Tovade blommor med flera lager kronblad

Publicerat den februari 27, 2016 av zararooke

Nu när jag har en massa färgglad ull att leka med passade jag på att tova några blommor. Om man vill tova flera lager av kronblad på en gång så måste man lägga något mellan de olika lagren av ull. Jag klippte ut runda former av golvunderläggsmaterial (se bild nedan), men det går att använda en stadig plastpåse, bubbelplast, eller vad man nu har till hands. Det kluriga med att klippa ett hål i mitten är att då tovas ullen i blommans mitt ihop, medan de olika lagren av kronblad hålls isär. Man lägger ut ett lager ull i taget, blöter ner med tvål och vatten, lägger på mellanlägget, och fortsätter på samma sätt med nästa lager ull. Jag gjorde tre lager i olika färger.
 

Börja med att gnugga lite i mitten så att de olika lagren av ull tovas ihop. Sedan kan man rulla blomman från olika håll. Om kronbladen i samma lager börjat tovas ihop kan man klippa isär dem. När allt hänger ihop tar man bort mellanläggen och fortsätter bearbeta ullen tills man är nöjd med tovningen och formen.  

Jag tovade även några blad till blomman, i två nyanser av grönt.   

Om man inte är nöjd med formen på kronbladen så kan man klippa till dem, men jag gillar den lite slumpmässiga och oregelbundna formen. Och några pärlor fastsydda i mitten är aldrig fel. Kanske blir det broscher av dessa, eller dekor på en tovad väska. Det återstå att se. Några färgglada tovade blommor får man väl alltid användning för. 
  

IN ENGLISH

Flowers felted with several layers of petals

Now that I have a selection of colourful wool to play with, I just had to felt some flowers. If you want to felt several layers of petals at once, you need a resist between the different layers of wool. With a hole in the centre of the resists, the wool in the centre of the flower gets felted together, while the petals in the different layers are kept apart. If the petals in the same layer get felted together, you can cut them apart with a pair if scissors, before you start fulling the felt. You can also trim the edge of the petals if you are not happy with the final shape. But I like the slightly random and wavy edges. It gives character to the flowers. And a couple of beads in the centre is never wrong. 

I have not decided what to do with these flowers yet. I may attach them to pins, to be used to fasten felted scarfs, or use them a decoration on felted bags. I am sure I will find some use for them. 

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 8 kommentarer

Merino tovad på gasväv

Publicerat den februari 24, 2016 av zararooke

Nu har jag hunnit leka lite med merinoullen själv också. Jag började med att lägga ut ett stycke gasväv av bomull och på det la jag ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar. Det första lagret var bara vit merino, och det andra var en härlig blandning av vit merino och glänsande oblekta sojafibrer.

Gasväven som jag la ut ullen på var 150 cm x 50 cm, och det tovade stycket hade krympt ner till 80 cm x 25 cm, alltså halva bredden och nästan halva längden. Både gasväven och sojafibrerna skrynklade ihop sig ordentligt, och den känns väldigt lätt, mjuk och följsam. Med en stor knapp och ett knapphål kan den nog bli en användbar halsvärmare. Diskret men vacker med de glänsande slingorna av sojafibrer.

På ett annat stycke gasväv la jag ut blommor och ränder, och lät ”ränderna” fortsätta utanför tyget. På blombladen la jag också ut lite vita bambufibrer. 

Gasväven jag började med var 120 cm x 50 cm, och det slutliga alstret är ca. 90 cm x 30 cm plus fransar. Visst kan man svepa även denna ett varv runt halsen, men då ser man inte mycket av mönstret, och det är lite synd. Bambufibrerna lyser verkligen upp och ger liv till blombladen, och de tovade fransarna blev en läcker avslutning. Jag är riktigt nöjd med utfallet, så jag ska nog göra om något liknande, men dubbla längden så att det blir en något längre sjal nästa gång. 

IN ENGLISH 

Merino felted on cotton gauze

Now I have had a chance to play with some merino wool, on my own. I started with a piece of cotton gauze, and laid out two thin layers of wool, in different fiber directions. The first layer was just merino, while the second was a nice blend of white merino and unbleached soya fibres. After felting, it had shrunk from 150 cm x 50 cm to 80 cm x 25 cm, i.e. close to half the original length and width. Both the fabric and the soya fibres are throughly scrunched and wrinkled, and the piece feels very light and soft. With a large button, I think it could be turned into a useful neck-warmer. Discrete, but pretty with those shiny soya squiggles.

On another piece of gauze, I laid out flowers and stripes, and let the stripes continue past the end of the fabric. I also added some white bamboo fibres to the flower petals, which certainly made a difference. I am really pleased with the result, although next time I’ll start with twice the length of gauze to make a longer scarf.

Publicerat i Tova, Tyg, Ull | Märkt , , , | 19 kommentarer

Att inspireras av barnens kreativitiet

Publicerat den februari 13, 2016 av zararooke

Jag erkänner. Merinoull gör mig lite nervös. Jag har större vana av att tova med grövre ull från våra svenska raser, och jämfört med det känns merinon så väldigt mjuk och finfibrig. Jag tycker inte att jag samma kontroll på alla dessa små, delikata fibrer under tovningsprocessen. Jag tycker att det är svårare att känna när de tovats och valkats tillräckligt, när jag står där med en mjuk massa full med tvål. Jag behöver helt enkelt mer träning och beställde därför nyligen en del merinoull från World of Wool . De har ett stort utbud i alla möjliga färger och blandningar, men även ull från andra fårraser och andra typer av fibrer som kan vara spännande att använda i tovning. Döttrarna fick också välja varsin blandning av färgad merino, varav den ena (den som går i blått) inkluderade silkesfibrer. Otroligt vackra och mjuka, och en riktig kontrast till den naturfärgade ullen jag annars oftast tovar med.
image

Jag råkade ha två tunt vävda halsdukar (en rosa och en vit), köpta billigt på loppis, som lämpade sig till nunotovning. Så min tanke var att barnen skulle lägga ut sin ull på dessa och tova sig varsin enkel, randig halsduk. Men, nä, varför göra något så enkelt när det är så mycket roligare att skapa fritt…? Min 6-åring hade redan en plan som inbegrep blommor och snirklar och många olika färger, nu när vi för en gångs skull hade så många färger att välja på. Så jag la ut den rosa halsduken och la fram all ull, och sedan fick hon lägga ut ullen precis så som hon ville själv. Barn funderar inte på vad som är möjligt eller inte, de bara gör. Så befriande att inte behöva fundera på eventuella begränsningar. Det var riktigt roligt att titta på när hon gjorde sin design. Hon är väldigt noga med symmetri. Om hon la en snirkel i ena hörnet, så skulle det göras en till i motsatta hörn. Någon ordning måste det ju vara.
image

Själva tovningen var min uppgift. Nu hade jag dessutom en 6-åring med höga förväntningar på resultatet. Men det gick bra, trots en stor variation i placeringen och mängden av ull utlagd på tyget. Den färdiga sjalen blev ju riktigt rolig, och dottern är helnöjd med sin skapelse.
image

Dagen efter var det 10-åriga storasysters tur. Hon gillar blått och ville göra något som liknade vågor. Det blev längder av ull över hela halsduken, med glipor där tyget lämnades bart. Men även hon ville göra blommor, så det blev näckrosor. Jag frågade om hon ville göra stjälkar till bladen, men fick till svar att de syns ju inte för att de ligger under vattnet. Och ja, så är det ju så klart.
image

Eftersom en så stor del av ullen ligger åt samma håll så krympte den ordentligt på längden men inte så mycket på bredden. Halsduken blev till en liten sjal. Men den är vacker, och det vita tyget som skymtar i allt det blå ser nästan ut som krusningar eller speglingar i vattnet. Riktigt effektfullt och så mycket roligare än en enkel, randig halsduk.
image

Jag lägger ofta rätt mycket tid på att planera och tänka igenom ett projekt innan jag börjar. Jag experimenterar en del, men inom vissa givna ”säkerhetsramar”. Att ge barnen fria händer blev en övning i att släppa kontrollen för min del. Och det gick ju att tova, även om ullen inte var utlagd enligt konstens alla regler, och det var merinoull. Ibland skulle jag nog må bra av att tänka lite mer som ett barn, släppa kontrollbehovet, sluta tänka på begränsningar och bara skapa som det faller mig in för stunden. Jag tror att jag har en del att lära mig av mina barn och jag inspireras av deras ohämmade kreativitet.

 

IN ENGLISH

Inspired by Children´s Creativity

I admit it. Merino wool makes me a bit nervous. I am more used to felting with coarser wool from Swedish breeds, and compared to that, merino feels so very soft and delicate. I just don´t feel like I have the same control over all those fine fibers during the felting process. I find it harder to judge when they have felted and fulled enough, when I am standing there with a soft mass full of soap. I simply need more practice and, therefore, recently ordered some merino wool from World of Wool. They have a wide selection of all sorts of colors and blends, but also wool from other breeds of sheep and other types of fibers that can be fun to use in felting. My daughters also chose a blend of dyed merino each, one of which (the one with blue) included silk fibers. Incredibly beautiful and soft, and a real contrast to the natural colored wool I otherwise usually work with.

I happened to have two thinly woven scarves (one pink and one white), purchased cheaply at a secondhand store, which were suitable for nuno-felting. So, my idea was that the children would lay out their wool on that, and felt a simple, striped scarf each. But, no, why do something so simple when it’s much more fun to create freely …? My 6-year-old already had a plan, that included flowers, twirls and many different colors, now that we for once had so many colors to choose from. So, I laid out the pink scarf and lined up all the wool, and then let her lay out the wool however she wanted to herself. Children don´t think about what is possible or not, they just do it. So liberating to not have to think about any limitations. It was really fun to watch her as she made her designs. She is very specific about symmetry. If she put a twirl in one corner, there had to be another one in the opposite corner. There has to be some kind of order, after all.

The actual felting was my job. And now I also had a 6-year -old with high expectations about the outcome. But it went well, despite a large variation in the placement and amount of wool on the fabric. The finished shawl is colourful and fun, and my daughter is thrilled with her creation.

Next in turn was my 10-year-old. She likes blue and wanted to do something that looked like waves. She laid out lengths of wool over the whole scarf, with gaps where the fabric was bare. But she also wanted to make flowers, so she added water lilies. I asked if she wanted to make stems on the leaves, but was told that they cannot be seen because they are obviously under the water.

As such a large portion of the wool is laid in the same direction, the piece shrank a lot in length, but much less in width. The long scarf turned into a small wrap. But it is beautiful and the white fabric, that can be glimpsed in all that blue, looks a bit like wave ripples, or reflections, in the water. So much more fun than a simple, striped scarf.

I often spend a lot of time planning and thinking through a project before I start. I experiment a lot, but within a certain ”safe framework”. Giving the children free hands was an exercise in letting go of the control, on my part. And it was possible to felt, even if the wool was not laid out according to all the rules of the art, and it was merino. Sometimes I would probably do well to think a little more like a child – let go of my need of control, stop thinking about limitations, and just create spontaneously. I think I have a lot to learn from my children, and I am inspired by their unbridled creativity.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt , , | 5 kommentarer

Nunotovad väst – ett lapptäcke utan sömmar

Publicerat den januari 26, 2016 av zararooke

När jag hade tovat mina provlappar (förra inlägget) blev jag riktigt sugen på att tova en väst, i ullen från mjölkfåren (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait), med flera olika tyger. Lite som ett tovat lapptäcke. Dessutom ville jag prova att tova hela plagget i ett stycke, runt en mall. 

Jag utgick från en väst jag hittade i garderoben och från provlappen räknade jag ut att jag behövde en mall som var 50% större. Nu har jag inget gigantiskt arbetsbord, utan fick hålla till på köksgolvet. Då fick jag givetvis sällskap av en hund och två katter, som turades om att ”hjälpa till”… Trots deras medverkan lyckades jag ändå rita av västen på ihoptejpade pappersark, förstora ritningen och klippa ut mallen i golvunderläggsmaterial. Konturerna till det ena framsidestycket ritade jag direkt på mallen. Sedan klippte jag ut en likadan mall, som då spegelvänd blir det andra stycket. Det behövs för att de två styckena ska kunna överlappa på framsidan, utan att tovas fast i varandra under arbetets gång.

Jag började med västens baksida och la ut ett ”lapptäcke” av tygbitar. När jag var nöjd med layouten, täckte jag allt med två tunna lager kardad ull, och fuktade och masserade ullen med såpa så att det precis började tova ihop sig. Då kunde jag vända på det och fortsätta med framsidan, på samma sätt, ett framstycke i taget. Baksidan och framsidorna på västen sitter ihop eftersom ullen fortsätter runt kanten på mallen. Man behöver med andra ord inte sy ihop västen på något sätt, den tovas helt i ett stycke.

Nästa steg var själva tovningen och sedan valkningen. Det blev mycket masserande, en del rullande, väldigt mycket knådande och slutligen bearbetning i växelvis hett respektive kallt vatten. Ett tag trodde jag inte att jag skulle kunna få ner den tillräckligt i storlek, men plötsligt hade den verkligen krympt ner till ca. tvåtredjedelar av mallens bredd och längd. Jag drog på mig en regnjacka för att kunna ta på mig västen och kontrollera storleken på slutet. Det är ju medan den fortfarande är blöt som man har möjlighet att justera den slutliga formen.

Jag är riktigt nöjd med min första nunotovade väst, tovad i ett stycke och helt utan sömmar. Nästa gång gör jag nog en lite annorlunda urringning, och kanske vågar jag mig på något lite mer figurformat, men på det stora hela är jag nöjd med modellen. Nu fattas bara en eller några stora knappar som knäppning fram.

Strukturen på tygerna som dragits ihop av ullen är helt underbar. Siden, viscose, bomull och syntet. Alla tygbitar, oavsett material, har tovats fast ordentligt, precis som på provlappen.

Och kanske roligast av allt – den passar mig i storlek. Jag har nog faktiskt lyckats tova mig en väst som jag rent av kan tänka mig att använda också, bara jag hittar rätt knapp/knappar till…! 🙂  

IN ENGLISH 

Nunofelted vest – a seemless patchwork

After having felted samples (my previous post) I decided to have a go at felting a vest, with wool from dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait), and various pieces of fabrics. Like a felted patchwork. I also wanted to try felting a seemless vest, i.e. in one piece on a resist. 

I started with an old vest I found in my wardrobe, that I liked the shape of. I traced it on paper, enlarged that by about 50% (calculated from the sample I had made), and cut my resist out from underlay for flooring. The biggest challenge here was actually having to work on the kitchen floor, in the company of a dog and two cats… There were not very helpful at all, but very social.

Luckily, my resist just about fitted on our kitchen table, so I could continue with a little less interruptions. I started with the backside of the vest, first laying out pieces of fabric, then covering that with two thin layers of wool, and started the felting process. I then flipped it over and did the same with the two front pieces. One directly on the main resist, and the other on a separate resist laid on top, as the two front pieces overlapp each other. After some rolling, a good deal of rubbing and, finally, some rather rough handling in very hot versus cold water, it had shrunk down to two thirds of the size of the resist. I put a raincoat on to try it out for size while it was still wet. 

Well, there it is. My very first nunofelted, seemless vest. And I am really pleased with how it turned out. I’ll probably adjust the cleavage a bit next time, and perhaps give it a bit of a waist, but I am quite happy with the model in general. And I do love the structure of the fabrics, scrunched up by the wool. In addition, it does fit me. It seems I have managed to felt a vest I may actually wear. I just need to find the right button or buttons as closures on the front. 🙂

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt , , , , , | 15 kommentarer

Nunotovade provlappar

Publicerat den januari 23, 2016 av zararooke

Under julledigheten satt jag och skissade på lite ideer till tovade västar och sjalar, tovade av ull och tyg (s.k. nunotovning). Nästa steg var att bestämma vilken ull och vilka tyger jag skulle använda. Då kändes det lämpligt att börja med att göra några olika provlappar för att testa olika kombinationer. Ett tunnt lager ull har en tendens att krympa mer under valkning jämfört med ett tjockare lager, så det är vettigt att göra provlappar med den mängd ull (tjocklek/antal lager) som man tänker sig att man kommer använda. Förutom att man då får en uppfattning om vilken krympmån man bör räkna med, så får man också en känsla av hur tjockt/tunnt och styvt/följsamt slutresultatet blir.

Jag började med finull. Två tunna lager ull, glesvävt bomullstyg och lite garn i snirklar. Finull har goda tovningsegenskaper och provlappen krympte rejält och blev rätt tjock och stadig. Tyget drogs ihop ordentligt av ullen och det vinröda garnet blev effektfullt mot den svarta ullen.

Sedan provade jag en kombination av finull (svart) och merino (röd), med bomullstyg mellan och några mindre bitar av ett sidentyg på vardera sida. Den här provlappen krympte inte riktigt lika mycket som den förra, men finullen fann sin väg genom både tyg och lagret av merinoull och syntes tydligt även på andra sidan.

Efter det provade jag ull av jämtlandsfår, med några olika tygbitar av siden respektive syntet. Jämtlandsullen krymper mindre än finull och den tovade provlappen blev mindre styv. Tre av tygerna tovades fast, men de två glansigaste (en siden och en syntet) satt inte riktigt fast. Mer glesvävda tyger fungerar nog bättre.

Slutligen provade jag olika tygbitar på ull från en korsning mellan två raser av mjölkfår (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait). Tygerna är av siden, viscose respektive syntet och alla tovades fast och skrynklades ihop ordentligt. Den tovade provlappen är inte särskilt styv. Den känns mycket lösare än finullen, vilket å andra sidan ger mer följsamhet. Det blev till slut denna jag gick vidare med först. Det har redan hunnit bli en väst – men det får bli nästa inlägg. 😉

IN ENGLISH

Nunofelted samples

It’s always a good idea to make samples, especially if you are planing a larger project. In this case, I was planing a nunofelted vest, and wanted to try different combinations of fabric and two thin layers of wool.

The first is wool from the Swedish breed finull, on cotton gauze, with a little yarn on top. Finull has good felting properties, and my felted sample was quite sturdy, with the fabric well felted in. I do like the contrast between the red yarn and the black wool.

The second sample is a combination of finull (black) and merino (red), with cotton gauze in between and smaller pieces of silk fabric on each side. This shrank less, and became less sturdy, compared to the pure finull sample. But the finull found its way through both the fabric and the merino on the other side.

Next , I tried different types of fabric (silk vs. synthetic) on wool from a Swedish breed called Jämtland (developed from a cross between merino and Swedish breeds). Two of the glossiest fabrics (one silk and the other synthetic) did not attach very well. More loosely woven fabrics would probably work better.

Last, I tried different fabrics (silk, viscose vs synthetic) on wool from a cross between two breeds of dairy sheep (East Friesian Dairy Sheep x Lacaune Lait). The felted piece was not as sturdy as the finull, but all the fabrics felted in really nicely. And in the end, this was what I decided to continue working with. I have felted a vest, but that will be my next post. 😉

Publicerat i Textil, Tova, Ull | Märkt , , | 4 kommentarer

Tvätta ull i snö

Publicerat den januari 19, 2016 av zararooke

Jag hade några kassar med råull som jag inte hann tvätta i badkaret utomhus i höstas. Det var lite för mycket, och lite för smutsig ull, för att lägga i badkaret inomhus (eller ja, det finns en risk för att familjen protesterar då…). Men det ska gå att tvätta ull genom att låta den ligga i snön tills den tinar fram på våren. Förra veckan fick vi ordentligt med snö, som fortfarande är fluffig och fin efter några riktigt kalla dagar (närmare -30 grader). Så igår (när det bara var -10) tyckte jag att det var dags att prova den metoden. Man vet ju inte hur bra eller dåligt något fungerar förrän man har testat.   

Det jag har har läst är att man rekommenderar att man väljer en plats i norrläge, där snön förväntas ligga kvar längst. Det är inget större problem hos oss. Hela gården ligger i en sluttning i norrläge, med skog på tre sidor som effektivt hindrar solens stålar på våren… För en gångs skull kan jag dra fördel av det. Jag grovsorterade ullen (tog bort det smutsigaste och mest tovade, samt en del dubbelklipp) och sedan la jag helt enkelt ut ullen i snön och skottade över den.

Det snöade hela dagen, men fåren verkade inte bry sig så mycket om det. De sover inne i ladugården på nätterna, men annars är det bara om det regnar kraftigt som de väljer att vara inne på dagarna. img_5189

Jag hann sortera och gräva ner fyra fällar i snön innan det blev mörkt. För säkerhets skull märkte jag ut platsen med pinnar, och förmanade barnen att inte bygga snögrottor just där. Det ska bli riktigt spännande att se hur ullen i fällarna ser ut till våren. Förhoppningsvis är de mer vita, eller gråvita, jämfört med nuvarande bruna nyanser… Jag lovar att återkomma med ett nytt inlägg då, med bilder, hur utfallet än blir.

 

IN ENGLISH

Washing fleeces in snow

I had a couple of bags of raw fleece, that I didn’t have time to wash in a bathtub outdoors last autumn. It was a bit too much, and too dirty, to wash in our bathtub indoors (or rather, the rest of the family may have protested…). But it is also possible to wash fleeces by laying them in snow, until they thaw out in the spring. As we got a lot of new snow last week, that is still nice an fluffy (after a cold spell with temperatures close to -30 degrees Celsius), I decided to give the method a try yesterday. You just don’t know how something works until you have tried it.

I sorted through the fleeces, removing wool that was very dirty or partially felted, and then I simply laid it out on the snow, and covered it with some more snow. I managed to sort and bury four fleeces in the snow before it got dark. To be on the safe side, I also marked the site with some sticks, and told the kids not to build snow tunnels there.

It snowed all day, but my sheep did not seem to mind. They sleep in the barn at night, but otherwise only choose to go inside if it is raining heavily.

I’m really looking forward to see what the fleeces look like in spring. I certainly hope they will be more white, or greyish white, compared to their current brown shades… I promise to write another post then, with photos, whatever the outcome.

Publicerat i Ull | Märkt | 6 kommentarer

Enkla väskor av gamla byxor

Publicerat den januari 16, 2016 av zararooke

Båda barnen, och även jag, rider på ridskola en gång i veckan. Bland de yngre rideleverna är det många som har med sin egen ryktutrustning. Min äldsta har haft det i flera år, men nu till jul fick även lillasyster en uppsättning med rotborste, ryktborte, gummiskrapa, mankam och hovkrats. Det finns så klart även särskilda ”ryktväskor” man kan köpa till det, men jag tänkta att vi skulle sy egna väskor av gamla byxor istället. Det är ju mycket roligare. 😉

Min 10-åring fick göra mycket av arbetet själv. Vi tog ett par av hennes gamla urvuxna och trasiga jeans och klippte av benen vid knäna. Hon fick sprätta upp dem i grenen och sedan hjälpte jag henne att skära till dem till en lite mer fyrkantig form. Jag klippte även ut en remsa som botten på väskan.

Hon fick sy ihop delarna själv till en påse, men jag hjälpte henne på slutet med att sy av hörnen i botten på väskan. Det är ett väldigt enkelt sätt att få till en platt/rektangulär botten. Slutligen sydde jag fast axelremmar. Svårare än så var det inte, eftersom vi struntade i innerfoder. Det är ju trots allt en stallväska.

Men den blev riktigt fin, med flera praktiska fickor på utsidan, och 10-åringen är riktigt stolt över att hon sytt den (med bara lite hjälp).

Lillasysters väska sydde jag på samma sätt, av ett par rosa cargobyxor. De var rakare i benen, vilket gjorde det enklare att få ut mer längd direkt (jag behövde inte skarva med en remsa i botten). De hade dessutom en dragsko i midjan som jag behöll, som förslutning och rem att bära väskan.

Så nu har hon en väska som matchar den rosa ryktutrustningen, även den med bra fickor på utsidan, till någon extra hårsnodd eller så.

IN ENGLISH

Simple bags from old trousers

Both my daughters take riding lessons, and like to bring their own grooming equipment to the stables. My youngest got a set of her own for Christmas and, although there are special bags you can buy for this, I thought it would be fun to sew bags, from old trousers, to carry them in.

We just simply cut the trousers at the knees (were they were worn out anyway), cut them into a more rektangular shape and sewed them into a bag. We didn´t bother with lining them – they are after all only meant to be used as stable-bags. I added straps to the denim bag, but the other trousers had a drawstring in the waist,  that can be used both to close the bag and carry it with. All those pockets, especally the ones with closures, are really good too. My 10-year-old did almost everything herself (with guidance and just a little help from me) and was really proud of the result. And my youngest was thrilled with her pink bag that matched her pink equipment.

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt , , | 2 kommentarer

Papper av äggkartonger och gamla jeans

Publicerat den januari 9, 2016 av zararooke

img_5153Nytt år, ny hobby…? Jag köpte ett set med ramar för papperstillverkning för över ett år sedan, som blev liggande. Men på nyårsdagen kände jag mig rastlös och sugen på att skapa något, och beslöt att just papperstillverkning kunde vara ett lämpligt familjeprojekt att börja det nya året med.

Jag läste instruktionerna som följde med, lärde mig att det inte heter ”ramar” utan form (den ramen som har nät) respektive däckel (den lösa ramen), och sökte lite mer information på nätet. Sedan satte jag barnen på att riva äggkartonger i bitar, medan jag rev tygtrasor av ett gammalt påslakan och rotade fram gamla handdukar och en ylletröja som jag filtat i tvättmaskin (avsiktligt, men den tappade färg och låg undanstoppad i en ”bra att ha låda” i förrådet). Den sistnämnda är bra att ha när man guskar (ett till nytt ord), vilket är när man trycker av den våta pappersmassan från formen till ett tyg eller en filt. Ull är ju ett förträffligt material till detta då det håller otroligt mycket vatten. Men det bör gå med tyg lagt på en handduk också.

Vi använde äggkartonger i tre olika färger (gråa, gröna och rosabruna) samt en kartong med blått tryck på utsidan. Glansiga tidningar fungerar tydligen inte så bra, och vanliga tidningar innehåller mycket trycksvärta. Som tur (?) var hade jag fått en mixer av sambon i julklapp, så vi mixade kartongen (som då legat i blöt över natten) till en massa innan vi hällde ner den i en stor plastlåda med varmt vatten. Sedan lägger man däckeln på formen, för ner den i lådan och fångar upp ett lager pappersmassa. Medan man låter en del vatten rinna av (genom att hålla formen lite vinklad) kan man torka av formen lite på undersidan med en kökssvamp (om man har tillgång till hjälpsamma barn), innan man tar av däckeln och vänder den upp-och-ner på ett tyg/en filt (d.v.s. guskar, visst är det ett härligt ord!?). Vi staplade de våta pappersarken med tyg och handdukar emellan och la in dem i en blompress medan vi gjorde nästa omgång. När de har pressats kan man hänga upp tygbitarna med pappersarken på för att torka.

Efter en första försöksomgång började vi experimentera och blandade ner torkade blommor och blad, samt trådar och små tygbitar i pappersmassan. Vi provade även med att strö glitter på pappersmassan i formen.

På några ark la vi på spetsar och olika figurer i metalltråd innan de pressades. Och de sista skvättarna av pappersmassan tryckte vi ner i pepparkaksformar.

Slutligen kom vi till det jag kanske hade sett fram emot mest – att göra papper av gamla jeans. Min vän Marilyn visade detta på The Felting and Fiber Studio i våras och jag blev givetvis sugen på att prova. Egentligen är det inte så konstigt. Förr i tiden gjorde man papper av lump (gamla kläder och tyger) och än idag görs det finaste pappret av bomull. Att man började experimentera med andra material, och i Sverige gick över till trämassa i pappersindustrin i mitten av 1800-talet, har faktiskt att göra med att det var svårt att få tag på lump. De flesta använde sina kläder och tyger tills de tjänat ut. Egentligen ska man ha en maskin som kallas för ”holländare” (Hollander beater), som river, sönderdelar och maler lumpen. Men man kan komma hyfsat nära, och göra mindre mängder, med en mixer och jeans klippta i små bitar. I övrigt är tillvägagångssättet detsamma som för kartongpappersmassan ovan.

Och hur blev då resultatet? Jo, men riktigt bra, tycker jag. Det blev en rolig samling pappersark i olika färger och med olika struktur. Och det går att skriva på dem också.

Metalltråden lämnade riktigt fina avtryck. Spetsarnas avtryck var lite svagare och hade säkert varit tydligare om vi haft lite mindre lavendel i just den pappersmassan. Men mönstret finns där och pappret doftar gott.

Även slattarna vi hällde i pepparkaksformarna blev bra. Jag vet inte riktigt vad vi ska ha dem eller alla dessa pappersark till än, men vi kommer säkert på något. Det är ju lite synd att jag inte håller på med scrapbooking… Men en granne har föreslagit att vi ska tillverka lådor av pappersarken. Hon har gått kurser i Danmark och kan göra riktigt fina lådor, och fina lådor är väl alltid bra att ha.

Min favorit är nog ändå pappret i jeans. Mjukt, lent och formbart, men kanske inte alltför slitstarkt. Jag funderar på att stryka på att lager vliseline (fliselin) på baksidan för att öka styrkan. För visst vore det läckert med ett broderi på det här, mot de blåa nyanserna. Det här pappret har jag redan lite lösa planer för… Och så är det ofta när man provar något nytt. Man lär sig massor och kläcker nya idéer. Och om inte annat så är det värt att prova att göra papper bara för att kunna säga att man har ”guskat”. 😉

IN ENGLISH

Handmade paper from egg-cartons and denim jeans

We started the new year with a family project – making paper. I had never done this before, but I bought a mold and deckle over a year ago and I got a blender for Christmas, so now I was eager to try it. We used egg-cartons in three different colours (grey, green and brownish pink) and a box with blue print on the outside. And then we started experimenting. We added dried flowers and leaves, pieces of string and glitter. We placed lace, and figures made from wire, on the wet papers before we pressed them. And we filled cookie-cutters with the last of one of the batches of pulp. The possibilities are endless…

I also got to try something I have been looking forward to for quite some time – making paper from old denim jeans. My friend, and fellow fibre-enthusiast, Marilyn wrote a post about this on The Felting and Fiber Studio. I was really intrigued by this. But when you think about it, it does make sense. In the old days, paper was made from old clothes and fabrics. It was actually the difficulty in finding enough rags, when people used clothes and fabrics until there was nothing left, that led to the transition to using wood pulp. And the finest paper is still today made from cotton.

I am really pleased with the results. A stack of sheets of paper in different colours and with a range of different surface structures. The wire left really nice imprints, while the lace was a bit less pronounced. A little less lavender in the pulp might have helped, but the sheets do smell nice. However, I think my favorite is the denim paper. Soft, smooth and bendable, although not very strong. Wouldn´t this look beautiful with some embroidery on it, against those shades of blue…? As often is the case, you try something new, learn a lot, and come up with loads of new ideas. Making paper was really good fun, and the kids enjoyed it too, at least for the first couple of hours. The possibilities and variations seem endless, and now I get to figure out what to do with all this paper. 😉

Publicerat i Återbruk, Papper, Textil | Märkt , , , , | 13 kommentarer

Tomteskägg tovat av lockar

Publicerat den december 20, 2015 av zararooke

Ho, ho, ho! Nu är det inte långt kvar till jul och om man råkar ha en hög med långa, glansiga, vita lockar (i det här fallet från Klövsjöfår), så är det inte alltför långsökt att fundera på om man kanske skulle tova sig ett tomteskägg. Ett lösskägg med riktiga lockar måste ju se lite mer äkta ut än det syntet eländet vi annars plockat fram varje år…

Jag började med att klippa ut en grundform i ett glesvävt bomullstyg. På det la jag ut två tunna lager kardad ull, fäste dem lite löst med en tovningsnål, och klippte en öppning för munnen. Sedan nåltovade jag fast lockarna i rader, med början längs nederkanten och mustaschen sist.

För att fästa lockarna ordentligt, och tova in ullen i tyget på baksidan, våttovade jag också alltihop. Först rad för rad i basen på lockarna, och sedan från baksidan (dvs tygsidan). Här gäller det att tova lagom mycket – tillräckligt för att fästa lockarna, men inte för mycket så att hela locklängden tovas fast. Man får ha lite fingertoppskänsla och is i magen. Men det gick över förväntan.

När skägget torkat, vek jag ner den övre kanten över ett resårband och sydde fast. Jag är riktigt nöjd med resultatet och sambon blev en stilig tomte med skägget på. Han kan nog bli en bra reserv, ifall den riktiga tomten inte hittar hit. 😉

IN ENGLISH

Santa’s beard felted with locks

Ho, ho, ho! Now, it’s soon Christmas and, if you happen to have a pile of long, shiny, white locks, it’s not all that farfetched to think about if they could be felted into a white beard. A beard with real locks must look a little more genuine, than the synthetic version we usually dig out each year… 

I started by cutting out a basic form, from a loosely woven cotton fabric. On that, I laid out two thin layers of carded wool, fixed them loosely with a felting-needle, and cut an opening for the mouth. After that, I needle-felted on the locks in rows, starting along the bottom edge and doing the mustache last. To secure the locks properly, and felt the wool into the fabric on the back, I also wet-felted everything. First row by row, at the base of the locks, and then from the back (ie the fabric side). You need to felt it well enough to secure the locks, but not too much so that the entire length of the locks get felted. It´s a tricky balance, but it turned out well.

When the beard had dried, I folded down the top edge, over an elastic band, and sewed it down. I’m really happy with the result, and my partner looked quite good in the beard. He could probably be a good stand-in, in case the real Santa can´t find his way… 😉 In Sweden, the main Christmas celebrations are on Christmas Eve, and most kids expect Santa to come knocking on the door in the afternoon or evening. In other words, we don´t just let him sneak down the chimeny at night, they expect to actually meet Santa. Hence, the need for a decent face-covering beard.

Publicerat i Jul, Tova, Ull | Märkt , , , | 4 kommentarer

Tovade polkagrisar

Publicerat den december 17, 2015 av zararooke

Ett tips på ett enkelt tovningsprojekt nu inför jul, är att tova polkagrisar. När jag gör knorrarna till mina tomteluvor så tovar jag fast ull på en piprensare. Och det var just när jag höll på med det, som det slog mig att den tekniken även borde fungera till att göra polkagrisar av ull.

Jag lindar helt enkelt lite vit kardad ull runt en piprensare, i två olika varv så att fibrerna korsar varandra i olika riktningar. Jag fäster ullen lite löst med en tovningsnål och sedan virar jag på rött ullgarn, gärna i två strängar av lite olika tjocklek. Även garnet nåltovas fast lite löst. Sedan kallar man in sin 6-åring (om man råkar ha en sådan i närheten) för att hjälpa till med våttovningen. Blöt ned ullen i varmt vatten, ta tvål i händerna och rulla ullen mot något underlag (gärna knottrigt), eller mellan händerna, tills ullen dragit ihop sig ordentligt. Skölj ur tvålen, krama ur vattnet, forma kroken och lägg den på tork.

En normallång piprensare räcker till två polkagrisar (jag klipper av dem på mitten när jag har tovat färdigt). Och skulle piprensaren vilja smita ut ur ullen under tovningen, så är det ingen katastrof. Huvudsaken är att den änden som ska bli en krok har en bit piprensare kvar. Eller så får man peta in en bit ståltråd som ersättning för den förrymda piprensaren.

Vill man piffa till polkagrisarna lite extra, kan man knyta på en röd rosett. Sedan är de klara att hängas i julgranen, eller var man nu vill ha dem. De ger en liten känsla av en gammeldags jul. Och mitt i julstressen tror jag att många skulle må bra av att stanna upp och andas, och sätta sig ner och tova några polkagrisar, bara för att det är kul. 😉

IN ENGLISH  

Felted Candy Canes

This is a simple, Christmas-themed, felting project. I felt wool on pipe cleaners, to make the curls for the top of my gnome/santa hats. And it was when I was doing just that, that it struck me that this technique could also be used to make candy canes out of wool.

I simply wind white, carded wool around a pipe cleaner, in two different layers and directions, so that the fibers cross each other in different directions. I secure the wool loosely with a felting-needle, and then wrap on red wool yarn, preferably two lengths of slightly different thickness. The yarn is also secured loosely by needle-felting. Then you call in your 6-year-old (if you happen to have one close by) to help with the wet-felting. Wet the wool in hot water, take the soap in your hands and roll the wool against a surface (preferably knobbly), or between your hands, until the wool has felted together properly. Rinse out the soap, squeeze out the water, shape the hook and lay it out to dry.

A long pipe cleaner makes two candy canes (I cut them in half when I have finished the felting). And if the pipe cleaner sneakes out of the wool during felting, it’s no disaster. It’s really only the end that is going to be turned into a hook that needs a piece of pipe cleaner left in it. Another option is to poke a piece of wire into the wool, as a substitute for the escaped pipe cleaner.

If you want to add a little extra, you can tie a red bow on the candy canes. Then they are ready to be hung on the Christmas tree, or wherever you want them. A little touch of an old-fashioned Christmas. And in the middle of all the rush and stress surrounding Christmas, I think many would do well to stop and take a breath, and sit down and felt a few candy canes, just because it’s fun. 😉

Publicerat i Jul, Tova, Ull | Märkt , , | 3 kommentarer