Min kreativa sida

Gamla kläder och nya käpphästar

Publicerat den september 11, 2015 av zararooke

Plötsligt är det höst, barnen har vuxit under sommaren och det är dags att sortera ut i deras garderober igen. Minstingen ärver en hel del av sin storasysters kläder, men jag har kommit till det stadiet att jag inser att det inte finns någon större anledning att behålla kläder som den yngsta nu vuxit ur. En del lämnas vidare till vänner som har yngre barn. Annat kommer doneras till insamlingar till nyanlända flyktingar, eller organisationer som säljer det och använder pengarna till välgörande ändamål. Det som ser för slitet eller använt ut för att lämnas vidare packar jag ihop för att lämna in på Hemtex eller H&M som samlar in textilier och kläder till återvinning. Men, det finns två typer av plagg som jag sparar för eget återbruk.

Det ena är slitna jeans. De är ypperliga att sy t.ex. väskor eller enkla förkläden av. Tidigare har jag också sytt lapptäcken, och just nu håller jag på att virka en matta av remsor av jeans. Någon dag (när jag har mer tid…) skulle jag även vilja väva trasmattor av jeans.

Det andra jag sparar är alla dessa T-shirts och tröjor som ofta blivit lite snedvridna eller fått någon fläck som inte går bort i tvätten. Jag har gjort ett lapptäcke av den yngstas favoriter (som hon inte ville slänga), men ofta blir de klippta i remsor för att sedan vävas, virkas eller flätas till något nytt.

Garderobsrensningen skedde förra helgen. På måndagen hade jag två trötta och förkylda barn som stannade hemma från skolan och behövde lite sysselsättning. Vi hade pratat om att göra käpphästar och barnen insåg genast potentialen i de där påsarna med kläder som var tänkta att lämnas till textilåterbruk. Sexåringen drog fram ett par gamla strumpbyxor. Med lite garn, två knappar till ögon och två bitar filt till öron blev det ett hästhuvud. Stoppningen tog vi från en gammal kudde som blivit knölig efter sista omgången i tvättmaskinen, och pinnar har vi gott om i vår egen skog.

Tioåringen valde ut ett par gråa mjukisbyxor och klippte ut bitar efter en egenhändigt ritad mall. Jag erbjöd mig att hjälpa till med symaskinen, men hon ville sy allt själv för hand. Som man på hästen ville hon ha fårull, så jag plockade fram lite tvättad, vit ryaull som vi nåltovade fast i några rader ullgarn. Sedan sydde hon fast detta, samt bitar av tovad ull som öron och knappar till ögon. Och visst blev det en kul käpphäst, av lite gamla barnkläder och yvig ull!? Tänk så roligt man kan ha efter en garderobsrensning! 😉

IN ENGLISH

Old clothes and new stick horses

Autumn has arrived, the kids have grown during the summer, and it´s time to sort through their closets again. My youngest daughter inherits a lot of clothes from her older sister, but I have come to the stage when I realize that there is not much point in hanging on to clothes that my youngest has out-grown. Some clothes are passed on to friends with younger children, and others are given to charity. Clothes that look too worn to be passed on, will be left to stores that collect old clothes and other fabrics to recycle the material. But there are two types of old clothes that I often keep, to reuse myself.

One is old jeans, which are great for making e.g. bags and simple aprons. I have previously also used denim in patchworks and I have started crocheting a rug with strips of old jeans. The other is old t-shirts and jumpers. I made a patchwork blanket from my youngest favourites (that she otherwise refused to let go of), but they usually also end up as strips, that can be plaited, weaved or crocheted into something else.

We had a closet clean-out last weekend. On Monday, I had two tired kids with colds that stayed home from school and needed something to do. We had talked about making stick horses, and the kids quickly saw potential in those bags of clothes meant for fabric recycling. My six-year-old dug out a pair of thick stockings, which she transformed into a horse head with some yarn, buttons for eyes and pieces of felt for ears. We used stuffing from an old pillow, that had gone all lumpy after the latest turn in the washing machine, and we have plenty of sticks in our forest.

My ten-year-old chose a pair of old pants, and cut out pieces following her own design. I offered to help her with the sewing machine, but she insisted on sewing it all by hand herself. She wanted to use sheep´s wool for the mane, so I got out some long-fibred white fleece (from a Swedish sheep breed called Rya), which we needle-felted to a couple of strands of thick yarn, before she sewed it in. The somewhat wild hairdo really did give the stick horse a lot of character. There certainly is a lot of fun to be had after a closet clean-out! 😉

Publicerat i Återbruk, Textil, Ull | Märkt Återbruk, Jeans, Kläder, Tova, Ull | 6 kommentarer

Matta vävd av råull

Publicerat den september 6, 2015 av zararooke

Jag vill gärna använda all ull från mina får till något, även den tjocka vinterullen. Några av de bästa partierna har jag använt till de tovade fällarna jag visade i mina tidigare inlägg, men jag hade även en idé om att väva med råull som jag provade nu under sommaren. Till det här har jag använt vinterull från mina 4 tackor. En är vit och de andra skiftar i gråa nyanser.

Jag har införskaffat en vävstol, men den har ännu inte blivit uppställd. Jag har en del erfarenhet av vävning och förstår grundprincipen, men inte tillräckligt för att kunna varpa och solva en vävstol själv. Därför började jag fundera på om jag kunde konstruera någonting enklare att väva på och skruvade ihop en något överdimensionerad vävram. Själva ramen blev ca 1,5 m x 2,5 m. Jag råkade ha en gammal gardinstång i trä som nådde tvärs över och kunde användas som solvskaft, och jag skruvade fast grenklykor som hållare för solvskaftet.

Jag hamrade ner två spikar i en träbit, på lämpligt avstånd från varandra, och knöt solvtrådar runt dem för att få samma storlek på allihop. Jag solvade varannan varptråd och hängde upp solven i gardinstången, hm, jag menar så klart solvskaftet. Varptrådarna har en naturlig fördelning i två plan (ett skäl) tack vare tjockleken på plankan som jag använde i den övre änden av ramen. Med solven kunde jag sedan dra upp den lägre nivån av varptrådar för att skapa det motsatta skälet. Jag var faktiskt förvånad över hur bra denna enkla konstruktion fungerade.

Jag började väva med garn, för att få en stadigare början på väven innan jag började mata in den råa ullen. Ullen var grovt sorterad, men inte tvättad, och jag plockade bort lite skräp från hö och halm allteftersom. Allt jag gjorde var att greppa lite ull och tvinna det medan jag matade in det i väven. Jag skiftade mellan de olika färgarna av ull och tryckte ner varje rand innan jag växlade skäl.

Efter ett tag insåg jag att det hjälpte att tesa ullen lite innan jag började tvinna den. Det gav ett jämnare inslag. Jag vek också ändarna runt den första och sista varptråden i varje rand. Bland utrustningen till en gammal vävstol jag fått hittade min mor en vävspännare. Den såg något antik ut, men fungerade utmärkt.

Jag avslutade väven med garn och knöt av varpen. Sedan var det dags för tvätt och sköljning. Jag hällde helt enkelt varmt vatten med såpa över mattan och så gick barnen och jag runt på den ganska länge. För att inte krocka med varandra hela tiden passade vi på att öva ridvägar. Det var 10-åringens förslag, och lillasyster som precis börjat på ridskola knoppade genast på. Förutom att mattan blev tvättad så blev den också lite tovad, vilket säkert hjälper att hålla ihop den då varpen är relativt gles. Slutligen fick den en rejäl ursköljning med trädgårdsslangen och fick ligga och dra i ett gammalt badkar i ett dygn med några vattenbyten tills vattnet såg rent ut.

Det tog över en vecka för den att torka, trots fint väder, men då den är gjord av ungefär tre och en halv fällar, ihop vävda till en matta som mäter 100 cm x 120 cm. Den mängden ull kan hålla en hel del vatten. Det jag har kvar att göra är att sy in ändarna på varptrådarna, men sedan är den klar att läggas ut på golvet i vårt vardagsrum i vinter.

IN ENGLISH

A rug weaved from raw fleece

I have written an English version of this post on the Felting and Fiber Studio blog, which you can find here:

http://feltingandfiberstudio.com/2015/09/06/weaving-a-rug-from-raw-fleece/

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull, Väva | 12 kommentarer

Tovad sittlapp av råull

Publicerat den augusti 31, 2015 av zararooke

Under helgen tovade jag en till fäll, eller snarare valda delar av en fäll, i mindre format. Den här gången använde jag en trådback. I övrigt gjorde jag på samma sätt som tidigare (se föregående inlägg). Jag la ut lockarna med de klippta ändarna uppåt, täckte med kardad ull och tovade ihop det hela. Fördelen med att jobba i ett mindre format är att man kan knåda och slänga runt arbetet på ett annat sätt under den slutliga tovningen/valkningen, och tvätta och skölja ur alstret ordentligt i handfatet.

Om man aldrig har tovat en fäll förut kan det också vara bra att testa metoden i mindre format innan man ger sig på en fullstor fäll. Det blev en liten mini-fäll. En tjock och fluffig sittlapp av lockar, sådär lagom stor för att ligga på en stol. Den annars så kalla metallstolen ser ju genast mycket mer sittvänlig och inbjudande ut.

IN ENGLISH

Felted seat cover from raw fleece

During the weekend, I felted another rug, or rather a miniature version of a raw fleece rug. This time, I used a wire basket to hold the fleece in place during the initial felting. Other than that, the method is the same as in my two previous posts. An advantage with felting something smaller is that you can work and throw around the piece a lot easier during the final fulling, and you can wash and rinse it properly in the sink. If you have never felted a raw fleece rug before, it may also be a good idea to try the method on a smaller scale first, before you try to tackle an entire, full-sized fleece. The miniature rug is an ideal size to use as a seat cover. A thick, warm and fluffy seat cover that makes a chair (especially a cold metal chair) look so more inviting to sitt on.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Sittdyna, Tova, Ull | 2 kommentarer

Fler fällar tovade av råull

Publicerat den augusti 25, 2015 av zararooke

Jag blev så pass nöjd med fällen jag tovade av råull (förra inlägget) så jag tovade några till. När man ändå har ull kvar och solen skiner är det ju lika bra att passa på!

En fäll gjorde jag mestadels av vita lockar och stack ner några knippen av långa gråa lockar på några ställen. Sedan var det samma procedur som jag beskriv i mitt förra inlägg: ett lager av kardad ull på alltihop, tovning och en ordentlig ursköljning.

Så här fluffig och vit blev den när den torkat.

Nästa fäll blev en svart och vit skapelse. Här använde jag grov ull från grannens Åsenbagge och kombinerade det med vit ull från två olika får, en med grövre och rakare ull och en med långa lockar. Förutom färgkontrasten så är det lite ”svinto möter änglahår” över det hela.

Man vill ju ha en jämnt tovad baksida. Om man håller upp fällen mot ljuset är det lättare att se om man har några svagare partier. Dessa kan bättras på med en tovningsnål när fällen har torkat.

Baggens grova, svarta ull är varken mjuk eller glansig, men blev en läcker kontrast till den fluffiga vita ullen.

Slutligen gjorde jag en till fäll med ull från 7 eller 8 olika får. När man har tovat klart är alla lockar blöta och nedtryckta och man undrar om man har tovat för mycket. Men det går oftast förvånansvärt bra att lirka loss ändarna på lockarna när fällen börjat torka.

Och när man har arbetat sig igenom hela fällen och den torkat ordentligt ser den ut så här. Ett riktigt fluffigt lapptäcke av lockar. 🙂

IN ENGLISH

A few more felted rugs from raw fleece

I was so pleased with my felted rug (my previous post), that I decided to make a few more. One is made mostly with white fleece, with a handful of grey locks stuck in here and there. Another one was a black and white creation, where really coarse, black fleece from my neighbour’s ram makes an interesting contrast to fluffy, white locks. When held against the light, you can easily see if there are any weaker spots in the felted backside. These can be strengthened and felted together with a felting-needle, when the rug has dried.

The last rug was another mix of fleeces from 7 or 8 different sheep. When you are done felting, all the locks are wet and squashed. But when it has started drying, the tips of most of the locks can be pulled out. And when completely dry, you should have a fluffy patchwork of wool. 

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull | 10 kommentarer

Hur man tovar en fäll av råull

Publicerat den augusti 21, 2015 av zararooke

Äntligen har sommarvärmen kommit även till Jämtland! Då får man passa på att tova utomhus, och ta sig an ullen som klipptes i våras. Vinterull, som klipps på våren, anses ofta vara av sämre kvalitet jämfört med ullen som växer fram när fåren går ute på bete och klipps på hösten. Den kan kännas tjock och tovig och vara full med halm och hö, men det kan ändå vara värt att ta rätt på de bättre partierna om man vill tova fällar. Vinterullen håller nämligen ihop på ett annat sätt än sommarullen, och har man tur kan man hitta riktigt fina, sammanhängande sjok som inte är alltför skräpiga. Till den här tovade fällen har jag använt rå (otvättad) ull klippt i våras, från mina egna och grannens får. En härlig blandning ull med stor variation från lantraskorsningar och Sveakorsningar.

Det finns säkert många olika sätt att göra det här på, men jag tänkte i alla fall visa hur jag gör. Grundprincipen är rätt enkel: man lägger lockarna nedåt och de klippta ändarna uppåt, täcker dem med kardad ull och tovar ihop de klippta ändarna med den kardade ullen. Det man vill uppnå är en tovad undersida och en lockig ovansida. Jag har tidigare tovat hela fällar, alltså en hel klippt fäll från ett får. En utmaning är att ullen gärna glider iväg åt alla håll och kanter när man blöter ner den, innan man hunnit tova ihop den. Då kan man få ett ojämnt resultat med tunnare partier, eller rent av hål där ullen inte hänger ihop. Därför beslöt jag mig för att prova att tova ullen i en ram – och det tycker jag underlättar processen avsevärt.

Jag råkade ha en ram (80cm x 100cm) med ett svetsnät i botten, som jag har gjort för att sortera ull i (som ett stort såll som släpper igenom skräp). I den lägger jag en bit bubbelplast som räcker över kanterna. Utöver det använder jag en bit tyll när jag blöter ner ullen, en liten vattenkanna med stril för att hälla vatten, några tovningsredskap (i mitt fall en kruskavel och ett burklock med pålimmade glasstenar), en gardinstång (ett kvastskaft eller annan rak pinne går utmärkt), något att binda med (elastiska nylonstrumpor är riktigt bra till det) och såpa eller tvål. Om ullen känns riktigt fet kan man ta till diskmedel, men ullen kan kännas rätt torr och sträv efter det. Ibland kan det vara bra att ha kvar lite smutsavvisande lanolin i fällen. Men det är en smaksak.

Till just den här fällen använde jag ull från 7 olika får. Jag plockade ut sammanhängande stycken och la dem med lockarna nedåt (mot bubbelplasten i botten på min ram) och de klippta ändarna uppåt. Givetvis kan man göra det här med bara en fäll från ett får, men det är rätt kul att blanda lite. När jag gjorde den här fällen var mina barn med och bestämde var jag skulle lägga ullen och de är modigare än mig vad gäller komposition. 😉

Man får göra en avvägning vad gäller skräp i ullen. Man vill ju inte pilla för mycket med den innan – lockarna ska inte tesas (dras isär), utan hålla ihop så mycket som möjligt. En del skräp lossnar under processen, eller kan skakas ur när fällen är klar och torkad, men en del kan bli fasttovat. Det blir en avvägning mellan hur skräpig ull man kan ta med, tiden man vill lägga ner på att få bort det och hur mycket skräp man kan leva med i den färdiga fällen.

När ramen är full lägger jag ut två tunna, men heltäckande, lager kardad ull i olika riktningar. Till den här fällen använde jag runt 100g kardad ull. Sedan lägger jag på tyllen, trycker ner ullen med handen och häller på varmt vatten. Ullen ska bli genomfuktad men inte flyta runt i för mycket vatten, och man ska pressa ut luft så att ullfibrerna ligger mot varandra. Om man använder flytande såpa/tvål kan man ta lite i händerna och stryka på det ovanpå tyllen. Fast såpa/tvål kan man stryka direkt på tyllen. Massera sedan försiktigt tills ullen börjat dra ihop sig lite på ytan. Flytta tyllen allteftersom och fortsätt pressa och hälla på vatten och massera med tvål tills hela ytan är bearbetad. Tyllen hindrar ullen att klibba fast sig i händerna i det här första steget, men kolla då och då så att du inte tovar fast den.

Man kan tova med bara händerna, men jag använder ofta min kruskavel och mitt lock med glasstenar. Bubbelplasten i botten hjälper också till. Efter en del bearbetning har ullen på ytan tovats ihop till en sammanhängande enhet. Då är det dags att börja rulla. I det här stadiet lyfter jag ur bubbelplasten och den halvtovade ullen ur ramen. Sedan rullar jag upp den på en pinne (eller gardinstång, eller vad man nu har till hands) och knyter om rullen. Den ska nu rullas fram och tillbaka över bordet/arbetsbänken. Hur mycket/länge man ska rulla är svårt att säga, men 200 rullningar från varje sida (alltså ihoprullat från var och en av de fyra kanterna, med ytan som ska tovas inåt på rullen och lockarna utåt) kan vara lämpligt. Tricket ligger i att rulla/bearbeta ullen tillräckligt länge för att basen på alla lockar ska tovas fast, men att sluta innan spetsen på lockarna har tovats in. Man får helt enkelt stanna upp då och då och titta på hur det ser ut. En fördel är att de klippta ändarna är mycket mer ”tovningsvilliga” jämfört med de slitna spetsarna på lockarna. Klurigt, eller hur?!

När man känner sig nöjd är det dags för en ordentlig ursköljning (gärna med trädgårdsslang utomhus). Spola ut lockarna ordentligt så kanske lite mer skräp lossnar också. Slutligen brukar jag lägga fällen i blöt några timmar, i kallt vatten med lite ättiksprit för att neutralisera det sista av tvålen, innan jag hänger den på tork.

Ja, nedan ser ni resultatet när den torkat. Den är ca. 60 x 90 cm i storlek. En del lockar hade tovat in sig lite, men gick att lossa på när de torkat. Den här fällen är jag riktigt nöjd med. En salig blandning av ull från mina och grannes får. En hyllning till svensk ull! Visst är denna variation av färger, längder och struktur fantastisk?!

Varje parti av lockar känns unik och det är just kontrasterna som gör fällen intressant att titta på. På bilderna nedan, längst ner till höger, ser ni också hur den tovade undersidan ser ut.

Nå, var det någon som fick lite inspiration att tova en fäll av ”skräpig” vinterull? Det är inte svårt, men det underlättar om man har tovat lite innan. Det vore jättekul att få respons på den här beskrivningen. Var något oklart? Kommer någon testa det här efter att ha läst detta? Och det vore så klart ännu roliga att se resultatet om någon tovar en fäll efter att ha läst detta. Så lämna gärna en kommentar. 🙂 

IN ENGLISH

How to felt a rug from raw fleece

In Sweden, sheep are often sheared twice a year, in the spring and in the autumn (when they are moved back into the barn for winter). The summer fleece is considered to be of better quality, but the best parts of winter fleeces, without too many bits of hay and straw, are great for felting rugs. A sheared winter fleece holds together much more than a summer fleece, the latter often fall apart into separate locks as soon as you start handling them. For this felted rug I used fleece from 7 different sheep, from our own and our neighbour’s sheep (all Swedish cross-breeds), sheared last spring.

The principle is quite simple. You lay down the fleece with the locks facing down and the cut ends facing up. Then you add two layers of carded wool on top of the cut ends and felt it all together. What you are aiming for is something that looks like a sheep skin, but without the skin. Instead you get a felted back side. A challenge when you do this is to keep all the wool in place as you wet it down, before it starts to felt together. The wool does tend to slip away in all directions, and you want to keep your locks facing down and cut ends facing up. One way to reduce that problem is to start the felting in a frame.

I used a wooden frame (80cm x 100cm) with a metal mesh in the bottom, that I have made to sort fleece in (bits of vegetable matter and short wool fall though the mesh). I lined it with bubble wrap and then filled it with chunks of raw (unwashed) fleece. Locks facing down, cut ends up. My kids helped me with the layout – they are much braver than me when it comes to composition. 😉 Then I covered the whole surface with two thin layers of carded wool (about 100g in total). The wetting down of the wool, addition of soap and start of the felting is all done in the frame. When the surface layer has started holding together (the pre-felt stage), I lift out the wool and bubble wrap from the frame. Now it´s time to start rolling, from each of the four edges in turn, always with the felted surface inwards and the locks outwards. The trick here is to felt it long enough to get all the cut ends properly felted in, but to stop before the tips of the locks also get felted. When you think you have reached that stage, all that is left to do is give it a though rinse and leave it to dry.

I´m really pleased with how this rug turned out. A gorgeous mix of fleeces with different colours, lengths and structure. A homage to the variety of fleeces in our Swedish sheep breeds. 🙂

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull | 59 kommentarer

Tovade dreadlocks och armband

Publicerat den augusti 18, 2015 av zararooke

Under sommaren har jag tillverkat en matta av tvinnad råull. Den kommer i ett senare inlägg, för den hänger fortfarande på tork så jag har inte kunnat ta de slutliga bilderna på den än. Men när jag satt där och tvinnade ull funderade jag på om inte tvinnad ull och garn, som sedan tovas, kunde vara ett lämpligt projekt med barnen. Enkla snoddar av ull, som man kan använda som fusk-dreadlocks i håret, eller till något annat. En någorlunda varm dag, då vi kunde sitta ute, testade vi det.

Min äldsta dotter (som är 10 år) gick igång direkt på idén om dreadlocks och ville ha något i en färg som liknade hennes eget hår. Inte helt lätt, men jag har en låda med lammull från Åsenfårkorsningar med blandade färger, däribland en del ljusbrunt. Jag började med att karda ull i lite olika nyanser och sedan tvinnade vi ihop det med olika garner.

Lillasyster (som är 6 år) ville såklart ha mera färg. Så då tvinnade vi ihop vit kardad ull med färgad ull (merino respektive Corridale) och olika garner.

Sedan ställde jag fram en balja med varmt vatten och en pumptvål. Vi blötte ner den tvinnade ullen, kramade ur överskottet vatten, tvålade in händerna och började rulla. När ullen börjat dra ihop sig gick det att sära på den dubbelvikta tvinnade ullen och fortsätta rulla hela längden. Så fortsatte rullandet, med allt hårdare tag, till vi fått kompakta snoddar. Allt sköljdes ordentligt i varmt och sedan kallt vatten, och fick ligga och dra i kallt vatten med lite ättikssprit, innan de hängdes på tork.

Den ljusbruna snodden blev så pass smal att det gick att trä pärlor på den och den flätade jag in i dotterns hår. Det går också att fästa dem runt en hästsvans, antingen genom att bara knyta runt, eller att dra in ett elastiskt band i en ögla på mitten av ullsnodden.

Man kan också sy fast pärlor och knyta på bomullssnören. Fyra varv runt 6-åringens handled blev det ett roligt armband.

Några ullsnoddar dekorerade jag med spiraler av aluminiumtråd. Det är enkelt att forma runt en penna av jämförbar tjocklek som snodden. På dessa armband sydde jag också fast stavlås i ändarna.

De blev riktigt fina och spiralernas placering kan enkelt justeras när man fått på sig armbandet.

Då återstod tre snoddar, i gråa och vita nyanser. Frågan nu är om jag också behöver några dreadlocks eller om jag ska fläta ihop dem till ett bredare armband. Eller så hittar jag på något helt annat att ha dem till. Några extra ullsnoddar kan väl alltid vara bra att ha. 😉

IN ENGLISH

Felted dreadlocks and bracelets

Warm summer days are brilliant for felting outdoors, especially with children as you can splash around with water and soap as much as you like. On one of those days, the kids and I decided to felt wool and yarn into rope, which can be used as fake dreadlocks, or turned into, for example, bracelets. We simply twisted carded wool and yarn together, soaked them in warm water and rolled them with soapy hands until they became firm. One was thin enough to thread beads on, but you can also sew on beads or tie on yarn as extra decoration. On some, I added spirals of aluminium wire that I shaped around a pen of a suitable thickness. Wrapped a couple of times around a wrist, the “fake dreadlocks” look nice as bracelets. You can also braid them to make thicker bracelets. I may save couple to use for something else, such as straps or just decoration on felted bags. You never know when you may need a felted fake dreadlock. I´m sure they are increadibly useful for all sorts of things. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Smycken, Tova, Ull | 3 kommentarer

Glasmosaik

Publicerat den augusti 6, 2015 av zararooke

Vi hade kvar en del glasmosaik från när vi gjorde älvträdgården. Många av dessa mosaikbitar var transparenta och jag tänkte att de skulle kunna komma till sin rätt limmade på glas. Jag tog fram två gamla tavelramar med glasskivor och barnen fick börja med att måla ramarna neutralt vita. Sedan plockade jag fram mosaiken samt dekorstenar, glaspärlor, ståltråd och lim och gav barnen fria händer. Jag funderade på om vi borde använda riktigt glaslim, men det kräver UV-ljus för att härda och just den här dagen var det brist på det när regnet vräkte ner. Med facit i hand kan jag meddela att limmet jag valde (Clear – multi glue gel) fungerade utmärkt till det här och var enkelt för barnen att använda. Både mosaiken och limmet kommer från Creativ Companys hobbybutik.

Min 6-åring gillar symmetri. Jag fick hjälpa henne att böja till ett hjärta och två snirklar, av ståltråd som hon trätt med pärlor, och limma fast det i mitten. Resten satt hon och limmade noggrant fast själv, efter linjer som hon ritat på ett papper och lagt under glasskivan.

Min 10-åring ville ha kontraster i färg. Det skulle se ut som slumpmässigt kaos, men när man tittade närmare skulle det finnas ett mönster. Band av olika färger med ett hjärta som gick att urskilja för att det hade avvikande färger. Och snirklar på den andra halvan i samma färger. Det var riktigt roligt att höra hon tänkte medan hon planerade och jobbade med sin mosaik.

Det blev riktigt läckra konstverk, särskilt när solen lyser igenom dem. Nu står de i köksfönstret och även en mulen dag blir man glad av att se dem.

IN ENGLISH

Glass mosaic

We had quite a few pieces of glass mosaic left over from when we made our fairy garden. Many of these pieces were translucent and I figured they may look nice glued to glass. I picked out two old picture frames with glass panels, and the kids started by painting the frames a neutral white. Then I got out the mosaic, glass stones, glass beads, wire and glue, and gave the children free hands. I considered using proper glass-glue, but that requires UV-light to harden, and on this particular day there was a lack of that as the rain poured down. With hindsight, I can say that the craft-glue I chose (Clear – Multi Glue Gel) worked well for this and was easy for the kids to use. Both the mosaic and the glue comes from Creativ Company.

My 6-year-old is fascinated by symmetry. I helped her bend a piece of wire, which she had threaded with beads, into a heart. All the rest is her own doing, patiently gluing all the beads in place, following lines she drew on paper and put under the glass. My 10-year-old wanted colour contrasts, randomness and chaos. But when you looked closer, there would be a pattern. Bands of different colours with a heart that could be detected through deviating colours. And twirls on the other half, picking up the same colours. It was really interesting to hear her thoughts as she planned and worked with her mosaic.

I think they are lovely works of art, especially when the sun shines through them. They now stand in our kitchen window, and even on a cloudy day I feel happy just looking at them.

Publicerat i småpyssel | Märkt Mosaik, Pärlor, Ramar | 6 kommentarer

Barnens slitna jeans

Publicerat den juli 12, 2015 av zararooke

Barnen sliter ofta hål på knäna på sina jeans. Jag suckar varje gång det händer, men det är väl också ett tecken på att jag har fysiskt aktiva barn. Och det är ju positivt. Nu låg det fyra par sådana byxor bredvid min symaskin och jag beslöt mig för att göra något åt dem. De minsta storlekarna är svåra att laga, åtminstone med symaskin, eftersom de är så smala i benen. Så 6-åringens jeans klippte jag helt enkelt av ovanför knäna och gjorde shorts av. Ett annat par, tillhörande 10-åringen, bemödade jag mig om att laga, med en bit från ett blommigt tyg.

Ett tredje par hade hunnit bli lite korta i benen, så då valde jag att sy om dem till en jeanskjol istället. Jag klippte av benen vid knäna, sprättade upp innerbenssömmarna, klippte bort en del av byxgrenen, och klippte ut två trianglar av nedre delen av benen för att fylla ut kjolen.

Sedan sydde jag på en extra ficka (från ett annat par urvuxna jeans) och några hjärtan från en spets. Inget mästerverk, men snabbt och enkelt och ett användbart plagg nu under sommaren.

Det fjärde paret var ett par rosa byxor som 6-åringen vuxit ur på längden, men som alltid varit stora i midjan. Hon har redan flera kjolar, så av dessa blev det istället ett enkelt förkläde. Jag klippte av benen och sedan klippte jag upp ytter- och innerbenssömmarna, och under byxlinningen på framsidan. Kvar får man då baksidan, med bakfickorna, och hela byxlinningen med knäppning. Sedan är det bara att sprätta upp lite av byxgrenen och pyssla ihop det hela med en skarvbit till ett platt stycke.

Både kjolen och förklädet blev snabbt favoritplagg här hemma på gården och passar utmärkt när man ska hålla små kycklingar i knäet. 😉

IN ENGLISH

The kids’ worn-out jeans

The kids often wear-out the knees on their jeans. I sigh every time it happens, but it is probably also a sign that I have physically active children. And that’s a positive thing. In any case, one rainy day I decided to do something about a pile of such jeans. One pair were just cut into shorts, while another pair were mended with a flowery patch. A third pair got turned into a skirt, and a forth pair into a simple apron. Both the skirt and the apron quickly became favorites with the kids – it turned out they are perfect for when you want to hold a little chicken in your lap. 😉

Publicerat i Återbruk, Textil | Märkt Återbruk, Jeans, textil | 2 kommentarer

Batikfärgning

Publicerat den juli 11, 2015 av zararooke

Äldsta dottern fick ett kit med batikfärger när hon fyllde år och häromdagen frågade lillasyster om vi inte kunde göra något med dem. En kall och regnig sommardag var ju det ett utmärkt förslag. En kompis till flickorna var också här, så jag hade tre barn runt köksbordet som glatt experimenterade med färgerna. Vi snurrade och knycklade ihop de vita plaggen och knöt om med gummiband. Sedan fick barnen droppa på färg. Och jag passade på att färga lite bomullstyg och även ull. Ullen blötte jag ner med ättikssprit och vatten och droppade på färg. Sedan körde jag den någon minut i micron ett par gånger.

Nedan ser ni resultatet på några av våra alster. Batik är kul och tacksamt att göra med barn. Något slags mönster blir det alltid och det är riktigt spännande att se hur olika ”knutar” ger olika mönster. Så länge man använder en färg man tycker om så kan det liksom inte bli fel.

Jag blev också riktigt nöjd med färgen på ullen och mina tygbitar. Det här blir perfekt att nunotova något av. Frågan är bara vad. Men halva nöjet med ett projekt ligger i att planera vad man ska göra, så det är ett angenämt problem att klura på.

IN ENGLISH

Tie-dyeing

We have done some tie-dyeing – a good way to spend a cold and rainy summer’s day. The kids really enjoyed making different types of knots and adding the different colours. And it’s always exiting to see the results. As long as you use a colour you like, it just can’t go wrong. You will always end up with some sort of pattern. I also dyed a couple of pieces of thin, cotton fabric and some wool (the latter soaked in vinegar and heated in the microwave). I am really pleased with how it came out. The wool and fabric will be perfect for nuno-felting, although I haven’t decided what to make yet. But that’s a pleasant problem to think about.

Publicerat i Textil, Tyg, Ull | Märkt Färga, textil, Ull | 5 kommentarer

Varning för fjäderfän

Publicerat den juli 5, 2015 av zararooke

Vi har en liten flock höns samt några kalkoner och pärlhöns. När vi är hemma och ute på gården får de gå fritt ute. De håller sig oftast på gården, men besökare kan bli mötta av kalkontuppen Kurt-Lennart vid infarten och det kan vara bra att uppmärksamma folk som går förbi med hundar att vi har frigående fjäderfän. Sålunda behövdes en varningsskylt.

Jag gjorde min varningsskylt av plywood. Ritade en kalkon och en pärlhöna och målade den med färg som ska hålla utomhus.

Sedan limmade jag på fjädrar täckta med skulpturlimmet Paverpol från Creativ Company. Det är såklart fjädrar som våra egna djur har tappat (vi hittar dem lite varstans på gården). Kalkonfjädrarna var lite stora, så jag fick klippa ner dem lite för att de skulle passa. Pärlhönsfjädern böjde jag in lite i kanterna så att den passade kroppsformen på den målade pärlhönan. Jag strök lim även på ovansidan av fjädrarna och när det härdat ska det tåla att stå utomhus.

Slutligen skrev jag ”Frigående fåglar” under skylten och nu står den vid infarten – ifall någon skulle undgå att höra ljudet av kacklande höns, galande tuppar, gobblande kalkoner och tjutande pärlhöns. 😉

IN ENGLISH

Poultry warning

We have a small flock of chickens, a couple of turkeys and two guinea fowls. When we are at home, and outside in the garden, they are allowed to roam freely. They usually stay on our premises, but visitors can be met by our male turkey at the entrance, and it may be good to warn people walking by with dogs that we have free-ranging poultry. Thus the need for a warning-sign.

I made my sign out of plywood. I drew a turkey and guinea fowl, and painted it with paint that should hold outdoors. Then I glued on feathers, using Paverpol from Creativ Company. The feathers are of course from our own animals (we find them laying on the ground, here and there in the garden). The turkey feathers were a bit to large, so I cut them down a bit in size, and I folded in the edges on the Guinea fowl feather, to fit the body shape of the painted Guinea fowl. I also wrote ”Free-ranging birds” under the sign.

It now stands at our entrance – just in case anyone fails to hear the sound of hens clucking, roosters crowing, turkeys gobbling and guinea fowl calling. 😉