid in the same direction, the piece shrank a lot in length, but much less in width. The long scarf turned into a small wrap. But it is beautiful and the white fabric, that can be glimpsed in all that blue, looks a bit like wave ripples, or reflections, in the water. So much more fun than a simple, striped scarf.

I often spend a lot of time planning and thinking through a project before I start. I experiment a lot, but within a certain ”safe framework”. Giving the children free hands was an exercise in letting go of the control, on my part. And it was possible to felt, even if the wool was not laid out according to all the rules of the art, and it was merino. Sometimes I would probably do well to think a little more like a child – let go of my need of control, stop thinking about limitations, and just create spontaneously. I think I have a lot to learn from my children, and I am inspired by their unbridled creativity.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 5 kommentarer

Nunotovad väst – ett lapptäcke utan sömmar

Publicerat den januari 26, 2016 av zararooke

När jag hade tovat mina provlappar (förra inlägget) blev jag riktigt sugen på att tova en väst, i ullen från mjölkfåren (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait), med flera olika tyger. Lite som ett tovat lapptäcke. Dessutom ville jag prova att tova hela plagget i ett stycke, runt en mall. 

Jag utgick från en väst jag hittade i garderoben och från provlappen räknade jag ut att jag behövde en mall som var 50% större. Nu har jag inget gigantiskt arbetsbord, utan fick hålla till på köksgolvet. Då fick jag givetvis sällskap av en hund och två katter, som turades om att ”hjälpa till”… Trots deras medverkan lyckades jag ändå rita av västen på ihoptejpade pappersark, förstora ritningen och klippa ut mallen i golvunderläggsmaterial. Konturerna till det ena framsidestycket ritade jag direkt på mallen. Sedan klippte jag ut en likadan mall, som då spegelvänd blir det andra stycket. Det behövs för att de två styckena ska kunna överlappa på framsidan, utan att tovas fast i varandra under arbetets gång.

Jag började med västens baksida och la ut ett ”lapptäcke” av tygbitar. När jag var nöjd med layouten, täckte jag allt med två tunna lager kardad ull, och fuktade och masserade ullen med såpa så att det precis började tova ihop sig. Då kunde jag vända på det och fortsätta med framsidan, på samma sätt, ett framstycke i taget. Baksidan och framsidorna på västen sitter ihop eftersom ullen fortsätter runt kanten på mallen. Man behöver med andra ord inte sy ihop västen på något sätt, den tovas helt i ett stycke.

Nästa steg var själva tovningen och sedan valkningen. Det blev mycket masserande, en del rullande, väldigt mycket knådande och slutligen bearbetning i växelvis hett respektive kallt vatten. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna få ner den tillräckligt i storlek, men plötsligt hade den verkligen krympt ner till ca. tvåtredjedelar av mallens bredd och längd. Jag drog på mig en regnjacka för att kunna ta på mig västen och kontrollera storleken på slutet. Det är ju medan den fortfarande är blöt som man har möjlighet att justera den slutliga formen.

Jag är riktigt nöjd med min första nunotovade väst, tovad i ett stycke och helt utan sömmar. Nästa gång gör jag nog en lite annorlunda urringning, och kanske vågar jag mig på något lite mer figurformat, men på det stora hela är jag nöjd med modellen. Nu fattas bara en eller några stora knappar som knäppning fram.

Strukturen på tygerna som dragits ihop av ullen är helt underbar. Siden, viscose, bomull och syntet. Alla tygbitar, oavsett material, har tovats fast ordentligt, precis som på provlappen.

Och kanske roligast av allt – den passar mig i storlek. Jag har nog faktiskt lyckats tova mig en väst som jag rent av kan tänka mig att använda också, bara jag hittar rätt knapp/knappar till…! 🙂  

IN ENGLISH 

Nunofelted vest – a seemless patchwork

After having felted samples (my previous post) I decided to have a go at felting a vest, with wool from dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait), and various pieces of fabrics. Like a felted patchwork. I also wanted to try felting a seemless vest, i.e. in one piece on a resist. 

I started with an old vest I found in my wardrobe, that I liked the shape of. I traced it on paper, enlarged that by about 50% (calculated from the sample I had made), and cut my resist out from underlay for flooring. The biggest challenge here was actually having to work on the kitchen floor, in the company of a dog and two cats… There were not very helpful at all, but very social.

Luckily, my resist just about fitted on our kitchen table, so I could continue with a little less interruptions. I started with the backside of the vest, first laying out pieces of fabric, then covering that with two thin layers of wool, and started the felting process. I then flipped it over and did the same with the two front pieces. One directly on the main resist, and the other on a separate resist laid on top, as the two front pieces overlapp each other. After some rolling, a good deal of rubbing and, finally, some rather rough handling in very hot versus cold water, it had shrunk down to two thirds of the size of the resist. I put a raincoat on to try it out for size while it was still wet. 

Well, there it is. My very first nunofelted, seemless vest. And I am really pleased with how it turned out. I’ll probably adjust the cleavage a bit next time, and perhaps give it a bit of a waist, but I am quite happy with the model in general. And I do love the structure of the fabrics, scrunched up by the wool. In addition, it does fit me. It seems I have managed to felt a vest I may actually wear. I just need to find the right button or buttons as closures on the front. 🙂

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt , , , , , | 15 kommentarer

Nunotovade provlappar

Publicerat den januari 23, 2016 av zararooke

Under julledigheten satt jag och skissade på lite ideer till tovade västar och sjalar, tovade av ull och tyg (s.k. nunotovning). Nästa steg var att bestämma vilken ull och vilka tyger jag skulle använda. Då kändes det lämpligt att börja med att göra några olika provlappar för att testa olika kombinationer. Ett tunnt lager ull har en tendens att krympa mer under valkning jämfört med ett tjockare lager, så det är vettigt att göra provlappar med den mängd ull (tjocklek/antal lager) som man tänker sig att man kommer använda. Förutom att man då får en uppfattning om vilken krympmån man bör räkna med, så får man också en känsla av hur tjockt/tunnt och styvt/följsamt slutresultatet blir.

Jag började med finull. Två tunna lager ull, glesvävt bomullstyg och lite garn i snirklar. Finull har goda tovningsegenskaper och provlappen krympte rejält och blev rätt tjock och stadig. Tyget drogs ihop ordentligt av ullen och det vinröda garnet blev effektfullt mot den svarta ullen.

Sedan provade jag en kombination av finull (svart) och merino (röd), med bomullstyg mellan och några mindre bitar av ett sidentyg på vardera sida. Den här provlappen krympte inte riktigt lika mycket som den förra, men finullen fann sin väg genom både tyg och lagret av merinoull och syntes tydligt även på andra sidan.

Efter det provade jag ull av jämtlandsfår, med några olika tygbitar av siden respektive syntet. Jämtlandsullen krymper mindre än finull och den tovade provlappen blev mindre styv. Tre av tygerna tovades fast, men de två glansigaste (en siden och en syntet) satt inte riktigt fast. Mer glesvävda tyger fungerar nog bättre.

Slutligen provade jag olika tygbitar på ull från en korsning mellan två raser av mjölkfår (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait). Tygerna är av siden, viscose respektive syntet och alla tovades fast och skrynklades ihop ordentligt. Den tovade provlappen är inte särskilt styv. Den känns mycket lösare än finullen, vilket å andra sidan ger mer följsamhet. Det blev till slut denna jag gick vidare med först. Det har redan hunnit bli en väst – men det får bli nästa inlägg. 😉

IN ENGLISH

Nunofelted samples

It’s always a good idea to make samples, especially if you are planing a larger project. In this case, I was planing a nunofelted vest, and wanted to try different combinations of fabric and two thin layers of wool.

The first is wool from the Swedish breed finull, on cotton gauze, with a little yarn on top. Finull has good felting properties, and my felted sample was quite sturdy, with the fabric well felted in. I do like the contrast between the red yarn and the black wool.

The second sample is a combination of finull (black) and merino (red), with cotton gauze in between and smaller pieces of silk fabric on each side. This shrank less, and became less sturdy, compared to the pure finull sample. But the finull found its way through both the fabric and the merino on the other side.

Next , I tried different types of fabric (silk vs. synthetic) on wool from a Swedish breed called Jämtland (developed from a cross between merino and Swedish breeds). Two of the glossiest fabrics (one silk and the other synthetic) did not attach very well. More loosely woven fabrics would probably work better.

Last, I tried different fabrics (silk, viscose vs synthetic) on wool from a cross between two breeds of dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait). The felted piece was not as sturdy as the finull, but all the fabrics felted in really nicely. And in the end, this was what I decided to continue working with. I have felted a vest, but that will be my next post. 😉

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt , , | 4 kommentarer