Min kreativa sida

Olika typer av ull – ur ett tovningsperspektiv

Publicerat den november 18, 2015 av zararooke

Som fårägare med intresse för tovning har jag blivit fascinerad av hur ullen skiljer sig åt mellan olika fårraser. Jag har framförallt tovat med ull från våra svenska raser, och deras ull beskrivs ofta enligt tre grundtyper:

Finull produceras främst av finullsfår. En mjuk, silkig och finfibrig ull (20-30 µm), med liten skillnad mellan täckhår och bottenull (täckhåren liknar bottenullen). Ullen är relativt kort och finkrusig.
Gobelängull och gotlandsull (pälsull) är något grövre ull (över 30 µm) med större och färre krusningar per cm. På 30-talet användes benämningen pälsull för denna typ av ull, oberoende av ras, men senare kom pälsull att betyda gotlandsfårets ull (tidigare kallade pälsfår), och ändrades då till gobelängull för övriga får. Grövre ull från finullsfår klassas som gobeläng, vilket är enklast att bedöma på krusigheten (finfibrig ull är ofta finkrusig, medan grövre ull har större krusningar). Enligt avelsplanen för finullsfår så ska gobelängull inte ha mer än 5 krusningar per 3 cm, medan 6 eller fler krusningar per 3 cm klassas som finull. Gotlandsfåren har främst avlats för kött och fina gråa skinn, och det sistnämnda har lett till en utvecklig mot långa, glansiga, vågiga eller lockiga täckhår och bottenull av liknande längd och grovlek (skinn med mer finfibrig ull blir lättare tufsiga).
Ryaull produceras främst av ryafår. De har långa, glansiga, rätt grova och vågiga täckhår och betydligt kortare, finfibrig bottenull. Hos vuxna djur ska volymprocenten bottenull i fällen vara runt 40-60%.

Nedan finns en skiss som visar den generella skillnaden mellan dessa tre ulltyper, samt bilder på finull, gotlandsull och ryaull.

För ungefär 25 år sedan startades ett bevarandearbete med levande genbanker för olika raser av allmogefår i Sverige. Även deras ull beskrivs ofta enligt de tre ovanstående ulltyperna, och ibland används även benämningen vadmalsull (som jag ännu inte hittat någon klar definition på, utom att den torde gå utmärkt att tova). Ulltypen kan dessutom variera både inom en ras och på ett enskilt djur. Nedan är bilder på ull från ett åsenfår och ett klövsjöfår. Jag tycker att båda ser ur att vara av ryatyp, även om täckhåren kanske inte är fullt så långa och grova som hos en renrasig rya. Kanske är åsenullen på bilden lite mer mot vadmalshållet då den har färre tydligt långa täckhår och vad som ser ut att vara mycket bottenull?

Nedan finns också bilder på ull från några olika vita korsningsfår. Det som kallas sveafår är korsningar mellan vita lantraser och tyngre köttfår (såsom texel eller någon engelsk downras). Bilden längst ner till vänster (”svea”) är en bulkig ull som är typisk för köttraserna. Bilden i mitten (”svea x finull”) visar en ull med en krusighet av finullstyp. Längst till höger är en bild på ull från den relativt nya rasen jämtlandsfår, som tagits fram genom att korsa svea, finull och merino för att producera en finfibrig ull som komplement till köttproduktionen.

Nu när vi har tittat på ullen är det dags att tova! Jag vet att våra svenska lantraser generellt sett ska ha en hög filtbarhet (vara lättovade), men jag ville jämföra deras tovningsegenskaper med korsningsullen och merinoull. Ullen kan variera mycket mellan individer inom samma ras, men jag har helt enkelt utgått från vad jag råkade ha tillgång till.

Det här är ingen strikt vetenskaplig studie, men jag försökte ändå standardisera så mycket som möjligt. All ull var tvättad och kardad och jag använde 10 g av varje typ av ull. Jag la ut ullen i fyra tunna lager för att täcka en yta på 20 cm x 20 cm, och ovanpå det la jag ut en bit gasväv (glesvävd bomull) och en längd tjockare ullgarn respektive tunnare bomullsgarn. Sedan tovade jag varje provlapp – blötte ner, la till tvål, masserade, rullade och slutligen valkade, genom att gnugga och kasta stycket med ännu mer tvål och hett vatten.

Som förväntat så var finullen, gotlandsullen och ryaullen relativt lätta att tova och valka. Jag mätte bredden och höjden på varje provlapp och jämförde den arean (i cm²) med ursprungsstorleken (20 cm x 20 cm = 400 cm²). Den finfibriga finullen krympte till ungefär 50 % av ursprungsstorleken, medan den grövre gotlandsullen och ryaullen krympte ner till 42 %. De två sistnämnda resulterade också i väldigt tjocka, kompakta och rätt håriga stycken, där tyget och garnbitarna dragits ner ordentligt i den tovade ullen. Den här typen av ull är bra till saker som behöver vara lite stabila och slitstarka, som tofflor och dynor. Däremot är de kanske inte det bästa valet för nunotovning, även om några tag med en rakhyvel kan få fram tyget igen. Finullen är mycket mjukare, men fortfarande kompakt valkad, vilket måste vara perfekt om man vill ha både lite stabilitet med ändå mjukhet, som till exempel i en hatt.

Åsenullen och klövsjöullen kändes väldigt lik ryaullen, där åsenullen faktiskt krympte lite mer (till 39%), men kändes lite mindre hårig. Det känns logiskt då den såg ut som en något finfibrigare ryaull, och består av en blandning av fina fibrer och några grövre fibrer (och jämfört med gotlandsullen som mer eller mindre bara består av en typ av mellan-grova fibrer). Att åsenullen krympte så mycket förvånade mig inte heller. Den ullen kommer från vår förra bagge, och större delen av hans fäll tovade ofta ihop sig innan vi hann klippa honom. Klövsjöullen kommer från vår nya bagge, som är ett årslamm, vilket förklarar varför ullen känns så mjuk. Hans ull kommer troligen utvecklas till en grövre ryatyp med tiden.

Tydligen så har våra svenska lantraser, och de engelska long-wool raserna, en annan typ av ytfjäll på sina ullfibrer jämfört md andra raser. Deras fjäll är släta och ligger kant-i-kant som kakel. Det gör att de reflekterar mer ljus, vilket får den att se glansigare ut, och ger mindre friktion, vilket gör att de känns mjukare och underlättar för fibrerna att glida in mellan varandra och tovas ihop. Andra raser har skrovliga fjäll, som överlappar som taktegel, vilket gör dem svårare att tova. Ull från köttraser beskrivs som vaddig och bulkig ull, som fjädrar tillbaka till ursprungsformen när man trycker ihop den. Av den anledningen fungerar den bra som stoppningsull, i till exempel kuddar och täcken, men sämre till tovning. Skillnaden blir tydlig om man försöker packa ner ull av lantrasfår respektive köttrasfår i en påse. Den sistnämnda expanderar direkt och tar upp mycket plats, hur mycket man än försöker pressa ner den.

Nedan finns bilder på mina provlappar av korsningsullen. Den mest köttrasliknande ullen (”svea”) gick att tova, men var svår att valka och krympte bara till 77 % av ursprungsstorleken. Provlappen kändes också väldigt lös och svampig (luftig och fjädrande som en tvättsvamp). Korsningsullen av finullstyp (”svea x finull”) var mycket lättare att tova och valka och krympte ner till 52,5 % i storlek (vilket ligger nära den renrasiga finullen). Den mer finfibriga jämtlandsullen (korsningen mellan svea, finull och merino) tog lite mer övertalning och en försiktig hand att börja tova, och gick inte att valka ner till mindre än 72% av ursprungsstorleken. Men, provlappen kändes väldigt slät och kompakt, och väldigt mjuk. Enligt min mening verkar den vara ett ypperligt val om man ska tova saker där mjukhet är viktigt, såsom alster tänkta att bäras nära huden. Den borde också fungera utmärkt till nunotovning med tunnare tyger.

Slutligen så tovade jag även provlappar av merinoull (färgad och av okänd finlek) och ull från en korsning mellan två raser av mjölkfår (Östfriesiskt mjölkfår x Lacaune Lait) som jag råkade ha. Merinoullen är såklart ofattbart mjuk, men eftersom jag mest har vana av att tova svensk lantrasull tyckte jag att den var lite svårare att tova. De första stegen i tovningen (nedblötning, pressa ut luft och massera till det börjar tova ihop sig), kräver mer tålamod och försiktighet än vad jag är van vid. Jag antar att alla dessa supertunna fibrer har mycket luft mellan sig, och det tar ett tag innan man lyckas övertala dem att haka i varandra. Jag lyckades inte heller valka merinoullen ner till mindre än 68% av ursprungsstorleken, vilket liknar jämtlandsullen. Jämfört med jämtlandsullen känns den tovade merinoullen lite svampigare, men tätare än ullen av köttrastyp, och ja, väldigt mjuk. Och jag fascineras av hur lite fibrer man ser på ovansidan av tyget, trots att det är ordentligt fasttovat. Men merinofibrerna hade svårt att haka fast bomullsgarnet.

Mjölkfårsullen kändes väldigt bulkig till en början (jag har bara sett den i kardat tillstånd), men tovade sig fint och krympte till 52,5 % (samma som sveaullen av finullstyp). Provlappen känns lite svampig, men tätare än ullen av köttrastyp, och väldigt mjuk. En trevlig ull för att tova saker som inte behöver vara så stadiga.

Om du har orkat läsa ända hit, så är du nog också väldigt intresserad av ull och tovning. :-)Skillnaderna som jag har beskrivit kan verka små, men om man ska tova så kan ullens filtbarhet, och skillnaden mellan att krympa till 39 % eller 77 % av ursprungsstorleken, innebära en stor skillnad på det färdiga alstret. Åh, jag önskar att ni alla skulle kunna få klämma och känna på de här provlapparna… All ull jag provade kunde tovas, men de betedde sig olika, speciellt under valkningen, och gav olika resultat. Från slät till hårig, mjuk till stadig, och tät till svampig. Olika typer av ull kan vara mer eller mindre lämpade att använda till olika saker. Är mjukhet eller styrka och glans viktigast för det du ska göra? Att ha lite kunskap om ull underlättar, för även om det är roligt att tova så vill du väl helst inte att tofflorna ska slitas ut för snabbt, eller ha på dig en hårig och kliande hatt, eller hur…? Och om en fårägare erbjuder dig sin ull kan det vara bra att veta vad du ska titta/fråga efter för att göra en första bedömning av hur den kan fungera till tovning. Sedan är det bara att prova sig fram, för det är ju så man lär sig.

IN ENGLISH

Different types of wool, from a Swedish felter´s perspective

An English version of this post has been published on The Felting and Fiber Studio.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Tova, Ull | 9 kommentarer

Spöken och mumier av gamla lakan

Publicerat den oktober 28, 2015 av zararooke

Snart är det Halloween, och det tyckte vi var en bra ursäkt för att tillverka några spöken förra helgen. Vi började med att göra en större variant, där vi använde överblivna bitar av hönsnät och ståltråd för att göra en överkropp med armar och huvud. För att få till ungefär rätt proportioner fick 6-åringen stå som modell.

Sedan svepte vi lakan på figuren, fastsydda med några stygn här och där, och hände upp henne i ett träd (ja, då menar jag spöket, inte lillasyster…).

Den svävande vålnaden, med tyg som fladdrar i vinden, ser faktiskt riktigt kuslig ut i skymningen… En lykta i handen, eller lite belysning underifrån skulle inte sitta fel.

Vi gjorde även mindre spöken av tyg och Paverpol (ett skulpturlim som finns hos Creativ Company). Som stomme använde vi små plastflaskor, med frigolitägg på toppen som huvuden, och fasttejpade armar av rostfri metalltråd med småfrigolitbitar i ändarna. Sedan var det bara att kleta ner tygbitar med Paverpol (just här skiljer sig tekniken åt något mellan min försiktiga 10-åring och min kladdälskande 6-åring…) och drapera dem över stommarna. När limmet torkat (nästa dag) gick det att dra ut flaskan och metalltråden, och kvar blir ett spöke av stelt tyg på ett frigolitägg.

Det här var så roligt, så dagen efter bjöd vi hit två av barnens kompisar för att göra fler spöken. Och nu hänger och står det små spöken lite varstans. Om man vill kan man även rita ansikten på dem (har 6-åringen påpekat flera gånger), men jag tycker de är fina som de är.

Och när vi ändå var igång på temat ”gamla lakan”, så blev det så klart även några mumier. Här använde vi piprensare som stomme, lite bomull som utfyllnad till huvudet och bålen, och sedan remsor av lakan virat runt alltihop. Två svarta nålar fungerar som ögon, om man vill ha det.

Min yngsta bestämde sig för att göra en stor mumie-/skeletthand istället, och både mumierna och handen går att böja till i olika poser. Det kan nog bli en lite kul detalj i borddukningen på Halloween, med mumier och händer som kravlar runt bland glas och annat.

Alla är inte så förtjusta i Halloween traditionerna som gjort intåg i Sverige under de senaste åren, men jag ser det som en bra ursäkt för att pyssla lite med barnen. Och kanske mår vi bra av att pigga upp oss med lite småroliga kusligheter när höstmörkret känns tungt. Med det önskar jag er alla en Happy Halloween! 🙂

IN ENGLISH

Ghosts and mummies from old sheets

It’s soon Halloween, which the kids and I thought was a good excuse to make some ghosts last weekend. We started by making a larger version, where we used leftover pieces of chicken mesh and wire to make a torso with arms and head. To get the right proportions, we used the 6-year-old as a model. We draped the figure in old sheets, sewed a few stitches here and there, and hung her in a tree (and by “her” I mean the ghost, not the little sister…). The floating ghost, with fabric swaying in the breeze, actually looks quite eerie at dusk. A lantern in her hand, or some illumination from below, would be really nice.

We also made smaller ghosts with fabric and Paverpol (a fabric stiffener available at Creativ Company). As a body, we used small plastic bottles, with Styrofoam eggs on top as heads, and arms of stainless steel wire with Styrofoam bits on the ends. Then all we had to do was smear the pieces of fabric with Paverpol (here the technique differ somewhat between my careful 10-year-old and my gooey-loving 6 year old…), and drape them over the figures. When the Paverpol had dried (the next day), we could pull out the bottle and wire, and were left with a ghost of hardened fabric. This was so much fun, that the day after, we invited two of the children’s friends over to make more ghosts. Now we have the little ghosts hanging and standing all over the place. If you want to, you can also draw faces on them (the 6-year-old pointed out several times), but I think they are nice as they are.

And while we were on the theme ”old sheets”, we obviously also had to make some mummies. Here we used a pipe cleaner as a core, a little cotton padding for the head and torso, and then strips of old sheets wrapped around everything. Two black pins work as the eyes. My youngest decided to make a skeleton hand instead, and both mummies and the hand can be bent to different positions. This should make a fun addition to the table setting on Halloween, with mummies and hands crawling around the glasses.

There are many that aren´t too thrilled about Halloween traditions, that have made their way into Sweden during the past few years, but I see it as a good excuse to do some crafts with the kids. And maybe a little spooky, but fun, stuff can do us good, when the autumn darkness has set in. With that, I wish you all a Happy Halloween! 🙂

Publicerat i Återbruk, småpyssel, Textil, Tyg | Märkt Halloween, Metalltråd, textil | 4 kommentarer

Smycken av ull och pärlor

Publicerat den oktober 21, 2015 av zararooke

Det är alltid mycket som ska hinnas med på hösten. Plötsligt blir det bråttom att få klart sommarens bygg-/renoveringsprojekt, skörda i trädgårdslandet, ta upp potatisen, och plocka bär och svamp innan frosten kommer. Och sambon drar iväg på älgjakt. Skördar i alla dess former ska också tas om hand om. Det saftas, kokas sylt, och förvälls. Och kött ska styckas, paketeras och frysas. När höstkylan sedan slagit till ordentligt lugnar det ner sig lite. Frysar och förråd har fyllts på. De vinbär vi inte hann plocka får fåglarna ta, och grönkålen tål några minusgrader. Då är det skönt att stanna inne i värmen och pyssla lite…

Min yngsta är väldigt förtjust i att rulla små bollar av ull och jag hade lovat henne att vi skulle göra smycken av ullkulor. Till det här projektet har vi även använt diverse smyckesdelar från Creativ Company. Pärlor av keramik, lava, lera och trä, lädersnöre, läderfästen, karbinhakar och o-ringar.

Jag har gott om vit, grå och svart ull, men till dessa smycken ville jag även ha brunt. Som tur var hade jag nyligen köpt brun alpackaull som jag kunde karda ihop med vit respektive svart fårull och få lite olika nyanser av brunt.

Det finns lite olika sätt att tova kulor på. Jag tar en remsa kardad ull och slår en knut på mitten av remsan. Det ger en bra början. Sedan lindar jag ändarna av remsan runt knuten och nåltovar ihop ullen till en lös boll. Efter det blöter jag bollen i varmt vatten, tar tvål i handen och rullar bollen i händerna tills den tovats ihop till en fast liten boll. Givetvis ska kulorna också sköljas ur ordentligt innan de läggs ut på torkning.

Min 6-åring använder en annan metod. Och föga imponerad av mina olika nyanser av brun ull, valde hon istället betydligt mer färggrann merinoull. Hon petar in en tuss ull i en tesil, vispar runt den i varmt vatten med tvål, och slår silen mot handen så att ullen skakas runt ordentligt. När ullen börjat anta formen av en boll, tar hon ut den och rullar den mellan händerna med mera tvål.

Tillslut hade vi en riktigt fin samling kulor, i lite lika storlekar och färger. De vita slingorna på en av de röda och två svarta kulor är silkesfibrer som vi tovade in. Man ser också en tydlig skillnad i ”lurvighet” mellan kulor av olika ulltyper. De ljusbruna är av vit lantrasull (blandat med alpacka), de svarta av finull och de färgade av merino. Ju finare fibrer, ju slätare boll. Men en luden lantraskula kan också vara rustikt vackert.

Vi tovade även några armband av kardad ull och garn, på samma sätt som vi gjort i tidigare inlägg (se Tovade dreadlocks och armband). Men den här gången gjorde vi dem lite smalare.

När ullkulorna har torkat ordentligt kan man göra hål i dem med en nål. Vi använde även en tandpetare för att göra hålet lite större, så att vi kunde trä kulorna på ett tunt lädersnöre. Det går också att trä nålen med snöret och dra igenom det med en tång. Jag vill inte påstå att det är lätt, men det går. En tunnare tråd hade vart enklare, men det blir snyggt med lädersnöre och riktiga läderfästen och en lite karbinhake som avslutning.

Vi satte även på några pärlor (clay charm beads) på de tovade armbanden, och klippte av dem så att de precis passade två varv runt handleden. Här använde vi större läderfästen (för diameter 4mm) som avslutning.

Så här fina blev dotterns armband och halsband, med färgglada ullkulor som hon tovat själv.

Och så här blev mina smycken. De två röda ullkulorna fick jag av dottern, som tycker att mamma behöver använda lite mer färg. I utbyte fick hon två svarta av mig. Och sedan har vi sparat några kulor och pärlor till storasyster, som följde med pappa på älgjakt just den här helgen, och därför inte var med och pysslade.

Efter en hektisk höst var det riktigt trevlig att bara vara hemma en helg med en pysselsugen 6-åring. Och sambon tyckte säkert att det var skönt att komma bort och sitta i älgskogen i sällskap av 10-åringen. Återhämtning, på lite olika sätt.

–––—————-

IN ENGLISH

Accessories made with wool and beads

Autumn has arrived with colder weather, and our craft projects have moved indoors. My youngest loves to felt small balls of wool, and I had promised her that we would make some bracelets and necklaces with felted beads. For this project, I had also ordered beads and other jewellery making components from Creativ Company. Ceramic, lava, clay and wooden beads, thin leather cord, clasps and fold-over cord ends.

I have plenty of white, grey and black wool, but also wanted brown for this project. Luckily, I had recently bought brown alpacka wool, which I carded together with white and black sheep´s wool to get various shades of brown.

There are different ways to felt beads. I take a strip of carded wool and tie a knot in the middle of the strip. That gives you a good start. I then needle-felt the ends of the strip around the knot, and felt it all together into a loose ball. I soak the ball in warm water, take soap in my hand and roll the ball between my hands, until the wool has felted and shrunk into a small, solid bead. The wool beads also need to be rinsed thoroughly, before they are left to dry.

My 6-year-old uses a different method. And being rather unimpressed by my various shades of brown wool, she chose a far more colorful merino wool instead. She pokes in a bit of wool in a tea strainer, whisks it around in warm water with soap, and taps the strainer against her hand, so that the wool gets shaken around properly. When the wool has started to take the shape of a ball, she takes it out and rolls it between her hands with soap more, to shrink it further.

Eventually, we had a really nice collection of beads in different sizes and colors. The white bits on one of the red and two black balls are silk fibers. You can also see a clear difference in the ”fuzziness” between the beads of different wool types. The light brown is made of rather course wool (mixed with alpaca), the black of finer wool, and the colored of very fine merino. The finer the fibers, the smoother the ball. But a hairy bead from wool from traditional Swedish sheep breeds can also be attractive, in a rustic way. We also felted some bracelets with carded wool and yarn, in the same way as we did in a previous post (see Felted dreadlocks and bracelets). But this time we made them a little thinner.

When the balls had dried properly, we made holes in them with a darning-needle. We also used a toothpick to make the hole a little bigger, so that we could thread the beads on a thin leather cord. You can also thread the needle with the cord and pull it through with pliers. I would not claim that it is easy, but it is possible. A thinner string would have been easier, but it does look nice with leather cord and proper cord ends and clasps. We put a couple of clay charms beads on the felted bracelets, and cut them to fit two turns around the wrist. Here, we used larger cord ends (diameter 4mm).

My daughter is really pleased with her colourful accessories, that she has felted herself. And I am pleased with my, slightly less colourful ones. My daughter insisted that I use two of her red felted beads, to add a little colour, and I gave her two of my black ones in exchange. We have also saved some beads for her older sister, who was away over the weekend. She, of course, also wants to make some felted accessories.

Publicerat i småpyssel, Tova, Ull | Märkt Armband, Pärlor, Smycken, Tova | 3 kommentarer

Skoläster och en dyna till tre katter

Publicerat den oktober 16, 2015 av zararooke

Jag har skrivit några inlägg om tovade tofflor tidigare. I ett av dem beskrev jag hur jag, i brist på riktiga skoläster, använde ett par stövlar att forma dem på. En kvinna som läst det, hörde sedan av sig och undrade om jag var intresserad av gamla skoläster i trä. Och det var jag ju så klart. Så kom det ett paket med tre par skoläster. Gamla och slitna och helt underbara. Man kan inte låta bli att undra över hur skorna sett ut som gjorts med dessa. Och med en plastpåse över, för att skydda träet mot väta, tror jag säkert att det går att forma tovade tofflor på de här.

Kvinnan tyckte att det var svårt att sätta ett pris på skolästerna, så istället föreslog hon att jag kunde skicka något tovat i retur. Det kunde ha blivit ett par tofflor, men hon kunde också tänka sig något som katterna kunde ligga på. Eftersom hon har tre katter, tänkte jag att det behövde vara en dyna/matta av lite större storlek, så att alla får plats. Det blev en rätt tjock dyna, tovad av både lockar, tesad råull och kardad ull. Årets sista, för nu börjar det bli för kallt om fingrarna för sådana här utomhus projekt.

Jag valde att lägga lockarna runt kanten och använda mörkgrå kardad ull i mitten, för jag hade en idé om att nåltova ett motiv i mitten, med ett tjockt vitt ullgarn. Motivet blev så klart en sovande katt. En av mina katter, Smilla, ville gärna hjälpa till… Hon tyckte väl att hon kunde ställa upp som modell för motivet, eller så tyckte hon helt enkelt att dynan var mysig att ligga på.

Nedan ser ni resultatet, en ganska tjock dyna i storleken 75 cm x 50 cm. Nu är det bara att hoppas att den även tilltalar de tre katterna den är ämnad för. Den verkar ju åtminstone ha fått godkänt av Smilla.

IN ENGLISH

Shoe lasts and a felted pad for three cats

I have written a couple of posts earlier, about felting slippers. In one of them, I described how I, in the absence of real shoe lasts, used a pair of boots to shape them. A woman who read the post, wrote to me and asked if I was interested in old wooden shoe lasts. Of course, I was. A parcel with three pairs of shoe lasts arrived. Very old, worn and beautiful. I cannot help but wonder what the shoes made on these looked like. And with a plastic bag over, to protect the wood against moisture, I’m sure that you can shape felted slippers on these.

The woman found it difficult to put a price on the lasts, so instead, she suggested that I could send something felted in return. It could have been a pair of slippers, but she also suggested something that her cats could lie on. Since she has three cats, I figured it should be a pad/rug of a decent size, so that they all could fit on it. I made quite a thick pad, felted with locks, teased wool and carded wool. The last rug this year, as it is getting too cold for my fingers now to do this kind of outdoor projects.

I placed the locks around the edge, and used dark grey, carded wool in the middle, as I had an idea about needle-felting a pattern in the middle, with thick, white yarn. The motif was, of course, a sleeping cat. One of my cats, Smilla, wanted to help … Perhaps she thought she could stand model for the design, or perhaps she just thought the pad was nice to lie on.

The pad is about 75 cm x 50 cm. Now I can only hope that it will also appeal to the three cats it is intended for. It does, at least, seem to have been approved by Smilla.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Sittdyna, Tova, Ull | 6 kommentarer

Sittdyna kantad av Gotlandslockar

Publicerat den oktober 1, 2015 av zararooke

Gotlandsfårens lockar är otroligt vackra. Igår hämtade jag två stora säckar gotlandsull från en gård i grannbyn och jag skulle kunna sitta länge och bara titta på rikedomen. Flera fällar var jämngråa, andra väldigt ljusgråa, några mörka, nästan svarta och några mörka i botten med solblekta toppar. Just de sistnämnda tycker jag är riktigt läckra. Storleken på locken varierar också mellan individer, och beroende på om ullen kommer från ett lamm eller ett vuxet djur. Varje fäll har sin egen karaktär och charm.

Gotlandslockar gör sig väldigt bra runt kanten på till exempel en tovad sittdyna. Det finns flera sätt att göra det här på, men jag föredrar att göra det i tre steg.

Jag börjar med att våttova en sittdyna av kardad ull. I det här fallet passade jag på att våttova in en rad av lockar runt kanten redan i början, men det går också att vänta med lockarna till nästa steg.
När sittdynan torkat, nåltovar jag fast mera lockar, med en liten förskjutning i placering för varje rad av lockar. Eftersom dynan kändes lite tunn la jag också på lite mer kardad ull i mitten, vit ull denna gång. Och för skojs skull nåltovade jag också fast ett rött hjärta, utklippt av nålfilt som jag köpt från filtmakeriet.
Sedan våttovar jag allihop igen. Då tovas den nya ullen och lockarna in ordentligt och de råa lockarna blir samtidigt tvättade. Jag brukar också låta det hela ligga och dra i ett bad med ulltvättmedel innan den sista ursköljningen.

Visst är det läckert med en ordentlig kant av lockar runt en sittvänlig yta. En sådan här mitt är också tåligare att sitta på än om hela dynan består av lockar (som blir tillplattade med tiden). Så nu hoppas jag att den kommer till användning, för just den här dynan har redan fått en ny ägare. Vilken tur att jag har fyllt på mitt förråd av gotlandslockar så att jag kan göra fler. 😉

IN ENGLISH

A seat cover with Gotland locks around the edge

Locks from Gotland Sheep are truly beautiful. Yesterday, I got two large sacks of Gotland fleece from a farm in the neighbouring village, and I could sit for hours and just looking at the wealth of locks. Several fleeces were an even, medium-grey, others were very light grey. Some were dark, almost black, and a couple were dark at the bottom with sun-bleached tips. I find the latter especially gorgeous. The structure of the locks varies between individuals, and depending on whether the wool comes from a lamb or an adult animal. Each fleece has its own character and charm.

Gotland locks look really nice around the edge of, for example, a felted seat cover. There are several ways to do this, but I prefer doing it in three steps.

I start by wet-felting carded wool into a base for a seat cover. In this case, I added locks around the edge already at this stage, but it is also possible to wait with the locks until the next step.
When the seat cover had dried, I needle-felted on more locks, with a slight shift in the position of each row of curls. As the cover felt a little thin, I also added some more carded wool in the centre, using white wool this time. And for fun, I needle-felted a red heart, cut from pre-felt, on top of that.
Finally, I wet-felt everything again. That secures the new wool and locks and, in the process, gives the raw locks a wash in warm water and soap. But, I usually also let it all soak in a bath with wool detergent, before the last rinse.

It does look nice with a thick edge of curls around a sit-friendly surface. Such a surface is also more hard-wearing to sit on, than if the entire piece consists of locks (which become flattened with time). So, now I hope that it will be put to use, as this particular seat cover has already got a new owner. How fortunate that I have filled up my stash of Gotland fleece, so I that I can make more of these. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Sittdyna, Tova, Ull | 14 kommentarer

Matta av tesad råull

Publicerat den september 21, 2015 av zararooke

Innan höstkylan slog till passade jag på att fortsätta leka med råull och tova utomhus. Den här skapelsen började med en rolig två-färgad ull från ett av grannens lamm. Lammet var svart, men vid klippningen i våras visades det sig att den nya ullen var vit och att gränsen mellan de två färgerna var riktigt skarp (se foto nedan). Om man kardar ullen försvinner ju den effekten och allt blir jämngrått. Och gör man en tovad fäll, som de jag gjort tidigare, så tovas det vita in och det blir bara kvar ett svart ruffs som sticker upp. Så då tänkte jag att den kanske skulle komma bäst till sin rätt om jag bara tesade den lite och tovade in den så. Och för att göra det hela lite roligare valde jag att kombinera denna ull med vit ull och två gråa nyanser av gotlandslockar.

Jag använde samma ram som jag hade till de tovade fällarna, men denna gång tesade jag ullen lite när jag la ut den. Ovan på det la jag ut två tunna lager av kardad ull, i olika fiberriktningar, och sedan vidtog det sedvanliga gnuggandet, rullandet och knådandet för at tova ihop allihop. Med värkande armar (efter tovning) beslöt jag också att den slutliga tvättningen och ursköljningen fick tvättmaskinen ta hand om. Det kan ju också vara bra att testa om mattan klarar det, tänkte jag. Så det blev 30 grader på ullprogrammet med tvättmedel för ylleplagg – och det gick ju alldeles utmärkt.

Jag är riktigt nöjd med resultatet. En robust matta med fast-tovade lockar, som tål att tvättas i maskin. Visst var de tovade fällarna jag gjorde tidigare vackra, men det här är en lättskött variant som tål att slitas på och är enkel att tvätta. Ibland är sådana praktiska aspekter viktigare än ren skönhet. 😉

IN ENGLISH

A felted rug from teased raw fleece

Another raw fleece rug, but this time using teased locks of raw fleece. I had a fleece with an abrupt change of colour, from black to white, midway. If I had carded this, it would just have turned into a uniformly grey-looking batt of wool, so I decided to do something else with it. Together with some white fleece, and Gotland locks in two shades of grey, I made yet another rug.

I used the same frame as I previously used to make felted fleece rugs, but this time I teased the wool/locks a bit before I laid them out. On top of that I laid out two thin layers of carded wool, and proceed with the rubbing, rolling and kneading that was required to felt it all together. Finally, with aching arms, I decided that the washing machine could take care of the final washing and rinsing. And the wool programme, with laundry detergent meant for woollen garments, worked well.

I am really pleased with the result. A thick and rustic rug, with locks felted in, that can take washing in a washing machine. The felted fleece rugs I made previously are beautiful, but this kind of rug can stand a lot of wear and is easy to wash. Sometimes such practical aspects win over beauty. 😉

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull | 5 kommentarer

Gamla kläder och nya käpphästar

Publicerat den september 11, 2015 av zararooke

Plötsligt är det höst, barnen har vuxit under sommaren och det är dags att sortera ut i deras garderober igen. Minstingen ärver en hel del av sin storasysters kläder, men jag har kommit till det stadiet att jag inser att det inte finns någon större anledning att behålla kläder som den yngsta nu vuxit ur. En del lämnas vidare till vänner som har yngre barn. Annat kommer doneras till insamlingar till nyanlända flyktingar, eller organisationer som säljer det och använder pengarna till välgörande ändamål. Det som ser för slitet eller använt ut för att lämnas vidare packar jag ihop för att lämna in på Hemtex eller H&M som samlar in textilier och kläder till återvinning. Men, det finns två typer av plagg som jag sparar för eget återbruk.

Det ena är slitna jeans. De är ypperliga att sy t.ex. väskor eller enkla förkläden av. Tidigare har jag också sytt lapptäcken, och just nu håller jag på att virka en matta av remsor av jeans. Någon dag (när jag har mer tid…) skulle jag även vilja väva trasmattor av jeans.

Det andra jag sparar är alla dessa T-shirts och tröjor som ofta blivit lite snedvridna eller fått någon fläck som inte går bort i tvätten. Jag har gjort ett lapptäcke av den yngstas favoriter (som hon inte ville slänga), men ofta blir de klippta i remsor för att sedan vävas, virkas eller flätas till något nytt.

Garderobsrensningen skedde förra helgen. På måndagen hade jag två trötta och förkylda barn som stannade hemma från skolan och behövde lite sysselsättning. Vi hade pratat om att göra käpphästar och barnen insåg genast potentialen i de där påsarna med kläder som var tänkta att lämnas till textilåterbruk. Sexåringen drog fram ett par gamla strumpbyxor. Med lite garn, två knappar till ögon och två bitar filt till öron blev det ett hästhuvud. Stoppningen tog vi från en gammal kudde som blivit knölig efter sista omgången i tvättmaskinen, och pinnar har vi gott om i vår egen skog.

Tioåringen valde ut ett par gråa mjukisbyxor och klippte ut bitar efter en egenhändigt ritad mall. Jag erbjöd mig att hjälpa till med symaskinen, men hon ville sy allt själv för hand. Som man på hästen ville hon ha fårull, så jag plockade fram lite tvättad, vit ryaull som vi nåltovade fast i några rader ullgarn. Sedan sydde hon fast detta, samt bitar av tovad ull som öron och knappar till ögon. Och visst blev det en kul käpphäst, av lite gamla barnkläder och yvig ull!? Tänk så roligt man kan ha efter en garderobsrensning! 😉

IN ENGLISH

Old clothes and new stick horses

Autumn has arrived, the kids have grown during the summer, and it´s time to sort through their closets again. My youngest daughter inherits a lot of clothes from her older sister, but I have come to the stage when I realize that there is not much point in hanging on to clothes that my youngest has out-grown. Some clothes are passed on to friends with younger children, and others are given to charity. Clothes that look too worn to be passed on, will be left to stores that collect old clothes and other fabrics to recycle the material. But there are two types of old clothes that I often keep, to reuse myself.

One is old jeans, which are great for making e.g. bags and simple aprons. I have previously also used denim in patchworks and I have started crocheting a rug with strips of old jeans. The other is old t-shirts and jumpers. I made a patchwork blanket from my youngest favourites (that she otherwise refused to let go of), but they usually also end up as strips, that can be plaited, weaved or crocheted into something else.

We had a closet clean-out last weekend. On Monday, I had two tired kids with colds that stayed home from school and needed something to do. We had talked about making stick horses, and the kids quickly saw potential in those bags of clothes meant for fabric recycling. My six-year-old dug out a pair of thick stockings, which she transformed into a horse head with some yarn, buttons for eyes and pieces of felt for ears. We used stuffing from an old pillow, that had gone all lumpy after the latest turn in the washing machine, and we have plenty of sticks in our forest.

My ten-year-old chose a pair of old pants, and cut out pieces following her own design. I offered to help her with the sewing machine, but she insisted on sewing it all by hand herself. She wanted to use sheep´s wool for the mane, so I got out some long-fibred white fleece (from a Swedish sheep breed called Rya), which we needle-felted to a couple of strands of thick yarn, before she sewed it in. The somewhat wild hairdo really did give the stick horse a lot of character. There certainly is a lot of fun to be had after a closet clean-out! 😉

Publicerat i Återbruk, Textil, Ull | Märkt Återbruk, Jeans, Kläder, Tova, Ull | 6 kommentarer

Matta vävd av råull

Publicerat den september 6, 2015 av zararooke

Jag vill gärna använda all ull från mina får till något, även den tjocka vinterullen. Några av de bästa partierna har jag använt till de tovade fällarna jag visade i mina tidigare inlägg, men jag hade även en idé om att väva med råull som jag provade nu under sommaren. Till det här har jag använt vinterull från mina 4 tackor. En är vit och de andra skiftar i gråa nyanser.

Jag har införskaffat en vävstol, men den har ännu inte blivit uppställd. Jag har en del erfarenhet av vävning och förstår grundprincipen, men inte tillräckligt för att kunna varpa och solva en vävstol själv. Därför började jag fundera på om jag kunde konstruera någonting enklare att väva på och skruvade ihop en något överdimensionerad vävram. Själva ramen blev ca 1,5 m x 2,5 m. Jag råkade ha en gammal gardinstång i trä som nådde tvärs över och kunde användas som solvskaft, och jag skruvade fast grenklykor som hållare för solvskaftet.

Jag hamrade ner två spikar i en träbit, på lämpligt avstånd från varandra, och knöt solvtrådar runt dem för att få samma storlek på allihop. Jag solvade varannan varptråd och hängde upp solven i gardinstången, hm, jag menar så klart solvskaftet. Varptrådarna har en naturlig fördelning i två plan (ett skäl) tack vare tjockleken på plankan som jag använde i den övre änden av ramen. Med solven kunde jag sedan dra upp den lägre nivån av varptrådar för att skapa det motsatta skälet. Jag var faktiskt förvånad över hur bra denna enkla konstruktion fungerade.

Jag började väva med garn, för att få en stadigare början på väven innan jag började mata in den råa ullen. Ullen var grovt sorterad, men inte tvättad, och jag plockade bort lite skräp från hö och halm allteftersom. Allt jag gjorde var att greppa lite ull och tvinna det medan jag matade in det i väven. Jag skiftade mellan de olika färgarna av ull och tryckte ner varje rand innan jag växlade skäl.

Efter ett tag insåg jag att det hjälpte att tesa ullen lite innan jag började tvinna den. Det gav ett jämnare inslag. Jag vek också ändarna runt den första och sista varptråden i varje rand. Bland utrustningen till en gammal vävstol jag fått hittade min mor en vävspännare. Den såg något antik ut, men fungerade utmärkt.

Jag avslutade väven med garn och knöt av varpen. Sedan var det dags för tvätt och sköljning. Jag hällde helt enkelt varmt vatten med såpa över mattan och så gick barnen och jag runt på den ganska länge. För att inte krocka med varandra hela tiden passade vi på att öva ridvägar. Det var 10-åringens förslag, och lillasyster som precis börjat på ridskola knoppade genast på. Förutom att mattan blev tvättad så blev den också lite tovad, vilket säkert hjälper att hålla ihop den då varpen är relativt gles. Slutligen fick den en rejäl ursköljning med trädgårdsslangen och fick ligga och dra i ett gammalt badkar i ett dygn med några vattenbyten tills vattnet såg rent ut.

Det tog över en vecka för den att torka, trots fint väder, men då den är gjord av ungefär tre och en halv fällar, ihop vävda till en matta som mäter 100 cm x 120 cm. Den mängden ull kan hålla en hel del vatten. Det jag har kvar att göra är att sy in ändarna på varptrådarna, men sedan är den klar att läggas ut på golvet i vårt vardagsrum i vinter.

IN ENGLISH

A rug weaved from raw fleece

I have written an English version of this post on the Felting and Fiber Studio blog, which you can find here:

http://feltingandfiberstudio.com/2015/09/06/weaving-a-rug-from-raw-fleece/

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Matta, Tova, Ull, Väva | 12 kommentarer

Tovad sittlapp av råull

Publicerat den augusti 31, 2015 av zararooke

Under helgen tovade jag en till fäll, eller snarare valda delar av en fäll, i mindre format. Den här gången använde jag en trådback. I övrigt gjorde jag på samma sätt som tidigare (se föregående inlägg). Jag la ut lockarna med de klippta ändarna uppåt, täckte med kardad ull och tovade ihop det hela. Fördelen med att jobba i ett mindre format är att man kan knåda och slänga runt arbetet på ett annat sätt under den slutliga tovningen/valkningen, och tvätta och skölja ur alstret ordentligt i handfatet.

Om man aldrig har tovat en fäll förut kan det också vara bra att testa metoden i mindre format innan man ger sig på en fullstor fäll. Det blev en liten mini-fäll. En tjock och fluffig sittlapp av lockar, sådär lagom stor för att ligga på en stol. Den annars så kalla metallstolen ser ju genast mycket mer sittvänlig och inbjudande ut.

IN ENGLISH

Felted seat cover from raw fleece

During the weekend, I felted another rug, or rather a miniature version of a raw fleece rug. This time, I used a wire basket to hold the fleece in place during the initial felting. Other than that, the method is the same as in my two previous posts. An advantage with felting something smaller is that you can work and throw around the piece a lot easier during the final fulling, and you can wash and rinse it properly in the sink. If you have never felted a raw fleece rug before, it may also be a good idea to try the method on a smaller scale first, before you try to tackle an entire, full-sized fleece. The miniature rug is an ideal size to use as a seat cover. A thick, warm and fluffy seat cover that makes a chair (especially a cold metal chair) look so more inviting to sitt on.

Publicerat i Tova, Ull | Märkt Sittdyna, Tova, Ull | 2 kommentarer

Fler fällar tovade av råull

Publicerat den augusti 25, 2015 av zararooke

Jag blev så pass nöjd med fällen jag tovade av råull (förra inlägget) så jag tovade några till. När man ändå har ull kvar och solen skiner är det ju lika bra att passa på!

En fäll gjorde jag mestadels av vita lockar och stack ner några knippen av långa gråa lockar på några ställen. Sedan var det samma procedur som jag beskriv i mitt förra inlägg: ett lager av kardad ull på alltihop, tovning och en ordentlig ursköljning.

Så här fluffig och vit blev den när den torkat.

Nästa fäll blev en svart och vit skapelse. Här använde jag grov ull från grannens Åsenbagge och kombinerade det med vit ull från två olika får, en med grövre och rakare ull och en med långa lockar. Förutom färgkontrasten så är det lite ”svinto möter änglahår” över det hela.

Man vill ju ha en jämnt tovad baksida. Om man håller upp fällen mot ljuset är det lättare att se om man har några svagare partier. Dessa kan bättras på med en tovningsnål när fällen har torkat.

Baggens grova, svarta ull är varken mjuk eller glansig, men blev en läcker kontrast till den fluffiga vita ullen.

Slutligen gjorde jag en till fäll med ull från 7 eller 8 olika får. När man har tovat klart är alla lockar blöta och nedtryckta och man undrar om man har tovat för mycket. Men det går oftast förvånansvärt bra att lirka loss ändarna på lockarna när fällen börjat torka.

Och när man har arbetat sig igenom hela fällen och den torkat ordentligt ser den ut så här. Ett riktigt fluffigt lapptäcke av lockar. 🙂

IN ENGLISH

A few more felted rugs from raw fleece

I was so pleased with my felted rug (my previous post), that I decided to make a few more. One is made mostly with white fleece, with a handful of grey locks stuck in here and there. Another one was a black and white creation, where really coarse, black fleece from my neighbour’s ram makes an interesting contrast to fluffy, white locks. When held against the light, you can easily see if there are any weaker spots in the felted backside. These can be strengthened and felted together with a felting-needle, when the rug has dried.

The last rug was another mix of fleeces from 7 or 8 different sheep. When you are done felting, all the locks are wet and squashed. But when it has started drying, the tips of most of the locks can be pulled out. And when completely dry, you should have a fluffy patchwork of wool. 