Min kreativa sida

Tovning på studsmatta

Publicerat den juli 29, 2016 av zararooke

Sommar, semester och en lång lista på saker man tänkte göra under ledigheten… Det är sällan jag hinner mer än en bråkdel av det jag skulle vilja, men barnen och jag har åtminstone tovat en matta i sommar.

Vi använde två av fällarna som jag grävde ner i snön i vintras. Istället för att tesa och eventuellt karda ullen, tänkte jag att vi skulle prova att bara piska den. Om inte annat så är det ett roligt sätt att sära lite på fibrerna. Eftersom det blåste lite och det gärna yr omkring ull när man gör det här, höll vi till uppe på barnens studsmatta som har ett nät runt sig. Vi piskade ullen med kvistar av vide – och det gick ju bara inte att låta bli att hoppa lite i ullen också.

När vi nu ändå hade all ull på studsmattan tänkte jag att vi kanske lika gärna kunde prova att tova på studsmattan också. Vi la ut den piskade ullen på ett gammalt påslakan, la på ett tunt lager kardad vit ull, och på det otvättade lockar i olika färger. Sedan blötte vi ner ullen med varmt vatten och såpa, rullade ihop alltihop och så fick barnen studsa så mycket de bara orkade.

Dag två blötte vi ner allt igen med mer varmt vatten och såpa, gnuggade lite med händerna och turades om att rulla mattan lite. Sedan rullade vi ut den ur påslakanet och så fick barnen studsa på den.

Förutom att vi både hade kul och fick en hel del motion av att studsa, så fanns det en praktisk fördel med att tova på studsmattan. Överskottsvattnet rinner igenom den vävda mattan, så man behöver inte försöka krama ur en massa vatten innan man öser på med nytt varmt vatten. Och när vi spolat igenom mattan ordentligt med trädgårdsslangen för att skölja ur såpan, kunde vi hoppa på mattan för att trycka ut det mesta av vattnet.

En matta gjord av ull motsvarande nästan tre fällar kan hålla mycket vatten. Det tog tre dagar för den att torka helt. Sedan gjorde jag den slutliga utsmyckningen i mittenpartiet – snirklar av svart Lovikkagarn som jag nåltovade fast.

Det blev en tjock och stadig matta som mäter 115 cm i diameter. Jag skulle tro att den är rätt slitstark också med tanke på att den klarade den brutala behandlingen på studsmattan.

IN ENGLISH

Felting a rug on a trampoline

Summer, holidays and a long list of things I imagined I would do during my vacation… I seldom have time to do more than a fraction of what I would have liked to, but I have at least felted a rug with my daughters this summer. From fleece that I ”washed” in snow last winter. And this time we did all the felting on a trampoline.

The photos above pretty much show how we went about it, but I have also written an English version of this post for The Felting and Fiber Studio blog.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull | 10 kommentarer

Tovade blommor, väskor och armband

Publicerat den maj 18, 2016 av zararooke

I helgen är det Jamtli vårmarknad här i Östersund. Det var så roligt att stå på julmarknaden förra året, så jag har anmält mig som utställare även på denna marknad tillsammans med två vänner. Nästa fråga som infinner sig är om det går att sälja tovade alster på en vårmarknad i slutet av maj…? Även om våren och ibland även sommaren kan vara kall i Jämtland (väderprognosen säger faktiskt att det ska komma snö här inatt), så känns det inte riktigt som rätt tillfälle för ulliga sittdynor och tovade tomtar…

Jag började med att tova lite blommor. Blommor måste ju vara helt rätt på en vårmarknad, tänkte jag, även om de är gjorda av ull. Med en säkerhetsnål fastsydd på baksidan kan de användas som broscher. Men det finns säkert fler användningsområden för dem.

Under våren har jag också tovat några väskor. Om man sätter en blomma på dem så ser de ju också lite somriga ut.

När jag tovade axelremmar till väskorna slog det mig att färgglada tovade remmar skulle kunna bli armband och halsband. Så det blev ett gäng sådana också, med pärlor på.

Och när jag nu ändå var inne på det mer färgglada spåret tänkte jag att det kanske var dags att göra något med de vackra kardfloren, samt diverse tyger och färgade fibrer av olika slag, som jag fått av min vän Zed i England. Det blev breda nunotovade armband. De var riktigt roliga att göra, lite som textila konstverk i miniatyr, och ingen blev den andra lik. En härlig blandning av merinoull, tygbitar och dekorations fibrer (som silke och bambu).

Nu har alla armband fått vackra knappar också.

Då återstår bara att se om temat ”blommor och färgglatt” på mina tovade alster kan locka några vårmarknadsbesökare….? Annars får jag väl återgå till mina ulliga tovade sittdynor och ta sikte på nästa julmarknad istället. 😉

IN ENGLISH

Felted flowers, handbags and bracelets

I have signed up for a spring fair this coming weekend, together with two friends. We had so much fun at the Christmas fair last year, so we decided to sign up for this fair too. Now the big question is whether or not felted items are an appropriate product to try to sell at the end of May…? We can have rather cold weather here, in Northern Sweden, during both spring and summer (we are actually expecting snow tonight!), but it did feel like the wrong season for fluffy seat warmers and felted santas…

I started felting flowers. Now, flowers can’t be wrong at a spring fair, I thought, even if they are made out of wool. I have also felted some handbags, which decorated with a flower, might pass as appropriate for the season too. When I felted the straps for the bags, it also hit me that colourful straps could be turned into bracelets and necklaces. So I made a number of those too, with beads on to add a little extra.

As I was in a colourful mindset, I plucked up the courage to do something with the beautiful blended batts I got from my friend Zed in England, along with plenty of fabrics and various dyed fibres. I made nunofelted, broad bracelets or cuffs. These were so much fun to make, like textile artworks in miniature. A fun mix of merino wool, fabrics and various fibres (such as silk and bamboo). Now they all have buttons too.

All that remains, is to see if the theme ”flowers and bright colours” is enough to create an interest in felted items at a spring fair….? If not, I’ll just have to return to my felted, fluffy seat warmers, and aim for the next Christmas fair instead. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Handledsvärmare, Smycken, Tova, Ull, Väska | 5 kommentarer

Batikfärgning och nunotovning

Publicerat den maj 15, 2016 av zararooke

Barnen och jag har roat oss med lite batikfärgning. Jag rev upp ett gammalt vitt lakan så att vi hade gott om tygbitar att experimentera med. Vi använde oss av både sömmar och gummiband för att dra ihop tyget på olika sätt. Lite förenklat skulle man kunna beskriva batik som konsten att färga ett tyg ojämnt.

Vi provade även flytande vax på tub på varsin vit T-shirt. Man ritar ett mönster, låter det torka, färgar tyget som vanligt och sedan tvättar man bort vaxet med varmt vatten.

Det var riktigt spännande att veckla ut alla tygbitar och se hur de färgats. Alla dessa rosa tygbitar av lakanet tänkte jag sy ihop i längder och sedan sy vida sommarkjolar till barnen. Men jag passade också på att färga gasväv till nunotovning.

Våra T-shirts med vax tycker jag blev riktigt bra och barnen är stolta över sina kreationer. Att använda nål och tråd för att dra ihop tyget var också en ny teknik för oss. Det ger mer kontroll över vecken och det slutliga mönstret. Hjärtat på bilden nedan (längst ner till höger) är gjord på det sättet.

Jag har också hunnit prova lite nunotovning på den batikfärgade gasväven. På ett stycke la jag bara ut ull längs kortsidorna och ena långsidan av tyget och sedan la jag till några blommor. Det blev en lätt och somrig sjal.

På den andra halvan av samma tyg la jag ut ull över hela stycket och dekorerade med några snurror av bambufibrer. Men en stor knapp och ett knapphål blir det en mysig halsvärmare. Man vet ju aldrig hur varm sommaren blir här i Jämtland. 😉

IN ENGLISH

Shibori dyeing and nunofelting

The kids and I have had a go at shibori dyeing. I tore up an old white sheet so that we would have lots of pieces of fabric to play with, and we tried various techniques, using both needle and thread and rubber bands. We also drew patterns with a cold wax on a T-shirt each, which was really good fun. The wax is left to dry before dyeing, and then washed out with hot water.

It is so exiting opening up the fabric after the dyeing to see how the patterns turned out. I am really pleased with the results and the kids are proud over their creations, especially the T-shirts. I intend to sew together all these pink pieces from the torn sheet, to make twirly summer skirts for the kids.

I also dyed some cotton gauze to use for nunofelting, and I have already felted a summer scarf and a more solid neck-warmer from one of the pieces of fabric. You never know how warm the summer may be in Northern Sweden, so they may turn out to be appropriate summer accessories here. 😉

Publicerat i Textil, Tova, Tyg | Märkt Återbruk, Batik, Färga, textil, Tova, Ull | 4 kommentarer

Snösmältning och lamm

Publicerat den maj 4, 2016 av zararooke

Äntligen har snön smält på riktigt, trots vinterns frekventa omtag med nysnö under april, och den där ullen jag grävde ner i snön i vintras har tinat fram. Plötsligt låg den där på ett stycke framtinad mark.

Det låg kvar snö och is under den isolerande ullen, så den var lätt att samla upp. Helt ren är den ju inte, men nog tycker jag att den ser något renare ut än när jag grävde ner den. En svag doft av får blandat med doften av fuktig mark och mossa. Det kanske inte faller alla i smaken, men jag tycker att det luktar gott. Så nog tror jag att förvaring i snö kan vara ett bra alternativ till att ställa undan otvättad ull i kartonger eller papperspåsar i förrådet under vintern. Åtminstone om man har ett överskott av ull som man inte hinner ta hand om (tvätta och torka) efter höstens klippning.

Och det var hög tid att samla upp ullen, för när det blir barmark hos oss vill fjäderfäna komma ut och patrullera runt gården och hjälpa till med markberedningen i trädgårdslandet. De hade säkert gärna sprätt runt i ullen också om den legat kvar.

I mitten av april fick vi också lamm. Lamningsperioden känns som en evig och nervös väntan, men det är fantastiskt att vara med och en lycklig lättnad när allt går bra.

Nu har lammen hunnit bli runt två veckor gamla och hagen är full av otroligt söta, skuttande och nyfikna busfrön.

IN ENGLISH

Melting snow and lambs

Spring has finally arrived, and the wool that I dug down in the snow has thawed out. It does look somewhat cleaner compared to when I buried it, and it smells fresher (if you like a weak smell of sheep and moist soil and moss). So I think it’s a good alternative to storing raw fleece in boxes or paper bags over winter, at least if you have an excess of wool that you don’t have time to take care of (wash and dry) after the autumn shearing. And I am glad that I managed to collect the wool before I let out our chickens, turkeys and Guinea fowl to roam the farm. I am sure they would have loved scratching around in the wool…

In mid-April we also had lambs. The lambing period is a long and nervous wait, but it’s an amazing experience to be part of and a happy relief when all goes well. The lambs are about 2 weeks old now. Incredibly cute, bouncy and inquisitive little creatures.

Publicerat i Djur, Ull | Märkt Får, Ull | 7 kommentarer

Den ljuvliga Jämtlandsullen

Publicerat den april 13, 2016 av zararooke

Rubriken för detta blogginlägg må låta lite partisk, när min tanke var att objektivt jämföra tovningsegenskaperna hos Jämtlandsullen, med merino och andra merinokorsningar. Men nu bor jag i Republiken Jämtland och här är vi lite patriotiska, med egen flagga, nationalsång och president. 😉

Jämtlandsfåret är en relativt ny ras, som tagits fram genom att korsa sveafår med merinofår, för att producera en finfibrig ull som komplement till köttproduktionen. Sveafåren är i sin tur ingen egentlig ras, utan en benämning för korsningar av vita lantraser (såsom finull) och tyngre köttfår (såsom texel eller någon engelsk downras). Jämtlandsullen i det här inlägget kommer från Anna Hedendahl, som har varit engagerad i framtagandet av rasen, sitter som ledamot i Svenska fåravelsförbundet, och som råkar bo väldigt nära mig (om man tar genvägen genom skogen till grannbyn).

Jag köpte tre fällar av Anna, som såg lite olika ut. Den ena var vinterull (klippt i mars) från en vit tacka som heter Anna. De små, små krusningarna är ju helt sagolika.

De andra två fällarna kom från samma får, en mörk tacka som heter Ermine, men den ena fällen var sommarullen (klippt i höstas) och den andra var vinterullen (klippt i mars).

Jag tvättade ullen och fick som vanligt sällskap av katten när det kom till kardningen. Jämtlandsullen är verkligen otroligt mjuk, och särskilt den mörka vinterullen kändes som smör som smälte i handen när jag matade in den i kardmaskinen. Ljuvligt! Sommarullen, med solblekta toppar och lite längre fibrer, kändes inte riktigt lika mjuk. Enligt Anna brukar Jämtlandsullen ligga mellan 17-23 µm i fiberdiameter. Generellt brukar sommarull anses bättre. Ullen växer mer på våren och sommaren än på hösten och vintern, och man får mindre skräp i ullen på sommarbete än när fåren står inne och äter hö. Men den högre ulltillväxten innebär också en ökad fiberdiameter. Så det inte konstigt att vinterullen faktiskt kändes mjukare.

Som jämförelse till Jämtlandsullen har jag köpt kardad ull från Brink Hantverk, som har korsat merinofår med finullsfår och Leicesterfår. Ur tovningssynpunkt tycker jag att det låter som en väldigt intressant korsning. Sedan hade jag vit merinoull (tops) och färgad Corriedale (tops). Just den här merinon var inte den finaste, utan den något grövre på 25 µm. Corriedale, som är en ras framtagen genom att korsa merinofår med Lincoln och Leicesterfår, ska ligga runt 25-30 µm.

Det är inte helt enkelt att göra en rättvis jämförelse när en del ull är kommersiellt tvättad, kardad och kammad, medan annan ull är från specifika fårindivider och ullen har tvättats i bara ljummet vatten (med en del lanolin kvar) och kardats av mig (på en kardmaskin som troligen är lite för grovtandad för sådan här fin ull). Men jag standardiserade resten så gott jag kunde och la ut två tunna lager ull i olika fiberriktningar, på en 20cm x 20 cm yta, och la på en bit gasväv. Och det blev en skillnad i storlek (krympning) på de tovade provlapparna, vilket kan ses som ett mått på ullens tovningsbenägenhet.

Mest krympte merinoullen. På delad andra plats kom ullen från Brink Hantverk (merino/finull/Leicester), den mörka sommarullen från Jämtlandsfåret Ermine, och den färgade Corriedaleullen. Men den tovade provlappen av Corriedaleull hade inte lika små och fina krusningar och kändes därför inte lika kompakt. Den kändes inte heller lika mjuk som de övriga. Minst krympte den mörka vinterullen från Jämtlandsfåret Ermine, medan den vita vinterullen från Jämtlandsfåret Anna var ett mellanting mellan Ermines vinterull och sommarull.

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika individer och vilken säsong ullen har vuxit. Ermines ljuvligt mjuka vinterull var inte helt optimal till tovning. Enligt barnen ”vann” just den provlappen också tävlingen i mjukhet – kan det bli mer vetenskapligt än ett blindtest mot barnens kinder, halsar och handleder…? 😉 Så jag funderade på om ullen rent av kunde vara för finfibrig för att ha bra tovningsegenskaper. Men de vetenskapliga studier jag har hittat i ämnet, mestadels från Australien och med fokus på merinoull, visar en korrelation mellan ullens finlek och dess tovningsbenägenhet. Ju finare ull, desto lättare tovar den sig. I dessa studier ses det som ett problem, då man framförallt vill få fram mjuk ull som inte tovar sig. Det är nog bara vi som håller på med just tovning som uppskattar denna egenskap hos ullen. Nåja, vad det än beror på så är det kanske i första hand Jämtlandsfårens sommarull jag får sikta in mig på som tovare, så får spinnarna ta hand om den ljuvliga vinterullen. Fast det går ju också att blanda i lite finull i den kardade ullen för att öka tovningsbarheten. Här ska ingen ljuvlig ull gå till spillo. 😉

IN ENGLISH

Jämtland and other merino cross-breeds

The Jämtland sheep is a new Swedish breed, which originates from a cross between Merino and cross-breeds between native breeds (such as Finull) and imported meat breeds (such as Texel or any of the British Downs). The breed has been developed to produce fine fibre wool as a complement to lamb meat production. I happen to live close to Anna Hedendahl, who has been very much involved in the development of this breed, and I recently bought three gorgeous fleeces from her Jämtland sheep (see the first two batches of photos above). The white fleece was sheared in March and comes from a ewe named Anna. The two dark fleeces are both from the same ewe, named Ermine, but one was sheared in March (dark grey) and the other last autumn (sun-bleached brown).

The crimp, in especially the winter fleeces (sheared in March), is amazing, and the fleece felt like butter melting in my hands as I fed it into the drum carder. The summer fleece (sheared in the autumn), with longer fibres and sun-bleached tips, didn´t feel quite as soft. According to Anna, Jämtland fleeces vary between 17-23 microns in fibre diameter. Generally speaking, summer fleeces are usually considered to be of better quality. The fleece grows more in the spring and summer, compared to autumn and winter, and you get less vegetable matter in the fleece during summer grazing, compared to when the sheep are stabled and eat hay. But the higher growth rate also means an increase in fibre diameter. So it makes sense that the winter fleece feels softer.

As a comparison, I also bought carded wool from Brink Hantverk, which have crossed Merino sheep with Finull and Leicester sheep. From a felting perspective, I think that sounds like a nice mix of breeds. I also had white merino tops (the slightly coarser 25 micron variety, i.e. not super fine), and dyed Corriedale tops (25-30 microns). I thought Corriedale would be interesting in comparison too, as it is a breed developed by crossing Merino sheep with Lincoln and Leicester sheep.

It´s not easy to make a fair comparison when some wool has been commercially washed, carded and combed, while other wool is from specific sheep individuals and the wool has been washed in lukewarm water (with some lanolin left) and carded by me (on a drum carder that is probably a little too wide-toothed for this fine wool). But I standardized the rest as best I could; two thin layers of wool in different fibre directions, on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. And there was a difference in size (shrinkage) between the felted samples, which can be seen as a measure of the wools felting propensity.

The merino wool definitely shrunk the most. In joint second place came the wool from Brink Hantverk (Merino/Finull/Leicester), the dark summer wool from the Jämtland sheep Ermine, and the dyed Corriedale wool. But the felted sample of Corriedale wool looked like it had a less fine crimp, and therefore didn´t look as dense. It didn´t feel as soft as the others either. The wool that shrunk the least was the dark winter wool from the Jämtland sheep Ermine, while the white winter wool from the Jämtland sheep Anna was in-between Ermines winter wool and summer wool.

I find it fascinating that there is such a difference between individuals and the season the fleece has grown. Ermine´s gorgeous, soft winter fleece was not optimal for felting. According to my children, that sample also ”won” the contest in softness – can it get more scientific than doing a blind test on the children’s cheeks, necks and wrists …? 😉 So, I wondered if the wool could actually be too fine to have good felting properties. However, the scientific studies I have found on the subject, mostly from Australia and focused on merino wool, report a correlation between the fineness of the wool and it´s felting propensity. The finer the wool, the easier it felts. In these studies, it is seen as a problem, as there is a demand in the wool industry for very soft wool that doesn´t felt. It’s probably only us felters who appreciate the felting properties of wool. Well, whatever the cause, it is perhaps primarily the summer fleeces of Jämtland Sheep that I should focus on for felting, and let the spinners take care of the lovely winter fleeces. Although, it´s of course possible to mix in some Finull in the carded batts to increase the felting ability. So don´t worry, I´m not going to let any gorgeous wool go to waste. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Får, Tova, Ull | 6 kommentarer

En liten tovad vit väska

Publicerat den april 1, 2016 av zararooke

Innan påsk provade jag att tova en liten vit väska på en äggformad mall, där den spetsiga delen fick bli locket på väskan. Den vita ullen kommer från en finullskorsning och ger en stadig filt. Som dekor tovade jag fast några blommor som jag klippte ut från en tunn bomullsgardin köpt på loppis. Just den här gardinen (tyget) har visat sig vara riktigt användbar till nunotovning, och jag har gjort både en sjal och en hatt av den tidigare.

På mina tidigare väskor har jag använt stadiga bomullsband med spännen som axelremmar, men till den här lilla väskan ville jag ha något smalare. Till slut blev det en tovad axelrem, där jag tovade ullen runt ett tjockt bomullssnöre (makramesnöre) för att ge det lite extra styrka.

Jag föredrar väskor med reglerbara axelremmar. Hur lång rem man vill ha beror ju på hur man väljer att bära väskan och hur mycket kläder man har på sig (med eller utan jacka). Hur jag skulle lösa det med en tovad rem har krävt en del tankeverksamhet, men nu har jag sytt på två D-ringar som remmen kan knytas i. Då går det att justera längden som man vill. Väskan har också fått ett magnetiskt spänne. Att tova en liten väska är så svårt – det är färdigställandet, med reglerbar axelrem och val av spänne, som tar tid. Men nu är den klar! Och kanske spar jag någon annan lite huvudbryderi genom att visa hur jag löst de där sista detaljerna.

IN ENGLISH

A small, white, felted bag

Before Easter, I decided to try to felt a bag on an egg-shaped resist, where the pointed end becomes the flap of the bag. The white wool is from a Finull crossbreed, that makes a nice and firm felt. As decoration, I felted on some flowers, that I had cut out from a thin, cotton curtain, bought at a charity shop. That curtain (fabric) has proved to be really useful for nunofelting, and I have used it before to make a shawl and a hat.

This little bag looked like it required a slimmer shoulder strap than the sturdy cotton straps, with buckles, that I have used for bags previously. So, I finally ended up felting a strap, with a thick cotton string (meant for macramé) in the middle for added strength. I prefer shoulder straps to be adjustable. The length you want depends on how you wear the bag and how much clothes you are wearing (with or without jacket). How to make the felted strap adjustable in length required some thought, but now I have sewed on metal D-rings that the strap can be tied to, and thereby adjusted in length. I have also added a magnetic clasp to the bag.

Felting a small bag isn’t all that difficult – it’s the finishing, including straps and deciding on a clasp, that takes time. But now the little bag is completed, and perhaps I can save someone else a bit of brainwork by showing what I did.

Publicerat i Tova | Märkt Återbruk, textil, Tova, Ull, Väska | Lämna en kommentar

Lite tovat till påsk

Publicerat den mars 26, 2016 av zararooke

Vi har inte hunnit med så mycket påskpyssel i år. Barnens påsklov är ju nästa vecka, efter påsk. Men två gula tovade kycklingar och en äggvärmare har vi ändå hunnit med. Kycklingarna gjorde vi genom att först nåltova och sedan våttova gul ull på frigolitägg.

Sedan fick barnen göra näbbar (på en halv tandpetare) av lera som härdas i ugnen och sätta ihop sina kycklingar med köpta ben och möbelspikar till ögon. En bit av en röd fjäder på huvudet gav kycklingar karaktär.

Sexåringen ville även göra en äggvärmare i formen av en hare. Och den skulle vara rosa. Så vi svepte lite ull runt ett plastägg, och våttovade det i en nylonstrumpa för att hålla det på plats. Öronen gjorde jag genom att först nåltova en form som jag krympte genom våttovning.

Vi klippte upp ullen, tog ut plastägget och nåltovade fast öronen och ögon. Den ser lite galen ut, men borde fungera bra för att hålla ett nykokt ägg varmt.

Slutligen, ett litet tips i påsktider. Direkt efter påsk brukar man kunna köpa färg för att färga påskägg till nedsatt pris, och den går även att färga ull med. Jag kan inte svara på hur ljusäktheten i äggfärgen är jämfört med ”riktig” ullfärgningsmedel, men om ni vill testa att färga lite lockar i olika färger så passa på nu, och testa att färga ull i micron.

Med det önskar jag er alla en Glad Påsk!

IN ENGLISH

A little Easter felting

We haven’t done all that much in the way of Easter crafts this year. The kids’ Easter break from school is next week, after Easter. But we have managed to do a little felting. The girls have felted a yellow chicken each, and made the beaks with clay, that is hardened in the oven, on toothpicks. A red feather certainly also added character to the chickens.

My 6-year-old also wanted to make an egg cozy, in the form of an Easter bunny. And she wanted it to be pink. So we felted some wool around a plastic egg, in a pair of nylon stockings, and I felted the ears separately. We then cut the wool, removed the plastic egg, and I needle-felted on the ears and eyes. It does look like a slightly crazy bunny, but it should keep a newly boiled egg warm. 😉

Finally, a little tip. The dyes used to dye eggs can also be used to dye wool, and they are often sold at very reduced prices after Easter. I have had some good results dyeing locks with these and other food colour dyes in the microwave.

With that, I wish you all a Happy Easter!

Publicerat i Påsk, Tova, Ull | Märkt Färga, Påsk, Tova, Ull | 11 kommentarer

Ull från Estland

Publicerat den mars 24, 2016 av zararooke

Min mor var nyligen i Estland och kom hem med en väldigt stor kasse med kardad ull till mig. 🙂 Hon hade hittat en liten butik i Haapsalu som sålde diverse hantverk av ull, däribland tovade saker, men också färgad och ofärgad, kardad ull. Hon fick även med ett visitkort, så om någon råkar ha en resa inplanerad till Haapsalu i Estland kan jag tipsa om en butik som heter Käsitöö pood GIFT (käsitöö pood betyder enligt google translate hantverksbutik) . De har även en FB-sida som heter Kauplus GIFT (kauplus betyder butiken). Och butiksägaren lät hälsa att var det så att jag behövde mer ull så var det bara att höra av sig så kunde hon skicka.

Estlands ursprungliga får vilka verkar ha tre typer av fibrer som skiljer sig i längd och finlek. Mer om det finns att läsa här. Sedan finns det säkert även importerade raser och korsningar. Jag har ingen aning om vilken ras den här ullen kommer ifrån, men det verkar vara en blandning av lite olika fibergrovlekar.

Jag var givetvis tvungen att tova några provlappar. Först en med min standardmetod med 10g ull, i fyra lager, på en 20 cm x 20 cm yta, och en bit gasväv på det. Den var både lätt att tova och valka och krympte ner till ett stadigt stycke.

Sedan provade jag ett tunnare lager ull med en bit gasväv. Den krympte så klart ännu mer. Och jag gillar färgskiftningarna man får när man färgar grå ull, som egentligen består av vita och svarta fibrer. Det ger liv till det tovade stycket.

Ullen kändes helt enkelt som en bra basull till tovning av lite stadigare alster, som väskor och tofflor. Först ut blev en liten väska, med lite silkespill (silk waste) intovat som dekor på locket.

Nedan är slutresultatet när det torkat. Kanske blir det även några pärlor eller brodyr runt silket. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det blir definitivt fler väskor, och kanske tofflor till äldsta dottern av den här ullen. Och den där gula ullen har barnen redan bestämt måste bli påskkycklingar.

IN ENGLISH

Wool from Estonia

My mother was recently on a trip to Estonia, and brought back a huge bag of wool for me. 🙂 She had found a little craft/gift shop in Haapsalu which sold felted items, as well as natural and dyed, carded wool. She also had a business card, so if anyone happens to have a trip planned to Haapsalu in Estonia, I can recommend a store called Käsitöö pood GIFT (according to Google translate, käsitöö pood means craft shop). They also have a FB page called Kauplus GIFT (Kauplus also means shop or store). And the shop owner had said that if I needed more wool, I could contact her and she would send me more.

I have read that native sheep in Estonia can have wool that can be divided into three types of fibres, differing in length and fineness (more information about that here). I am sure they also have imported breeds, and crossbreeds. So I really have no idea what breed this wool is, but it does look like a mix of both coarser and finer fibres. Obviously, I had to felt some samples. The grey wool sample is my standard of 10g of wool, laid out in 4 layers on a 20cm x 20cm surface, with a piece of cotton gauze on top. The pink/purple sample is a thinner layer of wool. The wool was very easy to both felt and full, and shrank down to a sturdy piece of felt. It shoud be excellent for felting things like bags and slippers. I also like the colour variation you get when you dye grey wool, which actually consists of white and black fibrers. It adds interest to the felted piece.

After felting my samples, I continued and felted a small bag, with some dyed silk throwsters waste added as decoration. I may also add some embroidery or beads to the bag, I have not quite decided yet, but will definately be felting more bags, and perhaps slippers for my daughters, with this wool. And my daughters have decided that the yellow wool, in the colourful packs, will be used to felt Easter chickens.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Tova, Ull, Väska | 4 kommentarer

Fredriks tofflor

Publicerat den mars 10, 2016 av zararooke

En del projekt tar längre tid än andra. Det kommer annat i vägen, eller det blev inte riktigt som man tänkt sig, och så blir det liggande, undanstoppat någonstans. Jag har massor av såna halvfärdiga projekt. Men så plötsligt kan man komma på att det kanske är dags att slutföra det. Så var det med sambons tofflor.

Det är över ett år sedan jag tovade de här tofflorna. Men jag hittade bilderna och tänkte att det kunde vara värt att skriva ett inlägg om dem ändå, eftersom jag använde en annan mall än för andra tofflor som jag skrivit om tidigare. Och för att vi generellt sett är dåliga på att dela med oss av sånt som kanske inte alltid går som planerat.

Eftersom tofflorna var tänkta som en julklapp (inte förra julen, utan året dessförinnan), påbörjade jag valkningen, och därmed krympningen och formgivningen, på ett par stövlar. Och det var i det här skedet som jag insåg att jag nog använt lite för många lager ull. Sambon fick ett par tofflor som var något överdimensionerade. De gick under namnet Big Foots tofflor och jag tvivlade starkt på att det skulle gå att krympa dem så mycket mer i storlek.

Tofflorna stoppades undan någonstans och glömdes bort. Men så för någon månad sedan kom sambon ihåg sina tofflor och vi beslöt oss för att ge dem ett försök. Och minsann, det gick ju att krympa dem lite till. Ull är verkligen ett förlåtande material. Och nu när de passade i storlek var jag ju tvungen att slutföra dem med någon slags dekor. Det blev ett älghuvud och ett älgspår, nåltovat av garn. På tidigare tofflor har jag strukit på flytande latex på undersidan som halkskydd. Men min flaska med latex hade torkat ihop för länge sedan. Så den här gången provar jag med några snirklar pop-up liner. Det är nog inte lika slitstarkt, men det går ju att lägga på mer när det behövs.

Ja, då har sambon äntligen fått ett par tofflor, av slitstark svensk lantraskorsningsull. Och då påpekar äldsta dottern att hon har vuxit ur sina tovade tofflor. Så det är bara att sätta igång igen. Som tovare får man väl inte ha toffellösa familjemedlemmar, eller hur…?! 😉

IN ENGLISH

Fredrik’s slippers

Som projects take a long time. Not necessarily because they need to, but because something else gets in the way, or beacause it doesn’t turn out as planned, and gets put away and forgotten. This was the case with a pair of slippers I felted for my partner. I felted these over a year ago, but realized that I had used a bit to much wool which made them really difficult to full down to the right size. They went under the name Big Foot’s slippers, and got stowed away somewhere, forgotten until recently. I decided to give them one last go, and actually managed to shrink them a bit more. Wool really is a very forgiving material to work with.

At last, this project can be crossed from my list. My partner finally has a pair of slippers, just when my eldest daughter announced that she has outgrown hers. So I guess I will have to felt her another pair then. As a felter, you really can’t have family members lacking slippers, can you…?! 😉

Publicerat i Tova | Märkt Tofflor, Tova | 7 kommentarer

Jak, Mongolian, Navajo-Churro och Zwartbles

Publicerat den mars 2, 2016 av zararooke

The Felting and Fiber Studio Forum är ett utmärkt ställe att utbyta idéer och erfarenheter, och få nya kontakter, med andra tovare och fiberentusiaster runt om i världen. Jag har dessutom gjort några fiberutbyten med några andra medlemmar i forumet. Jag har skickat ull från våra svenska fårraser, och har i retur fått ett spännande utbud av tyger och olika typer av ull och andra fibrer som kan användas till tovning. Nu har jag provat att tova med några olika typer av exotisk ull.

Nada, som bor i Slovenien, skickade ull från jak till mig, som hon köpt av nomader från Tibet. Jakar har tydligen tre olika typer av fibrer; långa och grova täckhår (79-90 µm), en mellantyp (20-50 µm), och en väldigt finfibrig bottenull (16-20 µm). I mjukhet/finlek är jakarnas bottenullen jämförbar med den mer kända kashmirullen (finfibrig bottenull från getter). I just det här kardfloret fanns det kvar en del grövre fibrer, men det mesta var väldigt finfibrig bottenull. Jag la ut två tunna lager av ullen, på en 20 cm x 20 cm yta, la på en bit gasväv (glesvävt bomullstyg) och testade att tova.

Och det gick ju alldeles utmärkt att tova jakull. Den krympte snabbt ner till en kompakt fyrkant på 10 cm x 10 cm, och tyget har tovats fast ordentligt. De grövre fibrerna ger det tovade stycket ett hårigt utseende och drar ner mjukheten, men jag kan föreställa hur lyxigt mjukt ren bottenull från jak måste vara.

Från Zed, som bor i England, fick jag bl.a. kardad ull märkt ”Mongolian”. En sökning på nätet visade att det finns rätt många lokala raser av får i Mongoliet, samt korsningar med importerade raser med mer finfibrig ull. Jag hittade en artikel med titeln Sheep breeds of Mongolia som detaljerat beskriver 15 av deras inhemska raser av ”fat-tailed carpet-wool sheep”. Våra Svenska lantraser hör till gruppen Nordeuropeiska kortsvansfår, medan får i gruppen fettsvansfår är anpassade till karga miljöförhållanden och är vanliga i Afrika och Asien.

Närmare än så kom jag inte i identifieringen av ullen, men kardfloret känns som en blandning av grövre och något finare fibrer, mestadels svarta eller mörkbruna (kanske solblekta) med enstaka inslag av vita fibrer. För att kunna göra en vettig jämförelse med annan ull valde jag samma upplägg som med tidigare tovade provlappar , dvs 10 g ull utlagd i fyra tunna lager för att täcka en yta på 20 cm x 20 cm, och ovanpå det en bit gasväv. Ullen var väldigt lätt att tova och valka, och krympte till 12,5 cm x 12,5 cm. I jämförelse med svensk ull tycker jag att den tovade provlappen påminner om de jag tovat av ull från Klövsjöfår och Åsenfår, fast något strävare.

Marilyn, som bor i USA, skickade ull från den amerikanska fårrasen Navajo-Churro. Rasen har sitt ursprung i den spanska rasen Churra, som spanjorerna hade med sig när de koloniserade det som idag är sydvästa USA. Navajoindierna fick tag i fåren och såg ett värde i ullen, som de gjorde mattor och andra vävnader av. Rasens uppkomst, nära försvinnande och senare räddning, och dess betydelse för Navajoindianernas textila hantverk är riktigt intressant. Mer om det finns att läsa på The Navajo-Churro Sheep Association och The Navajo Sheep Project.

Fåren kan ha flera olika färger, och har tre typer av fibrer. Bottenullen (10-35 µm) utgör ca. 80% av fällen, och resten består av grövre täckhår (35+ µm) och mindre än 5% märghår (65+ µm). Denna ull gick också bra att tova och valka, även om den inte krympte riktigt lika mycket som den föregående. Slutstorleken blev 15 cm x 15 cm och den ger ett ganska hårigt uttryck. På bilderna nedan syns också kritvita märghår som inte vill tovas fast. Men jag gillar det rustika utseendet och färgskiftningarna i den bruna ullen.

Från Zed fick jag också ull från Zwartblesfår. Det är en fårras från Nederländerna som i första hand använts som kött- och mjölkfår. Ullen är svart till solblekt brun, och fåren har en vit bläs i ansiktet (därav namnet) och vita strumpor på 2-4 ben. Bilder och mer information om rasen finns t.ex. på The Zwartbles Sheep Association.

Ullen beskrivs som tät, bulkig, finkrusig, medium till finfibrig (runt 27 µm) och populär till att spinna och tova. Det sistnämnda förvånade mig, eftersom det här är en ull som jag tycker personifierar alla beskrivningar jag läst om köttrasull, som ska vara svår att tova. Den är verkligen vaddig och bulkig, utan glans, och prasslar när man tar i den. Det här om något skulle jag kalla stoppningsull. Men kanske fungerar den bra till nåltovning och jag hittade faktiskt några exempel på nätet där folk bedyrade att den gick att våttova. Så jag var ju tvungen att prova. Det var inte helt lätt att trycka ullen och påbörja tovningen med tvål och vatten, men efter ett tag började fibrerna haka in sig i varandra. Sedan försökte jag valka den, med lite hårdare tag, och då höll den på att upplösas helt. Den väldigt löst tovade och vaddiga provlappen är samma storlek som den var från början, och jag förundras över att den hänger ihop i ett stycke överhuvudtaget. Olika typer av ull har definitivt sina olika användningsområden, och den här gör sig nog faktiskt bättre till något annat än just våttovning.