Tvätta ull i snö

Jag hade några kassar med råull som jag inte hann tvätta i badkaret utomhus i höstas. Det var lite för mycket, och lite för smutsig ull, för att lägga i badkaret inomhus (eller ja, det finns en risk för att familjen protesterar då…). Men det ska gå att tvätta ull genom att låta den ligga i snön tills den tinar fram på våren. Förra veckan fick vi ordentligt med snö, som fortfarande är fluffig och fin efter några riktigt kalla dagar (närmare -30 grader). Så igår (när det bara var -10) tyckte jag att det var dags att prova den metoden. Man vet ju inte hur bra eller dåligt något fungerar förrän man har testat.   

Det jag har har läst är att man rekommenderar att man väljer en plats i norrläge, där snön förväntas ligga kvar längst. Det är inget större problem hos oss. Hela gården ligger i en sluttning i norrläge, med skog på tre sidor som effektivt hindrar solens stålar på våren… För en gångs skull kan jag dra fördel av det. Jag grovsorterade ullen (tog bort det smutsigaste och mest tovade, samt en del dubbelklipp) och sedan la jag helt enkelt ut ullen i snön och skottade över den.

Det snöade hela dagen, men fåren verkade inte bry sig så mycket om det. De sover inne i ladugården på nätterna, men annars är det bara om det regnar kraftigt som de väljer att vara inne på dagarna. img_5189

Jag hann sortera och gräva ner fyra fällar i snön innan det blev mörkt. För säkerhets skull märkte jag ut platsen med pinnar, och förmanade barnen att inte bygga snögrottor just där. Det ska bli riktigt spännande att se hur ullen i fällarna ser ut till våren. Förhoppningsvis är de mer vita, eller gråvita, jämfört med nuvarande bruna nyanser… Jag lovar att återkomma med ett nytt inlägg då, med bilder, hur utfallet än blir.

 


IN ENGLISH

Washing fleeces in snow

I had a couple of bags of raw fleece, that I didn’t have time to wash in a bathtub outdoors last autumn. It was a bit too much, and too dirty, to wash in our bathtub indoors (or rather, the rest of the family may have protested…). But it is also possible to wash fleeces by laying them in snow, until they thaw out in the spring. As we got a lot of new snow last week, that is still nice an fluffy (after a cold spell with temperatures close to -30 degrees Celsius), I decided to give the method a try yesterday. You just don’t know how something works until you have tried it.

I sorted through the fleeces, removing wool that was very dirty or partially felted, and then I simply laid it out on the snow, and covered it with some more snow. I managed to sort and bury four fleeces in the snow before it got dark. To be on the safe side, I also marked the site with some sticks, and told the kids not to build snow tunnels there.

It snowed all day, but my sheep did not seem to mind. They sleep in the barn at night, but otherwise only choose to go inside if it is raining heavily.

I’m really looking forward to see what the fleeces look like in spring. I certainly hope they will be more white, or greyish white, compared to their current brown shades… I promise to write another post then, with photos, whatever the outcome.

Publicerat i Ull | Märkt | 6 kommentarer

Enkla väskor av gamla byxor

Båda barnen, och även jag, rider på ridskola en gång i veckan. Bland de yngre rideleverna är det många som har med sin egen ryktutrustning. Min äldsta har haft det i flera år, men nu till jul fick även lillasyster en uppsättning med rotborste, ryktborte, gummiskrapa, mankam och hovkrats. Det finns så klart även särskilda ”ryktväskor” man kan köpa till det, men jag tänkta att vi skulle sy egna väskor av gamla byxor istället. Det är ju mycket roligare. 😉

Min 10-åring fick göra mycket av arbetet själv. Vi tog ett par av hennes gamla urvuxna och trasiga jeans och klippte av benen vid knäna. Hon fick sprätta upp dem i grenen och sedan hjälpte jag henne att skära till dem till en lite mer fyrkantig form. Jag klippte även ut en remsa som botten på väskan.

Hon fick sy ihop delarna själv till en påse, men jag hjälpte henne på slutet med att sy av hörnen i botten på väskan. Det är ett väldigt enkelt sätt att få till en platt/rektangulär botten. Slutligen sydde jag fast axelremmar. Svårare än så var det inte, eftersom vi struntade i innerfoder. Det är ju trots allt en stallväska.

Men den blev riktigt fin, med flera praktiska fickor på utsidan, och 10-åringen är riktigt stolt över att hon sytt den (med bara lite hjälp).

Lillasysters väska sydde jag på samma sätt, av ett par rosa cargobyxor. De var rakare i benen, vilket gjorde det enklare att få ut mer längd direkt (jag behövde inte skarva med en remsa i botten). De hade dessutom en dragsko i midjan som jag behöll, som förslutning och rem att bära väskan.

Så nu har hon en väska som matchar den rosa ryktutrustningen, även den med bra fickor på utsidan, till någon extra hårsnodd eller så.


IN ENGLISH

Simple bags from old trousers

Both my daughters take riding lessons, and like to bring their own grooming equipment to the stables. My youngest got a set of her own for Christmas and, although there are special bags you can buy for this, I thought it would be fun to sew bags, from old trousers, to carry them in.

We just simply cut the trousers at the knees (were they were worn out anyway), cut them into a more rektangular shape and sewed them into a bag. We didn´t bother with lining them – they are after all only meant to be used as stable-bags. I added straps to the denim bag, but the other trousers had a drawstring in the waist,  that can be used both to close the bag and carry it with. All those pockets, especally the ones with closures, are really good too. My 10-year-old did almost everything herself (with guidance and just a little help from me) and was really proud of the result. And my youngest was thrilled with her pink bag that matched her pink equipment.

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt , , | 2 kommentarer

Papper av äggkartonger och gamla jeans

img_5153Nytt år, ny hobby…? Jag köpte ett set med ramar för papperstillverkning för över ett år sedan, som blev liggande. Men på nyårsdagen kände jag mig rastlös och sugen på att skapa något, och beslöt att just papperstillverkning kunde vara ett lämpligt familjeprojekt att börja det nya året med.

Jag läste instruktionerna som följde med, lärde mig att det inte heter ”ramar” utan form (den ramen som har nät) respektive däckel (den lösa ramen), och sökte lite mer information på nätet. Sedan satte jag barnen på att riva äggkartonger i bitar, medan jag rev tygtrasor av ett gammalt påslakan och rotade fram gamla handdukar och en ylletröja som jag filtat i tvättmaskin (avsiktligt, men den tappade färg och låg undanstoppad i en ”bra att ha låda” i förrådet). Den sistnämnda är bra att ha när man guskar (ett till nytt ord), vilket är när man trycker av den våta pappersmassan från formen till ett tyg eller en filt. Ull är ju ett förträffligt material till detta då det håller otroligt mycket vatten. Men det bör gå med tyg lagt på en handduk också.

Vi använde äggkartonger i tre olika färger (gråa, gröna och rosabruna) samt en kartong med blått tryck på utsidan. Glansiga tidningar fungerar tydligen inte så bra, och vanliga tidningar innehåller mycket trycksvärta. Som tur (?) var hade jag fått en mixer av sambon i julklapp, så vi mixade kartongen (som då legat i blöt över natten) till en massa innan vi hällde ner den i en stor plastlåda med varmt vatten. Sedan lägger man däckeln på formen, för ner den i lådan och fångar upp ett lager pappersmassa. Medan man låter en del vatten rinna av (genom att hålla formen lite vinklad) kan man torka av formen lite på undersidan med en kökssvamp (om man har tillgång till hjälpsamma barn), innan man tar av däckeln och vänder den upp-och-ner på ett tyg/en filt (d.v.s. guskar, visst är det ett härligt ord!?). Vi staplade de våta pappersarken med tyg och handdukar emellan och la in dem i en blompress medan vi gjorde nästa omgång. När de har pressats kan man hänga upp tygbitarna med pappersarken på för att torka.

Efter en första försöksomgång började vi experimentera och blandade ner torkade blommor och blad, samt trådar och små tygbitar i pappersmassan. Vi provade även med att strö glitter på pappersmassan i formen.

På några ark la vi på spetsar och olika figurer i metalltråd innan de pressades. Och de sista skvättarna av pappersmassan tryckte vi ner i pepparkaksformar.

Slutligen kom vi till det jag kanske hade sett fram emot mest – att göra papper av gamla jeans. Min vän Marilyn visade detta på The Felting and Fiber Studio i våras och jag blev givetvis sugen på att prova. Egentligen är det inte så konstigt. Förr i tiden gjorde man papper av lump (gamla kläder och tyger) och än idag görs det finaste pappret av bomull. Att man började experimentera med andra material, och i Sverige gick över till trämassa i pappersindustrin i mitten av 1800-talet, har faktiskt att göra med att det var svårt att få tag på lump. De flesta använde sina kläder och tyger tills de tjänat ut. Egentligen ska man ha en maskin som kallas för ”holländare” (Hollander beater), som river, sönderdelar och maler lumpen. Men man kan komma hyfsat nära, och göra mindre mängder, med en mixer och jeans klippta i små bitar. I övrigt är tillvägagångssättet detsamma som för kartongpappersmassan ovan.

Och hur blev då resultatet? Jo, men riktigt bra, tycker jag. Det blev en rolig samling pappersark i olika färger och med olika struktur. Och det går att skriva på dem också.

Metalltråden lämnade riktigt fina avtryck. Spetsarnas avtryck var lite svagare och hade säkert varit tydligare om vi haft lite mindre lavendel i just den pappersmassan. Men mönstret finns där och pappret doftar gott.

Även slattarna vi hällde i pepparkaksformarna blev bra. Jag vet inte riktigt vad vi ska ha dem eller alla dessa pappersark till än, men vi kommer säkert på något. Det är ju lite synd att jag inte håller på med scrapbooking… Men en granne har föreslagit att vi ska tillverka lådor av pappersarken. Hon har gått kurser i Danmark och kan göra riktigt fina lådor, och fina lådor är väl alltid bra att ha.

Min favorit är nog ändå pappret i jeans. Mjukt, lent och formbart, men kanske inte alltför slitstarkt. Jag funderar på att stryka på att lager vliseline (fliselin) på baksidan för att öka styrkan. För visst vore det läckert med ett broderi på det här, mot de blåa nyanserna. Det här pappret har jag redan lite lösa planer för… Och så är det ofta när man provar något nytt. Man lär sig massor och kläcker nya idéer. Och om inte annat så är det värt att prova att göra papper bara för att kunna säga att man har ”guskat”. 😉


IN ENGLISH

Handmade paper from egg-cartons and denim jeans

We started the new year with a family project – making paper. I had never done this before, but I bought a mold and deckle over a year ago and I got a blender for Christmas, so now I was eager to try it. We used egg-cartons in three different colours (grey, green and brownish pink) and a box with blue print on the outside. And then we started experimenting. We added dried flowers and leaves, pieces of string and glitter. We placed lace, and figures made from wire, on the wet papers before we pressed them. And we filled cookie-cutters with the last of one of the batches of pulp. The possibilities are endless…

I also got to try something I have been looking forward to for quite some time – making paper from old denim jeans. My friend, and fellow fibre-enthusiast, Marilyn wrote a post about this on The Felting and Fiber Studio. I was really intrigued by this. But when you think about it, it does make sense. In the old days, paper was made from old clothes and fabrics. It was actually the difficulty in finding enough rags, when people used clothes and fabrics until there was nothing left, that led to the transition to using wood pulp. And the finest paper is still today made from cotton.

I am really pleased with the results. A stack of sheets of paper in different colours and with a range of different surface structures. The wire left really nice imprints, while the lace was a bit less pronounced. A little less lavender in the pulp might have helped, but the sheets do smell nice. However, I think my favorite is the denim paper. Soft, smooth and bendable, although not very strong. Wouldn´t this look beautiful with some embroidery on it, against those shades of blue…? As often is the case, you try something new, learn a lot, and come up with loads of new ideas. Making paper was really good fun, and the kids enjoyed it too, at least for the first couple of hours. The possibilities and variations seem endless, and now I get to figure out what to do with all this paper. 😉

Publicerat i Återbruk, Papper, Textil | Märkt , , , , | 13 kommentarer

Julstrumpor och kransar med lockar

Under helgen tog vi in julgranen, vilket är ovanligt tidigt för oss. Vi brukar stå och klä granen och koka knäck, och göra en massa annat vi inte hunnit med tidigare, på självaste julafton.  I lådan med julpynt hittade jag ett par julstrumpor som jag sydde för ett år sedan, men aldrig hann göra klart. Nu när vi ligger så bra till i tid, åtminstone med julgranen och knäcken, bestämde jag mig för att färdigställa strumporna.

Strumporna är sydda av linnetyg och längs den övre kanten tovade jag fast en rad med långa lockar. Jag fäste dem med en tovningsnål innan jag våttovade kanten. Sedan fick de ligga i ett bad med lite ylletvättmedel (eftersom lockarna var otvättade), innan jag sköljde ur dem ordentligt och hände dem på tork.

Den gråa strumpan fick vita lockar från Klövsjöfår och den vita strumpan fick gråa Gotlandslockar. Kanske var det tur att jag inte hann få klart dem förra året, för då hade jag inte just de här vackra lockarna.

Under helgen hann 10-åringen och jag även binda varsin krans av ull. Sist jag gjorde en ullkrans så nåltovade jag fast lockarna i en frigolitring. Det blir fint, men tar tid. Ett enklare sätt är att bara linda fast lockarna, med metalltråd eller snöre, på en stomme av något slag. Vi använde ringar som jag gjort av hönsnät och ståltråd, men det går också med en halmkrans eller frigolitring som bas. Om kransen ska hänga utomhus och kan bli fuktig kan det vara värt att tänka på att ståltråd rostar och kan färga av sig på ljus ull. Då kan snöre vara ett bättre alternativ att linda fast ullen med.

Kransarna fick röda band och upphängningskrokar av najtråd, och så hittade vi ett hjärta i jullådan, som något av barnen gjort av ståltråd och röda pärlor. Nu pryder de ytterdörren och vi är nästan redo för att fira jul. Det jag har kvar på min lista är att städa lite och kanske göra struvor. Men något ska man ju ha att göra på julafton också. 😉

Med det önskar jag er alla

EN RIKTIGT GOD JUL!

—————————–

IN ENGLISH

Christmas Stockings and Wreaths with Locks

During the weekend, we brought in the Christmas tree, and in one of the boxes with Christmas ornaments, I found a pair of Christmas stockings. I had sewn these last year, from linnen fabric, but didn´t have time to finish them then. Now, I have felted on the locks, first by needle-felting and then wet-felting, along the edge. As the locks were unwashed, I also gave the stockings a soak in warm water with a little wool-detergent, before I rinsed them thoroughly and hung them up to dry.The grey stocking has white locks from Klövsjö sheep, and the white stocking has grey Gotland locks. Perhaps it´s just as well that I didn´t have time to finish these last year, because I didn´t have quite so beautiful locks to choose from then.

My 10-year old daughter and I also made a wreath each from locks. We used a base I made from chicken mesh and wire, and just fastened the locks by wrapping string around the wreath. We also added some red ribbon and a heart we found among the Christmas ornaments, made by one of my girls with wire and red beads. The wreaths are now hanging on our front door, and we are almost ready for Christmas.

With that, I wish you all

A VERY MERRY CHRISTMAS / HAPPY HOLIDAYS!

Publicerat i Jul, Tova, Ull, Uncategorized | Märkt , , , | 2 kommentarer

Tomteskägg tovat av lockar

Ho, ho, ho! Nu är det inte långt kvar till jul och om man råkar ha en hög med långa, glansiga, vita lockar (i det här fallet från Klövsjöfår), så är det inte alltför långsökt att fundera på om man kanske skulle tova sig ett tomteskägg. Ett lösskägg med riktiga lockar måste ju se lite mer äkta ut än det syntet eländet vi annars plockat fram varje år…

Jag började med att klippa ut en grundform i ett glesvävt bomullstyg. På det la jag ut två tunna lager kardad ull, fäste dem lite löst med en tovningsnål, och klippte en öppning för munnen. Sedan nåltovade jag fast lockarna i rader, med början längs nederkanten och mustaschen sist.

För att fästa lockarna ordentligt, och tova in ullen i tyget på baksidan, våttovade jag också alltihop. Först rad för rad i basen på lockarna, och sedan från baksidan (dvs tygsidan). Här gäller det att tova lagom mycket – tillräckligt för att fästa lockarna, men inte för mycket så att hela locklängden tovas fast. Man får ha lite fingertoppskänsla och is i magen. Men det gick över förväntan.

När skägget torkat, vek jag ner den övre kanten över ett resårband och sydde fast. Jag är riktigt nöjd med resultatet och sambon blev en stilig tomte med skägget på. Han kan nog bli en bra reserv, ifall den riktiga tomten inte hittar hit. 😉


IN ENGLISH

Santa’s beard felted with locks

Ho, ho, ho! Now, it’s soon Christmas and, if you happen to have a pile of long, shiny, white locks, it’s not all that farfetched to think about if they could be felted into a white beard. A beard with real locks must look a little more genuine, than the synthetic version we usually dig out each year… 

I started by cutting out a basic form, from a loosely woven cotton fabric. On that, I laid out two thin layers of carded woolfixed them loosely with a felting-needle, and cut an opening for the mouth. After that, I needle-felted on the locks in rows, starting along the bottom edge and doing the mustache last. To secure the locks properly, and felt the wool into the fabric on the back, I also wet-felted everything. First row by row, at the base of the locks, and then from the back (ie the fabric side). You need to felt it well enough to secure the locks, but not too much so that the entire length of the locks get felted. It´s a tricky balance, but it turned out well.

When the beard had dried, I folded down the top edge, over an elastic band, and sewed it down. I’m really happy with the result, and my partner looked quite good in the beard. He could probably be a good stand-in, in case the real Santa can´t find his way… 😉 In Sweden, the main Christmas celebrations are on Christmas Eve, and most kids expect Santa to come knocking on the door in the afternoon or evening. In other words, we don´t just let him sneak down the chimeny at night, they expect to actually meet Santa. Hence, the need for a decent face-covering beard.

Publicerat i Jul, Tova, Ull | Märkt , , , | 4 kommentarer

Tovade polkagrisar

Ett tips på ett enkelt tovningsprojekt nu inför jul, är att tova polkagrisar. När jag gör knorrarna till mina tomteluvor så tovar jag fast ull på en piprensare. Och det var just när jag höll på med det, som det slog mig att den tekniken även borde fungera till att göra polkagrisar av ull.

Jag lindar helt enkelt lite vit kardad ull runt en piprensare, i två olika varv så att fibrerna korsar varandra i olika riktningar. Jag fäster ullen lite löst med en tovningsnål och sedan virar jag på rött ullgarn, gärna i två strängar av lite olika tjocklek. Även garnet nåltovas fast lite löst. Sedan kallar man in sin 6-åring (om man råkar ha en sådan i närheten) för att hjälpa till med våttovningen. Blöt ned ullen i varmt vatten, ta tvål i händerna och rulla ullen mot något underlag (gärna knottrigt), eller mellan händerna, tills ullen dragit ihop sig ordentligt. Skölj ur tvålen, krama ur vattnet, forma kroken och lägg den på tork.

En normallång piprensare räcker till två polkagrisar (jag klipper av dem på mitten när jag har tovat färdigt). Och skulle piprensaren vilja smita ut ur ullen under tovningen, så är det ingen katastrof. Huvudsaken är att den änden som ska bli en krok har en bit piprensare kvar. Eller så får man peta in en bit ståltråd som ersättning för den förrymda piprensaren.

Vill man piffa till polkagrisarna lite extra, kan man knyta på en röd rosett. Sedan är de klara att hängas i julgranen, eller var man nu vill ha dem. De ger en liten känsla av en gammeldags jul. Och mitt i julstressen tror jag att många skulle må bra av att stanna upp och andas, och sätta sig ner och tova några polkagrisar, bara för att det är kul. 😉

IN ENGLISH  

Felted Candy Canes

This is a simple, Christmas-themed, felting project. I felt wool on pipe cleaners, to make the curls for the top of my gnome/santa hats. And it was when I was doing just that, that it struck me that this technique could also be used to make candy canes out of wool.

I simply wind white, carded wool around a pipe cleaner, in two different layers and directions, so that the fibers cross each other in different directions. I secure the wool loosely with a felting-needle, and then wrap on red wool yarn, preferably two lengths of slightly different thickness. The yarn is also secured loosely by needle-felting. Then you call in your 6-year-old (if you happen to have one close by) to help with the wet-felting. Wet the wool in hot water, take the soap in your hands and roll the wool against a surface (preferably knobbly), or between your hands, until the wool has felted together properly. Rinse out the soap, squeeze out the water, shape the hook and lay it out to dry.

A long pipe cleaner makes two candy canes (I cut them in half when I have finished the felting). And if the pipe cleaner sneakes out of the wool during felting, it’s no disaster. It’s really only the end that is going to be turned into a hook that needs a piece of pipe cleaner left in it. Another option is to poke a piece of wire into the wool, as a substitute for the escaped pipe cleaner.

If you want to add a little extra, you can tie a red bow on the candy canes. Then they are ready to be hung on the Christmas tree, or wherever you want them. A little touch of an old-fashioned Christmas. And in the middle of all the rush and stress surrounding Christmas, I think many would do well to stop and take a breath, and sit down and felt a few candy canes, just because it’s fun. 😉

Publicerat i Jul, Tova, Ull | Märkt , , | 3 kommentarer

Väskband

En del projekt blir liggande ett bra tag innan de blir slutförda. Så var det med några tovade väskor, som blev undanlagda i väntan på att få axelband. Jag ville ha stadiga band, men också justerbara. Det är ju faktiskt praktiskt att kunna justera axelbandet beroende på hur man vill bära väskan och tjockleken på ytterplagget. Det tog ett tag innan jag hittade det jag letade efter, men nu har jag hittat Bibbis Textil, en webshop med diverse väsktillbehör och andra sybehör, till bra priser dessutom. Rekommenderas varmt om ni letar efter något speciellt som kanske inte finns i den närmaste tygaffären.

Eftersom väskorna är gjorda av ull tovat på linnetyg, ville jag ha naturmaterial även i banden. Så det blev tjocka väskband i bomull med spännen till. Jag fick tänka till lite innan jag sydde fast bandet i spännet med mittstången, men jag lyckades faktiskt få till allt åt rätt håll.

Så blev äntligen väskorna färdiga. Och nu när jag har löst det här med väskband kan det nog gärna bli några fler tovade väskor framöver.



IN ENGLISH

Bag straps 

Some projects end up lying around for a quite a while before they are completed. This was the case with some felted bags, which needed sholder straps of some sort. I wanted strong straps, but also adjustable. It’s just so much more convenient to be able to adjust the shoulder strap, depending on how you want to carry the bag, and the thickness of your outer garment. Finally, I found what I was looking for on a Swedish webshop.

As the bags are made of wool felted on linen fabric, I wanted natural materials also in the straps. So, I used thick cotton straps, and buckles. I had to think for a bit, before I sewed the strap to the buckles, but I actually managed to get to everything right. The bags are finished, at last. And now that I’ve solved the bag straps, I´ll probably felt some more bags.

Publicerat i Textil, Tova | Märkt , , | 2 kommentarer

Julmarknad på Jamtli 2015

Under den gångna helgen (fre-sön) hade jag tillsammans med två vänner ett stånd på Jamtlis julmarknad i Östersund. En hade stickat sockar och mössor, en hade bränt vackra mönster i skärbräden och stekspadar av trä, och jag hade förstås tovat. Utöver det sålde vi även några lammfällar åt min granne.


Det här var första gången jag stod som utställare på en marknad och det var riktigt roligt. Alla var så glada och trevliga, både besökarna och de andra utställarna, och många stannade och pratade ett tag. Vi sålde dessutom mer än förväntat och mina tovade ripor sålde slut redan på lördagen.


Jamtliområdet är ett friluftsmuseum, så marknaden hålls i historiska miljöer och alla utställare ombeds klä sig tidsenligt (tidigt 1900-tal). Marknaden fokuserar på lokalt producerad mat, slöjd och konsthantverk, och känslan av en riktig gammeldags julmarknad förstärks av forbönderna som grillar kolbullar och kör häst och vagn. Julmarknaden hade över 200 utställare och drog mer än 20 000 besökare.

Vi placerades i en timrad lada och stod bredvid den mycket trevliga och hjälpsamma marknadsveteranen Anna Wall. Hon syr diverse figurer, stickar mössor och virkar cykelsadlar, och stod nu på samma ställe för 19:e året i rad. Eller ja, nästan, något år hade hon stått en decimeter längre till vänster, eller om det var till höger, i sitt hörn av ladan.


Vi var 10 utställare i ladan, så här fanns även goda ostar (Fäbodprodukter), vackra inramade nostalgibilder och fällar av Åsenfår (Svedje Ramverkstad),  otroligt fina täljda trähästar och andra träprodukter (Jamtländaren), vackra inredningsdetaljer och smycken av luffarslöjd (Krokpärla Luffarslöjd), fina nåltovade figurer (TovaDani), goda havtornsprodukter (JämtTinas Havtorn), gosiga och varma vadmalshandskar och fällar av Jämtlandsfår mm (Eva Aspnes Design) och fina hemvävda trasmattor och stickat (Sonja Tapper). Vilken underbar blandning av hantverk och mathantverk – och det var bara i ”vår” lada! För att höja julstämningen ytterligare fick vi dessutom besök av några musiker som drog några låtar.

Det här gav mersmak, så jag hoppas att vi kan stå på samma ställe igen nästa år. Eller ja, kanske någon decimeter till höger eller vänster då. 😉


IN ENGLISH

Christmas Fair att Jamtli 2015

During the weekend (Fri-Sun), two friends and I had a joint stand at a Christmas fair. One friend had knitted socks and hats, the other had burnt beautiful patterns into wooden cutting boards and kitchen utensils, and I had (of course) felted items. In addition, we also sold a couple of sheep pelts on behalf of my neighbour.

This is a large annual Christmas fair that is held in and among the historical buildings at Jamtli, which is an outdoor museum, and all vendours are asked to dress accordingly. The market is limited to locally produced food and genuine handicraft, and the historical atmosphere is completed with Christmas carols and horse sleigh rides. There were over 200 vendours at the fair and it attracted over 20 000 visitors.

The photos above are only from the wooden barn where we were placed, together with 9 other vendours. They were selling delicious and locally produced cheeses and sea buckthorn products, beautiful carved wooden horses, wire art and jewelery, needle-felted figures , warm gloves sewn from felt, sheep pelts, hand-woven rugs, sewn figures, and various knitted items. Such a wonderful mixture of crafts and local produce and that was just in ”our” barn! To raise the Christmas spirit further, we were also visited by a couple of musicians who performed for us.

This was the first time I stood as a vendour at a market, and it really was good fun. Everyone was so happy and pleasant, both visitors/customers and other vendors, and many stopped and talked for a while. We also sold more than expected and my felted ptarmigans sold out already on the second day. We have already started talking about doing this again next year. 😉

 

Publicerat i Jul, Tova | Märkt , , | 3 kommentarer

Vita ripor och tomtar med vitt skägg

I helgen är det en stor julmarknad i stan. Jag har ett visst överskott av sittdynor och några mattor som jag tovade i somras, och en vän har en hög med sockar som hon har stickat. Så vi beslöt oss för att anmäla oss till julmarknaden.

Vi är nog många som tovar tomtar nu inför jul och det brukar finnas gott om sådana, i olika utförande, på de flesta julmarknaderna. Jultomtar har vanligtvis röda luvor, men om man har vita eller gråa luvor (som mina har) så kan man kalla dem för gårdstomtar istället, och då kan de stå framme året om. I år har jag lekt lite med att lägga till andra fibrer som silke och soja på luvorna. Några luvor fick också ett hjärta av metalltråd, istället för det röda nåltovade hjärtat som jag brukar ha.

Det har hunnit bli ett helt gäng med tomtar, alla med vitt skägg, men med lite olika luvor eller fason på knorren i toppen.

Förutom det tänkte jag prova med en favorit i repris – ”Fjälripan”. Nej, det är inte felstavat – jag bor så passande i en by som heter Fjäl, så därav namnet på ripan. Jag använder ett tillskuret frigolitägg och en frigolitkula som grund och både nåltovar och våttovar ullen i omgångar för att få fram rätt form på ripan.
IMG_5102

Antalet ripor har långsamt ökat på köksbordet. Förhoppningsvis kommer några av dem snart migrera till nya hem så att vi kan få använda köksbordet till annat igen.
IMG_5101

Men nu återstår den svåraste biten – prissättning… Hur räknar man ut värdet på ett hantverk? Det är svårt att undvika tankar kring vad folk kan tänkas vara villiga att betala för en tovad sittdyna eller ripa. Man vill ju gärna sälja något när man dessutom har en avgift att betala för att få stå på marknaden. Men hantverk tar tid, och det måste det få göra, annars blir det helt enkelt inte bra. Det är nog inte alla som förstår hur lång tid det tar att tova något, och då har jag inte ens räknat in tiden det tar att rensa, tvätta, tesa och karda ullen innan man ens kommer till själva tovningen. Börjar man räkna på den totala tiden man lagt ner, inser man snart att det inte blir någon vidare timlön. Särskilt inte när man dragit bort materialkostnader, moms och andra utgifter. Det kanske inte gör så mycket för oss som gör det här mest på hobbynivå för att det är kul. Men då ska man också tänka på att om man lägger för låga priser gör man det svårare för andra hantverkare att ta ut skäliga priser. Om vi som hantverkare inte värderar våra produkter högt kommer inte heller potentiella köpare att göra det!


IN ENGLISH

White Ptarmigans and Gnomes with White Beards

I have an excess of rugs and pads that I felted during the summer, and a friend that has knitted a bunch of socks, so we decided to sign-up together at a Christmas market, which is this coming week-end. In addition to the rugs and pads, I have made a number of Swedish folklore gnomes/santas and felted ptarmigans. Our kitchen table is getting quite crowded by now, so I hope a few of them will migrate to new homes soon. 😉

All that remains now is the most difficult part – setting prices. How do you calculate the value of something crafted? It´s hard to avoid thinking about what people might be willing to pay, for a felted rug or ptarmigan. And you do want to sell something, especially when you also have to pay a fee to have a stand at the market. But crafting takes time, and it must be allowed to do so, otherwise it just simply will not turn out well. Not everyone understands how long it takes to felt something, and then I have not even counted the time it takes to sort, wash, tease and card the wool, before you even get to the actual felting. If you start calculating the total time you spent on making something, you quickly realize that your time is valued very low. Especially after you have deducted the cost of materials, tax and other expenses. It might not mean all that much to those of us who do this mostly at a hobby level, just for fun. But, we should also keep in mind that charging low prices, will make it more difficult for other crafters to charge reasonable prices. If we, as artisans, do not value our products higher, nor will potential buyers!

Publicerat i Jul, Tova, Ull | Märkt , , , , | 27 kommentarer

Änglar med ljuva lockar

När man sitter med en näve ljusa, långa och glansiga lockar kan man inte annat än att tänka på änglahår. Lockarna på bilderna nedan kommer från klövsjöfår (till vänster) och gotlandsfår (till höger). Det var ju bara tvunget att bli några änglar av dessa ljuva lockar.

Efter lite klurande över hur jag skulle konstruera resten av ängeln, bestämde jag mig för att böja till lite olika kroppar med vingar av metalltråd. Här använde jag aluminiumtråd, som är väldigt mjuk och lätt att böja. Men det går givetvis också att använda vanlig najtråd, eller vad man nu råkar ha till hands.

Till huvuden använde jag små våttovade bollar av ull, som jag kunde nåltova fast ”änglahåret” i. Sedan var det bara att montera huvudet på kroppen och göra en krok som änglarna kan hänga i. De här kan nog bli riktigt fina i julgranen eller hängande i fönster. Och jag tycker att de vackra lockarna kommer till sin rätt på dessa änglar, i all sin enkelhet.


IN ENGLISH

Angels with gorgeous locks

When you hold a bunch of pale, long and shiny locks in your hand, you just cannot help thinking of angel hair. The locks on the photos above come from Klövsjö sheep (left) and Gotland sheep (right). I just had to make some angels with these gorgeous locks.

I made a couple of different bodies with wings from aluminium wire. The heads are wet-felted balls, that I could needle-felt the ”angel hair” on. Then I just had to fasten the heads to the bodies and a add a hook, made out of wire, to be able to hang the angels. I think they will look great on the Christmas tree, or hanging in windows. And I do think that the locks are shown off nicely in these angels, in all their simplicity.

Publicerat i Jul, Luffarslöjd, Tova, Ull | Märkt , , , , , | 9 kommentarer