Min kreativa sida

Älvor till älvträdgården

Publicerat den juli 2, 2015 av zararooke

När man har gjort en älvträdgård kan man hoppas på att riktiga älvor flyttar in. Eller så tillverkar man egna. Vi valde det sistnämnda och jag hade en ungefärlig idé om hur vi skulle gå tillväga. Till det här projektet införskaffade jag skulpturlim (Paverpol), lera och vingar från Creativ Company. Jag tänkte att med fina vingar så borde vi kunna få till något älvlikt. Och om inte det skulle gå kunde vi göra enkla fjärilar istället.

För att få till proportionerna någorlunda började jag med att rita en streckgubbe som passade vingarna i storlek. Utifrån det gjorde jag en stomme av ståltråd som jag byggde på med lera. Den här leran är riktigt trevlig att jobba med. Den känns precis som riktig lera men lufttorkar och behöver alltså inte brännas för att härdas. Eftersom den börjar torka ganska snabbt hade jag en liten skål med vatten framme som jag fuktade fingrarna med under tiden jag jobbade med leran. Sedan var det bara att låta den stå över natten för att torka. Efter det var det dags att testa Paverpol, ett skulpturlim som bl.a. används för att skulptera med tyg. Jag klippte ut några remsor och trianglar av tyg samt en bit spets, kletade in limmet (jo, det är väldigt kletigt) i tygbitarna och draperade figuren. Det blir stenhårt när det torkat och ska tåla att stå utomhus.

Till hår plockade jag fram några vita lockar av lammull från ett av våra får. Jag kletade på lite lim en bit upp på locken, lät det torka lite, tryckte ihop stråna och klippte av överskottet. Då blev lockarna lite lättare att hantera och limma fast på huvudet. Sedan fick älvan ett huckle (som döljer de klippta ändarna på lockarna), två prickar som ögon och slutligen limmade jag fast vingarna.

Jag är faktiskt riktig nöjd med min allra första älva. Det var pillrigt och kletigt, men kul och egentligen inte särskilt svårt.

Nu när jag hade testat var det dags att göra älvor med barnen. Jag justerade stommen lite och la in en tjockare tråd (najtråd) i mitten så att älvorna skulle stå lite stabilare. Sedan fick barnen bestämma vilken kroppsställning älvorna skulle ha innan jag klädde dem med lera. Barnen valde förstås färggranna tyger och vi klippte ut kjoldelar i formen av blomblad. Älvorna fick också hår av färgad ull som matchade färgen på kläderna.

På dessa älvor lyckades jag limma fast hår någorlunda jämnt över hela skalpen, så de slapp bära huckle. Istället fick de varsitt pärlfäste på huvudet.

Den vita älvan är enligt barnen drottningen – trots att hon har ett huckle istället för krona. Den blåa är en vattenälva med långt vattenlikt hår. Hon sitter vid bryggan bredvid daggkåpor (gjorda av lera med en pärla i). Den rosa älvan är förstås en kärleksälva som dansar bland kryddväxterna. Sedan har vi den lila älvan som jag gjorde. Jag frågade barnen vad hon skulle ha för talang och då svarade min 10-åring att hon var nog bra på att hänga tvätt… Jaha. Ja, det är nog en klart underskattad talang. Det var ju bara att ställa henne bredvid en tvättlina då. Även älvor kan ju behöva tvätta ibland.

Barnen passade också på att göra lite andra figurer av leran. Det blev några små träd, sniglar, en sjöhäst, en sjöstjärna, några fåglar och en katt. Man kan som sagt ha mycket i en älvträdgård. Bara fantasin sätter gränser.

IN ENGLISH

Fairies for the fairy garden

When you have created a fairy garden, you can always hope that real fairies move in. Or you can make your own. We chose the latter and I had a rough idea of how to go about it. For this project I got Paverpol, clay and wings from Creativ Company. I figured that with pretty wings, we should be able to make something fairylike. And if not, we could make simple butterflies.

To get the proportions right, I began by drawing a stickman to match the wings in size. Based on that, I made an armature of wire that I dressed with clay. This is an air dry clay, so when I was done, I could just leave it overnight to dry and harden. After that it was time to test Paverpol, a fabric hardener which is used to sculpt with fabric. I cut out pieces of fabric and lace, smeared on the glue (yes, it’s very sticky) and draped them on the figure. It hardens as it dries and can even withstand outdoor conditions. For the hair, I picked out a couple of white locks of lamb´s wool from one of our sheep. I smeared on some Paverpol, let it dry a bit, pressed the fibres together and cut off the excess. This made the curls a bit easier to handle when I glued them to the head of the figure. Finally, the fairy got a headscarf (which hides the cut ends of the locks), two dots as eyes and wings glued to her back.

After that, I made more fairies with the children. I adjusted the armature a bit and added a thicker wire in the middle so that the fairies could stand steadier. The kids decided what posture the fairies should have before I dressed them with clay. They also chose colorful fabrics and we cut out pieces of fabric for the skirts in the shape of flower petals. As hair on these fairies, I used dyed wool to match the color of their clothes – and this time I managed to glue the hair fairly evenly across the scalp, so they did not have to wear headscarfs.

According to the girls, the white fairy is the queen (in spite of the headscarf instead of a crown). The blue one is a water fairy, with long flowing hair. She sits by the pier next to Lady’s Mantle leaves with pearls of water (made of clay and beads). The pink fairy is, of course, a dancing love fairy. Then we have the purple fairy that I made. I asked the children what talent she should have and my 10-year-old replied that she was good at hanging laundry… Oh, well. As she was gifted with this, all too often underappreciated talent, we placed her next to a washing line. I guess also fairies need to do laundry sometimes.

The children also made some other figures of clay. A couple of miniature trees, snails, a seahorse, a starfish, a few birds and a cat. You can obviously add a lot of things to a fairy garden. The only limit is your imagination.

Publicerat i Textil, Trädgård | Märkt Lera, Metalltråd, Paverpol, textil, Trädgård | 4 kommentarer

Älvträdgård med kryddväxter

Publicerat den juni 25, 2015 av zararooke

För två år sedan gjorde vi en liten älvträdgård och med hittills nästan 20 000 visningar är det inlägget fortfarande det mest besökta på min blogg. Älvträdgårdar är tydligen populära och det är fullt förståeligt. Det är ett enkelt och kreativt pyssel som passar barn i alla åldrar – även såna som jag som passerat 40. Man kommer långt med en kruka, lite mossa, några pinnar, ett bra lim och lite fantasi. Men det går också att göra större och mer avancerade skapelser. Möjligheterna är oändliga när fantasin väl satt igång.

Vi började med att leta material i skogen och kom hem med en korg och byttor fulla med olika mossor, lavar, stenar, pinnar och några växter (bräken, smultron och harsyra). Om man bara böjer sig ner och tittar på marken så kan man hitta allt möjligt kul, och barn har fördelen av att ha närmare till marken än vuxna. Som biolog och skogsägare vill jag gärna påminna om att allemansrätten bör användas med sunt förnuft och att sällsynta arter bör lämnas i fred. Men mossa och pinnar kan man även hitta i sin egen trädgård (vi har i alla fall rätt mycket mossa i vår gräsmatta…) och det behövs inte så mycket till en liten älvträdgård.

Vi bestämde oss för att göra en lite större variant denna gång och jag drog fram en låda vi tidigare gjutit betongplattor i. Eftersom vi har en del fjäderfän (höns, kalkoner och pärlhöns) som går lösa på gården ställde jag lådan på några lecablock. Hade vi ställt den direkt på marken hade det snabbt blivit en hönsträdgård istället. Nu råkade jag även ha några kryddväxter som jag ännu inte hunnit plantera ut och då slog det mig att de skulle kunna trivas i denna upphöjda bädd. Jag planterade om dem i större krukor som jag skar av toppen på och sedan ställde vi ner krukorna i ena änden av lådan och fyllde på med lite jord runt om. Då är det enkelt att byta ut någon planta om det skulle behövas.

I sällskap av hönsen fyllde vi sedan på med växter, mossa och annat som vi samlat ihop i skogen och la i en gammal ugnsform som vi kan ha vatten i. Jag hittade en härlig glasmosaik i blandade färger och ojämna former hos Creativ Company (art nr. 55548). Ur den lådan valde äldsta dottern noggrant ut passande färger som hon la ut i formen och som en stig genom älvträdgården. Det blev riktigt läckert och lyste upp i den gröna mossan.

Av skogspinnar, glasspinnar, och några bitar mosaik tillverkade även 10-åringen en brygga, bord, pallar och stolar till älvträdgården. Vilken tur att vi hunnit äta några glassar i sommar och sparat pinnarna. 😉

Från Creativ Companys hobbybutik hade jag även beställt träskivor i oregelbundna former, frigolitkäglor, rund glasmosaik (glass deco) och lim till det här projektet. Yngsta dottern beslöt snabbt att träskivorna skulle bli blommor i olika färger. Vi limmade fast små spikar på undersidan som vi kunde sticka ner i mossan. En skiva såg enligt 6-åringen ut som ett äpple, och vips så hade basilikan förvandlats till ett äppleträd. En annan blev en fjäril i rosmarinen.

Sedan hade jag en idé om att klä frigolitkäglor med fjäll från kottar, för att använda som tak på älvhus. Det här kräver lite tålamod och det underlättar om man har två barn som kan tänka sig att sitta och knipsa av fjäll från rätt många kottar. Jag målade käglan svart ifall det skulle bli några glipor och sedan limmade jag på fjäll lite omlott som takpannor. Det tog tid, men taket gjorde sig bra på en bit av en bjökstam.

Ett enklare sätt att göra tak var att klä käglorna med mossa. Vi fäste mossan med några bitar ståltråd, böjda till en u-form och sedan dekorerade vi det med rund glasmosaik som vi limmat fast spikar på. Även dessa tak limmade vi fast på bitar av en björkstam. Det största ”huset” fick även en dörr och fönster. Dörren gjorde jag av glasspinnar, med ett litet handtag av najtråd. Fönsterna gjorde vi av skogspinnar.

Med all ”inredning” på plats har lådan med mossa och kryddväxter förvandlats till något helt annat. Ett fantasifullt miniatyrlandskap passande för älvor.

Det som fattas nu är just älvorna. Men i väntan på det har 6-åringen burit dit en nyckelpiga och en svartglänsande skalbagge. Det finns plats för dem också i vår älvträdgård.

IN ENGLISH

A fairy garden with herbs

Two years ago, the girls and I created a little fairy garden. With almost 20 000 views to date, it is by far the most visited post on my blog. Fairy gardens are obviously popular, which is understandable. It´s an easy and creative craft, suitable for kids of all ages – including those like me who have passed 40. You can do a lot with just a pot, a little moss, a few sticks, a good glue and a little imagination. But it is also possible to do larger and more advanced creations. The possibilities are endless once your imagination has taken off.

We started by collecting materials in the forest and came home with a basket filled with various mosses, lichens, rocks, sticks, and some plants (such as ferns and wild strawberries). If you just bend down and look at the ground, you can find all sorts of fun things, and the kids have the advantage of being closer to the ground than adults. As a biologist and forest owner, I must remind you to use common sense and adhere to restrictions regarding collecting material in nature. But you can also find material in your own garden (at least we have a lot of moss in our lawn …), and you don´t need much for a small fairy garden.

We used a box that I have previously used to cast concrete slabs in. Since we have chickens, turkeys and guinea fowls running loose in the yard, we had to make it a raised garden. I also had some herbs that I figured might do well in this raised bed. I repotted them into larger pots, which I cut down to reduce the height of the pots, and then we put the pots at one end of the box and filled out the spaces with soil. This makes it easy to replace the plants if needed. After that we filled the box with moss and other forest material, and put in an old baking dish that can hold water. My eldest daughter carefully selected mosaic in appropriate colors to put in the dish and as a path leading through the fairy garden. The mosaic really stands out in all the moss.

My 10-year-old made furniture with sticks and mosaic, and my 6-year-old turned irregularly shaped slices of wood into flowers, an apple and a butterfly. I covered a Styrofoam cone with scales from pinecones, to look like roof tiles. This requires some patience and it helps if you have two kids who are willing to sit and snip off the scales from quite a few cones. It took time, but the roof looked good on a section of a birch stem. An easier way to make a roof was to cover the cones with moss. We attached the moss with pieces of wire, bent into u-shapes, and decorated it with round glass mosaic with small nails glued on. I also made a door and windows for the largest “house”. The two types of glass mosaics, wood slices, Styrofoam cones and glue are all from Creativ Company.

With all the extras in place, the box with moss and herbs turned into something completely different. An imaginative miniature landscape suitable for fairies. All that is missing now is the fairies themselves. In the meantime, my 6-year-old helped a ladybird and a black shiny beetle to move in. There is room for them too in our fairy garden.

Publicerat i Pinnar och stenar, Trädgård | Märkt Odla, Trädgård | 11 kommentarer

Barnkalas med bondgårdstema

Publicerat den juni 16, 2015 av zararooke

I helgen hade vi 6-årskalas för vår yngsta dotter. Eftersom vi har får och diverse fjäderfän och bor ”på landet” utanför stan, var bondgårdstema ett enkelt alternativ. Men man kan ju inte bara klia lamm och mata höns, så det blev lite lekar också.

Vi hade riktigt otur med vädret – några få plusgrader och regn. Men i regnställ och stövlar kan man bevisligen leka ute ändå.

Vi började med korvgrillning (under tak), och storasyster (10 år) hade satt upp några djurrelaterade frågor som de fick gå runt och svara på medan de åt korv. Enkla frågor, med bilder, som den på fotot.

När alla hade fått klappa lammen (kalasets höjdpunkt för många), körde vi en lek som heter Bondgården som vi hittade på Lekarkivet.

Efter det var det dags för en stafett där barnen fick rida på en gris (= springa med en ballong mellan knäna), mjölka en ko (=gummihandskar med vatten i, och hål gjorda med en knappnål i fingerspetsarna) samt hämta ett ägg (av frigolit). Ridandes på sin ”gris” skulle de sedan ta sig tillbaka med ”mjölken” och ägget, och sedan var det nästa barns tur. Tillsammans skulle de få ihop minst 1 dl mjölk och just mjölkandet var populärt. (Bilderna nedan är tagna dagen före, i solsken, då vi testade banan).

Slutligen hade vi den nästan obligatoriska skattjakten. I den här åldern (6 år) är det svårt att ha skrivna ledtrådar. Vi körde istället med en historia om att vår blåa åsna hade rymt till skogs med skatten, och så fick de följa de blåa ”hovspåren” (utklippta i blått papper) för att hitta åsnan. När man är 6 år så köper man den historien.

Sedan var det dags att gå in i värmen och äta tårta. Solsken och lite värme hade varit trevligt på sommarkalaset, men det gick ju i regn också.

IN ENGLISH

Farm-themed birthday party

On Sunday we had a birthday party for our youngest, turning 6. As we have sheep and various farm birds, and live outside of town in the country side, a farm theme was simple. But we wanted to let the kids do more than just pet the lambs and feed the chickens, so we also organized a couple of games.

One of these was a relay race, where the kids got to ride on a pig (= run with a balloon between their knees), milk a cow (= rubber gloves filled with water with holes poked with a needle in the finger tips) and fetch an egg. Riding on their pig, they then had to get back to the starting point with their “milk” and egg.

We also had the almost obligatory treasure hunt. Written clues can be difficult for 6-year-olds, so instead we made up a story about our blue donkey that had run off into the forest with the treasure. To find the donkey, they had to follow the blue hoof tracks (cut from blue paper) the donkey had left behind. When you are six, a story like that makes sense. 😉

We were really unlucky with the weather. A few degrees above freezing and rain, which is rather depressing in June. Most of the photos above were taken the day before, in sunshine, when we tried out all the activities. But rain does not stop a bunch of 6-year-olds as long as they are wearing boots and rain-clothes. They had fun anyhow, and lambs are cute even when they are wet from rain.

Publicerat i Barnkalas | Märkt Barnkalas | 5 kommentarer

Bin till Bikupan

Publicerat den juni 5, 2015 av zararooke

Våra barn har gått på en fantastisk förskola som heter Bikupan och nu skulle vår yngsta sluta där för att börja skolan till hösten. Tills för några år sedan drevs Bikupan som ett föräldrakooperativ. När man har gjort arbetsinsatser i barngrupperna, städat och suttit i styrelsen så får man onekligen starka band till förskolan och personalen, samt de andra barnen och familjerna. Det var känslosamt att ta farväl.

Pedagogerna på Bikupan arbetar utifrån Reggio Emilias pedagogiska filosofi och det har varit ett kreativt lärande för både våra barn och för oss som föräldrar. Jag minns så väl den första sommarläxan vi fick, att på valfritt sätt dokumentera vårt barns tankar kring ”Vad är liv?”. Det kändes först som en väldigt knepig uppgift, men det var oerhört intressant att sedan ta del av barnens egna tankar kring detta.

Nu var vi fem familjer som hade barn som skulle sluta, som inte hade yngre syskon kvar på förskolan. Givetvis ville vi lämna över något till förskolan som ett minne av oss. Eftersom förskolan heter just Bikupan beslöt vi att varje familj, på valfritt sätt och med valfritt material, skulle tillverka (minst) ett bi. Dessa skulle sedan monteras ihop på något sätt och överlämnas på den årliga sommarfesten.

Jag tovade (så klart) två bin där utgångspunkten för båda var svart ull tovad på frigolitägg, med gult garn nåltovat på det. På det första biet använde jag en ituskuren frigolitkula och två små spikar till ögon. Vingarna klippte jag ut från ett stycke tovad vit ull och antennerna böjde jag till av svart aluminiumtråd.

På det andra biet limmade jag fast en flörtkula med ett målat ansikte. Runt flörtkulan nåltovade jag fast en bit tovad ull, lite som en huva. Vingarna och antennerna gjorde jag av aluminiumtråd.

Nedan lite bättre bilder på de färdiga tovade bina.

Vi skulle ju även montera alla bin på något och då fick det, i sann förskoleanda, bli en honungskaka av toapappersrullar. Vi vek helt enkelt rullarna så att de blev sexkantiga, klippte dem till mindre bitar, limmade ihop dem till en ”houngskaka” och målade dem gula. Sedan råkade jag ha ett tyg med bin och honungskupor på som jag sydde ihop med ett svart tyg. Uppspikat på en ram blev det en perfekt bakgrund till honungskakan (som jag sydde fast på tyget).

Jag samlade in alla bin kvällen innan sommarfesten och satte fast dem. Några limmade jag fast i honungskakan, men de flesta fick hänga från en metallbåge som vi stack in i borrade hål överst i träramen. Det blev ju ett riktigt härligt konstverk till slut. Och inget bi är det andra likt. Mina döttrar gjorde bin i lera, medan de andra familjerna valde material som garn, lego, tyg och kork. Det är just variationen som är charmen och mångfald i uttryckssätt har också varit något som uppmuntrats på Bikupan.

Slutligen gjorde vi också ett fat med tumavtryck från oss barn och föräldrar. Gula avtryck, omritade till små bin. Som minne av oss som nu skulle lämna Bikupan och surra vidare i livet.

IN ENGLISH

Bees for The Beehive

Our girls have gone to a wonderful preschool called “The Beehive”, which until recently was run as a parent cooperative. Our youngest starts school next term, so it was time for us, along with four other families, to say good bye to the preschool. We wanted to hand over something as a reminder of all of us and decided that each family should make one or more bees, with their own choice of materials, which could be assembled together as a piece of art (or at least a “joint effort”).

I, of course, chose to make two felted bees. I used Styrofoam eggs as a base, and both needle- and wet-felted wool and yarn to that. I made the antennae and wings (on one of the bees) from soft aluminium wire. I also made a honeycomb, from empty toilet paper rolls (very “preschool”…), that I painted yellow. I sewed the honeycomb onto fabric which I had stretched over a wooden frame. That was the backdrop to which we attached all the bees, either by gluing them to the honey comb or hanging them from a piece of wire at the top of the frame. No two bees are alike, and they are made from a variety of materials including yarn, wool, cork, clay and Lego. And that is the true charm about this piece, which is now hanging in the entrance of the preschool.

In addition, we also handed over a large plate on which we all had left our thumbprints in yellow, with details added to make the prints resemble bees. Family colonies of bees that have now left The Beehive.

Publicerat i Återbruk, småpyssel, Tova | Märkt Återbruk, Tova | 2 kommentarer

Flickornas handledsvärmare i merinoull

Publicerat den juni 5, 2015 av zararooke

Döttrarna har länge kastat lystna blickar på den mjuka merinoullen i rosa och lila färger. Så förra helgen fick de tova en favorit i repris – handledsvärmare. De fick själva lägga ut två lager ull på bomullstyg, och på det några nypor silkesfibrer.

Sedan fick de blöta ner allt med en tvättsvamp och massera, kavla, rulla och knåda. Det sista steget, att omväxlande doppa dem i kallt och varm vatten, och slänga dem mot botten av badkaret för att chocka fibrerna, är fortfarande en favorit. Enligt min yngsta fungerar det bäst om man inte talar om det för ullen innan. Då blir den riktigt förvånad och drar ihop sig ordentligt. 😉

Jag tycker de blev riktigt fina – och mjukheten i merinoullen känns lite lyxig. När de torkat sydde jag fast två knappar på vardera handledsvärmare. Nu hade vi chockat fibrerna så väl att handledsvärmarna bara precis räckte runt barnens handleder, så istället för knapphål fick det bli öglor av elastiskt snöre. Men det fungerar ju bra det med.

Visserligen är det snart midsommar, men sommarvärmen dröjer och förra året firade vi midsommar i hagel och någon enstaka plusgrad. Det här året är vi bättre förberedda med handledsvärmare i glada sommarfärger. 🙂

IN ENGLISH

The girls’ wrist warmers in merino wool

My daugthers have been eyeing the soft merino wool, in pink and purple, for some time. So last weekend I let them make wrist warmers. They did everything themselves (under my supervision), from layout of wool and silk fibres on cotton fabric, to rubbing and rolling. The last stage, consisting of alternating between hot and cold water, and throwing them in the bathtub to chock the fibrers, is still a favorite. Accordning to my youngest, it works best if you don’t tell the wool what it going to happen. Then it gets really surprized and shrinks the most. 😉

I added buttons and elastic thread as closures. I’m really pleased with how well they turned out and now we are prepared for cold midsummer celebrations. Last year we had hail and temperatures just above freezing. This year we at least have wrist warmers in nice summer colours. 🙂

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Handledsvärmare, Tova, Ull | 5 kommentarer

En lockig halskrage

Publicerat den maj 26, 2015 av zararooke

Jag har länge varit sugen på att tova en halskrage med Gotlandslockar, och nu har det blivit av. Eftersom de klippta ändarna på lockarna kan kännas något stickiga valde jag att bara sätta lockar runt kanten. Jag började med att nåltova fast råa (otvättade) lockar på en remsa (1m x 15cm) glest vävd bomullstyg. Sedan fyllde jag på i mitten med mjuk lammull från finullsfår.

Efter det våttovade jag alltihop, vilket gick relativt snabbt eftersom det var förtovat med tovningsnål, och lät det ligga i blöt med ulltvättmedel innan jag sköljde ur det ordentligt.

Man ser på bilderna nedan hur de klippta ändarna på de gråa lockarna har tovat sig in i och genom den svarta ullen. Så det kan kännas lite stickigt även om den svarta ullen i mitten av halskragen, samt resten av lockarna är väldigt mjuka.

Men visst blev den lite läcker?! En brosch eller stor knapp skulle nog se snyggt ut för att hålla ihop den där den går omlott fram. Och kanske ett foder då, eller en remsa tyg eller spets längs kanten, för att säkra att den inte sticks mot halsen. För om den ska komma till användning kan den inte bara vara vacker, den måste vara skön att bära också.

IN ENGLISH

A collar with locks

I have been wanting to felt a collar with Gotland locks for some time, and now I actually got around to it. As the cut ends of the locks can feel itchy, I decided to only put locks around the edge. I started by needle-felting on the raw (unwashed) locks to a strip (1 m x 15 cm) of loosely woven cotton fabric. Then I filled in the middle with soft lamb´s wool from Finull sheep. The wet-felting was quite easy as the wool was then already pre-felted, and finally I gave it a soak in warm water with wool detergent before I rinsed it thoroughly.

You can see in the pictures how the cut ends of the grey locks have felted into and through the black wool. So it can feel a little itchy, even though the black wool in the middle of the collar, and the rest of the locks are very soft. But I do like how it turned out. A brooch or a large button would look good to hold it together where it overlaps in the front. And maybe a lining, or a strip fabric or lace along the edge, to ensure that it does not feel itchy against bare skin. To be useful, it cannot just be pretty, it has to be comfortable too.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Sjal, Tova, Ull | 5 kommentarer

Lambing in Sweden 2015

Publicerat den maj 25, 2015 av zararooke

Jag skrivit ett till gästinlägg på The Felting and Fiber Studio, denna gång handlar det om fem lamm och en liten kyckling.

I have written another guest post on The Felting and Fiber Studio blog – this time about five lambs and a chicken.

Felting and Fiber Studio

Our guest author/artist today is Zara Tuulikki Rooke. She recently shared the experience of shearing her sheep with a note that Spring will bring new lambs. So, today we share her experience of the birth of new lambs.

Spring has arrived (according to the calendar), which means the

Visa originalinlägg 985 fler ord

Publicerat i Djur | Märkt Får | 3 kommentarer

Stöd till tomatplantorna

Publicerat den maj 16, 2015 av zararooke

Vi hade en intressant blandning av sol, regn, hagel och snö i förrgår – men än har jag kvar hoppet om att det blir sommar även i år. Och idag planterade jag ut tomaterna i växthuset, trots en dyster väderprognos med snöblandat regn imorgon. Livet är tufft för små grönsaksväxter under den Norrländska våren. Men jag tycker att det är bättre att de står och stampar i det svala växthuset än att de växer sig gängliga inomhus. Det som inte dödar – det härdar. Och plantor måste härdas om de ska överleva här.

Men man kan ju hjälpa dem på andra sätt, till exempel med ett litet stöd den första tiden. Tomat plantor behöver komma upp lite i storlek innan man kan binda upp dem. Om man bara lutar dem mot en pinne kan man ge sig tusan på att de väljer att luta sig åt andra hållet nästa gång man vattnar. En lösning kan då vara att göra en liten spiral som stöd. Jag använde en metalltråd klädd i grön plast, virade den några varv runt handtaget på en liten spade och lämnade en längre rak bit att sticka ner i jorden. Stammen kommer (förhoppningsvis) grova till sig rejält med tiden, så då är det bra med en stor spiral och mjuk metalltråd. De små sköra tomatplantorna såg genast lite rakare och gladare ut. Nu är det bara att hoppas att det blir lite varmare snart.

IN ENGLISH

Support for tomato plants

The day before yesterday we had an interesting mix of sun, rain, hail and snow, and tomorrow the forecast is snow and rain. Nevertheless, I still have hope that summer will come eventually, and today I decided it was time to plant my tomato plants in the green house. They were too small to bind up with string, and just leaning them against a stick for support does not always suffice (as they tend to lean in the opposite direction next time I water them). My solution to the problem was to make little spirals out of garden wire (wire covered with green plastic) for them as support. A reasonably large spiral and soft wire is preferable as the stem will (hopefully) increase substantially in size later. The frail tomato plants did look a lot straighter and happier in their little spirals. Now I am just hoping for some warmer temperatures.

Publicerat i Trädgård | Märkt Metalltråd, Trädgård | 3 kommentarer

Skärp och armband av gamla kläder

Publicerat den maj 16, 2015 av zararooke

Barnen hade en kompis på besök under helgen och det var kallt och blåsigt ute. Då föreslog jag att vi skulle fläta skärp av gamla t-shirts. Barnen var genast med på det och slängde sig glatt in i min hög av sparade gamla urvuxna, snedvridna och fläckiga barnkläder för att välja sina favoritfärger. Det är ganska enkelt att förvandla dessa till ”garn” om man kan leva med att sömmarna finns med i garnet. Och till sådana här projekt kan jag absolut leva med det.

Man skär eller klipper tyget i remsor (2-3 cm breda), parallellt med öppningen i den delen av plagget, men inte hela vägen ut till kanten. Sedan klipper man kanten snett, så att klipplinjen förskjuts en rad och man får en lång sammanhängande remsa. Lite som en spiral. Ja, det var inte lätt att förklara i ord, men förhoppningsvis förstår ni vad jag menar när ni tittar på bilderna nedan. Sedan drar man i remsorna och sträcker ut dem så att de rullas ihop i kanterna.

Jag hade några skärp som jag köpt på loppis (för 5kr styck) just med tanke på att återanvända spännena. Vi klippte loss spännena och sedan fick flickorna göra varsin fläta på dessa med T-shirt garn (3 dubbelvikta remsor). För att få en bra avslutning på flätan sydde jag rakt över flätan med symaskinen innan överskottet klipptes av och änden täcktes med en liten tygbit.

Nu har tre flickor varsitt nytt skärp av återbrukat material.

Jag tycker verkligen att det är roligt att skaparlusten går vidare i nästa generation. Häromkvällen ville min yngsta göra något med rhinstenar som jag köpt åt barnen. Hon fick klippa en remsa tyg av några gamla urvuxna byxor och på det sydde hon fast sju blommor. Det enda jag fick hjälpa till med var att fästa tråden och klämma fast tryckknappen. Jag motstod frestelsen att fålla och sy kanterna. Ibland är det bättre att hålla sig till det enkla, som de klarar själva. Jag kände mig så stolt när jag satt och tittade på min lilla 5-åring (snart 6) som kan sy själv med nål och tråd, med så hög grad av noggrannhet och koncentration. Vi hann prata om allt möjligt medan hon sydde och hon såg så nöjd ut när det var klart. Att ta sig tid att pyssla och småprata med sina barn är oerhört givande för alla parter. Att umgås och skapa något tillsammans tycker jag är välinvesterad tid.

IN ENGLISH

Belts and a bracelet made from old clothes

My daughters had a friend here during the weekend, and I suggested that we make belts from old t-shirts. They happily jumped into my pile of old, out-grown, out-of-shape and stained children’s clothes and picked out their favourite colours. We made t-shirt yarn by cutting the fabric into 2cm wide strips, and then the girls made braids on buckles from old belts, that I had bought very cheap from a second-hand store. The girls were really pleased with their new belts made from recycled materials.

The last batch of photos if of my 5-year-old (soon 6-year-old) sewing rhinestones on a piece of fabric cut from an old pair of trousers. I felt so proud watching her sew, with such a high level of concentration and attention to detail. And she was really proud over the bracelet she made. And while she sewed, we talked, about all sorts of things that popped up in her mind. I am so glad that my love of crafts has been passed on to the next generation. Spending time creating something together with children is so rewarding and I think it really is time well invested.

Publicerat i Återbruk, småpyssel, Textil | Märkt Återbruk, Kläder, textil | 2 kommentarer

Ett tovat överdrag till cykelsadeln

Publicerat den maj 6, 2015 av zararooke

Det enda min mor önskade sig till födelsedagen var en ”mössa” (dvs ett överdrag) till sin cykelsadel . Lite skämtsamt svarade jag att då fick jag väl tova en åt henne då. Men, ja, varför inte…? Man kan ju alltid prova.

Min tanke var att tova en ovansida och sy fast tyg runt kanten, som jag sedan kunde dra ihop med ett gummiband i fållen. Cykelsadlar varierar rätt mycket i storlek och form, men jag utgick från min gamla damcykel som har en relativt bred sadel. Jag skissade en ungefärlig återgivning av ovansidan av sadeln på ett tidningspapper, la till några cm krympmån och sömsmån runt om och klippte ut formen i ett linnetyg. På det la jag ut totalt 70 g ull från vita korsningsfår (i flera lager med ett lager på undersidan av tyget) och ovanpå det 40 g slitstark vit ryaull (i två lager). Jag valde att nåltova det hela lite innan jag släppte lös barnen på våttovningen.

När ullen börjat tova ihop sig fick barnen lägga ut färgad ull och silkesfibrer i formen av en blomma. Sedan försvann barnen iväg för att leka något och jag fick fortsätta tovningen och valkningen på egen hand.

Efter mycket gnuggande, rullande och knådning insåg jag att det skulle bli svårt att få ullen att krympa ner till samma storlek som sadelns ovansida… Det var ett rätt tjockt lager ull jag började med, så i efterhand är det föga förvånande. Jag kunde ha klippt ner den i storlek, men det kändes synd att stympa den fina blomman barnen gjort. Så istället valde jag att böja kanterna så att de passade runt sadeln. Jag formade den helt enkelt på sadeln innan jag la den på tork. Det är det som är så underbart med ull – det är ett väldigt förlåtande och formbart material.

När ullen torkat förstärkte jag böjningen i ”hörnen” genom att sy i ett starkt snöre och dra åt. Sedan måttade jag till och sydde fast breda resårband.

Resultatet blev faktiskt över förväntan, särskilt med tanke på att jag inte hade tillgång till cykeln ifråga när jag gjorde den. Mössan sitter som en smäck, som min mor utryckte det. Och en kall vår som denna är nog ett tovat överdrag på cykeln inte helt fel.

IN ENGLISH

A felted bicycle seat cover

The only thing my mother wanted for her birthday, was a cover for her bicycle seat. Jokingly, I replied that I could felt one for her. Well, why not…? I could always give it a try.

My plan was to felt a top and sew fabric around the edge, which I could pull together around the seat with an elastic band in the hem. Bicycle seats vary considerably in size and shape, but I based it on my old bicycle, that has a relatively broad seat. I sketched a rough representation of the top of the saddle on a sheet of newspaper, added an estimated shrinkage and seam allowance, and cut out the shape in linen fabric. On that, I laid out a total of 110 grams of wool (in several layers with one layer under the fabric). The top layers were wool from Rya sheep, which is quite coarse and strong. I chose to do a bit of needle-felting to secure the shape, before I let the kids have a go at the wet-felting. When the wool had started to felt together, the girls laid out coloured wool and silk fibers in the shape of a flower. Then they disappeared off to play something, and left me to continue felting on my own.

After much rubbing, rolling and kneading, I realized that it would be difficult to get the wool to shrink down to the size of the seat surface. I did start with quite a thick layer of wool, so in retrospect, it is not surprising. I could have cut it down to size, but it seemed a pity to cut away parts of the girls´ flower. So instead, I chose to bend the edges so that they would fit around the saddle. I simply shaped it on the seat before I left it to dry. That´s what is so great about wool – it is a very forgiving and flexible material.

When the wool had dried, I strengthened the ”corners” by sewing in a strong string and tightening it. Then I sewed on wide elastic bands. The result was actually better than expected, especially considering that I didn´t have access to the bicycle seat in question while I made it. It fits like a glove. And with the cold spring weather we are currently experiencing, a felted seat cover does feel appropriate.